Kön respektive gender

Att använda kön som kategori i forskningssammanhang är inte helt okontroversiellt. Begreppet kön är inte heller entydigt. Kön kan be- handlas med olika fokusering, t ex biologiskt, socialt eller kulturellt, beroende på vilken bakgrund och vilka utgångspunkter man har. Hall- berg (1992) gör en utförlig analys av kvinnoforskning, genderforskning och feministisk forskning i sin avhandling Kunskap och kön. Hennes slutsatser är att kön som vetenskaplig indelning är lika föråldrad som etnicitet och klass. Hon menar att skillnaderna mellan individer i en grupp är större än mellan könen och att kön som vetenskaplig in- delningsgrund inte bör användas.

Harding (1986) menar dock, i motsats till Hallberg, att trots stora komplikationer, är sortering efter kön en av de mest grundläggande kategoriseringar människor gör av varandra. Harding menar att köns- och maktrelationerna är komplicerade. Kvinnor och män lever i histo- riska sammanhang där klass- och kulturell tillhörighet spelar stor roll. Som en sortering i vad kön är och får för konsekvenser, gör Harding en indelning i tre dimensioner; strukturellt, symboliskt och individuellt kön.

Strukturellt kön beskriver hierarki och segregation, uppkommen be- roende på arbetsdelning mellan könen, där positioner med inflytande och makt innehas av framför allt män.

Dimensionen symboliskt kön innebär tankar och idéer om vad som räknas som ”kvinnligt” och ”manligt”. Symboliskt kön innefattar så- dant som språk, samhälleliga tecken, beteenden och förhållningssätt.

Individuellt kön är den enskilda individens upplevda könsidentitet, formad i relation till de människor hon möter i livet. I dessa möten finns maktrelationer ständigt närvarande, vilka blir en del av interaktio- nen. De införlivas ibland omedvetet och hanteras ibland mer medvetet i form av anpassningsstrategier eller protesthandlingar.

Hirdman (1998), som utvecklade begreppet genus och genussystem i mitten av 80-talet, kommenterar Hardings nivåindelning och menar att det på alla dessa nivåer finns meningsskapande och maktformande. Hirdmans genussystem som övergripande analysinstrument har orsakat diskussioner i den svenska kvinnoforskningsdebatten. Systemtänkandet bygger på principen om manlig överordning och kvinnlig underord- ning. Hirdmans teoriansats är förankrad i en strukturalistisk tradition. I och med användandet av begreppet genussystem vill hon fånga den reproducerande kraft som finns i en könsstruktur (Hagemann, 1994). Hirdman beskriver genussystemet som en grundläggande ordning och som en förutsättning för alla andra sociala ordningar. Detta ger intryck- et av universalitet och en generell förklaringsgrund för samhällsmöns- ter. Hageman menar dock att man kan tolka Hirdmans texter som en strävan mot ett öppet systembegrepp som lägger vikt vid det föränder- liga.

Carlsson Wetterberg (1992) förordar ett ”handlingsinriktat aktörs- perspektiv”. Hon vill studera handlingar utan att vara bunden till förut- bestämda tolkningsscheman. Handlingar och händelser ska tolkas med utgångspunkt från kontexten och inte i universella modeller, enligt för- fattaren. Min uppfattning är att systemtänkandet inte behöver stå i mot- sats till ett mer aktörs- och kontextinriktat studium kring kön och ge- nuskonstruktion. Liksom Harding anser jag att olika dimensioner kan samverka. Strukturtänkandet behöver inte vara fastlåst och kontextper- spektivet inte utesluta att det bakom handlingarna finns implicita kon- ventioner och normer beroende av bl a bakomliggande maktstrukturer. Begreppet genus, använt i detta sammanhang, introducerades i Sve- rige i mitten på 1980-talet. Båda begreppen kön och det engelska gen- der används inom kvinnoforskningen och den feministiska forskningen. Gender har den fördelen framför genus att det kan fungera både som substantiv och verb. Det innebär att man kan tala om gendered, vilket inte har någon motsvarighet i svenskans genus. Kön fokuserar mer på de biologiska skillnaderna, medan genus har en tydligare inriktning på de sociala, samhälleliga och kulturella aspekterna av kön, där emeller-

tid även de biologiska och psykologiska aspekterna till viss del beaktas. Man kan se genus som ett komplex innehållande alla de nämnda delar- na. Till skillnad från könsroll, som i dag känns som ett förlegat begrepp och som betecknar ett tillstånd man kan gå in och ur i, betecknar genus något man alltid befinner sig i, en del av personligheten (Hirdman, 1993).

Genus är användbart som teoretiskt begrepp vid analys av makt- förhållanden i samhället. ”Kön” får då i många fall representera en oproblematiserad uppdelning i kvinnor och män, medan genusbe- greppet används för att analysera de relationella aspekterna av kön (Åsberg, 1998). Feminitet och maskulinitet existerar endast i relation till varandra. Det ena förutsätter det andra:

”Masculinity and femininity are inherently relational concepts, which have meaning in relation to each other, as a social demarcation and a cul- tural opposition. This holds regardless of the changing content of the de- marcation in different societies and periods of history.” (Conell, 1995, s 44.)

Skeggs (1997) betonar maktaspekten i kategoriseringen och uttrycker det i relation till begreppet kvinna som att kvinnor ockuperar kategorin kvinna, en kategori som är bunden till klass och etnicitet och produce- rad genom maktrelationer och genom kamp.

Tendensen inom den feministiska forskningen i Sverige under det senaste decenniet är att den mer gått mot poststrukturalism och de- konstruktion. Den feministiska teoriutvecklingen och diskussionen kring olika begrepp är en ständigt pågående, föränderlig process. I da- gens debatt har kön åter börjat användas och genus ifrågasätts till viss del, bl a för att vara för neutralt och blodfattigt men även, trots att ge- nus är en kulturgrundad kategori, för att vara för biologibaserad (Ger- gen, 1991). Förutom ovan nämnda begrepp är femininitet och maskuli- nitet benämningar som börjar bli vanligt förekommande, bl a hos Co- nell (1995), Gergen (1991) och Skeggs (1997). Gergen använder be- greppen men menar att distinktionen inte längre är nödvändig: ”If the words masculinity and femininity do not mirror an ’independent and palpable reality’, the distinction is unnecessary” (a.a., s 145).

Vid studiens första skede var begreppet genus det begrepp som jag trots komplikationerna tills vidare, ansåg vara det mest användbara i åtskilliga sammanhang. I den här studien kommer dock även kön och i

något sammanhang könsroll att förekomma, det senare främst på grund av att den forskning som bedrivits inom förskole- och skolområdet har använt sig av detta begrepp. Det blir därför svårt, för att inte säga omöj- ligt att ersätta dessa med genus, eftersom innehållet i begreppen inte är detsamma. Under studien gång har dessutom min förståelse av begrep- pen förändrats och jag kan uppleva genus, som ursprungligen och fort- farande även är en lingvistisk term, som ett alltför neutralt begrepp och sämre fungerande i vissa sammanhang. Mitt ursprungliga val av genus som perspektiv kvarstår dock, men blandningen av begreppen innebär en komplikation. Fördelen är att begreppet genus är relationellt, socialt och kulturellt definierat. Gender används vid några tillfällen i samband med Engelspråkiga referenser.

Trots ovanstående invändningar beträffande kategoriseringen i två olika kön, anser jag, till skillnad från Hallberg, att kön respektive genus måste kunna användas om man ska ha någon möjlighet att studera olika fenomen, där man är intresserad av att undersöka olika aspekter av ut- trycksformer och villkor för vad det innebär att vara flicka och att vara pojke.