Subjektiva och kulturella läranderesurser i utbildningen

De subjektiva läranderesurser cheferna har kan förstås som den orienterande och den instrumentella förförståelse cheferna drar nytta av i insatsutbildningen för att förstå och skapa sig en bild av det kommande arbetet. En orienterande förförståelse kan då förstås som aprioriska tysta, kulturburna och/eller kodifierade uppfattningar om sammanhang där utlandsinsatsen och säkerhetsarbetet passas in⁶⁵ och av mål som utlandstjänstgöringen kan bidra till att uppnå.⁶⁶ En instrumentell förförståelse kan förstås som likaledes aprioriska tysta, kulturburna och/eller kodifierade uppfattning-ar om vad och vilka uppgifter man ska eller bör ägna sig åt i uppfattning-arbetet, liksom hur dessa uppgifter kan lösas med hjälp av olika medel.

Denna förförståelse, såväl den orienterande som den instrumentella, är dock inget som respondenterna bär med sig i fix och färdig form, utan bör hellre ses som att cheferna återerinrar sig och återskapar förförståelsen i olika situationer under in-satsutbildningen. Förförståelse är därmed inget som ”tillämpas” utan något som orienterar och ger vägledning i mötet med utbildningens övriga läranderesurser, liksom underbygger värderingar av de kunskaper och synsätt de andra resurserna erbjuder. Vilken självuppfattning respondenterna har är med stor sannolikhet också något som påverkar vilken förförståelse som återerinras.

65 Detta kan också leda till förväntningar och förhoppningar om att utlandsinsatsen ska ta viss form och medföra vissa erfarenheter som passar in i detta sammanhang.

66 Soldater jag talade med angav t.ex. utlandstjänstgöring som meriterande för antagning till polishögskola, vilket de hoppades på, och andra framhöll lönen och de låga levnadskostna-derna som en möjlighet att spara ihop en grundplåt för lägenhetsköp eller för att betala av studielån.

Respondenternas förförståelse i denna studie varierar givetvis och kan svårligen undersökas i detalj, utan den gestaltning som här sker, sker med det varande inter-vjumaterialets begränsningar. I intervjuerna återfinns förförståelsen ibland explicit utpekad, som t.ex. kompaniledningens och gruppchefernas tidigare erfarenheter från Kosovo, men också mer implicit utpekad som t.ex. plutonchefernas begrepp om sin roll i en militär organisation. Utifrån detta kan grupper av liknande uppfattningar hos flera individer konstrueras.

Bemanningsstruktur och subjektiv förförståelse

En underliggande orsak till vilka mer spridda former av subjektiv förförståelse som finns i förbandet och som därigenom kan bilda grund för en lokal, kollektivt buren förförståelse finns också i förbandets bemanningsstruktur.

En central effekt av den övergripande befattningsstrukturen och rekryteringen av förbandet är att alla chefer över gruppchefsnivån huvudsakligen har samma yrkes-, utbildnings-, och arbetslivsbakgrund, d.v.s. militär officersutbildning av olika om-fattning och arbete i en militär organisation. Till sitt innehåll är utbildningarna för de officersgrupper som kommer ifråga för bemanning av ett skyttekompani också cen-trerade till utbildning för eller ledning av strid eller administration av militära för-band. Detta har resulterat i en ur professionsteoretisk synvinkel mycket homogen officerskår på de utbildningsförband där utbildning för strid sker. (Ydén 2009, Ydén

& Hasselbladh 2010)

Mönstret går igen i det följda kompaniet. Där har bland kompaniets totalt 22 offi-cerare (pluton- och kompaniledningar) endast en någon annan längre postgymnasial utbildning utöver yrkesofficersutbildning, militära kurser och vidareutbildningar.⁶⁷ En f.d. yrkesofficer (kapten) hade blivit civil och reservofficer och arbetade som platschef inom näringslivet. För alla dessa chefer, förutom för reservofficeren, är utlandstjänstgöringen en integrerad del av yrkeskarriären och klättringen i grad- och lönenivåer.⁶⁸

Bland gruppcheferna är situationen annorlunda. Flera av gruppcheferna och ställ-företrädarna bedriver högre studier (juristprogram, sjuksköterska, ekonomprogram) eller har nyligen tagit examen från högskoleutbildning (fastighetsmäklare). Flera andra arbetar och har arbetat civilt i olika yrken (elektriker, väktare, polis, anställ-ning inom restaurangbranschen), och några kommer direkt från värnpliktstjänstgö-ring. För gruppcheferna är utlandstjänstgöring inte heller en del av något karriär-system, utan är snarare ett avbrott i deras andra yrkes- eller utbildningskarriärer.

Detta gör att de som grupp liknar det som inom turistforskningen kallas ”gap year tourists”, d.v.s. ungdomar som reser, ofta längre resor, i perioder mellan t.ex. högre studier och arbete, vilket också kan innebära kortare perioder av arbete utomlands (Hedlund 2011).

67 En respondent hade studerat till civilekonom, men sedan sadlat om till yrkesofficer.

68 I den svenska Försvarsmakten är löneutveckling mycket nära sammankopplad med progress i grad- och befordringssystemet. Se vidare Ydén (2008).

Samtliga gruppchefer har emellertid genomfört värnplikt i befälspositioner (grupp- och kompanibefälselever), och all chefspersonal på kompaniet har därför träning i och erfarenhet av svenska militärprofessionella lednings- och organise-ringstraditioner så som de kommer till uttryck i militär utbildningsverksamhet i Sverige. Resultatet blir att i kompaniet finns en kader av yrkesofficerare och nyligen utryckta gruppchefer vars främsta, och i många fall enda utbildning i och erfarenhet av ledning och organisering ligger inom den fredstida svenska rationella militära organisationsmodellen så som den kommer till uttryck i svensk militär utbildnings-verksamhet, och en samling gruppchefer och underrättelseofficerare som både har erfarenhet av detta och av det lokalt utformade arbetssättet i Kosovo.

Två former av lokal, kollektivt buren förförståelse

När det gäller vilka subjektiva läranderesurser som de olika cheferna orienterar sig mot, såväl explicit som implicit, finns en skillnad mellan framförallt de oerfarna plutoncheferna och de erfarna gruppcheferna, vilka också är de två största chefs-grupperna på kompaniet. Denna kan förstås som en skillnad mellan en explicit utpe-kad kosovoerfarenhetsbaserad förförståelse bland främst gruppcheferna, och en mer implicit militärprofessionell förförståelse bland plutoncheferna och i viss mån bland gruppcheferna.

Bland främst officerarnas intervjusvar finns uppfattningar som jag genom min egen tidigare erfarenhet läser in som grundade i den militärprofessionella förförstå-elsen. Detta bildar en grupp av uppfattningar som tar sig t.ex. uttryck som att man ser på och talar om arbetet som uppdelat på ett antal olika tjänstegrenar, t.ex. materi-eltjänst, personaltjänst, etc., att hierarkiska principer för ledning och samordning nämns som självklara, t.ex. att ärenden och samordning ska gå tjänstevägen men också att undantag, s.k. ”trossvägar” nämns, eller att officerare är centrala för verk-samhetens planering, samordning och genomförande. Andra uttryck är att utbild-ning, övning och fysisk träning anses som viktiga aktiviteter och att gruppchefer ska ges frihet under handledning, men inte släppas helt fria i arbetet. Åter andra uttryck är synen på genomförd utlandstjänstgöring som viktig för att komma vidare i offi-cerskarriären och för att höja sin status bland officerare.

En militärprofessionell förförståelse finns hos såväl officerarna som gruppche-ferna. Bland gruppcheferna är den dock inte lika dominerande men de har genom sin värnpliktstjänstgöring kunskap om och erfarenhet av militära organisationsprinciper, synsätt bland officerare, generella sätt att organisera verksamhet och utbildning liksom det språkbruk som är relaterat till detta.⁶⁹

Som orientering i en insatskontext är det snarast orientering i en inre, försvars-maktsintern insatskontext som möjliggörs av denna militärprofessionella förförstå-else. D.v.s. arbetet ses gentemot den svenska kontingentens ”hemmafront” t.ex. i form av Försvarsmaktens regler och normala sätt att organisera förband, av insats-uppsättande förbands kulturer och förbandstraditioner och framförallt av synsätt och

69 En av de mer erfarna gruppcheferna (B11) visade dock under samtal i Kosovo stor insikt i hur yngre officerare tänkte och talade.

uppfattningar i det egna förbandets officerskår, liksom i officerskåren i stort, om vad det innebär att ha genomfört utlandsinsats.

Den militärprofessionella förförståelsen riktar därvid uppmärksamheten mot den roll varje chef har i en militär organisation och det ansvar cheferna har enligt svensk militär verksamhetstradition. För de här följda cheferna handlar detta till absolut största delen om utbildning av värnpliktiga vilket sätter officerare i centrum mer än (värnpliktiga) gruppchefer. Den orienterande militärprofessionella förförståelse de har rör därför mer än något annat organisering, ledning och utbildning av lägre markstridsförband med värnpliktiga, och hur arbete med detta står i relation till officerskårens karriärsystem och möjligheter att utveckla sig som militära chefer och ledare.

I kontrast till detta har de som har egna, tidigare erfarenheter av utlandsinsatser och Kosovoinsatsen i synnerhet också en annan förståelsemässig grund att återerinra sig i insatsutbildningen, nämligen vad som här kallas en insatserfarenhetsgrundad förförståelse. Gruppchefen B23 som två år tidigare varit i Kosovo uttrycker det som att ”det är ju tacksamt, jag hade min osäkerhetsperiod förra gången när jag lärde mig en massa, nu... av nåt konstigt sätt bara så kommer det fram igen, det väller ju upp” (Gruppchef B23, Livgardet).

När det gäller erfarenhet av militär ledning och organisering i utlandsinsatser har sex av de nio här följda gruppcheferna tidigare erfarenhet av utlandstjänst, i många fall ett flertal insatser, och fem av dessa sex har tidigare erfarenhet av arbete som skyttegruppchef eller ställföreträdande skyttegruppchef i Kosovo. Av totalt tio plu-tonchefer och ställföreträdare har ingen tidigare erfarenhet, och i kompaniledningen har fem av åtta officerare – kompanichefen och alla fyra underrättelseofficerarna i kompanistaben – tidigare erfarenhet som pluton- eller gruppchef i Kosovo.

Som orienterande förförståelse kan dessa erfarenheter möjliggöra en bild av såväl en inre, försvarsmaktsintern kontext så som den lokalt visar sig i Kosovo, som en yttre eller försvarsmaktsextern insatskontext i form av det kosovariska samhället med t.ex. dess historia, sociala och kulturella förhållanden, och konflikter. I den yttre insatskontexten finns också övriga nationers militära insatsförband som den svenska kontingenten möter i Kosovo, olika internationella civila hjälp- och uppbyggnadsor-ganisationer, liksom kosovariska myndigheter och oruppbyggnadsor-ganisationer, och hela den internationella insatsens historiska utveckling. Detta senare yttrar sig som uttalanden om hur insatsen förändrats och hur arbetet och livsföringen under insatsen - både på den egna campen och för lokalbefolkningen - var under tidigare kontingenter.

Som instrumentell förförståelse innebär främst gruppchefernas erfarenheter ett fokus på hur arbetets olika inslag och uppgifter, t.ex. fasta rutinuppgifter och mer dynamiska och ”fria” patrulluppgifter, står i relation dels till varandra, dels till utlandsinsatsens övriga inslag och det socialt intensiva livet på campen där t.ex. få tillfällen till ensamhet och egen tid finns. Arbetet ska i detta samordnas med andra aktiviteter man vill ägna sig åt och som också är delar av livet i en insats, t.ex. trä-ning, fritid eller möjligheter att delta i turistresor. Dessa olika aktiviteter prioritets-bedöms eller samordnas inte genom någon befälshierarkisk struktur utan genom ett

”pusslande” med skyldigheter och möjligheter. Den begreppsstruktur som konkreta

erfarenheter av detta slag erbjuder kan därför kallas horisontell, och riktar uppmärk-samheten mot hur arbetsuppgifterna ska fogas samman med alla andra inslag i ut-landstjänstgöringen, t.ex. en tät, social samvaro under mer än ett halvår, oregel-bundna arbetstider, rutinartat arbete och tristess, och förhållandevis lite fritid och egen tid. De vet också att de i allt detta också måste hantera den sociala dynamiken i sina grupper.