Arbete i form av militär närvaro inom en kontext av säkerhetspolitisk

Under insatsutbildningen såg cheferna insatsen i stort som en utifrån tillkommen deeskalering av den etniska konflikten mellan kosovoserber och kosovoalbaner, där en av deeskaleringens grundelement var att helt enkelt finnas på plats och visa sin närvaro som militärt förband i Kosovo. Det är genom denna ”lugnande” närvaro man menade sig bidra till den politiska reformprocessen i Kosovo då detta menas hålla nere våldsamheter och strider mellan parter. I denna kontext är kopplingen mellan arbetspraktiken och arbetets övergripande mål dock mer ”teoretiskt” än em-piriskt konstaterat, d.v.s. cheferna vet på ett ”teoretiskt”, orienterande plan att arbetet hänger samman med en politisk reform, men det är svårt att se det direkt i säkerhets-arbetets praktik. Det som av soldater och chefer främst nämndes som ett direkt kvitto på att säkerhetsarbetet har effekter för en politisk reform, är när lokalbefolk-ningen säger att det är bra att KFOR är där, annars hade det nog varit oroligare.

Att dämpa en etnisk konflikt genom militär närvaro

En central del av säkerhetsarbetet, menar cheferna, är att förhindra motsättningar och vara beredd att förhindra fortsatta våldsamheter mellan folkgrupperna. Detta uttryckte de ofta med oprecisa, ibland skämtsamma omformuleringar som t.ex. att vara beredd om det ”skorpar till sig” eller om ”det bruna träffar fläkten”. Olika be-redskapsövningar och utrustningskontroller genomfördes också för detta, och en hel del patrulleringstid gick till att åka runt i olika områden för att lära sig att hitta ifall det skulle bli fråga om en allvarligare insats med krav på snabbt agerande. Att de i grund och botten är i Kosovo för att förhindra öppet etniskt våld är också en bild av insatsen cheferna uppfattat från föreläsningarna.

Den militära närvaron för att dämpa en etnisk konflikt har också stora likheter med patrullerande, reaktivt och händelsestyrt ordningspolisarbete i Sverige. KFOR-enheterna patrullerar till fots och i terrängbilar i sitt område, och ingriper när något händer eller om de via radion beordras till något av vakthavande befäl inne på cam-pen. Emellanåt upprättar de fordonskontrollplatser för att söka efter illegala objekt.

Närvaro som ”patrullerande ordningspolis” i ett område

En hel del av detta ”ordningspolisiära” säkerhetsarbete hade dock inte direkt etniskt relaterade förtecken, utan hade mer med allmän områdesövervakning, ordningshåll-ning och KFOR-närvaro överlag att göra. Detta säkerhetsarbete gavs främst meordningshåll-ning som internationell militär närvaro i en nu ganska lugn konfliktzon. KFOR var där för att visa att de fanns där, så inga lokala grupperingar skulle få för sig att börja vara mer aggressiva mot andra kosovarer.

Det rörliga patrullerandet och upprättandet av VCP:er utgjorde tillsammans med de fasta bevakningsuppgifterna insatsens observerade vardagsarbete, och det var till stor del för detta arbete insatsutbildningen hade tränat grupperna. Patrullarbetet utfördes också över tid utan särskild order och var något grupperna regelmässigt ägnade sig åt i sina områden under gruppchefens ledning när grupperna inte blev ianspråktagna för andra uppgifter. Det var därmed, tillsammans med olika kontakter och samtal med lokalbefolkningen, ett centralt inslag i gruppernas mer självständiga (gruppautonoma) arbete. Det var också det huvudsakliga arbetsinnehållet när kom-paniet lämnade stöd till andra kompanier. Bl.a. understöddes det finländska, det irländska och det tjeckiska kompaniet med patrullering i dessa kompaniers områden över kortare (enstaka dag) eller längre tid (upp till två månader som hos tjeckerna).

Grupp- och omgångsvis patrullering till fots och i fordon, och upprättande av VCP:er är något av standardmoment i arbetet, oavsett om det bedrivs som arbete på gruppnivå i eget AOR, eller som pluton- eller kompanioperationer i eget område eller tillfälligt i andra kompaniers områden.

Ett stort avstånd till den politiska reformprocessen

Hur säkerhetsarbetet förhöll sig till den politiska reformprocessen och dess mål och inriktningar var inget som i tema- eller händelsebaserade intervjuer explicit efterfrå-gades av mig eller som spontant fördes på tal av cheferna, eller som det talades om i

något av de chefsmöten som kunde observeras. Däremot talade jag med soldater, gruppchefer och officerare om detta under olika patruller och vid samvaro på cam-pen. Vid dessa samtal, som ofta hade formen av gruppsamtal, använde soldater och chefer dock inga gemensamt omfattade begrepp, utan alla beskrev arbetets relation till reformprocessen väldigt mycket med egna ord.

I dessa samtal var de genomgående medvetna om den allmänna bakgrunden till insatsen att Kosovo var under utveckling mot en självständig stat med egna institut-ioner för samhällssäkerhet, att det fanns internationella politiska mål och inriktning-ar för detta och att det säkerhetsinriktade inriktning-arbete KFOR-förbanden utförde i stort vinriktning-ar relaterat till Kosovos utveckling mot ett självständigt, rättssäkert samhälle. Detta hade också nämnts under utbildningen på Livgardet och kan ses som en ”officiell handlingsstrategi” (espoused theory-of-action, Argyris & Schön 1996) för säkerhets-arbetet.

De politiska målen och den pågående reformprocessen sågs dock inte som något som direkt påverkade det egna, konkreta dagliga arbetet, utan omtalades mer som stora, stegvisa förändringar av säkerhetsarbetet, t.ex. att huvudstaden Pristina hade utsetts till en ”low profile box” med väl definierade gränser där den kosovariska polisen (KPS) hade huvudansvaret och där KFOR inte fick utföra något säkerhetsar-bete, eller att KFOR-styrkorna då och då skars ned med hänsyn till utvecklingen.

Den politiska reformen av Kosovo framstår i olika texter också som en ”stor”

fråga på konstitutionell och institutionell nivå, och inte en lokal fråga som berör ett dagligt säkerhetsarbete. Politiska reformer blir med detta synsätt något som genom-förs ”uppifrån” och inte något som även ”byggs nerifrån”. Att anknyta till den

”stora” politiska reformen och situationen i Kosovo inför t.ex. en vanlig patrullrunda sågs snarast som långsökt av många soldater och gruppchefer. ”Man står väl inte direkt och snackar om Kosovos politik inför en patrull”, som en gruppchef (B11) uttryckte det.

De samband mellan insatsen i Kosovo och en politisk reformprocess som chefer-na gjorde handlade mest om att denchefer-na process övergripande mechefer-nades vara orsaken till att KFOR fortsatte sin närvaro i Kosovo; att KFOR var en garant för att utveckl-ingen mot en demokratisk rättsstat kunde ske utan utbrott av våld och oroligheter.

Det främsta medlet blev att vara på plats och visa närvaro. Den politiska reformens utveckling framstod för cheferna dock främst som vilka säkerhetsrelaterade uppgif-ter man fick sig tilldelade, t.ex. att bedriva säkerhetsarbete i det egna ansvarsområdet och bevaka och vara beredd att skydda klostret i Gracanica, och vilka uppgifter och befogenheter som på order uppifrån efterhand skulle släppas.

En uppgift som emellertid pekades ut som direkt sammankopplad med den poli-tiska reformen var samarbetet med KPS och dess utveckling mot en fungerande poliskår, vilket berörs närmare nedan. Utöver att visa närvaro och att samarbeta med KPS gav cheferna inte uttryck för några specifika mål, inriktningar eller aktiviteter i säkerhetsarbetet med tydlig mening som moment i en politisk reformprocess, utan hela insatsen och säkerhetsarbetet i stort relaterades på ett ”teoretiskt”, resonerande plan till reformen. Avståndet mellan den politiska reformprocessen ”där uppe” och det konkreta säkerhetsarbetet ”här nere” upplevdes som ganska stort.

Det opolitiska säkerhetsarbetet

Några särskilda, utpekade inriktingar i, eller reflektioner om, arbetet med den poli-tiska reformen som meningsgivande kontext kunde som sagt inte observeras. Att säkerhetsarbetet i sin helhet ses som neutralt och åtskilt från den politiska processen ger en plutonchef uttryck för i en intervju:

MG: Du som plutonchef i ditt dagliga arbete, behöver du ta politiska hän-syn? Behöver du ta hänsyn till det politiska landskapet i Kosovo, att det finns olika partier som har olika inriktning, vill olika saker? B20A: Njaae, partier-na har jag ingen koll på, och inte stött på direkt, jag vet att gruppcheferpartier-na stött på det nån gång för det är nån som kanske har propagerat för nåt, ... och nån, partilokal så där… nääe, fan, ska ju vara neutral liksom, fast ändå med Natos budskap då att... vi är här för att stötta alla och... etiska regler ska gälla och, det är politik det också kanske, men... sen är ju uppgiften att vara ne-utrala när de... folk frågar om statusförslaget ska man ju... inte svara, utan bara säga nae, jag är här för din säkerhet bara... det andra det är politik och som soldat ska jag inte lägga mig i det. (Plutonchef B20A, juli)

Att KFOR opartiskt och med stöd till alla ansvarade för säkerheten i samhället me-dan den politiska reformen med sina förslag och förhandlingar pågick på den poli-tiska nivån var en mycket spridd uppfattning. Det var nästan en ”ryggmärgsreakt-ion” hos många soldater och chefer att framhålla att man var opartiska och neutrala så fort samtalen gled in på frågor om Kosovo och politik.

Såväl grupp- som plutonchefer menar att KFOR har rollen som ett opartiskt tyg för politiska beslut och inte är en organisation med egen politiskt inriktad verk-samhet, utan det direkta politiska påverkansarbetet menar de sköts av olika FN-organ. Chefer och soldater inom B-coy har en tydlig uppfattning om att de inte ska ägna sig åt direkt politisk påverkan, men har inte någon mer utvecklad uppfattning om hur det egna säkerhetsarbetet ändå kan utgöra en oskiljbar del i en större politisk påverkansprocess. De vill stället se säkerhetsarbetet som fristående från politisk verksamhet.

Huvudsakligen samverkan med, än utveckling av, lokalpolisen

På Livgardet hade cheferna visat en medvetenhet, om än med ganska vaga termer, om att lokalpolisen KPS skulle utvecklas och att detta var en av deras uppgifter. I sin förståelse av detta samarbete gav cheferna det dock mer formen av en samverkan på skyttekompaniets initiativ och villkor – att skyttekompaniet tillkallar lokalpolis när de själva inte kan gå vidare med ett fall p.g.a. att de t.ex. saknar befogenheter att arrestera människor. Så hade samarbetet också huvudsakligen övats under insatsut-bildningen.

Ren utbildning och träning av lokalpolisen tycks också vara något som förekom-mit oftare under tidigare kontingenter. En gruppchef med tre tidigare insatser i Ko-sovo bakom sig berättar:

[V]i har ju utbildat KPS, sen andra missioner, mycket mer än vad vi gör nu, alltså utbildat dem, och det är ju... jag tror inte ens att jag har betyg för att kunna bli polis i Sverige, och då har vi ändå utbildat polisen här, det var ro-ligt tycker jag också. (Gruppchef B21, april)

Om speciella utbildningsaktiviteter för KPS förekom även under den aktuella kon-tingenten är svårt att säga utifrån studien, men i det observerade arbetet kunde inga sådana aktiviteter ses, liksom cheferna inte heller berättade om det. Att kortutbildade KFOR-soldater utan polisiär utbildning ändå utgör förebilder för den kosovariska civilpolisens arbete verkade ändå ses som något underförstått självklart.

Samverkan med KPS innebar också att dessa tillkallas när de svenska enheterna under säkerhetsarbetet stöter på t.ex. illegala vapen, narkotika eller smuggelgods Illegala vapen tar KFOR hand om och förstör, men att lagföra innehavare av illegala vapen, narkotika eller annat olagligt är den lokala polisens uppgift. Genomgående fanns hos kompaniets chefer en skepsis och misstänksamhet mot lokalpolisen som man menade var opålitlig när det gällde mutor och kontakter med organiserad brotts-lighet, varför KPS oftast tillkallades i ett sent skede i olika operationer, oftast när ett fynd redan var gjort, och i stort sett aldrig involverades i planeringen av säkerhetsar-betet. Denna syn på lokalpolisen hade förmedlats under insatsutbildningen. Att in-volvera lokalpolisen i planeringen av olika säkerhetsoperationer menade flera av plutoncheferna inte var något man gjorde då detta riskerade att leda till informat-ionsläckor till organiserad brottslighet.

Summering: Att inrama och utföra arbetet som en säkerhetspolitisk insats Sammanfattningsvis kan de svenska skyttesoldaternas och chefernas syn på sitt säkerhetsrelaterade arbete i Kosovo beskrivas som att vara närvarande som ett mili-tärt förband. Denna militära närvaro relaterar de på ett ”teoretiskt” plan till en etnisk konflikt som inte riktigt syns i vardagsarbetet, och arbetet ses som opolitiskt, opar-tiskt och skilt ifrån den ”stora” politiska reformen av Kosovo. I detta ses lokalpoli-sen på ett ”teoretiskt” plan som en samhällsfunktion som ska utvecklas, men bemöts i det vardagliga säkerhetsarbetet mer som en opålitlig och lat samverkanspartner med större polisiära befogenheter än vad KFOR har, vilka man dock är beroende av.

En stor del av det dagliga patrullarbetet sker som något som kan kallas ”patrulle-rande ordningspolisarbete”, speciellt när stöd ges till andra kompanier i deras kom-paniområden, och kännetecknas på samma sätt som patrullerande ordningspolisar-bete i Sverige av att vara reaktivt och händelsestyrt, d.v.s. man patrullerar i området och ingriper när något händer eller när man beordras till något. När detta skedde runt de kosovoserbiska enklaverna kunde det ges rationella motiv utifrån den underlig-gande etniska konflikten även om denna inte tog sig några konkreta uttryck. Annars var huvudmotivet att hålla brottsligheten nere och att rent allmänt upprätthålla ”safe and secure environment” så att den politiska reformen som sågs som något ”där uppe” kunde genomföras.

Det vardagliga, rutinartade patrullerandet och ”närvaro-visandet” var för många chefer och soldater dock svårt att ge tydlig, självklar och direktupplevd mening som

insatser för en politisk reform, utan detta skedde mer på ett resonerande plan utifrån vad som under insatsutbildningen sagts om det politiska läget i Kosovo. De sam-manhang och skäl till den svenska insatsen som nämnts under utbildningen kan ses som den officiella handlingsstrategi (espoused theory of action) som soldater och chefer behöver för att vidmakthålla en officiellt giltigt svensk militär identitet i Ko-sovo. I enlighet med en allmän svensk militär självbild både hölls och upplevdes också avståndet mellan den politiska reformen och det dagliga arbetet som stort utifrån viljan att vara opolitisk i sitt arbete, vilket också skapade ett stort avstånd mellan arbetet som medel och arbetets mål och eftersträvade värden.

För att skänka vardagsarbetet mer mening gavs det emellertid också andra inram-ningar där avståndet mellan konkret arbete och mål och värden inte blev lika stort.

En sådan ”konkretiserande” inramning hade skett redan på Livgardet genom formu-leringen av en målsättning att beslagta så mycket vapen som möjligt.

9.1.3 Ett fokus på att beslagta flest vapen och vara bästa