Avslutning: Insatsutbildning och kunskap om insatskontext och

Vilka kunskaper och begrepp t.ex. om insatsernas politiska, sociala och kulturella sammanhang de formella svenska militära insatsutbildningarna och erfarenhetsö-verlämningarna för olika insatsområden regelmässigt ger, snart två decennier efter de första Bosnieninsatserna, är dock fortfarande ett outforskat problemområde.

Li-Syfte: SASE Syfte: SASE

2) Delegerat uppdrag

Uppdraget delegeras vidare till plutoner och grupper genom att göras till fast uppgift inom eget AOR. Chefer på olika nivåer kan planera självständigt från varandra men är beroende av varandras resurser.

G G G

G G G

G

G G

K

P P P

Figur 3-01. Från beordrade uppgifter i en befälshierarki till delegerat uppdrag i “gruppchefernas mission”.

Plutonuppgifter

Gruppuppgifter Framework

operations 1) Normal ledningsmodell Uppdraget ställs till kompanichef och omvandlas av denne till plutonuppgifter inom ramen för sin plan. Plutoncheferna ger sedan grupperna samordnade uppgifter utifrån sin plan.

Framework operations

kaså vilka bilder av insatsen och arbetsuppgifterna utbildningarna ger den personal som genomgår dem. Problemområdet uppstår också var gång en utlandsinsats sätts upp i ett nytt konfliktområde då det innebär nya sammanhang att skapa kunskap om.

De studier som har gjorts har snarare fokuserat vilka erfarenheter och lärdomar ett fåtal utvalda befattningshavare har gjort under insatsen, mer än vilka kunskaper de fick med sig hemifrån (Blomgren & Johansson 2004, Blomgren 2007, Hedlund &

Weibull 2006, Hedlund, Weibull & Soeters 2008, Tillberg et al. 2007).

3.3.1 Ett militärt sätt att skapa kunskap

Det vanliga militära sättet att möta nya uppdrag är att skapa speciella organisations-enheter för dem, vilket med stor sannolikhet innebär att kunskaper för de nya upp-dragen söks och används inom specialiserade men ofta små och tillfälliga enheter, t.ex. missionsavdelningarna på Försvarsmaktens Internationella Utbildningsenhet (IntUtbE), men inte inom officersyrket som profession. Det huvudsakliga arbetet med icke-traditionella militära uppgifter utförs dock oftast av en ”bred massa” av soldater och befäl från Försvarsmaktens alla förband, och frågan är i vilken grad dessa får djupare kunskaper för att förstå insatsers och konflikters karaktär.

I en intervjustudie med svenska militära chefer (Alvinius et al. 2008) framkom att de föredrar konkreta kunskaper och erfarenheter förmedlade av t.ex. personer som bott och verkat i det land eller område man ska till, framför t.ex. akademiska före-läsningar om bakgrundsfaktorer. Detta kan ses som ett uttryck för behovet av direkt användbara kunskaper för den personal som tillfälligt genomför insatserna. Förhåll-ningssättet att bilda direkt användbara kunskaper för de tillfälliga kontingenter som ska åka iväg är också vanligt i militära organisationer världen över, men leder ofta till ett tämligen smalt intresse för det land och den kultur där konflikten finns – man vill veta ”do´s and dont´s” mer än att skaffa sig grundläggande kunskaper om hur samhället fungerar och vilka kulturinstitutioner som är centrala. Den kanadensiska antropologen Brian Selmeski menar att:

Militaries – at least those of industrialised countries – are quite adept at gen-erating a limited amount of procedural and declarative knowledge about other cultures when they deem it valuable in achieving operational success This of-ten takes the forms of pre-deployment briefings, awareness training, pocket references (i.e., “smart cards”), etc. These efforts have demonstrated general-ly positive results (along with some inevitable but unanticipated negative consequences) by facilitating mission accomplishment and reducing suffer-ing, injury, and death of both combatants and civilians. Nevertheless, these efforts are generally narrow, superficial, short-term responses to pressing needs. (Selmeski 2007, s 1)

Kunskapsuppbyggnaden blir på detta sätt mer reaktiv och utförandeinriktad än pro-aktiv och målinriktad, och bygger ofta på tidigare insatt militär personals intryck och erfarenheter mer än på kunskaper och synsätt om landet och konflikten som kan finnas hos t.ex. hjälporganisationer eller samhällsvetenskaplig forskning. Detta

in-nebär också, tillsammans med brist på reflektion och kritisk granskning av erfaren-heterna, troligtvis att myter och fördomar relaterade till insatserna lätt kan förmedlas mellan kontingenterna (Hedlund, pers komm.).

Som den begränsade forskningen om utlandsinsatser har visat och diskuterat, får många insatsverksamheter som har en explicit uttryckt, manifest funktion ibland också mer dolda, latenta funktioner, t.ex. att arbetet att ge internationellt stöd till en utsatt region och åstadkomma stabilitet och säkerhet också skapar förutsättningar för prostitution och organiserad brottslighet, t.ex. svarta börshandel (Cockayne & Lupel 2009, Marucelj 2005). Sådana latenta funktioner och dess relationer till de manifesta funktionerna är ibland inte uppenbara och ”synliga”, utan kräver ofta studier, forsk-ning och gestaltforsk-ning genom abstrakta begrepp för att kunna medvetandegöras och bli kognitivt gripbara (Danermark et al. 2003).

3.3.2 Hur stödjer utbildningen förståelse och erfarenhetsbildning?

”Second generation peacekeeping” ställer större krav än tidigare på att förstå insat-sers och konflikters karaktär. Djupare kunskaper och verktyg för att förstå detta efterfrågades också redan under 1990-talets första svenska insatser av denna typ (Johansson 2001). En frågeställning är därför vilka förutsättningar för en såväl över-gripande som djupare förståelse av utlandsinsatser, dessas sammanhang och villkor som svensk militär insatsutbildning ger de truppenheter som genomför insatserna.

Med ett teoretiskt fokus på subjektiv förståelse av och mental inramning i arbetet, kan detta ses som en fråga om vilka de inslag i insatsutbildningen är, som ger svenska militära chefer möjlighet att förstå insatsen och arbetsuppgifterna, och vi-dare hur de utifrån denna förståelse mentalt inramar, tolkar och drar erfarenheter av händelser och situationer i sitt arbete.

Som berörts ovan sker kompetensuppbyggnaden inför och i svenska militära utlandsinsatser huvudsakligen också genom såväl ett erfarenhetsbaserat lärande som genom tradering av erfarenheter från en kontingent till en annan. Utifrån detta kan en annan, men nära relaterad fråga ställas, nämligen hur den formella insatsutbild-ningen generellt stödjer ett erfarenhetsbaserat lärande i arbetet under insatsen. Detta kan ses som en fråga om utifrån vilken utbildningsstödd förståelse av arbetet och dess sammanhang ett lärande under insatsen kan ske. Och vidare: når cheferna en djupare förståelse för insatsen genom erfarenheter under sitt arbete.

Denna problematik har en klar parallell i den arbetslivspedagogiska forskning som inriktar sig på relationen mellan lärande i olika typer av formella, arrangerade utbildningar, och hur yrkeskunnande utvecklas i arbetet. En relevant teoretisk förstå-else och strukturering av problematiken runt militär utbildning och förståförstå-else inför utlandsinsats kan därför baseras på resultat av och synsätt inom den arbetslivspeda-gogiska forskningen. En översikt av denna forskning presenteras därför i nästa kapi-tel.

Kapitel 4 - Arbetslivspedagogisk