Positiva bilder som stöd för lärande - ANALYS AV BILDPRESENTATIONENS BILDER

7.3 ANALYS AV BILDPRESENTATIONENS BILDER

7.3.1 Positiva bilder som stöd för lärande

Strategier för att skapa positivitet

Läraren är mycket tydlig med att hen vill använda bilder med positiva konnotationer. Av bildpresentationens 27 bilder är 19 positiva – om bilder som domineras av söta bebisar, soliga stränder, lyckliga leenden, underhållande optiska illusioner, kärleksfulla kramar och en känd musikgrupp som gör energifulla gester betraktas som positiva.59_{(Se bild 7.1, 7.5–7.8 för exem-} pel).

Bild 7.1. Bild på bildpresentationssida med texten ”Inlärning och tänkande”.

Tre av bildpresentationens bilder är varken positiva eller negativa, alterna- tivt både och: en illustration av de fem sinnena, svartvita antika dramamas- ker, samt en närbild på en rostig kätting. De återstående sex bilderna är negativa i någon utsträckning. Efter analyser av dessa sex bilder med negativt innehåll framkom att läraren använder åtminstone fyra strategier för att presentera negativt ämnesinnehåll i de fall det över huvud taget presenteras genom bilden: trivialisering, humor, serieteckningar och anonymitet.

Trivialisering

Ämnesinnehållet Utvecklingspsykologi och Kriser och krisbearbetning re- presenteras av en röd varningsskylt med texten VARNING! 50-årskris (se bild 7.2). Varningsskylten är stämplad med ett stort B omgivet av en cirkel- formad text Butterick´s original product. Butterick´s säljer skämtartiklar. Bilden kommer från företagets webbshop och används i presentationen som ett skämt. Läraren är i femtioårsåldern, medan studenterna är mellan 16 och 19 år gamla, varför det är tydligt att skylten syftar på läraren. (Jfr lära- rens egen skämtsamma kommentar om att det nog finns samband mellan lärarens egen ålderskris och utformningen av bildpresentationerna.) Lära- ren skämtar på sin egen bekostnad genom att implicera att femtioåringar

59_{Med positiva menas här att de har positiva konnotationer. Se avsnitt 7.3.2 för} definition av konnotationer.

gör saker som är så galna att andra måste varnas. Jag tolkar det som en interpersonell handling ämnad att skapa, utveckla eller underhålla en god relation mellan läraren och eleverna. Att läraren själv skapar undervisningsmaterialet medför möjligheter att använda det i relationsskapande syfte. Skämtet riskerar samtidigt en trivialisering av ämnesinnehållet.

Bild 7.2. Bildpresentationssida: ”Utvecklingspsykologi, Kriser och krisbearbetning”. Humor

Ytterligare två bilder med negativt innehåll är humoristiska, en illustration av brist på ledarskap i klassrummet respektive en illustration av fördomar, båda i serieformat (en ruta). I klassrummets centrum står en förtvivlad, grå- tande lärare som skriker åt två grimaserande pojkar som springer runt, skju- ter slangbella och drar i en flickas hår: ”Låt oss samtala om saken!” Illust- rationens grovhet genom de stökiga aktiviteter och oproportionerligt stora dreglande pojkmunnar kontrasterar starkt mot stilnivån på lärarens tal. An- titesen används för att humoristiskt illustrera ett kommunikationsproblem mellan lärare och elever. Bilden som representerar fördomar fungerar på liknande sätt.

Serieteckningar

Av de sex bilder som har negativa konnotationer innehåller tre illustrationer av människor. Samtliga utgörs av serieteckningar. Förutom de två illustrat- ioner som representerar begreppen Grupper, roller, ledarskap och Status, attityder, fördomar, vilka nämnts under rubriken ”Humor”, illustreras Re- aktioner på frustration, försvarsmekanismer, stress av en tecknad Simpson- lik figur som med stirrande blick sliter sitt hår. Denna bild är för övrigt den enda förekommande bilden i hela bildpresentationen som är en närbild på en människa som inte ler. Att serieteckningar används i stället för foto in- nebär att budskapet inte görs alltför realistiskt eller nära betraktaren (jfr

kommande exempel på låg modalitet i en naturalistisk kodningsorientering). Tecknade serier har i relation till nyhetsfoto mindre anspråk på att utgöra fakta och förmedlar i större utsträckning en åsikt (Kress och van Leeuwen, 2006). Analysen visar att läraren använder bilder som förmildrar negativt innehåll.

Bild 7.3. Bild på bildpresentationssida med texten: ”Socialpsykologi, Mobbning, Konflikter, Kommunikation”. (I tablå 7.1 bild nr 24.)

Anonymitet

Den bild som illustrerar mobbning är också negativ (se bild 7.3). Det är ett foto taget ur fågelperspektiv av en mobbingsituation med ett barn sittandes i mitten av bilden, skyddande sin nacke med sina händer. Det sittande barnet omges av barn som visas från midjan och neråt stående i en halvcirkel. Ett av de stående barnens fot är suddig och indikerar en rörelse i form av en spark mot det sittande barnet. Samtliga barn är ansiktslösa genom den valda kameravinkeln. De attribut barnen har är kläderna de bär. Dessa är mestadels könsneutrala, västerländska kläder med två undantag: det spar- kande barnen (aktören) bär rosa byxor, vilket implicerar att det är en flicka, och det sittande barnet (offret) har glansiga byxor och röd jacka tillsam- mans med hårflätor i afrikansk stil, vilket berättar att det handlar om flic- kor. Bilden är med andra inte neutral vad gäller vare sig kön eller etnicitet. De stående barnens ben och fötter bildar linjer som riktas mot huvudet på den sittande flickan och förstärker att hennes huvud är bildens centrum (Björkvall, 2009, s. 63 ff.). Den arrangerade bilden är berättande eftersom den innehåller aktivitet och interaktion, men den tillhandahåller mycket lite information om miljön. Allt som syns är markens asfalt. Den höga vinkeln

(fågelperspektivet) placerar betraktaren i en maktposition (Kress & van Le- euwen, 2006, s. 148). Det kan tolkas som provocerande – tar betraktaren del av mobbningen? – och samtidigt som stärkande av betraktarens makt och möjligheter att förhindra mobbningen. Samma vinkel skapar anonymitet eftersom inga ansikten blir synliga.

Sammanfattningsvis använder sig läraren av trivialisering, humor, serieteckningar och anonymitet för att hantera negativt innehåll. Således är tenden- sen att undvika starka negativa känslor hos eleven tydlig även vid de få fall bilder med negativt innehåll används. Hur valet av positiva bilder och und- vikande av negativitet påverkar undervisningsmaterialets potential att vidga förståelsen av ämnet och kunskapsinnehållet är svårt att avgöra utifrån analysen, men den visar tydligt att lärarens relationskapande avsikter och att skapa en positiv miljö för eleverna har stort genomslag i bildvalet och för skapande av undervisningsmaterial. Undervisningsmaterialet förefaller så- ledes ha relationsskapande funktioner på ett helt annat sätt än tidigare centralt framställda läromedel. Jag fördjupar i följande avsnitt undersök- ningen av denna del av lärares skrivpraktik genom analyser av vad läraren i det aktuella fallet skapar med hjälp av bilderna och hur tekniska förutsätt- ningar påverkar skrivandet.

Modalitet skapar ett gemensamt vi

Modalitet är ett uttryck för sanningsanspråk (van Leeuwen, 2005, s. 161). Med utgångspunkt i att vår uppfattning om vad som är verklighet eller san- ning är socialt och kulturellt konstruerat, används begreppet modalitet inom socialsemiotiken för att försöka fånga vad som betraktas som sanna representationer av verkligheten inom olika diskurser, och för att undersöka vilka gemensamma vi som skapas:

/…/ modality is ’interpersonal’ rather than ’ideational’. It does not express absolute truths or falsehoods; it produces shared truths aligning readers or listeners with some statements and distancing them from others. It serves to create an imaginary ‘we’. (Kress & van Leeuwen, 2006, s. 155.)

Kress och van Leeuwen presenterar i samband med beskrivningar av modalitet och sanningsanspråk fyra olika former av kodningsorientering (Björkvall, 2009, s. 113–118; Kress & van Leeuwen, 2006, s. 165–166; van Leeuwen, 2005, s. 168–174). För naturalistisk kodningsorientering gäller att bilden ska efterlikna verklighetens synintryck så mycket som möjligt för

att vara sann. För abstrakt kodningsorientering gäller att bilden ska repre- sentera essensen av verkligheten för att vara sann, vilket kräver ett ställ- ningstagande hos skaparen och förmågan att reducera det individuella till förmån för det generella, samt även en (utbildad) betraktare från kultureli- ten, som vid modern konst. För vetenskaplig–teknologisk kodningsoriente- ring gäller att bilden ska vara funktionell och leda till adekvat handling för att vara sann, vilket innebär att den generella kärnan ska framhållas i bil- den, som vid kartor, instruktioner, trafikmärken och så vidare. För sinnlig kodningsorientering gäller att sanningshalten avgörs av i vilken mån betrak- tandet leder till starka känslor av t.ex. glädje eller skräck, vilket bland annat skapas genom onaturligt förstärkt färgsättning, som i reklam. Dessa olika former av kodningsorientering kan kombineras på olika sätt och det före- kommer alltid flera tecken på kodningsorienteringar, och ibland motsägel- sefulla sådana, samtidigt (van Leeuwen, 2005, s. 174). Den naturalistiska kodningsorienteringen är vanligast förekommande men denna är på väg att utmanas genom förändrade inställningar till bilder och tillhandahållandet av ny teknik som möjliggör digital manipulation av bilder (Kress & van Leeuwen, 2006, s. 165–166). Bilders sanningsanspråk avgörs således av den sociala kontexten och modereras genom färgvariation och detaljrikedom i representationen av bildens deltagare och miljö. En analys av kodningsori- entering indikerar vilket (imaginärt) gemensamt vi läraren skapar för sig och eleverna genom bildpresentationen. Resultatet visar på villkor för skrivande i samband med lärares relationsskapande bildanvändning.

Modalitet undersöks genom färgvariation (färgmättnad, djup, belysning och ljuskontrast) och detaljrikedom (för människor och miljö). I den här studien avgörs färgvariationen av variationen i färgskuggor. Hög modalitet innebär i en naturalistisk kodningsorientering maximal variation i skugg- ningen av olika färger60_{. Detaljrikedom i beskrivning av människor och} miljö ger också hög modalitet. Frånvaro av detaljer ger låg modalitet. Mo- dalitet presenteras ofta som en glidande skala, men i den sammanställning över modalitet i de analyserade bilderna, vilken presenteras i tablå 7.1, an- vänds hög och låg som komparativa mått för de bilder som ingår i analysen. Här följer en närmare beskrivning av två av bildpresentationens fotografier i syfte att illustrera skillnaderna mellan vad som i studien avses med hög och låg modalitet.

60_{I beskrivningen av modalitet och i analysen av bilderna ska uppgifter om hög och} låg modalitet ses i relation till en naturalistisk kodningsorientering.

Exempel på hög respektive låg modalitet

Två bilder från bildpresentationen får illustrera skillnaden mellan hög och låg modalitet och för att på samma gång exemplifiera hur bildanalysen gått till. (Se bild 7.4 respektive bild 7.5.)

Bild 7.4. Familj i soffa. (Exempel på hög modalitet.) Bild på bildpresentationssida med texten ”Utvecklingspsykologi, Att bli förälder, Barnuppfostran, Familjen”. (I tablå 7.1 fotografi nr 2.)

Bild 7.5. Leende människor i grupp. (Exempel på låg modalitet). Bild på bildpre- sentationssida med texten ”Psykologi. Läran om själslivet, mänskliga beteenden, tanke och känsloliv, människokännedom”. (I tablå 7.1 fotografi nr 26.)

Bilden med familjen i soffan (bild 7.4) innehåller viss information om miljön i form av att fotografierna på väggen antyder att familjen befinner sig i sitt hem. Fotografierna i bakgrunden antyder en förändring i de vuxnas relation från att vara ett ungt par till att vara föräldrar åt två barn. Den enda information bilden med de leende människorna i grupp (bild 7.5) erbjuder är att de befinner sig i en byggnad, möjligtvis en kontorsbyggnad då dataskär- mar kan anas i bakgrunden. Antalet attribut som beskriver familjen i soffan är förhållandevis högt, mycket avhängigt fotografierna på väggen och andra detaljer som trycket på barnens tröjor och de mörka skuggorna under mo- derns ögon. Antalet attribut som beskriver de leende människorna i grupp är få sett till kläder och frånvaro av smycken. Detta foto kunde ha tagits var som helst i världen, ett intryck som stärks av den etniska mångfalden. Vi- dare är färgvariationen stor i fotografiet av familjen i soffan, vilket antyder att bilden tagits med familjens egen kamera som ett privat naturligt fotografi av en verklig händelse. På motsatt vis är bilden på de leende människorna i grupp tydligt iscensatt, färgvariationen är låg – vilket tydligt framträder genom en mycket liten variation i hudton på varje enskild individ.

En genomgång av samtliga fjorton fotografier i bildpresentationen (se tablå 7.1) visar att tio kännetecknas av låg modalitet medan tre kännetecknas av hög (sett utifrån en naturalistisk kodningsorientering). Dessa tre fotografier innehåller detaljer och har färg- och skuggvariationer, vilket medför att de uppfattas som mer naturliga eller icke-iscensatta än de nio övriga bilderna som mer uppenbart är iscensatta. Ovanstående antyder att läraren inte främst har skapat en bildpresentation där naturalistisk kodningsorientering kännetecknar sanningsanspråket. Eller så är sanningsanspråken i bilderna låga, vilket innebär att det inte är viktigt i vilken utsträckning de valda bilderna återspeglar den synliga verkligheten. Vilken verklighet återspeglas då? Låg förekomst av detaljer kännetecknar abstrakt kodningsorientering, men utifrån Kress och van Leeuwens beskrivning om att en sådan kodningsorientering förutsätter utbildning och hör hemma bland kultureliten förefaller en sådan tolkning orimlig i sammanhanget. Däremot kan inte uteslutas att läraren och eleverna har en gemensam förförståelse av ämnet och de essenser bilderna kan förmedla, eftersom bildpresentationen är ämnad för en re- petition. Frågan är i så fall vilka essenser bildernas sanningsanspråk berör. I tre av fotografierna är färgerna onaturligt förstärkta (se tablå 7.1), vilket indikerar sinnlig kodningsorientering. Dessa bilder har stora likheter med bilder som används i reklam.

Sammantaget är det svårt att dra några andra slutsatser utifrån analysen än att modaliteten i bilderna i stor utsträckning är låg sett till naturalistisk kodningsorientering. Om sanningsanspråket är lågt eller om flera olika kodningsorienteringar aktualiseras samtidigt kan det möjligtvis innebära att det gemensamma vi som skapas är tillåtande och flexibelt: att läraren genom fotografierna inte erbjuder på förhand fastställda sanningar om ämnet psykologi. Samtidigt väcker frånvaron av detaljer frågor om i vilken utsträck- ning lärarens andra uttalade avsikt, om att stödja elevernas möjlighet att förstå ämnesinnehållet på flera olika sätt, uppnås.

In document Gymnasielärares skrivpraktiker : Skrivande som professionell handling i en digitaliserad skola (Page 177-184)