En partialetnografisk fallstudie

En fallstudie ger möjlighet att mer intensivt studera något i sin kontext, speciellt när gränserna mellan detta något och kontexten är oklara (Yin 2003). Vikten av att stu-dera chefsarbete i daglig verksamhet ledde också till en strävan efter att stustu-dera arbetet på plats i dess naturliga kontext, d.v.s. ett etnografiskt arbetssätt. Detta ar-betssätt går med fördel att kombinera med en fallstudiedesign och innebär också att chefernas arbete kan följas i tre verklighetsdimensioner: en mental, subjektiv di-mension, en handlings- och utförandedimension och en materiell produkt- eller artefaktdimension (Mingers 2004, Mingers & Brocklesby 1997, se vidare kap. 5).

Ett etnografiskt arbetssätt utmärks också av att det inom detta relativt lätt går att kombinera olika metoder för empirikonstruktion, liksom det leder till ett mer djup-gående, rikare empiriskt material än vid enbart intervju- eller enkätundersökningar (Alvesson & Sköldberg 1994). Utöver kombinationen av mer systematiskt formade, planerade och använda metoder medger ett etnografiskt arbetssätt också en bety-dande kontakt med och erfarenhet av det följda förbandet i mellanrummet mellan de mer formella, dokumenterande metoderna – en kontakt och erfarenhet som inte alltid resulterar i konstruktion av dokumenterat empiriskt material, utan mer en förtrogen-het med och ett minne av fallstudieobjektets ”värld” och arbetskontext. Detta är ett viktigt villkor för en bredare teoretisering av lärande i organisationer och arbetsliv, speciellt när det gäller att begripliggöra kollektiva former av lärande och arbete (Yanow 2000).

Strävan efter ett etnografiskt arbetssätt behövde dock balanseras med tillgängliga resurser i form av t.ex. tid och tillträde. Att genomföra en etnografisk undersökning helt ut, med långa perioder - månader - av fältvistelse i insatsområdet har inte varit möjligt för mig. Strategin har istället varit att kombinera en fallstudiedesign med

kortare perioder av fältstudier genom vad Alvesson & Deetz (2000) kallar en partiell etnografi (s 223-230). Detta innebär att kortare faser av traditionellt etnografiskt arbete används för att skapa kontextkännedom, bakgrundskunskap och tillträde till ett antal situationer som sedan väljs ut för noggrannare beskrivning och djuptol-kande analys – något som jag här kallar en partialetnografisk fallstudie.⁹ Min egen yrkesofficersbakgrund och därav erfarenhet av och förtrogenhet med militära miljöer gör också att behovet av inledande orienteringar och längre vistelse för att förstå verksamheten och dess olika inslag minskar, samtidigt som detta kan utgöra en risk för hemmablindhet och svårigheter att fundera över det som i det militära ses som självklart. Det senare kan emellertid vägas upp genom ett tydligt bruk av teoretiska perspektiv.

2.1.1 Val och avgränsning av fallstudieobjekt

Vid tidpunkten för den empiriska studien¹⁰ fanns svenska utlandsinsatser med trupp-förband i Kosovo och i Afghanistan. Insatsen i Kosovo hade pågått sedan 1999 inom ramen för en Natoorganisation i Kosovo (Kosovo Force, KFOR), och successivt minskats från en pansarskyttebataljon¹¹ organiserad och utrustad för strid med bland annat pansarbandvagnar och tunga granatkastare, till en mindre, lättare utrustad styrka. Denna består i stort av ett skyttekompani¹² om ca 160 personer huvudsaklig-en organiserat och utrustat för polisiära och säkerhetsrelaterade uppgifter i Kosovo, och ett underhållskompani¹³ om ca 80 personer organiserat och utrustat för att ge stöd med bland annat matlagning, sjukvård, brandsläckning och reparationer till svenska och andra insatsförband. Dessutom finns personal för underrättelsetjänst och stabsarbete, liksom svensk personal i olika multinationella staber,

9Arbetssättet kan jämföras med de grenar av interaktionsanalytisk forskning som förbereder videodokumentation och analys av ett fåtal interaktionssituationer genom etnografisk förar-bete (Arminen 2000, Evaldsson 2005, Hammersley 2003, Heath 1993, Jordan & Hendersson 1995, Stokoe & Smithson 1991). T.ex. skriver Jordan & Hendersson (1995, s 43) om ”parti-cipant observation, in situ interviewing, historical reconstruction and the analysis of artifacts, documents and networks” för att identifiera ”hot-spots” för videofilmning. Heath (1993, s 191) skriver om att ”[delay] gathering of recorded materials until researchers have a passing understanding of the activities in question”.

10 Tidpunkten anges ej då det skulle kunna medge identifiering av kontingenten.

11 En pansarskyttebataljon är en förbandsenhet om ca 600-800 pers, utrustad med pansarskyd-dade fordon (pansarbandvagnar och pansarterrängbilar), burna understödsvapen (t.ex. kul-sprutor och granatgevär), tyngre understödsvapen (t.ex. granatkastare och pansarvärnsrobotar) och olika slag av minor. Detta utöver personalens personliga beväpning i form av auto-matkarbiner, lätta kulsprutor, hand- och gevärsgranater av olika slag, samt pistoler.

12 Ett skyttekompani är i princip en förbandsenhet i avsaknad av pansarskyddade fordon och med mindre omfattande understödsbeväpning. Skyttekompaniet i Kosovo har t.ex. inga tyngre understödsvapen utan enbart personalens personliga beväpning. Tre av fem plutoner har emellertid tillgång till splitterskyddade pansarterrängbilar.

13 Ett underhållskompani har inte strid som huvuduppgift, utan - som namnet visar - olika underhållsuppgifter som t.ex. livsmedels-, drivmedels-, reservdels- och ammunitionsförsörj-ning till de stridande enheterna. Även reparationstjänst, mer avancerad sjukvårdstjänst, för-rådshållning, transportservice och matlagning till övriga enheter (koktjänst) kan finnas inom ett underhållskompani.

enheter och observatörsgrupper i Kosovo – totalt ca 200 befattningshavare utspridda på ett stort antal enheter. Till detta kommer svensk kontingentsledning med stab (Nationell Stödenhet, NSE), totalt ca 30 personer. Dessa sistnämnda ingår inte som de andra enheterna formellt i Natoorganisationen i Kosovo utan är Försvarsmaktens lokala administration. Totalt omfattar kontingenten ca 450 personer.

Tjänsten i Kosovo hade från sommaren 2004 och framåt kännetecknats av ett lugn i området och med uppgifter som för svenskt militärt vidkommande övergri-pande kan betecknas som icke-traditionella militära uppgifter av polisiär art, speci-ellt för de svenska utbildningsförband som har ansvarat för att sätta upp och be-manna de olika kontingenterna och som normalt utbildar förband för markstrid.

Insatsen i Afghanistan var av en annan karaktär, med sämre säkerhetsläge och de svenska förbanden i huvudsak uppdelade på mindre, mer självständiga enheter och patruller. Möjligheterna att praktiskt transportera, husera och överlag ta emot fors-kare under en längre tid var också sämre i Afghanistan, men förhållandevis goda i Kosovo. Insatsen i Kosovo bedömdes därför som mer lämplig för att studera chefs-arbetet på plats. En kontingent som skulle utbildas inför insats under december-februari, och befinna sig i Kosovo mars-oktober valdes därför för fallstudien, och fältstudier godkändes efter hemställan till Försvarsmaktens Högkvarter.

2.1.2 Fokus på ett skytteförband

I denna kontingent fanns några mindre enheter som var mer eller mindre specialor-ganiserade och specialutbildade för insatsen i Kosovo. Det rörde sig om enheter för underrättelseinhämtning, militärpoliser och stabs-, vakt- och servicepersonal vid multinationella staber, vilka alla av accesskäl utelämnades i studien. Enheter för samverkan med det kosovariska civilsamhället utelämnades också då de mer är små observatörsgrupper genomgående bemannade med utlandserfarna officerare, än regelrätta truppförband med olika chefsnivåer. Inom kontingenten valdes även un-derhållskompaniet bort utifrån studiens ursprungliga problemområde då deras upp-gifter i utlandsinsatsen till största delen liknade vad motsvarande enheter arbetar med i Sverige och var av traditionellt militär verksamhetsstödjande typ.

Istället kom, efter inledande samtal med utbildningsanordnare och andra befatt-ningshavare insatta i organiseringen, fallstudien att omfatta det svenska skyttekom-paniet som också är det förband som ytterst genomför de säkerhetsrelaterade uppgif-ter som motiverar hela den militära inuppgif-ternationella insatsen i Kosovo. Detta skytte-kompani är vad man i Mintzbergs (1993) termer kan kalla kontingentens operativa kärna och bemannas vanligen av officerare och soldater huvudsakligen utbildade för olika former av markstrid vilket även var fallet i den valda kontingenten. Detta bi-drar till en ökad kontrast mellan den verksamhet officerarna och soldaterna normalt ägnar sig åt i Sverige, och den verksamhet insatsen i Kosovo innebär. Detta ökade också betydelsen av ett lärande såväl under insatsen som under den insatsutbildning de genomgick. Skytteenheter i internationell tjänst har oftast inte annan träning inför de uppgifter de löser i fredsbevarande insatser än den som ges under 5-6 veckors

insatsutbildning, varav knappt 2 veckor gäller det huvudsakliga fredsfrämjande arbetet.

Inom kompaniet valdes kompaniledning (chef och ställföreträdare) och tre av fem möjliga skytteplutoner ut för fallstudien. Detta urval bedömdes också kunna möjliggöra jämförelser inom fallstudien då de valda tre plutonerna är likadant orga-niserade och löser samma typ av uppgifter. Av de två utelämnade plutonerna ute-lämnades den ena av resurs- och tidsskäl och den andra för att den är speciellt utrus-tad och utbildad för vapen- materiel- och ammunitionssökning och ofta uppträder delat, d.v.s. grupp- eller omgångsvis som ofta samarbetar med andra enheter, bland annat de tre fokuserade plutonerna. Utöver dessa fem skytteplutoner har kompaniet också en stab- och trosspluton, en ammunitionssökhundgrupp som ingår i sökpluto-nen men ofta arbetar med andra enheter, och en högt specialutbildad grupp för am-munitions- och sprängmedelsröjning (Explosives and Ordnance Disposal - EOD).

I de fokuserade skytteplutonerna valdes plutonchef, ställföreträdare och två av tre gruppchefer/pluton ut att ingå i fallstudien. Efter den första intervjuomgången inklu-derades emellertid samtliga gruppchefer (tre/pluton) då tiden i fallstudiens senare faser visade sig medge detta. Inom tidigare studier av svenska militära utlandsinsat-ser, har yrkes- och reservofficerare, främst högre officerare (här: över kaptensgra-den), en klar övervikt bland respondenterna och lägre militära chefer på gruppchefs-nivå samt manskap är i stort sett frånvarande. Båda dessa senare kategorier återfinns istället som anonyma respondenter i olika enkätundersökningar som ofta är totalun-dersökningar av en personalkontingent, eller i vissa intervjustudier såsom svenskar i utlandstjänst mer än som gruppchefer och soldater i ett förband (se t.ex. Alvinius et al. 2008, Blomgren 2007, Blomgren & Johansson 2004, Hedlund 2011, Hedlund &

Soeters 2010, Johansson 2001, Johansson & Larsson 2001, Kovács & Eriksson 2007, Tillberg et al. 2007).

Den lägsta militära chefskategorin – gruppchefer – är därmed en respondentkate-gori som är vanlig i utlandsinsatser men ovanlig i forskningssammanhang. Grupp-chefer är en kategori som genom att de operativt utför uppgifterna har en ständig direktkontakt med insatsmiljön, samtidigt som de är den organisatoriska order- och informationskedjans ”nedersta nod”. De är som regel inte heller lika utbildade eller socialiserade i ett militärt yrkeskunnande som officerare, och torde därför ha förut-sättningar för att uppleva och tolka utlandsinsatser på andra sätt än yrkes- eller re-servofficerare. De har inte heller en fortsatt militär karriär efter insatsen att tänka på.

Detta gör dem till en intressant kategori för en studie av lärande och arbete under en utlandsinsats där uppgifterna skiljer sig från normala militära uppgifter i Sverige. De specifika erfarenheter som gruppchefer gör har dock inte lyfts upp och belysts i forskning.¹⁴ Fallstudien av militärt chefsarbete inkluderade därför också gruppchefs-kategorin.

14 En av de överlag mycket få publicerade berättelserna från insatsen i Bosnien har emellertid skrivits av en gruppchef i den första svenska styrkan i Bosnien (BA01) 1993-94: Karlsson, Lars A. (2004) Alfa Sierra. BA01 - Nordbat2 i Bosnien-Hercegovina. Göteborg: AK-Ronym.

I kompaniledningen fokuserades kompanichefen och ställföreträdaren. Studien omfattar inalles två chefer på kompanichefsnivå, sex chefer på plutonchefsnivå och nio chefer på gruppchefsnivå. Totalt fokuseras därmed 17 chefer fördelade över tre olika hierarkiska nivåer i fallstudien. Av dessa har kompanichefen och sex av nio gruppchefer tidigare erfarenhet av utlandsinsats, men ingen av plutoncheferna. I bilaga 1 ges en översikt över respondenter och empiriskt material, och figur 2-01 nedan visar hur cheferna med de beteckningar de har som respondenter fördelar sig över kompaniet.

2.1.3 Faser i fallstudien

Den empirikonstruerande delen av fallstudien är indelad i tre faser. En närmare redogörelse för använda metoder ges i avsnitt 2.2.

Den första fasen omfattade inledande samtal med utbildningsanordnare och be-fattningshavare på Högkvarteret och Livgardet under oktober-december, och en serie temaintervjuer, observationer och samtal under en vecka i februari under för-bandets utbildningstid. I denna fas intervjuades 14 av de 17 följda cheferna samt ytterligare fyra befattningshavare om det kommande uppdraget, uppgifterna och om kompaniets organisering enligt en tematiserad intervjuguide (bilaga 2) uppbyggd runt de använda organisationsteoretiska perspektiven. Tre gruppchefer av de totalt nio i studien intervjuades inte i denna fas p.g.a. tidsbrist då utbildningstempot för förbandet var mycket högt med långa dagar och ständig kvällstjänstgöring.

Jag kunde under februariveckan också röra mig fritt i lokalerna varvid ett mindre antal observationer och ett oräknat antal samtal med personal från kompaniet ge-nomfördes. Dessa har dock endast dokumenterats som enstaka meningar och stödord för minnet då de i stor utsträckning genomförts under förflyttningar och vistelser i arbetsutrymmen och logement på Livgardet, och under måltider i personalmatsalen.

Det empiriska materialet, främst intervjuinspelningarna, från den första fasen stude-Kompanichef (B1)

Ställföreträdande kompch (B2)

Gruppchef 3x3, (B11, B12, B13) (B21, B22, B23) (B31, B32, B33) tot 9 st

Plutonchef x 3 (B10A, B20A, B30A) Stf Plutch x 3 (B10B, B20B, B30B)

B10

Övriga 3 plutoner och EOD-grupp (Hundgruppen ingår i en pluton) Figur 2-01. Fokuserade chefer inom skyttekompaniet (B-coy)

Kompanistab

(Pansar)skytteplutoner med 3 skyttegrupper/pluton

B30 B20

rades och följdfrågor och frågeområden för uppföljning konstruerades för var och en av respondenterna.

Den andra fasen omfattade en första fältstudieperiod under tre veckor i april på plats hos cheferna i Kosovo.¹⁵ Från och med denna fas ingick samtliga gruppchefer i studien. Under denna fas genomfördes huvudsakligen ”chefsskuggning” (Czar-niawska 2007), d.v.s. ett följande och observerande av de fokuserade cheferna under ett dag- eller nattarbetspass vardera, samt en efterföljande intervju baserad på några antecknade eller videoinspelade händelser som inträffat under dagen/natten. Vid intervjuerna användes även de frågeteman som ställts upp från de olika organisa-tionsteoretiska perspektiven. Viss uppföljning av intervjuerna från fas 1 genomför-des. De tre utvalda plutonerna med dess pluton- och gruppchefer (totalt 5 che-fer/pluton) följdes i ca en vecka var. Helgerna och, när det var möjligt, vissa tider under veckodagar ägnades åt kompanicheferna eller verksamhet vid campen. Utöver detta observerades och i vissa fall videodokumenterades ett antal formella möten.

Totalt genomfördes 18 dokumenterade intervjuer om 30-140 min, samt 15

”chefsskuggningar” varav två under större kompanioperationer. Fem formella möten videodokumenterades. Den ökade kontextkännedom som denna fas innebar för mig som forskare ledde till att konstruktionen av empiriskt material började övergå till att följa upp alltmer specifika frågor om det observerade arbetet och dess samman-hang.

Den tredje fasen var en andra fältstudieperiod omfattande två veckor i juli/augusti på plats i Kosovo. Vid denna fas låg huvudfokus på intervjuer med de följda cheferna, samt till viss del även observationer vid chefsskuggning och patrul-lering.¹⁶ Även vid denna fältstudieperiod observerades och i vissa fall videodoku-menterades ett antal formella möten. Totalt genomfördes 16 dokumenterade inter-vjuer om 50 - 120 min, samt direkt observation/ ”chefsskuggning” av åtta chefer: tre patruller på gruppnivå, tre operationer/övningar på plutonnivå, och två på kompani-nivå. Tre formella möten videodokumenterades. ¹⁷

2.1.4 Forskarens roll i etnografisk forskning

En etnografisk studie – även en partiell sådan – sätter mig som forskare i en särskild roll när det gäller konstruktionen av empiriskt material. Utöver den problematik med viss hemmablindhet på grund av min militära bakgrund som påpekats ovan finns en problematik av mer metodologisk karaktär som hänger samman med den rent fy-siska närvaron i verksamheten: Jag som frågande, lyssnande, seende, handlande

15 Ursprungligen planerade en första fältstudieperiod äga rum hos förbandet under en vecka då de var nyanlända och i huvudsak tog över uppgifterna från det avgående förbandet. Denna besöksvecka ställdes dock in av Försvarshögkvarteret med hänvisning till säkerhetsskäl.

16 Fältstudien kunde i denna fas inte genomföras i den utsträckning så som planerats då den begärda besökstiden om tre veckor minskades till två av Försvarshögkvarteret, varvid en stor del av empirikonstruktionen fick koncentreras till intervjuer.

17 En planerad fältstudievecka under oktober ställdes in av Försvarshögkvarteret med hänvis-ning till att förbandet inte skulle kunna ta emot besök. Kompanichefens uppfatthänvis-ning var dock att de mycket väl skulle kunnat ta emot mitt besök (Samtal B1, november).

människa med min röst, utseende och personliga historia blir det främsta ”instru-mentet” för att konstruera empiri, om än med hjälp av verktyg som kamera, dikta-fon, anteckningsblock och färdigformulerade intervjufrågor, och inget som går att gömma undan i forskningen. Konstruktionen av empiri blir därmed beroende av t.ex.

till vad jag som person-på-plats får tillträde, vilka informanter jag får bättre eller sämre kontakt med, hur mina handlingar över tid påverkar tillträdet och hur forsk-ningsfokus och frågeställningar bibehålls eller förändras över tid beroende bland annat av detta tillträde.

Det finns även ett problem av mer teoretisk-analytisk karaktär: som forskare, ob-servatör och intervjuare utgör även jag ett ”kontextuellt lärandevillkor” i responden-ternas arbete. Genom frågor, diskussioner och intervjuer väcks frågor, tankar och reflektioner, och respondenterna börjar se sitt arbete på annat sätt än om jag inte varit där med mina frågor. Detta innebär dock också en möjlighet till ett rikare empi-riskt materiel genom att i intervjuer och samtal leda in respondenter i tankesätt som jag genom samtal vet förekommer i chefskollektivet och som inte skulle nämnas om jag inte visade kännedom om dem. Som teoretiskt-analytiskt problem kräver det emellertid en medvetenhet från min sida om hur jag genom min forskning har på-verkat respondenternas tankar, erfarenheter och lärande i arbetet.

Det går heller inte att vara helt värderings- eller känslofri i etnografisk forskning, men personliga värderingar och känslor måste ibland sättas inom parentes och un-derordnas en strävan efter instrumentellt rationell undersökning av en verksamhet.

Det är dock naivt att tro att empirikonstruktionen därmed inte påverkas av min sonliga subjektivitet, och i etnografiska forskningsrapporter bör forskaren som per-son, som lärandesubjekt, tydliggöras för att vara trogen etnografins möjligheter och begränsningar. Detta är dock inte vanligt i fallstudierapporter som utgått från teore-tiskt definierade forskningsproblem, vilket medfört att avrapporteringen av empiri i denna avhandling ibland sker på två skilda abstraktionsplan: ett med mig synligt som kunskapssubjekt och ett – det huvudsakliga – där jag mer döljer mig i texten.

Risken finns dock att man som forskare i sin strävan efter att passa in och få till-träde till verksamheten alltmer socialiseras in i de rådande värderingar som finns i den studerade miljön och ”goes native” - och detta speciellt med tanke på min mili-tära bakgrund. Detta kan starkt färga den personliga subjektivitet som kan tillåtas lysa igenom i rapporteringen. Viss socialisering är dock nödvändig för att kunna förstå de följda människorna och deras handlingar (Emerson, Fretz & Shaw 1995).

En lagom distans kan dock upprätthållas genom att både för sig själv och de följda betona sin roll som forskare och kritisk reflektör (Ohlsson 2001) med rätt och skyldighet att ifrågasätta, att fråga om vad som upplevs som självklarheter och att

”borra” djupare i vissa frågor (Alvesson & Deetz 2000). Risken är att jag som fors-kare då kan uppfattas som besvärlig och provocerande, men om frågandet och ifrå-gasättandet baseras på respekt för de studerade chefernas problemuppfattningar, på visad insiderkunskap om verksamheten och - utan att röja personerna - på andra studerade chefers uppfattningar kan ett sådan kritiskt reflekterande leda till ett dju-pare tillträde till verksamheten (Alvesson & Deetz 2000). Att använda teoretiska perspektiv på verksamheten är ett sätt att betona denna kritiska blick.

Ett ytterligare problem finns när personer eller grupper i en studerad verksamhet ser en extern forskare som en möjlighet att föra fram sina intressen och att nyttja forskaren för egna syften. I fallstudien blev detta aktuellt vid samtal med vissa av de lokalanställda tolkarna som i mig inledningsvis såg en möjlighet att göra sina intres-sen hörda för beslutsfattare ovanför den aktuella kontingenten där de sågs med viss misstänksamhet (detta avhandlas närmare nedan).

2.1.5 Etiska överväganden

En etnografisk fallstudie ger möjligheter att komma de följda ganska nära inpå livet i deras arbete. Det förtroende som byggs upp ger också möjlighet att ta del av händel-ser, historier och synsätt som framstår som naturliga i sitt sammanhang, men som kan vara komprometterande för respondenterna om de lyfts ur sitt sammanhang såsom i en forskningsrapport. Samtidigt är det nödvändigt att använda sådant material i en studie som såsom denna intresserar sig för subjektiva uppfattningar och

En etnografisk fallstudie ger möjligheter att komma de följda ganska nära inpå livet i deras arbete. Det förtroende som byggs upp ger också möjlighet att ta del av händel-ser, historier och synsätt som framstår som naturliga i sitt sammanhang, men som kan vara komprometterande för respondenterna om de lyfts ur sitt sammanhang såsom i en forskningsrapport. Samtidigt är det nödvändigt att använda sådant material i en studie som såsom denna intresserar sig för subjektiva uppfattningar och