Sett utifrån kapitlets fokus finns ett tydligt avvikande exempel ifråga om legitimering av undervisningsinnehåll och arbetsform. I detta avvikande exempel aktualiseras och används kursplanen på ett helt annat sätt än vad som hittills presenterats. Dramaturgin är vid detta tillfälle annorlunda, liksom de diskurser som artikuleras. Platsen är B-skolan, läraren Stefan och det program som de aktuella eleverna följer är av traditionellt studieförberedande karaktär (se ovan).
Eleverna ställs inför en uppgift som förutsätter tolkning och omformulering av kursplanens innehåll. Övningen är stiltransponering och aktuell kursplan utgör lektionsunderlag. Dessutom uppmanas eleverna att ställa sin egen tolkning av planen, mot innehåll och utformning av den kurs de följer. Nedan följer ett utdrag från en lektion i svenska B med Stefan, lärare på B-skolan
Stefan: Vi ska ju ägna oss åt en stiltransponering idag. Vi ska transponera från kanslisvenska eller byråkratsvenska till en lättare och mer begriplig stil för gemene man. Vad kan då vara bättre att använda än kursplanen? Eftersom vi ännu inte har tittat på den, kan det ju vara lämpligt att göra det nu. Vi börjar med att ni läser igenom hela texten.
Utdelning av papper följt av lästystnad under några minuter. P: Vad betyder att vi ska tillägna oss användande av digitala medier?
Stefan: Det till exempel kan handla om att lära sig använda Power Point och så. Det har inte vi gjort så mycket av... Vi har faktiskt inte gjort det någon gång ännu… Frågan är ju alltid hur man ska jobba med de olika delarna… hur mycket tid som ska tas från andra delar i kursen… Har ni kommit i kontakt med någon annan som läser kursen på någon annan skola? Läser de på samma sätt som vi?… Ni kan behålla den här kurs-planen. Den kan ni ha som en referens för att se om vi håller färdriktningarna. Texten ni har fått är alltså ett exempel på myndighetsspråk eller kanslisvenska. I ert texthäfte finns också utdrag från Skolverket och en äldre version av samma kursplan. Ni ska nu tänka er följande situation: ni ska göra en sammanfattning som utgör ett informationsblad för sådana som inte riktigt vet eller känner till kursen: kanske föräldrar eller elever som funderar på att läsa kursen. Frågan är då hur mycket man kan ändra eller hur mycket man ska ändra… Håll med om att texten är lite torr. F: Jo… men man förstår ju ändå vad som de menar med till exempel kommunikativa färdigheter.
Stefan: Jo, men det är ett tungt ord. Vad skulle man kunna säga istället? Ni får själva se var det kan tänkas att det behövs göra ändringar så att texten blir begriplig.
Eleverna börjar ta sig igenom uppgiften. De klagar flera gånger på att de tycker att det är svårt att transponera ord som verkar passa i sammanhanget, samtidigt som de inte riktigt förstår innebörden av dem. Också Stefan har svårt att hitta ekvivalenta uttryck till t.ex. ”formellt skrivande”. Flera av eleverna ber om hjälp vid flera tillfällen. Stefan fortsätter hjälpa eleverna med stiltransponeringen. Han säger till eleverna att han förstår att det är svårt. Tillsammans med några elever diskuterar han betydelsen av ordet ”kunskapsfält. (Fältanteckningar Stefan, B-skolan, den tjugoåttonde februari 2008)
Några centrala skillnader framträder i en jämförelse mellan utdraget ovan och tidigare beskrivning av legitimering och aktualisering av kursplan och betygskriterier. I exemplet ovan är tolkningsutrymme i relation till styr-dokumenten en utgångspunkt för uppgiften. Den är därtill integrerad i och inte separerad från själva undervisningen, dess innehåll och genomförande. Integreringen gör att momentet sträcks ut över tid. Istället för några minuter i
början eller slutet av lektionen, uppehåller sig dessa elever under flera lektioner med nämnda dokument och därmed med utgångspunkten för den undervisning de möter. Själva presentationen av uppgiften, stiltransponering, artikulerar inte diskurser av ordning och kunskapsreproduktion såsom då elever i andra klasser introduceras för kursplanen. Här är granskning istället drivkraft i uppgiftens genomförande och syfte. Styrdokumenten tilldelas inte rollen av legitimitetsgivare för en viss iscensättning av kursen, utan som ett instrument för kontinuerlig granskning av uttolkningen av densamma. Tillskillnad från i tidigare exempel tillgängliggörs, genom uppgiftens karaktär, denna granskningsresurs för eleverna. I presentationen ställs eleverna inför frågor, formulerade som uppmaningar till aktivitet: ”Har ni kommit i kontakt med någon annan som läser kursen /…/? Läser de på samma sätt som vi? /…/. Den (kursplanen) kan ni ha som referens för att se om vi håller färdriktningarna…” ”Ni:et”, det vill säga eleverna, manas att med jämförelser och stiltransponering inte bara granska dokumentet, utan också pågående iscensättning av kursen. I beskrivningen av uppgiften görs tolkningsutrymme både synligt och tillgängligt för elevsubjektet. Parallellt läggs lärarens handlingsutrymme och valmöjligheter i kursens implementering i dagen: kurserna kan skilja sig åt mellan skolor och lärare beroende på hur kursplanen uttolkas. Också detta uppmanas eleverna att hålla ögonen på.
Utdraget från denna lektion bildar en motpol till tillfället då betygsrepressalier framställs som möjlig konsekvens av att eleven inte erkänner lärarens uttolkning (se ”Elevdemokratins och elevinflytandes baksida”). Här genererar uppgiften och uppgiftens motivering en öppning för eleverna att, i ögonblicket och framgent, sätta ifråga de tolkningar och val som läraren träffar och planerar för under kursens genomförande. Stiltransponeringsmomentet som sådant förstärker därmed elevernas beredskap för att formulera och uttrycka eventuell kritik mot lärarens val och tolkningar. I detta tillgängliggörs en elevposition som känne-tecknas av annat än följsamhet, tystnad och passivitet. Elevernas röster och inblandning välkomnas, snarare än kritiseras. Detta exempel visar ett enstaka fall där det produceras en annan elevposition och en jämnare maktdelning mellan lärarsubjekt och elevsubjekt. Just dessa elever tillskrivs här tolkningsutrymme i relation till kursplanen och – med stöd av tolkningen - påverkansmöjlighet i relation till kursen och utbildningen som sådan. Samtidigt utgör momentet en övning i kritisk reflektion över kursens innehåll och fokus.