De helt vuxenledda situationerna

De situationer som ingår i följande avsnitt består av vuxenledda sam- lingar och rörelsestunder. Graden av vuxenledning har betydelse. De situationer jag valt att kalla Helt vuxenledda, som samlingar och vuxen- ledda sång- och rörelsestunder, samvarierar med kön. En sammanfatt- ning av framträdande drag avseende barnens initiativ vid de Helt vux- enledda situationerna inleder avsnittet.

Barnens signaler

• Pojkdominansen är tydlig på samlingarna som är de vanligast fö- rekommande Helt vuxenledda situationerna.

• Den vanligast förekommande signalformen är önskan om bekräf- telse.

• Avvisa/protestera förekommer vid de Helt vuxenledda situa- tionerna. Pojkarna framträder i observationerna.

• Önskan om affektiv kontakt förekommer framför allt vid de Helt vuxenledda situationerna.

Det är pojkarna som tar initiativ till interaktion med de vuxna. Vid sam- lingarna är det pojkar som tar och får mer utrymme. Med utrymme i det här sammanhanget menas både barnens egna initiativ till deltagande i samlingen och utrymmet för deras svar på frågor initierade av peda- gogerna.

Önskan om bekräftelse är den mest förekommande kategorin. Ibland kan det bli långa dialoger mellan en pojke och en pedagog inom sam- lingens ram. Exemplet nedan är hämtat från en samling på förskolan Linet med pedagogen Frida. Man har just sjungit om ”Pepparkaks- gubbarna”:

Pedagogen Frida: ”Kan ni göra hattarna på sned?”. Pedagogerna Emma, Frida och barnet David gör hattrörelsen (formar en hatt med händerna). Frida lägger ner pappersgubbarna som hon har i samlingen. Frida: ”Hej då pepparkaksgubbarna”. Julius gör rörelse mot huvudet och tittar på Fri- da. Julius tar sig på huvudet igen: ”Hattarna, Juliushattarna”. Frida: ”Är det Juliushattarna du säger?”. Julius: ”Nej”. Frida: ”Kan du göra mig en tjänst Julius?”. Frida tittar på Julius och pekar mot julstjärnan... Frida: ”Om du springer å...å tända den så den lyser”. Julius springer mot fönst- ret. Julius: ”Ja, ja” (glad).

Nedan följer ett exempel på en observation där en pojkes initiativ- tagande leder till stor uppmärksamhet från pedagogens sida. Obser- vationen är hämtad från en samling på förskolan Tuvan med pedagogen Viktoria som håller i samlingen:

Pedagogen Viktoria: ”Vet ni vad, nu får vi titta på kläderna igen. Vad vi har för färger?”... Martin: ”Jag har inte någon färg”. Viktoria: ”Du har beiga byxor och så har du blått på din tröja och Sonja har blått på sin och vad har Jens för färg på sin tröja? Vet du vad det är för färg?”. Jens tittar på Viktoria och ler. Martin: ”Likadan som på mina strumpor”. Viktoria: ”Ja vad var det för färg?”. Martin: ”Grön”. Viktoria: ”Nej inte grön. Blå tröja har Jens”. Martin: ”Det hade jag i går”. Viktoria: ”Ja det hade du i går”. Sonja: ”Jag har blå tröja”. Martin: ”Det har jag med mig på dagis”. Viktoria: ”Ja, ja det har du och vad har Bosse?”.

På förskolan Linet söker framför allt pojkarna affektiv kontakt. Följande exempel är hämtat från förskolan Linet under en samling som Emma håller i. Det är upprop av barnen:

Rita svarar: ”Julius”, sedan Pedagogen Emma hållit upp ett namnkort med Julius namn på. Emma: ”Ja, Julius och är Julius här idag? Är du här idag?” (vänd mot Julius). Julius nickar. Emma: ”Ja det är du” (med öm röst). Julius lutar sig mot Emma. Julius hänger över Emmas knä och ser nöjd ut. Emma lägger armen om Julius.

Bland de protester som finns kategoriserade, är följande observation ett typiskt exempel. Någon föreslår eller börjar sjunga en sång och en poj- ke protesterar. Det är samling på förskolan Rosen under ledning av pe- dagogen Bea. Hon sätter upp bilder som illustrerar sångerna på en tav- la:

Pedagogen Bea har satt upp en bild på ett öga och pekar på sitt öga. Peda- gogerna och något barn sjunger ”Om jag var ett öga skulle jag, blinka, blinka varje dag”. Mårten som sitter bredvid Bea säger: ”Nä”. Bea till Mårten med kraft: ”Vaaa? Nu är det en katt och en gris och en ko”. Bea sätter upp nya bilder och tittar på Mårten.

Pedagogernas respons

Pojkarnas utrymme tydliggörs i pedagogernas svar i samlingarna och sammanfattningsvis framträder vissa mönster:

• Kategorin utvidga som svarssignal är till stor del riktad mot poj- karna.

• Accepterande respektive avvisande/negligerande av barnens pro- tester förekommer i samma utsträckning.

• Ge affektiv kontakt förekommer begränsat och framför allt på en av förskolorna.

Observationerna visar att pojkarna får mer utrymme i pedagogernas respons.

Att utvidga barnens svar förekommer på samlingarna och pojkarna får mer utvidgade svar än flickorna. Nedan följer några observationer från förskolan Linet. Samlingen som pedagogen Frida håller i, ska pre- cis ta sin början och man håller på att sätta sig:

Julius: ”Mina med” (pedagogen Frida har tagit Luddes strumpor). Julius tar på sina fötter och tittar på Frida. Frida förvånat: ”Va, ska vi inte ha strumpor?”. Tittar på Julius och klappar ihop händerna. Frida: ”Men vi ska ju inte ha rörelse i dag. Nu har vi bara samling”.

Det andra exemplet är från en rörelsestund som pedagogen Emma leder på förskolan Linet. Hon har en handdocka som barnen pratar om:

Julius: ”Snart är han försvunnen”. Pedagogen Emma: ”O ja, en gång var han försvunnen. Då fick vi ju ta Kissemisse”. Emma nickar och tittar hela tiden på Julius. Emma: ”Kommer du ihåg vår lilla katt?”. Pedagogen Fri- da: ”Han var nog i Eslöv tror jag. Han var nog på semester i Eslöv”. Emma förvånad: ”I Eslöv?”. Frida: ”Ja, jag tror det”.

Det tredje exemplet är hämtat från en samlingsstund med pedagogerna Viktoria och Laila på förskolan Tuvan. Man ska sjunga höstvisan ”Nu faller löven” och pedagogen Viktoria inleder med att läsa sångtexten för barnen:

Pedagogen Viktoria: ”Nu faller löven. Varför det? Varför det?”. Martin skrattar och tittar på Laila: ”Höst”. Viktoria: ”Ja det är höst”. Viktoria: ”Vad gör bonden då?”. Martin: ”Potatis och moråttar”. Viktoria: ”Ja han skördar. Nu skördar bonden, varför det?”. Viktoria tittar på Martin. Mar- tin: ”Potatis”. Viktoria: ”Ja men varför det?”. Edit: ”Höst”. Viktoria: ”Höst zoom, zoom, zoom”.

Nedanstående observation från en samling på förskolan Rosen illustre- rar det ovan beskrivna. Pedagogen Bea håller i samlingen. De har just sjungit en sång och ska nu sjunga sången ”Mugge Vigge”:

Mårten tar ner bilderna från den just sjungna sången. Pedagogen Bea: ”Min hjälpreda” (med huvudet på sned) till Mårten. Mårten kastar ner bilderna som Bea satt upp på en tavla för att illustrera nästa sång ’Mugg- eVigge’. Bea förvånad: ”Va?” till Mårten och sedan säger Bea med väd- jande röst till Mårten: ”Snälla?”.

Kommentar: I den här observationen får Mårten inledningsvis mycket bekräftelse av pedagogen Bea när hon kallar honom ”Min hjälpreda”. När han sedan stör sångsamlingen genom att kasta ner bilderna från tavlan, får han ingen tillsägelse utan i stället en vädjan om att sätt upp dem igen: ”Snälla”, vilket kan sägas vara ett tillfälligt överlämnande av vuxenledningen till Mårten.

Detta tyder på att pedagogernas roll vid genusformandet är bety- delsefull. Detta gäller inte alla pedagoger i samma utsträckning. Det är skillnad mellan flickornas och pojkarnas initiativtagande, men pedago- gernas särbehandling är större avseende uppmärksammande av poj- karna och avgivande av mer utförliga svar. Det måste dock i det här sammanhanget betonas att det är en komplicerad väv. Individuella skill- nader föreligger både mellan pedagoger och mellan olika barn. Varken pedagoger, flickor eller pojkar tillhör någon enhetlig kategori, varför det finns skillnader mellan flickorna och pojkarna, beroende på ålder och personlighet.

Det finns ett antal registreringar under negligera önskan om bekräf- telse, vilka mest gäller pojkar och står i relation till pojkarnas dominans av initiativet vid samlingarna. Vid en tillbakablick på dessa video- sekvenser, visar det sig att dessa negligeringar ibland görs medvetet av pedagogerna för att inte samma barn ska tillåtas dominera hela tiden. Observationen som exemplifierar detta är hämtad från Linets förskola vid en samlingsstund som pedagogen Frida är ansvarig för. Frida har en korg med bilder från en saga, som hon berättar i dialog med barnen, vilka är mycket engagerade:

David gissar: ”Apa, apa”. Pedagogen Frida till David: ”Är det apa?” Olle tar lådan med bilder och säger (antagligen, det hörs lite dåligt) ”Korgen”. David: ”Lejon, lejon”. Julius: ”Lejon, lejon”. Frida ler mot Olle och sä-

ger: ”Korgen, ja. Vi får titta under trappan först. Ska du komma och titta Olle?”.

Kommentar: Julius och David har till stor del dominerat samlingen och när Olle säger något tyst, så uppmuntrar pedagogen Olle och negligerar de andra pojkarna.