Förståelse-i-arbete som mental inramning

Det kognitiva stöd i form av en subjektiv förståelse för arbetet som denna fallstudie har som mål att begripliggöra på såväl ett teoretiskt som ett empiriskt plan, visar sig när det kommer till observationer och fältintervjuer ofta som en betydligt mer av-gränsad, handlingsnära och situationsspecifik förståelse än vad cheferna förmår visa under intervjuer i lugn och ro vid sidan av arbetets omedelbarhet och krav på hand-ling.

Detta fenomen kan kanske kallas en ”situationsspecifik och handlingsinriktad förståelse-i-arbetet”, men motsvarande fenomen har i annan forskning kommit att benämnas mental inramning (framing). I en arbetspraktik leder mentala inramningar till att företeelser kan uppfattas på ett visst sätt och ses som objekt för olika hand-lingar i arbetet (Argyris & Rein 1994, Entman 1993, Kahneman and Tversky 1984).

Mental inramning innebär också ett val. Entman (1993) skriver om detta att:

Framing essentially involves selection and salience. To frame is to select some aspects of a perceived reality and make them more salient /… / in such a way as to promote a particular problem definition, causal interpretation,

moral evaluation, and/or treatment recommendation for the item described.

(Entman 1993, s 52, orig.kurs)

Schön (1983, 1987) resonerar på ett liknande sätt och framhåller dels ett kunnande (-i-handling) (”knowing-in-action”) där tänkandet ofta är omedvetet och är intimt sammanknippat med handlandet och kan ses som att agera inom en mental inram-ning med dess givna mål och medel, dels ett reflektivt tänkande i arbetet där relat-ioner mellan mål och medel utvärderas och kunnandet kan utvecklas. Molander (1996) utgår till stora delar från Schön (1983, 1987) och skriver om kunnande-i-handling som en form av uppmärksamhet. Det innebär bland annat att kunnandet inte är stilla, vilande, utan är aktivt, används för att uppmärksamma, för att se och är statt i ständig förändring om det aktiva uppmärksammandet kan följas av ett aktivt reflekterande och lärande.

I detta finns ingen tydlig gräns mellan teoretisk och praktisk kunskap, utan båda slagen av kunskap utgör resurser för ett uppmärksamt seende. Molander (1996) menar vidare att uppmärksamheten måste utgöras såväl av överblick, ledning och orientering i världen vilket underlättas av orienteringskunskap, som av strategier för att ledas i bestämda riktningar, d.v.s. riktas mot detaljer och objekt som kan hanteras genom förfogandekunskap. Bland annat detta har, som diskuterats ovan, legat till grund för begreppen orienterande och instrumentell förståelse.

Argyris & Schön (1974, 1996) behandlar också mental inramning och baserar sin diskussion om arbetsrelaterad kognition i organisationer på begreppet handlingsstra-tegi (”theory of action”), som de menar är en term i släktskap med ”mental modell”

(Argyris & Schön 1996, s xix), men som också kan ses som arbetsutövares ”prakti-kerteori” eller ”subjektiva teori” om arbetet och dess sammanhang. Argyris & Schön definierar en ”theory of action” som:

An action strategy, A, for obtaining consequence C in situation S The general form of a theory of action is: If you intend to produce consequence C in sit-uation S, then do A. Two further elements enter into the general schema of a theory of action: the values attributed to C that make it seem desirable as an end-in-view and the underlying assumptions, or model of the world, that make it plausible that action A will produce consequence C in situation S (Argyris & Schön 1996, s 13)

En ”action strategy, A, for obtaining consequence C in situation S” motsvarar när-mast vad som i denna avhandling kan kallas en mental inramning baserad på instru-mentell förståelse, och ”the values attributed to C that make it seem desirable as an end-in-view and the underlying assumptions, or model of the world” motsvarar en inramning baserad på en orienterande förståelse (praktikextern kontext).

”Theories of action” kan också ta två huvudsakliga former med olika förståelse- eller inramningshorisonter: en av arbetsutövare uttalad handlingsstrategi för att för-klara eller rättfärdiga aktiviteter i arbetet (”espoused theory of action”), och en outta-lad men använd handlingsstrategi som visar sig i arbetsaktiviteternas mönster (”the-ory-in-use”). Den förra äger likheter med Weicks (1995) begrepp commitment och

består ofta av professionsgemensamma förklaringar av handlingar och kontextorien-teringar som arbetsutövarna vill ska gälla, bland annat för att vidmakthålla en pro-fessionell identitet och kan ses som att handlingsstrategin grundas på en medveten förståelse – en ”så borde det vara-inramning” grundad på vilken medveten oriente-rande och instrumentell förståelse en arbetsutövare har.

Den senare (”theory-in-use”) är de implicita, erfarenhetsbaserade och situations-specifika handlingsstrategier som respondenterna lever efter och inte alltid är helt medvetna om. Dessa måste istället konstrueras på basis av observationer av hand-landet (Argyris & Schön 1996). De kan ses som de reella, valda mentala inramning-ar i inramning-arbetet som också vägleder inramning-arbetet. ”Espoused theories” och ”theories-in-use”

kan också sammanfalla, t.ex. när någon ”lever som hen lär”.

Som diskuterats ovan är det dock svårt att dra en entydig gräns mellan individu-ella och kollektiva föreställningar. När en grupp människor talar med varandra om sin omvärld är det svårt att avgöra vilka uppfattningar som är helt individuella och vilka som finns i och genom det kollektiva samtalet. Mentala inramningar undersöks också inom forskningsansatser som helt inriktar sig på att undersöka lärande i en social verklighetsdimension och hur arbetsutövare ”gör” sitt kunnande i handling utifrån gemensamma synsätt.

Ett exempel på det ger Goodwin (1994, 2000) som med en konversationsanaly-tisk utgångspunkt lyfter mental inramning, sett som forskningsobjekt, ut ur en men-tal verklighetsdimension och in i en social verklighetsdimension. Han skriver om en professionell blick (professional vision) som beroende av professionens diskursiva tolkningsrepertoarer (coding schemes), d.v.s. dess gemensamma yrkeskunskapsrela-terade begrepp, och därtill knutna artefakter. Dessa syns i sociala yrkespraktiker såsom klassificering (coding) och uppmärksammande (highlighting) av företeelser i omgivningen av relevans för professionens utövare, samt i framställning av grafiska och visuella representationer av dessa klassificeringar och uppmärksammanden.

Goodwin (1994, s 626) skriver om detta att “such vision is not a purely mental pro-cess but instead is accomplished through the competent deployment of a complex of situated practices in a relevant setting”.

Goodwin framhåller således att kognitiva klassificeringsprocesser i arbetet orga-niseras med hjälp av diskursivt och materiellt burna professionella klassificeringssy-stem (professional coding schemes) med tillhörande artefakter som används i de olika arbetshandlingarna.⁷⁸ Dessa klassificeringssystem möjliggör samordning av flera professionsutövares kognitiva klassificering av sin omgivning. Det är dock en situationsbaserad, instrumentell och artefaktguidad mental inramning inriktad på professionsutövarnas bemästrande av den aktuella situationen Goodwin (1994) framhåller, och inte ett abstrakt, reflekterande, orienterande och ofta långsiktigt identitetsanknutet tänkande i arbetet.⁷⁹ De professionella klassificeringssystem med

78 Detta har jag i definitionen av kunskap i avsnitt 4.1.6 uttryckt som att ”subjektiv kunskap kan stödjas av och samverka med objektiv kunskap i olika artefakter”.

79 Generellt presenterar de forskningsansatser som med störst emfas framhåller kognition som situerad och artefaktguidad empiriskt bild- och ljudmaterial där människor samtalar och ge-mensamt arbetar med konkreta arbetsuppgifter med närvaro av olika arbetsartefakter. Jag har

betydelse för en situationsspecifik mental inramning av arbetet som Goodwin fram-håller, liknar därför det Molander (1996) kallar förfogandekunskap.

Utifrån en viss förståelse kan inramningen ske proaktivt, d.v.s. att man innan handlingarna utförs vet eller identifierar vad man vill uppnå med dem. Inramningen kan också ske interaktivt, d.v.s. att inramningen ”växer fram” i interaktion med situationen, och även retroaktivt, d.v.s. att man efter ett handlande i en situation inser eller legitimerar vilka målen och intentionerna var i situationerna eller hand-lingarna. Weick (1995) skriver om det förstnämnda som ”belief-driven sensema-king” där bl.a. förväntningar spelar en stor roll för den mentala inramningen, och om det retroaktiva inramandet som ”action-driven sensemaking” där bl.a. ”commit-ment” enligt Weick (1995) är en central företeelse, d.v.s. att man när man väl har handlat på ett visst sätt med ett visst utfall och detta därmed inte går att ändra på, anger sina avsikter med handlingen (commits to the action) så att de passar med handlingens faktiska utfall.⁸⁰ Hur detta ”commitment” tar form kan emellertid vara en viktig källa för att förstå vilka värden som en arbetsutövare håller högt.

När arbetet är kollektivt finns dock skäl att misstänka att gemensamma mentala inramningar blir enklare och mer lättkommunicerade genom att bl.a. bygga på ge-mensamma erfarenheter, en gemensam kulturbunden förståelse, en gemensam iden-titet, gemensamma praktikerteorier och/eller gemensamma yrkeskunskapsrelaterade begrepp så som t.ex. Goodwin (1994, 2000) framhåller. En gemensam förståelseho-risont för arbetet inom vilken begreppen förstås och kan användas i arbetsrelaterade samtal av huvuddelen av arbetstagarna, sätter gränsen för en gemensam mental in-ramning.⁸¹ Detta kan ses som att arbetsutövarna inom ramen för vissa, meningsgi-vande kontexter genom kollektiva lärandeprocesser utvecklar en kollektiv hand-lingsrationalitet som ”vilar… på ett fundament i form av en gemensam mål- och uppgiftsförståelse” (Granberg O & Ohlsson 2005, s 240), eller som utvecklingen av en kollektiv ”theory-in-use” (Argyris & Schön 1996).

Med mental inramning förstås således hur subjektiv förståelse får en mer aktiv roll i att ge enskilda situationer och händelser i arbetspraktiken en meningsgivande och definierande inramning så att vissa objekt framstår som nödvändiga (och värda) att ägna sig åt. En mental inramning bygger således på en subjektiv förståelse, men är ett mer handlingstillvänt, handlingsgrundande och handlingsförklarande begrepp än en subjektiv förståelse. ⁸² Mental inramning är ett begrepp för en

aldrig sett ett empiriskt material presenteras där samtalen rör reflekterande, orienterande och långsiktigt identitetsanknutna aspekter på arbetet, utan stöd av olika fysiska artefakter.

80 Detta har föranlett interaktionsforskare (t.ex. Heritage 1990/1991) att kritisera intervju-forskning och intervjuer om inträffade händelser och situationer som ett sätt för respondenter-na att efterratiorespondenter-nalisera sitt handlande. Det kan emellertid också ses som ett reflekterande, erfarenhetsbaserat lärande hos respondenterna där intervjuaren bidrar till reflektionen genom sina frågor och den inramning av händelserna de ger.

81 Goodwin (1994) kallar detta för kodningsscheman (coding schemes) inom en profession.

Kodningsscheman “are one systematic practice used to transform the world into the catego-ries and events that are relevant to the work of the profession” (ibid. s 608).

82 En liknande uppställning finns hos Mezirow (1991), som skiljer mellan övergripande mea-ning perspectives och de olika, mer eller mindre tydligt uttryckta meamea-ning schemes som dessa övergripande perspektiv ger upphov till i olika situationer.

den, ”aktiv” och ibland prövande förståelse som i kombination med arbetets inrikt-ning och utförande utgör en förståelsens ”feed-forward-fas” i relation till specifika situationer. Begreppet mental inramning – så som det används här – tydliggör där-med en kognitiv dimension i handlingsrelaterade begrepp som kunnande-i-handling (knowing-in-action), ”professional vision” och ”theory-in-use”.

När det gäller kunnande skriver Schön (1987, s 25) att ”the knowing is in the act-ion”. Där skulle man utifrån resonemanget ovan kunna tillägga att ”the framing is also in the action”. Både mental inramning och kunnande i arbetet måste, i ljuset av den ontologiska ram som används i denna avhandling undersökas genom observat-ioner av händelser i en social verklighetsdimension, d.v.s. som ett reellt handlande hos de följda cheferna, som hur de främst blir synliga i arbetets konkreta utförande.

Vilka inramningar av arbetet cheferna gör under arbetet är dock inte något som bara tar sig uttryck i arbetets synliga handlingar, utan också i vad cheferna säger om