Kontroll och samarbete

Vem kontrollerar det lärarna skriver? Frågan uppfattats olika av lärarna. Några har förstått den som vem som kontrollerar efter att texten skrivits klart och andra vem som kontrollerar innan texten är klar. De flesta lärare nämner sig själva som kontrollanter innan texten är klar, och några lärare nämner kollegor med tillägget att det i så fall sker på deras anmodan. Två lärare nämner sin maka eller make som kontrollant av det de skriver, speci- ellt för texter som kan vara svåra att skriva. De lärare som förstår frågan som rörande kontroll efter att texten skrivits nämner inte bara kollegor eller partner som kontrollanter utan hela skolsystemet, andra myndigheter, för- äldrar, fackliga organisationer och även elever. Nästan hälften av lärarna

anger personer utanför skolan som kontrollanter och förutom de två makar som nämnts talar lärarna om ”föräldrar”, ”andra myndigheter” samt ”medlemmar i facket”. En skillnad mellan grupperna är markant. Enbart lärare ur gruppen som avstår ny teknik nämner rektor som kontrollant, och de anger även kollegor som kontrollanter i högre utsträckning än lärarna i de andra grupperna.

I vilken utsträckning arbetar lärarna tillsammans med kollegor när de skri- ver? Lärarna skriver för det mesta själva utan att rådfråga någon kollega. Några av lärarna uppger att de aldrig frågar någon annan, medan de allra flesta anger att de i någon utsträcknings samarbetar med andra kring sitt skrivande när det gäller de texter som ska läsas av andra än de själva. Van- ligaste formen av samarbete kring texter är att först skriva texten själv men att fråga om särskilda formuleringar, eller att be en kollega (även rektor och familjemedlem nämns) att läsa igenom hela texten och kommentera. Detta gäller speciellt känsliga texter som har höga krav på korrekthet, som fack- liga texter och känsliga elevärenden, men kan även gälla texter där det är extra viktigt att mottagaren förstår innebörden såsom i uppgiftsinstrukt- ioner och arbetsblad (studiehandledningar), omdömen samt bedömning och feedback. Kortare texter och övrigt undervisningsmaterial är vanligare att lärarna skriver utan att rådfråga någon. (Jfr resultatet kring fritt och bundet skrivande i föregående kapitel.) Samtliga lärare som samarbetar kring sitt skrivande uppger att det fungerar bra eller mycket bra. Lärarna utrycker i något högre grad att de hjälper andra än att de själva får hjälp.

Tablå 6.4. Samarbete (relativt sett) med andra i samband med skrivande: en jämfö- relse mellan studiens tre lärargrupper kategoriserade efter inställning till ny teknik i skolan.

Lärares inställning till ny teknik i skolan …

Avstår Försöker Anammar

Samarbetar lite med andra

Samarbetar minst med andra

Samarbetar mest med andra.

Den största skillnaden på svaren mellan grupperna gäller samarbete med kollegor i form av att läraren skriver själv men diskuterar formuleringar med kollegor. (Se tablå 6.4.) Gruppen lärare som försöker använda ny tek- nik ägnar sig inte åt detta mer än undantagsvis medan detta är ett vanligt

förekommande arbetssätt i de övriga grupperna. Samtliga lärare i gruppen som avstår användande av ny teknik uppger att de samarbetar med kollegor i någon form i samband med skrivande.

Får lärarna efter att texten är klar kommentarer om språk och innehåll och i så fall från vem? När det gäller kommentarer om språk uppger övervä- gande delen av lärarna att de får det. Det rör sig både om negativa kom- mentarer som stavfel och svåra eller opassande ordval, men även om posi- tiva saker som att de formulerat sig väl. Övervägande delen av lärarna får också kommentarer på innehållet. Det rör sig om negativa saker som ifrå- gasättande om något ska vara med eller inte, men allra mest om positiva saker som att uppgifter är intressanta eller att från lärarens sida medvetna provokationer mot i första hand skolledningen får gehör och uppmuntran. Det är i stort sett samma lärare som inte får kommentarer om språk som inte heller får det om innehåll.

Även när det gäller kommentarer kring skrivna texter är skillnaderna mel- lan grupperna märkbara. De lärare som inte får kommentarer, några varken på språk eller innehåll, hör till större del till gruppen lärare som försöker använda ny teknik. I de fall kommentarer förekommer i denna grupp är de av negativ karaktär. De flesta lärarna i de båda andra grupperna får kom- mentarer och de flesta av dessa är av positiv karaktär. De lärare som an- vänder text för att provocera, och som får positiva kommentarer på detta, hör till gruppen lärare som avstår använda ny teknik, men för övrigt är svaren från denna grupp och gruppen som anammar ny teknik överlag lika. En jämförelse med resultatet av första delstudien och lärares tal om skrivan- det som bundet eller fritt visar att lärare som anammar ny teknik i större utsträckning talar om sitt professionella skrivande som fritt (se tablå 6.5).

Tablå 6.5. Tal om skrivandet som fritt eller bundet: en jämförelse mellan studiens tre lärargrupper kategoriserade efter inställning till ny teknik i skolan.

Lärares inställning till ny teknik i skolan …

Avstår Försöker Anammar

Skrivandet är bundet Skrivandet är bundet Skrivandet är fritt

Sammanfattningsvis är interaktionen med andra i samband med skrivande relativt lika mellan gruppen lärare som avstår ny teknik och gruppen som

andra framgår att lärare som avstår ny teknik i första hand inte avstår själva tekniken utan skrivandet som sådant. Speciellt avstår de att skriva texter med elever som mottagare. De säger att den relationen bör hanteras munt- ligt. De skriver inte heller lika ofta till kollegor som de andra lärarna gör. Över huvud taget framhåller de att inom skolan sköts kommunikation och relationer med andra först och främst muntligt. De texter som dessa lärare ändå skriver, skriver de på eget initiativ, med kollegor och rektor som kon- trollanter. De samarbetar inte i någon större utsträckning med andra vid själva skrivandet. Däremot känner sig två av dem uppskattade av andra som provokatörer mot skolledning och två av dem som rådgivare till kollegor för hur svåra texter ska formuleras. På olika sätt talar de om skrivande som vapen. Ett vapen de tycker de kan hantera, men väljer att inte använda ef- tersom det är olämpligt i sammanhanget, och eftersom det finns risker med att formulera sig. Tre av lärarna framhåller riskerna och den fjärde onödig- heten med allt skrivande. (Se tablå 6.6.)

Lärarna som försöker använda ny teknik framstår som mer självständiga eller oberoende av andra i sitt skrivande. De skriver ofta på eget initiativ, aldrig på initiativ av kollegor eller rektor, men i stor utsträckning som re- presentanter för skolan. De diskuterar inte skrivande så ofta med andra och verkar se skrivförmåga främst som en personlig förmåga. Skrivandet talas om som relativt okomplicerat medan hanteringen av teknik kan vålla be- kymmer. De är vana skribenter och framhåller att de har denna förmåga, speciellt är de säkra på stavning och så vidare. De verkar inte känna behov av att bjuda in till samarbete kring skrivande i samma utsträckning som de andra lärarna. Samtidigt är det den enda grupp där enbart negativa kom- mentarer från andra lyftes fram. (Se tablå 6.6.)

Lärarna som anammar ny teknik talar om skrivande som ett flexibelt red- skap. De tar i större utsträckning än de andra hjälp av kollegor i sitt skri- vande, men uttrycker däremot ingen oro över att bli granskade. En avgö- rande skillnad mellan gruppen som anammar ny teknik och gruppen som

avstår att använda ny teknik är att de förstnämnda i mycket stor utsträck-

ning (i relation till övriga grupper) skriver med elever som mottagare, me- dan de sistnämnda i stor utsträckning avstår från skrivande och talar om muntlighet som primärt. (Se tablå 6.6.)

Tablå 6.6. Tal om skrivande och språk: en jämförelse mellan studiens tre lärargrup- per kategoriserade efter inställning till ny teknik i skolan.

Lärares inställning till ny teknik i skolan …

Avstår Försöker Anammar

Skrivande och språk talas om som ett po- tentiellt vapen som kräver försiktig hante- ring

Skrivande och språk talas om som en per- sonlig förmåga. Kor- rekt språk är viktigt

Skrivande och språk talas om som möjlig- görande redskap. Ju fler redskap desto bättre.

6.4 Användning av materiella hjälpmedel