Artefaktbundna läranderesurser

Materiella, artefaktbundna resurser för att förstå insatskontexten, vilka uppgifterna är och hur organisation och arbetsrutiner utformats utgörs av t.ex. dokument, öv-ningsmateriel och arbetsredskap som tillhandahålls och berörs under utbildningen.

Som diskuterats ovan kan dessa olika artefakter delas in i primära, sekundära och tertiära artefakter. Primära artefakter är de redskap - t.ex. verktyg, radioapparater, fordon, kartor, egennamn och benämningar, och olika blanketter som används i samarbetet med KPS - som används för att direkt utföra arbetet och som förekom-mer under utbildningen. Primära artefakter ingår i och är ibland mycket centrala för utförandet av en arbetspraktik (Säljö 2005), och militär utbildning handlar i mycket stor utsträckning om att lära sig hantera primära artefakter.⁷⁰

Sekundära redskap är, som Säljö (2005, s 97) skriver, ”redskap som återskapar mänskliga begrepp och insikter och som ger oss modeller för hur vi ska tänka och handla.” I det studerade kompaniet utgörs de av vad som här kallas olika beskri-vande och sammanfattande informationsmateriel som t.ex. organisationstablåer, stående orderverk och bestämmelser för den svenska kontingenten, motsvarande för KFOR, beskrivningar av historiska förlopp, och beskrivningar av kompani-, pluton- och gruppområden. Tillgänglig är också en Handbok Kosovo - ett ca 40-sidigt häfte från Försvarshögkvarteret/Armétaktiska staben med kort information om vissa histo-riska och politiska händelser i Kosovoområdet, om olika kosovahisto-riska organisationer, och om faror med tjänstgöringen, bland annat minfaran och hur den ska hanteras.

70 En beskrivande svensk militär term för sådana praktikcentrala artefakter är organisations-bestämmande materiel, som utgörs av sådan materiel som är absolut nödvändig för ett för-band ska kunna utgöra ett typförför-band och utföra sina reglementerade uppgifter - t.ex. strids-vagnar för ett stridsvagnskompani och en däcksbro 200 för ett brokompani. Materiel som spadar, maskeringsnät och tält är inte organisationsbestämmande materiel och således inte centrala i förbandets typ-praktiker som anfall för stridsvagnskompaniet eller broslagning för brokompaniet. Som en pendang till detta är det möjligt att tala om identitetsbestämmande materiel, d.v.s. sådana primära artefakter vars tillgång och närvaro är viktig för den egna (yrkes)identiteten. Weick (1996) beskriver i artikeln Drop Your Tools hur brandmän i USA blev ihjälbrända bl.a. för att de inte släppte sina tunga brandbekämpningsverktyg, t.ex. motor-sågar under ett försök att undkomma en skogsbrand, och därigenom inte hann undan. Verkty-gen angavs i intervjuer av andra brandmän vara så viktiga för uppfattninVerkty-gen om sig själva som brandmän att man till varje pris inte ville släppa dem ifrån sig. I fallet med militära utlandsin-satser kan identitetsbestämmande materiel utgöras av uniformer, vapen, grönmålade fordon, m.m. militär utrustning som hjälper till att bestämma användarnas självuppfattning som mili-tär, trots att arbetet till största delen är polisiärt.

Inom det kompani som ska avlösas i Kosovo har grupper och plutoner med varie-rande omfattning och noggrannhet skrivit ihop ett informationsmaterial för respek-tive grupp- och plutonområde med information bl.a. om vilka byar som finns, vilka de viktigaste kontaktpersonerna i byarna är, fotografier från området och lite om hur gruppen har arbetat i området. En gruppchef berättar:

MG: /…/ de har skickat ett material hit alltså, med foton av byarna [precis], beskrivningar av vad de gjort [ja,precis] och så där, lite...B23: Ja, precis och vad byarna går ut på och lite sånt där så att det inte försvinner det de har job-bat under [sin tid], och så kommer vi ner och börjar om och gör exakt samma saker i ... då blir det ganska, då blir det ingen mening med att vara där nere, då blir det ju bara [förstagångsmissioner] egentligen. MG: Hur pass omfat-tande är det här, vet du det? Är det fem sidor, tio sidor, femtio sidor? B23:

Alltså, det varierar mycket på vilken grupp som hade gjort det, hur mycket tid de hade haft på sig, nån... vissa av grupperna hade gjort jättebra, andra hade gjort, det kändes mer som att de hade en kvart på sig och sen bara, tryckt in litegrann, så det var ju varierande karaktär. (Gruppchef B23, Liv-gardet)

Detta dokument riktar fokus helt mot den yttre insatskontexten, men mer om arbetets

”vad, vem och var” och lite om arbetets ”hur”, än om arbetets ”varför”.

Dessa olika informationsdokument ger en direkt överblick över var det egna för-bandet eller arbetsområdet och dess gränser finns. De formellt förmedlade artefakt-bundna läranderesurserna av denna typ var genomgående mycket få, och utgjordes huvudsakligen av olika formella dokument och interna ordrar för kompaniet och kontingenten. De stödjer vidare huvudsakligen en instrumentell förståelse av frameworkarbetets uppgifter, arbetsobjekt och metoder, men ger ingen orienterande förståelse om varför arbetet genomförs.

De tertiära artefakterna kallas här förståelseorienterande materiel och utgörs av t.ex. skriftliga analyser, reflektioner och begreppsapparater för att försöka gestalta och förstå underliggande sammanhang och processer i t.ex. konflikter och sam-hällen, och har en mer indirekt och hypotetisk relation till det direkta arbetet (Säljö 2005). Skillnaden mellan informations- och förståelseorienterande materiel kan relateras till Molanders (1996) distinktion mellan förfogandekunskap och oriente-ringskunskap och till Rolf (1998, s 120) som gör en liknande distinktion mellan första ordningens begrepp som direkt relaterar till handling, och andra ordningens begrepp - begrepp som inte refererar direkt till handlande men möjliggör reflektion över institutioner och resonemang över yrkespraktiken.

Informationsmateriel är centrerad kring första ordningens begrepp och ger che-ferna information - pekar på objekt i insatskontexten - som direkt kan användas i arbetet, t.ex. vad en byledare heter eller hur man formellt ska förfara vid en viss händelse, men erbjuder ingen eller mycket liten orientering om riktning, mål och mening med informationen. Förståelseorienterande materiel erbjuder tolkningar av information inom ramen för vidare gestalter och andra ordningens begrepp, och kan guida en djupare och mer omfattande förståelse om hur det egna arbetet och det egna

förbandet förhåller sig till olika företeelser i insatskontexten, t.ex. KFOR-organisationen i stort och till det kosovariska samhället och dess utveckling. Som påpekats ovan nämndes eller påträffades inga artefakter av detta slag i intervjuer, observationer och samtal.⁷¹

Förståelseorienterande materiel och strävan efter opartiskhet

Cheferna nämner som sagt inget om tertiära, mer djupare analyserande och oriente-rande artefakter som kritiskt försöker begripliggöra underliggande processer och egenskaper i det kosovariska samhället, eller som uppmärksammar långsiktiga tren-der i insatskontexten. Förståelseorienterande (tertiära) artefakter omfattar vanligtvis abstrakta begreppssystem som ofta kräver vana och utbildning för att användas (Säljö 2005). Militär chefsutbildning på lägre nivå av den typ som officerarna i denna studie (liksom jag själv) har genomgått innehåller generellt och av tradition få inslag där förståelseorienterande materiel utgör ett huvudsakligt innehåll och där vana att hantera dem kan skapas; huvuddelen av innehållet har vanligen haft ett direkt instrumentellt syfte.⁷²

Ett annat problem med mer analyserande kunskap om Kosovo är dels den relativa frånvaron av sådana analyserande artefakter, dels att den historiskt långa konfliktsi-tuationen har lett till att en del texter om Kosovo är framställda med ett politiskt syfte i relation till konflikten. Detta uppmärksammas i Handbok Kosovo där också tips på vidare läsning ges, men med en varning:

Nästan all information som finns att tillgå om Kosovo präglas av författarens inställning till situationen i provinsen. I stort sett all historia, information om levnadsförhållanden m.m., är tillrättalagd eller modifierad för att tjäna upp-hovsmannens syfte. För dig som läser vidare på egen hand är detta viktigt att komma ihåg. Du kommer med all säkerhet finna att uppgifter som finns i denna handbok inte stämmer med det du själv finner. (Handbok Kosovo, utg.

5, s 4)

Detta är intressant då flera av cheferna, speciellt yrkesofficerarna, uttryckte just skepsis mot andra informations- och kunskapskällor än de fåtaliga källor som gjor-des tillgängliga genom insatsutbildningen. Dagstidningar och etermedia omnämngjor-des återkommande som ”onyanserade” källor till information och kunskap, medan den kunskap som kom genom Försvarsmakten upplevdes som ”säker”.

71 Den empiriska forskningen om militära fredsfrämjande insatser i allmänhet och om insatsen i Kosovo i synnerhet är också av tämligen liten omfattning (Friesendorf 2010, Sion 2006, 2008). Det mesta har också publicerats under Kosovoinsatsens senare del, när den trappats ned och olika nationers insatser av större militära förband många gånger avslutats (för Sveri-ges del skedde detta hösten 2010). Dock har t.ex. GunPolicy.org och Small Arms Survey Research Project genomfört forskning om vapentillgång och attityder i bl.a. Kosovo under 00-talets första halva. I rapporter som kan laddas ned från dessa organisationer förs t.ex. forsk-ningsgrundande diskussioner om det kosovariska samhällets kultur och historia och dess betydelse för vapenspridningen (www.gunpolicy.org och www. smallarmssurvey.org).

72 Denna tradition leder bl.a. ofta till förväntningar hos officersaspiranter om att t.ex. teoretisk ledarskapsutbildning ska förse dem med direkt handlingsinstruerande teorier.