Användning av smilis

Vid en av fältstudiens första dagar uppstod en diskussion om smilis bland lärarna i personalrummet. Några lärare var starkt för och andra var starkt emot användning av smilis i kommunikationen med eleverna. Vid tiden för slutintervjun, tre år senare, kvarstod skillnaderna i mångt och mycket även om det inte kan uteslutas att enskilda lärare ändrat sin praktik. Använd- ningen av smilis hör till viss del ihop med skrivandet av sms, men det är möjligt att använda smilis även i andra texter, bland annat i Word-doku- ment och i e-post. En minoritet av lärarna på den undersökta skolan använ- der smilis i kommunikationen med eleverna. Majoriteten svarar nej eller sällan på frågan. Det finns bland dessa lärare många som använder smilis i sina privata sms, och det förekommer även att smilis används av dessa lä- rare vid kommunikation med kollegor. Vilka motiveringar gör lärarna till sitt användande eller sitt avståndstagande till att använda smilis i kommu- nikationen med eleverna? Användningen av smilis motiveras på olika sätt i slutintervjuerna hösten 2014: ”om jag ville visa att jag verkligen brydde mig om” samt ”inte i första hand för att det ska vara trevligt utan för att göra någon glad och visa uppmuntran”. Att använda smilis i kommunikationen med eleverna kommenteras av lärarna också som: ”onödigt”, ”det är egent- ligen inte jag, inte mitt sätt att kommunicera”, ”löjligt”, ”fånigt”, ”är osä- ker på om det finns tillgängligt [på lärplattformen]”. (Citat från slutinter- vjuernas ljudupptagningar.) Vid tidigare samtal har framkommit åsikter som ”vi ska förbereda eleverna för universitetet och jag skulle vilja se den universitetslärare som använder smilis i kommunikationen med sina studen- ter”, men även ”det är ett sätt att visa att man bryr sig” (samtal hösten 2011, fältanteckning).

Även bland de lärare som använder smilis finns viss osäkerhet kring vad de innebär och lärarna använder dem med försiktighet. Vid ett tillfälle ut- trycker en kvinnlig lärare att hon bara vågar använda ”den vanliga leende, den med solglasögon och solen” (samtal våren 2012, ljudupptagning 1). På frågan om vad hon tänker att solglasögonen innebär menar hon att den betyder samma sak som solen: ”solen skiner och allt är bra”. Det är möjligt att tänka sig andra innebörder av solglasögonen, t.ex. som en signal om att vara cool, varför exemplet får illustrera att användningen av smilis är kom- plex, speciellt om inget samtal sker om tecknens innebörd. Lärarna verkar inte ha pratat om smilis med varandra innan frågan kom upp i personal- rummet vid mitt besök. Inställningen till att använda smilis i kommunikat- ionen med eleverna varierar i den här studien i högre grad med kön än med

inställning till ny teknik. Fler kvinnor än män är positiva till att använda smilis, även om alla uttrycker någon form av reservation eller varning om att försiktighet måste iakttas.

Gruppen som anammar ny teknik omfattar både en av de lärare som ut- trycker störst motstånd och samtidigt den lärare som är den främsta före- språkaren för användande av smilis i kommunikationen med eleverna. I gruppen som försöker använda ny teknik är motståndet mot smilis starkast, medan hälften av de lärare som anger att de över huvud taget använder smilis återfinns i gruppen lärare som avstår ny teknik. Det är samma lärare som i störst utsträckning (dagligen) säger sig använda sms i kommunikat- ionen med eleverna.

Sammanfattningsvis skriver lärarna i huvudsak på dator eller för hand. Be- hov av revidering, formalitet och lagringstid gör att datorer föredras. En annan avgörande faktor är om texten är tänkt att läsas av någon annan än läraren själv: texter för andras ögon skrivs i större utsträckning på dator och texter för enbart eget bruk skrivs i större utsträckning för hand. Flera lärare vill fysiskt känna papper och penna mot handen när de ska koncen- trera sig och tänka, varför rättningsarbeten görs för hand, trots att det in- nebär merarbete med utskrifter innan och inmatning av text digitalt efteråt. Ingen lärare nämner åtkomst som skäl till att skriva digitalt. Användningen av bilder är begränsad. Hälften av lärarna använder aldrig bilder eftersom de menar att det inte bidrar med något eller att de inte vet hur de ska hantera det tekniskt. Hälften av lärarna använder bilder av skäl som grundar sig på estetiska eller didaktiska ställningstaganden. Lärarna säger sig vara osäkra på rättigheter kring bildanvändning. En liknande uppdelning mellan lärarna i två läger finns när det gäller användning av smilis i kommunikationen med elever. Överlag råder försiktighet i användningen. Några lärare menar att smilis bidrar till att skapa en god relation med eleverna, medan andra lärare finner det opassande. Att lärarna i de olika grupperna skiljer sig åt vad gäller användning av internet och digitala hjälpmedel är givet eftersom det var grund för kategoriseringen. Tydligast framträder skillnaderna när det gäller användning av bilder. Alla lärare i gruppen som anammar ny teknik använ- der bilder ofta. I de andra grupperna är användning av bilder mycket säll- synt, men ett undantag i varje grupp. Inställningen till smilis varierar mer med kön än med inställning till att använda ny teknik i skolan då kvinnorna i studien generellt sett är mer positiva till smilis än vad männen är.