Kapitel 7 – Subjektiv förståelse
7.6 En diskussion om subjektiv förståelse
Ovan har en distinktion gjorts mellan orienterande förståelse och instrumentell för-ståelse, och i det följande kommer dessa två former av subjektiv förståelse att disku-teras vidare.
7.6.1 Orienterande förståelse
En orienterande förståelse bygger således på en eller flera praktikexterna kontexter, på begrepp om de värden och mål som är centrala i dessa olika kontexter och om vad de betyder för arbetsutövaren/utövarna. Men en orienterande förståelse bygger också på begrepp om det specifika arbetet och vad det innebär i form av bland annat möjliga uppgifter eller objekt för arbete.
Viktigt för den orienterande förståelsen är också vem man som arbetsutövare upplever sig vara, d.v.s. vilken identitet man har i relation till olika praktikexterna kontexter och vilka känslor det kan ge. Som exemplet med cheferna visar innebär såväl plutonchefernas som gruppchefernas kontextualisering av arbetets ledning att en av chefsnivåerna blir central och aktiv och den andra mer reaktiv eller tillba-kadragen, och t.ex. den plutonchef som ser sig själv som en aktiv, initiativrik chef som har ”plutonen i sin hand” (ett inte ovanligt synsätt bland unga officerare i kar-riären), kan få svårare att kontextualisera arbetet inom en ”gruppchefsaktiverande”
kontext som ger plutoncheferna en mer tillbakadragen roll.
Beroende på inom vilken praktikextern kontext arbetspraktiken orienteras kom-mer olika värden, mål, uppgifter och objekt i arbetet att fokuseras. En bred oriente-rande förståelse innebär att arbetet kan ses i flera sammanhang och att många olika värden, mål, uppgifter och arbetsobjekt kan ges mening i arbetet.
De praktikexterna kontexterna kan också vara mycket olika och kan, utöver de redovisade, för de i denna studie följda militära cheferna utgöras av t.ex. generella yrkesetiska resonemang, synsätt på karriärmöjligheter, genomgående arbetstradit-ioner i utlandsinsatsen, synsätt inom kamratgäng i Sverige, erfarenheter från tidigare insatser, tankar om den egna privatekonomiska situationen, eller svenska, militärkul-turella synsätt på relevant militär verksamhet. Men de kan också utgöras av mer formella meningssammanhang som Försvarsmaktens regelverk, vetenskapliga teore-tiska perspektiv eller officiella organisatoriska diskurser om varför insatsen och säkerhetsarbetet genomförs. En orienterande förståelse kan omfatta många, alterna-tiva och ibland svårförenliga meningssammanhang för arbetet.
Den orienterande förståelsen kan också utgöras av erfarenhetsbaserad förtrogen-het med flera olika arbetspraktiker och dessas (implicita) meningssammanhang, vilket kan bidra till den orienterande förståelsens bredd. ”Teoretisk” kunskap i såväl en snävt, vetenskaplig mening som en vid, allmän mening, t.ex i form av doktriner, historiska beskrivningar eller systembeskrivningar är således bara en delmängd av alla de kontextualiserande begreppsstrukturer som kan underbygga en orienterande förståelse. Kunskap baserad på erfarenhetsbaserad förtrogenhet med de olika me-ningssammanhang som underbygger skilda arbetspraktiker är en annan delmängd.
Det som kanske främst kännetecknar en ”teoretisk” förståelse, oavsett om den baseras på t.ex. en formell teori, en spekulation (”jag har en teori…”) eller ett for-mellt textdokument av något slag, är att den inte är direkt handlingsinstruerande men kan ge ett eller flera kontextualiserande meningssammanhang för arbetet. Inom dessa sammanhang kan sedan mer handlingsinstruerande, ”praktisk” förståelse ut-vecklas, vilket här kallas instrumentell förståelse.
7.6.2 Instrumentell förståelse
En instrumentell förståelse innebär ett begreppsligt fokus på de olika arbetsuppgifter och objekt för arbete som måste hanteras med olika instrumentella färdigheter och tekniker för att arbetspraktikens mål ska kunna uppnås, och ger således svar på frå-gor om arbetets ”hur” och ”när” i relation till specifika mål. En instrumentell förstå-else kan därmed relateras till ”praktiskt” kunnande i och med att förståförstå-elsen också ger handlingsinstruktioner. Denna form av förståelse kan på ett kollektivt plan – när en gemensam instrumentell förståelse behövs – ses som en gemensam utveckling av en kollektiv handlingsrationalitet (Granberg, O. & Ohlsson 2005).
En bred instrumentell förståelse innebär att mål-medelrationaliteter för många olika slags (praktikexternt relevanta) mål och praktikinterna kontexter kan gestaltas, d.v.s. att olika slags arbetspraktiker kan behärskas, och ger genom detta en förutsätt-ning att kunna ”läsa av” ett arbete och hantera många olika mål med rationella me-del (som dock kanske inte alltid finns tillgängliga men man förstår att de behövs).
Denna breda instrumentella förståelse kan också vara en grund för att kunna pröva eller använda många olika metoder inom en specifik arbetspraktik. Som för-ståelsebegreppet begripliggjorts här (se avsnitt 5.4) innebär även en instrumentell förståelse att uppfattningar och bilder av sig själv är av betydelse för hur olika mål-medelrationaliteter kommer att värderas och förstås. Ett visst medel kan vara nära knutet till en viss självuppfattning.
Men även en instrumentell förståelse kan troligen bygga på rationell analys och reflektion och leda till en handlingsinstruerande men oprövad mål-medelrationalitet, t.ex. när det gäller att förbättra metoder i arbetet. En sådan instrumentell förståelse kan på den konkreta, erfarenhetsbaserade arbetspraktikens plan också upplevas som
”teoretisk” i meningen av att den är oprövad i handling (”ditt förändringsförslag kanske fungerar i teorin, men…”) eller för att den bygger på en annan orienterande förståelse än den som råder och delas i den aktuella arbetspraktiken.
På ett organisatoriskt, överindividuellt plan kan en bred instrumentell förståelse underlättas av befattningsspecialisering och en funktionsindelad organisation, där de olika befattningshavarna/funktionerna kan specialisera sig på varsin typ av instru-mentell förståelse. Det ger möjlighet till fördjupad kompetens, men också att denna lätt isoleras i dessa specialavdelningar. En gemensam orienterande förståelse blir då nödvändig för att knyta samman alla specialister i samma mål-värdesystem.
7.7 Avslutning
Den första frågeställningen för att utifrån syftet med denna avhandling belysa hur modellens teoretiska begrepp hänger samman med det empiriska underlaget lyder:
Hur kan subjektiv förståelse teoretiskt begripliggöras utifrån de uppfattningar che-ferna ger uttryck för i intervjuer före och under arbetet? Ett första svar på detta är att subjektiv förståelse kan ses som sammansatt av orienterande förståelse och in-strumentell förståelse. Dessa två förståelsehorisonter hänger ihop såtillvida att de mål och metoder som är centrala i en mer arbetspraktiknära instrumentell förståelse-horisont får sin mening och sitt värde inom en vidare, orienterande förståelsehori-sont. Metaforiskt kan det sägas som att en orienterande blick på ett sammanhang och därigenom på de värden, mål och uppgifter som framstår som relevanta, grovriktar den mål-medelrationella, instrumentella blicken mot de medel och metoder som är relevanta för värdena, målen och uppgifterna.
Vidare kan ”teoretiskt” vetande relateras till den orienterande förståelseformen och kontextualiserande begreppsstrukturer, och praktiskt kunnande till instrumentell förståelse och dess kontextualiserade begreppsstrukturer. Båda behövs för att bygga upp en arbetspraktik som därmed kan förstås som något som sker utifrån en integre-rad orienterande och instrumentell förståelse, utan att den orienterande förståelsen nödvändigtvis behöver vara vetenskapligt teoretiskt förankrad. En arbetspraktik kan också omfatta orienterande, erfarenhetsbaserade teorier – praktiska teorier.56
Båda chefsgrupperna i denna fallstudie har också en ”teoretisk” kontext för arbe-tet att luta sig mot genom de föreläsningar och genomgångar om kosovoinsatsen i vilka de deltagit, och i samklang med det som framhålls som centralt i denna kontext – t.ex. att upprätthålla ordning och minska mängden illegala vapen – har de praktiskt övat ett antal moment i form av patruller, fordonsgenomsökningar m.m.
De två horisonterna i förståelsen kan förekomma samtidigt, men som metaforen med blicken antyder kan det förmodligen vara svårt att blicka mot båda horisonterna samtidigt. En alltför stor fokusering på någon av dem kan också få negativa konse-kvenser: om orienteringen mot ett sammanhang hålls i ensidigt fokus kan det bli svårt att åstadkomma ett mål-medelrationellt arbete för att konkret nå målen. Om instrumentaliteten hålls i ensidigt fokus finns risken att de mål som eftersträvas och uppgifter som löses blir irrelevanta i det vidare sammanhanget, eller att medel och metoder används som inte är meningsfulla i ett vidare sammanhang. En lösning torde vara att ibland ta paus i det instrumentella arbetet för att kontrollera riktningen och sammanhanget, vilket kan behöva ske genom diskussion och reflektion och kan behöva stödjas av importerade begreppssystem och kontexter. Detta leder över till nästa frågeställning, nämligen hur utveckling av subjektiv förståelse kan sättas i relation till formell utbildning, i detta fall den insatsutbildning chefena genomgick.
56 Här kan påminnas om det resonemang som med referens till Eraut (2004b) fördes i avsnitt 4.2.3 om olika yrkespraktikers varierande beroende av en generell och teoretisk kunskapsbas.