En möjlighet att utveckla och nyansera hur ordningsdiskursen görs verksam, erbjuder ett liknande händelseförlopp på A-skolan. Tillfällig destabilisering av ordning och maktrelationer mellan lärare och elever, utgör orsak till denna diskussion. I detta exempel är själva ordningsskapandet, i bemärkelsen tidigare nämnd hierarki mellan elever å ena sidan och skolledning och lärare å andra, mer explicit än i föregående. Ytterligare skillnad är dock även att lärare ifrågasätter den dominerande uttolkningen av värdegrundsbegreppet.
Under tiden som jag vistades på A-skolan pågick under en längre tid diskussioner med varierande styrka om några incidenter som av skolledning och en lärargrupp lyftes fram som problematiska relativt värdegrunden. Den första händelsen utspelade sig under en i lärarnas uppfattning misslyckad friluftsutflykt. Konkret beskrevs elever upprepat ha negligerat lärares tillsägelser under den aktuella friluftsutflykten. Särskilt problematiskt gjordes en grupp manliga elevers agerande, då dessa enligt lärarna uppförde sig på ett sätt som satte lärarens kontroll över grupp, aktiviteter och säkerhet ur spel. Friluftsutflykten kom emellertid inte att i efterspelet spela samma roll och tillskrivas samma betydelse som en annan i tid närliggande händelse. Denna utgick från en större grupp elevers produktion och spridning av skoltidningsliknande texter. Tonen i dessa
beskrev och uppfattade skolledningen, liksom några lärare, som alltför ”rå”, ”olämplig”, ”hård i jargongen” och ”osmaklig”. Särskilt diskuterades hur skolan framställdes i skoltidningen och hur eleverna, i tidningen, i överdrivna skämt-versioner karakteriserade sig själva och elever på andra närliggande skolor. Centralt i sammanhanget är att värdegrundens sammanflätning med ordnings- och uppföranderegler för eleverna också problematiseras och ifrågasätts av några lärare. Nedan kommenterar Georg (lärare A-skolan):
A-K: Den här diskussionen om utflykten. Väcker den några tankar hos dig?
Georg: Vi har ju ordningsregler här på skolan. De är mer lokalt förankrade i denna byggnad och på denna skola. Jag har också en känsla av att man försöker… hur ska jag uttrycka det… undvika att i möjligaste mån tala om ordningsregler. Istället kopplar man det till värdegrunden och att man ska förhålla sig på ett speciellt sätt. Man säger inte: så här får du inte göra… Utan istället handlar det om att man ska vara på ett speciellt sätt. Det innebär att man inte kan göra eller vara på ett annat sätt. Det blir inte vad man inte får göra, utan hur man ska förhålla sig. Det är väl överhuvudtaget ganska vanligt förekommande i skolor att man försöker försköna ordningsregelbiten och kalla det för något annat.
A-K: Är det problematiskt?
Georg: Jag tycker nog att det är lite fegt ibland. Formuleringarna kan bli lite luddiga då. Vissa saker står ju klart – till exempel att man inte får röka inom skolans område. (Intervju Georg, A-skolan, den tjugosjunde september 2007)
Resonemanget ger stöd till tidigare tolkning av att åberopande av ”värdegrunden” maskerar en uppförandereglering. Läraren i utdraget talar om en omskrivning som ”förskönar”, bland annat genom att tala mer om förhållnings-sätt än om regler. Denna språkliga förskjutning ställer sig läraren tveksam inför. I detta exempel gäller tveksamheten förvisso inte uppföranderegleringen som sådan, utan den ”luddighet” som omskrivningen skapar i vad som gäller.
Kännedom om händelsen under utflykten och elevtexter ledde till att skol-ledningen initierade särskilda möten med representanter från kollegiet. Vid dessa diskuterades det inträffade.
Under samtalet återkommer verksamhetschefen till den problematik som han menar uppstått på grund av att skolans värdegrund inte till fullo sjösatts i verksamheten. Han menar att eleverna inte riktigt tagit till sig likabehandlingsplan och de ordningsregler som man kommit överens om på skolan. Frågan som han vill att lärargruppen diskuterar är: Hur når vi ut till eleverna? Finns det några kanaler vi kan använda som vi ännu inte använt?
Margareta ställer sig till kritisk till om detta verkligen är en problematik: skolan ska väl inte gå in och censurera eleverna i skoltidningen? Det är, säger hon, ett steg för varje generation att hävda sig, bryta mönster och traditioner.
Verksamhetschefen vidhåller att skolans värderingar måste ut: Hur ska vi nå ut med dem? Frågan återkommer flera gånger under mötet. Hur ska skolans värderingar förstärkas ibland eleverna?
En av lärarna menar att man måste se skillnaden mellan dokumenten och den värld vi lever i. En del av demokratin är ju just att man får tänka och tycka hur man vill, samtidigt som det finns gränser för detta. Själva förutsättningen är ju att samhällets medborgare har empati att sätta sig in i andra situationer och på så vis tar avstånd gentemot kränkningar.
Under mötet för lärarna fram olika förslag på hur önskan kan uppfyllas. Samhällsläraren vill lägga in en särskild övning som kanske bättre adresserar dessa frågor. Dramaläraren föreslår att man i aulan spelar upp ett forumspel på temat och att man därefter initierar diskussioner i mindre grupper med studiehandledare. Rektor föreslår att man skulle kunna inbjuda en grupp som spelar en pjäs av något slag på temat. En av språklärarna föreslår att skolans skulle kunna skärpa sin kontroll över vilka elever som tilldelas stipendier. De elever som får stipendier bör inte ha gjort sig skyldiga till några överträdelser i form av skolk, kränkning eller annat olämpligt uppförande. Verksamhetschefen verkar kluven i sin beskrivning av den situation som uppstått. Han säger sig vara glad över att eleverna tar plats. ”Jag vill att det ska vara så!” Samtidigt är det problematiskt när elevernas intressegrupper blir alltför stora, eftersom det innebär att deras påverkanskraft på eleverna slår ut skolans.
Margareta: Men, ska vi inte vara glada och stolta över att vi har elever som vågar gå i opposition mot skolan. Det tyder ju på engagemang! (Fältanteckningar A-skolan, den nittonde september 2007)
Växlingen mellan att tala om skolans ”värdegrund”, ”likabehandlingsplan” och ”ordningsregler” kan föras till tidigare utdrag om värdegrundsbegreppet som kamouflage för regler avseende uppförande. Här räknas de tre upp som separata dokument, vilka till innehåll och mening emellertid förefaller enhetliga. Diskussionen som omgav händelserna kan i några avseenden sägas typisk för studiens totala empiri. Också här motiverar elevrelaterade händelser och aktiviteter, vilka bedöms avvika från det vardagliga och väntade, värdegrundens aktualisering. I skolledning och merparten av lärarnas diskussioner tas dessa händelser som intäkt för en brist eller lucka hos eleverna. Under mötet sägs att händelserna under friluftsdagen tillsammans med texterna visat att skolans värdegrund inte ”sjösatts”, ”nått ut” eller ”till fullo förankrats” hos eleverna. Typiskt är också att förslagen på insatser och aktiviteter bär formen av punktinsatser (särskild övning, forumspel eller teaterföreställning), utformade för att förankra och nå ut med ett budskap som motar att liknande gränsöverträdelser sker igen.
I ett av dessa förslag lanseras förändrade kriterier för stipendieutdelning. De elever, som i uppförande begår ”överträdelser” ska enligt förslaget diskvalificeras från själva urvalsgruppen. Läraren nämner skolk, kränkning och olämpligt uppförande som exempel på agerande som förslagsvis exkluderar en elev från
möjlig urvalsgrupp. De stipendier som avses är till namnet knutna till prestationer inom specifika ämnen och inte till uppförande. Stipendieförslaget innebär en åtgärd som sammankopplar skötsamhet med studieframgång. För de elever, vars förhållningssätt och agerande kategoriseras som uttryck för icke-skötsamhet, reduceras möjligheten att få erkännande för studieframgång. Förslaget om en kriteriejustering indikerar att lärarnas bedömning av elevens utbildningsprestation underordnas skolans bedömning av elevens uppförande. Vidare resultatredovisning (kapitel nio) kommer att ge och diskutera exempel på detta. I just denna diskussion kring arbetet med förankringen av skolans värdegrund, dominerar uppförandereglering uttolkningen. Det är värdegrundskopplingen som legitimerar uppföranderegleringen.