Att rekonstruera chefernas uppfattningar inom meningsgivande kontexter

De uppfattningar cheferna har om olika företeelser och inslag i arbetet som kan visas i det empiriska materialet är inte uttryckta som några helhetsuppfattningar om arbe-tet utan kan snarast beskrivas som fragmentariska svarsresponser på mina olika frågor. Detta både på grund av uppfattningarna i sig och av empirikonstruktionen

som i denna studie kretsar kring tre genomgående frågeområden eller ”frågelinjer”

(se avsnitt 2.3.2), och chefernas uppfattningar kan liknas vid svarsfragment strödda längs dessa frågelinjer. Likså kan olika uppfattningar om en företeelse visa sig hos en och samma person genom att företeelsen ses utifrån olika perspektiv, vilket var en del av kosovostudiens design då olika organisationsteorier användes för att ”in-terpellera” (Alvesson 2003) respondenterna ur olika perspektiv (se kap 2).

Vidare har olika chefsgrupper olika uppfattningar. Det är t.ex. i nedanstående ex-empel skillnad mellan de oerfarna plutoncheferna respektive de kosovoerfarna gruppcheferna i uppfattningarna om vad en plutonchef i Kosovo bör ägna sig åt:

Plutoncheferna:

[Vi kommer] ju självklart också att ha lite plutonsoperationer inom vårat om-råde, och det kanske att vi vill spana mot nåt objekt eller, söka nåt hus eller vad det kan vara, lite som vi, eller som jag och min [ställföreträdare] lägger upp själva /…/det är klart det kommer säkert finnas situationer när man måste detaljstyra, då kommer jag göra det. (Plutonchef B10A, Livgardet, februari) B30A: [M]in, förhoppning här är att vi ska kunna göra, ett antal plutonsupp-gifter... det är väl min vilja att det ska bli så också... det är väl det som är mest utvecklande för mig också att få möjlighet att truppföra förbandet lite.

(Plutonchef B30A, Livgardet, februari) Gruppcheferna:

[M]an patrullerar ju sällan i helpluton utan mer [i omgång], [plutonchefen]

vill att vi tar eget ansvar, åker ut och sen när vi gjort en patrull, kommer in och snackar med han vad vi kom fram till, så han får lite efteråt...lite rappor-tering i efterhand så han vet vad vi gör, sen sticka in lite händer och fingrar liksom, ja jag vill att ni gör lite mer såhär /…/ MG: Om man ser plutonche-ferna nu, som inte varit ute, upplever du att de är medvetna om den här situ-ationen? B23: Det känns, de är fortfarande kvar lite i det hära, alltså värn-pliktsmentaliteten, men det är varken dåligt eller bra det heller, utan det är ju kanonbra att man får övertydliga ordrar, det är ju klockrent... de kommer ju att växa in i, när man kommer ner så märker man, jag menar när man åkte ned första gången själv, man var ju såhääär (tittar storögt), och sen, till slut, det tar ju, en eller två månader, sen har man ju kommit in hur man ska jobba för att lösa arbetet på bästa sätt. (Gruppchef B23, Livgardet, februari) [S]en är väl tanken att, de kommer att släppa oss rätt fria, gruppcheferna, när vi kommer ner, så att vi får bestämma själva. (Gruppchef B13, Livgardet, februari)

Den förste utlandsoerfarne plutonchefens uppfattning om sin roll är att han har full frihet att genomföra verksamhet som han själv initierar och leder, och om det behövs leder han sina underställda genom att – om så behövs – styra dem i detalj. Det är att få vara den centrala, ”truppförande” chefen för förbandet, som den andre plutonche-fen uttrycker det, som anses vara mest givande och utvecklande för dem som unga

officerare. Gruppcheferna, som har två tidigare insatser vardera bakom sig, är utifrån sina erfarenheter av ”gruppchefernas mission” (se avsnitt 3.2.2) mer av uppfattning-en att det är gruppcheferna som huvudsakliguppfattning-en initierar och leder arbetet, och plu-tonchefens roll mer är att finnas i bakgrunden som rapportmottagare och ”coach” för gruppcheferna. Att vilja detaljstyra som plutonchef menar den förste gruppchefen är en ”värnpliktsmentalitet” som de oerfarna plutoncheferna kommer att släppa efter-hand under insatsen.

Olika uppfattningar om en företeelse – vare sig det är hos olika respondenter eller hos en och samma respondent – kan ses som motstridiga eller samstämmiga om de jämförs med varandra, men också som sammanhängande med ett bakomliggande, meningsgivande sammanhang – en kontext (Duranti & Goodwin 1992). ”Kontext”

ska här förstås som det vidare begreppsliga sammanhang som upprättas genom människors konstruktion av en sammanhängande ”väv” av olika värden, uppfatt-ningar och synsätt där t.ex. en arbetspraktik och dess olika inslag kan inplaceras och ges en viss innebörd i överensstämmelse med vävens – kontextens – andra inslag.

Motstridiga uppfattningar i ett empiriskt material, även hos en och samma person, kan ofta relateras till olika kontexter för, eller perspektiv på, det uppfattningen rör, t.ex. arbetets organisering och olika chefers roll (Alvesson 2003).

Olika meningsgivande kontexter får också en central roll för hur en respondent förstår t.ex. en intervjufråga, liksom det blir centralt för mig som forskare att söka förstå inom vilken/vilka kontext(er) respondenten svarar. Samma plutonchefer som ovan sa t.ex. såhär när jag frågade mer om gruppchefernas respektive plutonchefens arbete:

MG: Gruppcheferna, vad har de för uppgifter? Stående? B10A: De har ju ett väldigt stort ansvar, arbetsgivaransvaret går ju ned ända på gruppchefsnivå, det ska man ju ha klart för sig så de har ett väldigt stort ansvar, de har ju väl-digt tunga personalbitar, så nere på gruppnivå lösa ut sina problem och vad det kan vara för nånting, men annars är det ju att leda gruppen och de kom-mer ju ha väldigt stort ansvar också/…/ MG: finns det vissa uppgifter där de inte får fatta beslut utan det ligger på dig som plutonchef? B10A: /…/det be-ror väl på situationen, jag skulle säga att i nästan alla situationer så är det de som fattar beslut, och även om det är någon verksamhet som jag ger beslut om vad jag vill göra för någonting om det är...om det är strid eller om det är patrullering eller vad det är så som kommer jag ge dem en, en ram bara, sen så inom den ramen så, de väljer själva om de vill köra växelvis eller, de väljer själva vilka de vill prata med i byn och gå hos, osv. MG: de får inriktat vilken huvudverksamhet de ska ägna sig åt? [ja] om det är social patrol eller om det är C2? B10A: ja precis, sen så löser de det själva. (Plutonchef B10A, Livgar-det, februari)

MG: Om man ser de uppgifter ni har, var bedömer du att din insats som plu-tonchef kommer att vara störst? B30A: ja det är ju lite svårt att säga, det handlar ju mycket om, både uppföljning och utbildning är min uppfattning, i och med att, det känns ju litegrann som att det här är ju gruppchefernas miss-ion, de har, grupperna arbetar ju väldigt självständigt och tar ju väldigt stort ansvar själva, vilket innebär att ibland så... kommer jag att ha en väldigt

till-bakadragen roll, egentligen, mer att bara följa upp hur verksamheten har gått, naturligtvis försöka vara med så mycket som möjligt i verksamheten. (Plu-tonchef B30A, Livgardet, februari)

Från uppfattningen att de som plutonchefer eftersträvar en central roll som truppfö-rare som har huvudansvaret och leder plutonen, ger de här uttryck för att gruppche-ferna har ett stort ansvar och kommer att arbeta tämligen självständigt inom de ra-mar de som plutonchefer ställer upp. Denna ”motstridighet” mellan en syn på sig själva som den centrala chefen för plutonen, och synen på sig själva som tillba-kadragen ramgivare/rapportmottagare och gruppcheferna som beslutare och genom-förare förekom hos alla de intervjuade plutoncheferna.

På liknande sätt var samtliga intervjuade gruppchefer av uppfattningen att väl i Kosovo skulle de arbeta mer självständigt än vad gruppchefer normalt gör under värnpliktstjänstgöring i Sverige. Flera av de utlandserfarna gruppcheferna hade dessutom uppfattningen att flera av plutoncheferna fortfarande var kvar i det ”värn-pliktstänk” unga, utlandsoerfarna officerare enligt dessa gruppchefer brukade ha och ovana vid den höga grad av självständighet som gruppchefer brukar ha i Kosovo, men också att det skulle ”ge sig” på plats i Kosovo.

Att olika chefer, och även en och samma chef har olika uppfattningar om t.ex.

plutonchefernas roll innebär inte att de är osäkra eller inte riktigt vet, utan kan såle-des ses som att de olika uppfattningarna om t.ex. plutonchefens roll bör förstås inom ramen för olika kontexter – i detta fall ur vad som preliminärt kan kallas en ”ung, svensk officers-kontext” och ur en ”utlandserfaren gruppchefs-kontext”. Dessa kon-texter var båda chefsgrupperna medvetna om, men där den ena respektive andra kontexten låg dem närmare hjärtat utifrån den position de själva hade.

Frågan som infann sig vid analysen av chefernas uppfattningar blev då inom vilka olika kontexter för arbetet de olika uppfattningarna, både från utbildningsfasen och från insatsen, blev meningsfulla. Utifrån de frågor som ställts i kapitel 3 om vilket djup och vilken bredd i förståelsen de militära cheferna har av utlandsinsatser blev frågan också var ”horisonterna” i de olika kontexterna fanns, och i förlängning-en om några för cheferna cförlängning-entrala kontexter kunde relateras till insatsutbildningförlängning-en på något sätt. Att undersöka de meningsgivande kontexterna för olika uppfattningar hos cheferna blev en nyckel till att förstå deras förståelse.

Som Cicourel (1992) påpekar kan dock en arbetspraktiks kontext(er) knappast undersökas eller ens förstås i sin helhet, i alla sina aspekter, utan både arbetsutövare och forskare gör val av vilka sammanhang och vilka aspekter som fokuseras. Det innebär t.ex. att de frågeområden jag som forskare, utifrån teoretiska perspektiv, egen erfarenhet och annan forskning har valt som utgångspunkter i intervjuerna (men inte analyserna) starkt påverkar vad som omtalas i intervjuerna. Detta är för-modligen ibland inte detsamma som de kontexter de intervjuade cheferna skulle valt som relevanta frågeområden. Med andra ord har jag ibland ställt frågor om samman-hang de inte vet något om.

Det finns således frågeområden där jag som forskare gjort en förhandsbedömning av en närvarande kontext för, aspekt på eller ”inflytelsefaktor” i arbetet, men som de

intervjuade själva inte håller aktuell på grund av ointresse, för att det inte är relevant utifrån den förförståelse de har eller för att det inte tagits upp i insatsutbildningen.

Ett exempel ges nedan för ett sådant frågeområde:

MG: Om man ser internationella samfund alltså typ röda korset, FN, Läkare utan gränser och såna här NGO:s, ... finns det såna i området där? B40A:

Eh, ja, eller exakt vad, i stor uts- det vet jag faktiskt inte exakt hur det ser ut, det ska jag vara helt ärlig alltså, MG: Ni har inte hört nånting, de har inte ta-git upp på utbildningen så där [näe]. (Plutonchef B40A, Livgardet)

Som ett meningsgivande sammanhang för det egna arbetet är således närvaron och betydelsen av internationella hjälporganisationer och deras insatser helt enkelt inte närvarande för cheferna, utan detta var något som låg ”utanför förståelsehorisonten”.

När en sådan begränsning i förståelsehorisonten på olika sätt återkommer hos flera respondenter runt samma frågeställningar blir det intressant för analys. Frågor och empiriska resultat som det nyss refererade är därför viktiga för att förstå var gränser-na för chefergränser-nas förståelse ligger – var förståelsehorisontergränser-na, speciellt de gemen-samma förståelsehorisonterna kan läggas, och framförallt om detta kan relateras till insatsutbildningen på något sätt. Enskilda individer kan från andra sammanhang ha en vidare, djupare ”syn” på insatsen utan att detta har påverkat de andra.

Att gestalta de olika uppfattningar cheferna ger uttryck för som uttryck inom ra-men för en viss kontext medför dock ett visst mått av konstruktion. Kontexterna ligger inte ”färdiga i data" utan måste konstrueras genom att de konkreta uttrycken i det empiriska materialet grupperas, sammanbinds med och ges mening som tillhö-riga samma ”typ” av kontext, liksom den kontext som konstrueras måste ”finnas i verkligheten” och inte bara bli en analytisk produkt i en avhandling.

Därför är det centralt att dessa kontexter finns förankrade i något annat material än de intervjuer och samtal som analyseras så att inte en cirkelförklaring uppstår, d.v.s. kontexter ”skapas” och förklaras utifrån intervjuerna, och dessa kontexter sedan används för att förklara intervjuutsagorna. Det är istället intervjuutsagorna som bör relateras till i andra sammanhang konstaterade kontexter, och helst genom att respondenterna själva tydligt i sina svar orienterar sig mot dessa kontexter (An-taki et al. 2003, Goodwin & Duranti 1992).

Sådana explicita orienteringar mot någon meningsgivande kontext är dock säll-synta i materialet, utan olika medel har fått tillgripas för att förstå meningen i det som sägs. Här har min etnografiskt skapade bakgrundkunskap från fältstudien i Kosovo och min egen officersyrkesutövning varit nödvändig för att tolka och förstå hur de olika uppfattningarna kan ges mening inom olika kontexter. Det empiriska materialet har därför grupperats utifrån en förtrogenhet och kännedom om vanliga och relevanta kontexter för militär personal skapad genom t.ex. etnografiska meto-der eller genom min tidigare yrkeserfarenhet, d.v.s. att man som forskare av erfaren-het vet vad respondenterna talar om. I vissa fall har också respondenterna gjort ex-plicita orienteringar mot någon kontext, och i åter andra fall har ett resonemang om

relevanta kontexter kunnat ske med hjälp av andra studier av svenska utlandsförband i Kosovo (Hedlund 2011, Weibull & Hedlund 2008).

I och med att intervjuerna begränsats till aspekter i huvudsak valda av mig, och de olika kontexterna konstruerats utifrån det, finns det säkerligen också kontexter som de intervjuade cheferna håller aktuella, enskilt såväl som kollektivt, och som ligger utanför såväl min etnografiskt skapade kännedom som det empiriska inter-vjumaterialet i denna avhandling. En annan aspekt är att intervjun fungerar som en proaktiv reflektion och cheferna i intervjusituationen når en förändrad, djupare eller bredare uppfattning om något i insatskontexten när, och för att, jag frågar om den.

Detta skulle i en ”localist view” på intervjuer (Alvesson 2003) innebära att uppfatt-ningen gäller bara där och då, och är frammanad av intervjusituationen och intervju-are mer än något annat. Dock återkom många av de uppfattningar cheferna visade i intervjuerna som sagt också i Kosovo och då ofta när cheferna varit upptagna med att i arbetets hetta lösa någon uppgift. Analysen har också begränsats till de tre frå-geområden som mer eller mindre närvarande förekommer genom hela det empiriska materialet (se avsnitt 2.3.2). Utifrån detta har ett antal kontexter konstruerats, inom vilka cheferna gett uttryck för olika uppfattningar om arbetet. Dessa redovisas när-mare nedan, men först ska ett annat analytiskt problem med bakgrund i arbetslivspe-dagogiska diskussioner behandlas.