I detta antologikapitel har jag strävat efter att belysa betydelsen av förskollä- rarens respons för barnens handlingar utifrån ett didaktiskt perspektiv. Förs- kollärares respons medverkar i skapande av både utrymme och begränsningar
för vad barnen kan lära sig och skapa mening kring. Därmed kan dessa respons ses som en form av undervisning i en institutionell kontext.
De empiriska utdrag som presenteras har haft som syfte att visa på den komplexitet som undervisning i förskolan innefattas av. Läsaren har därmed fått möjlighet att ta del av tre transkriberade excerpt från det empiriska materi- alet som skildrade: en planerad vuxenledd aktivitet (excerpt 1), en barndriven aktivitet i utemiljö (excerpt 2) och en leksituation inomhus (excerpt 3).
I den första excerpten kan man urskilja en motsägelsefullhet mellan å ena sidan ambitionen att låta barnen själva driva processen framåt och å andra si- dan förskollärarens roll i sammanhanget, som istället blir den drivande. Möj- ligtvis finns det en övertro kring barnens förmåga att upptäcka saker på egen hand (Emilsson & Pramling Samuelsson, 2012). Barnens utrymme minskar i takten med att förskollärarnas respons riktar sig mot en mer konkret handling- sätt, där vikten ligger i att utföra något som på förhand är bestämt.
Det är också av betydelse att notera hur barnens aktivitetsgrad i det första excerptet är ganska låg sett till både tal- och kroppshandlingar. Detta skiljer excerpt 1 från excerpt 2, där Felicias höga aktivitetsgrad (framförallt i hennes kroppshandlingar) möter en mer ”tillbakadragen” förskollärare.
Excerpt 2 skiljer sig från den första även i den bemärkelsen att det är Felicia själv som driver fram aktiviteten. Utifrån Deweys tankar om utbildning kan detta tolkas som att Felicias handlingar uttrycker ett meningsfullt syfte för Felicia själv men att de inte tas emot av förskolläraren för att kunna utvecklas: ”A genuine purpose always starts with an impulse. Obstruction of the imme- diate execution of an impulse converts it into desire. Nevertheless neither im- pulse nor desire is itself a purpose” (Dewey, 1938/2015, s.67).
Tidigare forskning har pekat på att förskollärarna tenderar att ta ett bety- dande utrymme när de ställer frågor till barnen (Jonsson & Williams, 2013) och att dessa frågor ofta är slutna (Siraj Blatchford & Manni, 2008) samt att den dialogen som utvecklas är ofta av monologisk karaktär (Weels & Arauz, 2006). Jonsson & Williams (2013) resultat tyder också på att detta sker fram- förallt när förskollärare strävar efter att stimulera barnens lärande inom speci- fika ämnesområde. Författarna menar att detta kan peka på en avsaknad av specifika kompetenser i olika ämnesområde. Detta kan, utifrån den förelig- gande studiens resultat också tolkas som att förskollärare kan ha svårt att or- ganisera och hantera syfte och avgöra vad som är relevant eller icke relevant i situationer som potentiellt inrymmer ämnesinnehåll. I den föreliggande stu- dien kan dock också till synes mer jämbördiga utbyten, där förskolläraren föl- jer barnens eget syfte, peka på samma utmaning för den undervisande förskol- läraren. Detta synliggörs framförallt i excerpt 2. Lyssnade (som en aktiv undervisningsstrategi) är att uppmärksamma och tolka barnens handlingar (även de kroppsliga) och stötta det som barnen uttrycker förväntan för (Cai- man, 2014, 2015). Samtidigt behöver förskollärare i sin undervisningsroll ta vara på händelser utifrån deras potentialitet (Dewey, 1938/2015).
Kultti och Pramling (2015) talar om koordination som sker mellan de kom- munikativa handlingar som de olika deltagarna i en aktivitet ger uttryck for. Förskollärarens roll i att koordinera de olika perspektiv som ges uttryck för, är avgörande. Den föreliggande studien finner att dessa dimensioner har stor betydelse. Koordinationen mellan de tidsmässiga dimensioner i erfarande som författarna framhäver är en aspekt som är viktigt att bejaka i undervisnings- sammanhang. Samtidigt behöver vi närma oss den kontextuella innebörden av olika situationer där förskollärares koordinering och lyssnade sker i samband med ett tänkt syfte, vare sig det är planerat eller skapas allteftersom (se Jons- son, 2011 för en diskussion om nuets didaktik), för att kunna diskutera de di- daktiska implikationerna av undervisningen i förskolan.
Slutligen vill jag peka på en svaghet i den valda forskingansatsen. Ibland är syftet med aktiviteten i förväg uttänkt av förskolläraren (excerpt 1). I andra fall utvecklas det allteftersom (excerpt 3) och i ytterligare fall utvecklas ett syfte av barnet utifrån den meningen som det skapar under aktiviteten (excerpt 2). I de två sistnämnda fallen skulle en komplettering av analysverktyget bli gynnsam för att kunna peka på förskollärarens roll i det fortsatta meningsskap- andet. Framförallt excerpten 2, där förskollärare i större utsträckning avvaktar Felicias handlande. Svagheten ligger inte i själva analysverktyget, däremot i vilken räckvidd och tillämpbarhet det kan ha på fall som skiljer sig åt när det handlar om förskollärares didaktiska intentioner. En avsaknad av tydliga di- daktiska intentioner betyder att förskollärare inte bidrar nämnvärt till att skapa ett syfte, även om de i viss mån stöttar det syftet som barnet/en ger uttryck för. Därmed blir det svårare att utläsa vilken roll förskollärare har i händelsen pro- gression. Däremot är liknande situationer förekommande i flera observerade sekvenser och kan därmed sägas tillhöra undervisningspraktiker i den stude- rade kontexten. Utmaningen ligger i att på ett fruktbart sätt analysera dessa i relation till förskolan som utbildningsinstitution.
Referenser
Almqvist, J., Kronlid, D., Quennerstedt, M., Öhman, J., Öhman, M. & Östman, L. (2008). Pragmatiska studier av meningsskapande. Utbildning & Demokrati, 17(3), 11-24.
Alvesson, M. & Sköldberg, K. (2009). Reflexive methodology. London: Sage. Baker, L.M. (2006). Observation: A Complex Research Method. Library Trends,
55(1), 171-189.
Biesta, G. J.J (2009). Good education in an age of measurement: on the need to re- connect with the question of purpose of education. Education Assessment, Evalu-
ation and Accountability, 21(1), 33-46. doi: 10.1007/s11092-008-9064-9
Biesta, G. J.J. & Burbules, N. C. (2003). Pragmatism and educational research. Lan- ham, Maryland: Rowman & Littlefield Publishers.
Brinkman, S. (2011). Dewey´s neglected psychology: Rediscovering his transactional approach. Theory & Psychology, 21(3) 298-317. doi: 10.1177/0959354310376123
Caiman, C.(2014). Barns agens i mötet med något angeläget i B. Jakobson, I. Lunde- gård & P.O. Wickman (red.) Lärande i handling. En pragmatisk didaktik (s.143- 152). Stockholm: Studentlitteratur.
Caiman, C. (2015). Naturvetenskap i tillblivelse- barns meningsskapande kring bio-
logisk mångfald och en hållbar framtid (Doktorsavhandling). Stockholm: Stock-
holm Universitet.
Coady, M. (2010). Ethics in early childhood research. I: G. Mac Naughton, S. A. Rolfe & I. Siraj-Blatchford (Red.), Doing early childhood research (s. 73-84). Maiden- head: McGraw-Hill.
Cotton, D., Stokes, A., & Cotton, P. (2010). Using observational methods to research the student experience. Journal of Geography in Higher Education, 34(3), 463- 473.
Dagerböl, S. & Svendler Nielsen, C. (2014). Researching embodied learning by using videographic participation for data collection and audiovisual for dissemination – illustrated by the encounter between two acrobats. Ethnography and Education,
10(1), 60-75.
Dewey, J. (1916/1944). Democracy and education. New York: Macmillian.
Dewey, J. (1922/2005). Människans natur och handlingsliv: inledning till en soci-
alpsykologi. Goteborg: Daidalos.
Dewey, J. (1929/2003). Experience and nature. London: George Allen & Unwin Ltd. Dewey, J. (1938/2015). Experience and Education. New York: Touchstone.
Dolk, K. (2013). Bångstyriga barn. Makt, normer och delaktighet I förskolan. Stock- holm: Ordfront.
Edwards, A. (2010). Qualitative design and analysis. I:G. Mac Naughton, S. A. Rolfe, I. Siraj-Blatchford (Red.), Doing early childhood research (s. 155-175). Maiden- head: McGraw-Hill.
Emilsson, A. & Pramling Samuelsson, I. (2012). Jakten på det kompetenta barnet.
Nordisk Barnehageforskning, 5(2) 1-16.
Flewitt, R. (2005). Conducting research with young children: some ethical consider- ations. Early Child Development and Care, 175(6), 553-565. doi: 10.1080/03004430500131338
Gibson, W.J. & Brown, A. (2009). Working with qualitative data. London: Sage. Guba, E.G. & Lincoln, Y.S. (2005). Paradigmatic controversies, contradictions, and
emerging confluences. I: N.K Denzin & Y.S. Lincoln (red.) The Sage handbook
of qualitative research (s. 191-215). United States of America: Sage.
Graue, E. (2008). Teaching and learning in A Post-DAP world. Early Education and
Development, 19(3), 441-447. doi: 10.1080/10409280802065411
Hamza, K (2014). Tillfälligheternas undervisning. I: B. Jakobson, I. Lundegård & P.O. Wickman (red.), Lärande i Handling. En pragmatisk didaktik (s. 89-98). Stockholm: Studentlitteratur.
Harcourt, D. & Conroy, H. (2005). Informed assent: ethics and processes when re- searching with young children. Early Child Development and Care, 175(6), 567- 577.doi: 10.1080/030044305001131353
Hedefalk, M., Almqvist, J. & Lundqvist, E. (2013). Teaching in preschool. Nordic
Studies in Education, 35, 20-36.
Hedefalk, M. (2014). Förskolan för hållbar utveckling. Förutsättningar för barnens
utveckling och handlingskompetens för hållbar utveckling (Doktorsavhandling).
Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.
Kawulich, B.B. (2005). Participant observation as a data collection method. Forum:
Qualitative Social Research, 6(2), art. 43.
Klaar, S. (2013). Naturorienterad utbildning i förskolan (Doktorsavhandling). Örebro Universitet: Örebro.
Klaar, S; Öhman, J. (2014). Doing, knowing, caring and feeling: exploring relations between nature-oriented teaching and preschool children´s learning. International
Journal of Early Years Education, 22(1), 37-58. doi: 10.1080/09669760.2013-
809655
Kultti, A. & Pramling, N. (2015). Lime and lemons. Teaching and learning in preschool as the Coordination of Perspectives and Sensory Modalities. Internat-
ional Journal of Early Childhood, 47(1), 105-117. doi: 10.1007/s13158-015-
0130-4
Jakobsson, A. (2012). Sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling. Pedago-
gisk forskning i Sverige,17(3-4), 152-170.
Jonsson, A. (2013). Att skapa läroplan för de yngsta barnen I förskolan. Barns per-
spektiv och nuets didaktik. (Doktorsavhandling). Kållered: Göteborgs Universitet.
Jonsson, A. & Williams, P. (2013). Communication with young children in preschool: the complex matter of a child perspective. Early Childhood Development and
Care,183(5), 589-604. doi:10.1080/03004430.2012.678488
Lidar, M., Lundqvist, E. & Östman, L.(2006). Teaching and learning in the science classroom. The interplay between teachers´ epistemological moves and students practical epistemology. Science Education, 90(1), 148-163. doi: 10.1002/sce.20092
Lidar, M. & Lundqvist, E (2014). Lärarens roll för att rikta uppmärksamheten. I B. Jakobson, I. Lundegård & P.O Wickman (red.). Lärande i handling. En pragma-
tisk didaktik (s. 59-68). Stockholm: Studentlitteratur.
Lundqvist, E.(2009). Undervisningssätt, lärande & socialisation. Analyser av lära-
rens riktningsgivare & elevers meningsskapande i NO-undervisning. (Doktorsav-
handling). Uppsala: Uppsala Universitet.
Mauritzson, U. & Säljö, R.(2003). Ja vill va Simba å du ä Nala. Barns kommunikation och koordination av perspektiv i lek. I: I. Pramling Samuelsson & E. Johansson (red.). Förskolan- barns första skola. (159-188). Stockholm: Studentlitteratur. Merriam, S. (1994). Fallstudier som forskningsmetod. Stockholm: Studentlitteratur. Merriam, S. (2009). Qualitative research: a guide to design and implementation. S.
Francisco: S. Francisco Jossey – Bass.
Miettinen, R. (2006). Epistemology of transformative material activity: John Dewey´s pragmatism and cultural-historical activity theory. Journal for the theory of social
behavior. 36:4.
Morse, J.M., Barrett, M., Mayan, M., Olson, K. & Spiers, J. (2002). Verification strat- egies for establishing reliability and validity in qualitative research. International
Journal of Qualitative Methods, 1 (2), 13-22.
OECD (2006). Starting strong II: Early childhood education and care. Paris: OECD. Persson, S. (2008). Forskning om villkor för yngre barns lärande i förskola, förskole-
klass och fritidshem. Vetenskapsrådets rapport serie 11:2008.
Rossman, G. & Rallis, S. (2003). Learning in the field. An introduction to qualitative
research. USA: Sage.
Ryan, S. & Goffin, S. (2008). Missing in action in early care and education. Early
Education and Development, 19(3), 385-395. doi: 10.1080/10409280802068688
Silverman, D. (2011). Doing qualitative research. London: Sage.
Skolinspektion (2016). Förskolans pedagogiska uppdrag- om undervisning, lärande
och förskollärarens ansvar. Stockholm: Skolinspektion.
Siraj-Blatchford, I. & Manni, L. (2008). “Would you like to tidy up now?” An analysis of adult questioning in the English Foundation Stage. Early Years, 28 (1), 5-22. doi: 10.1080/09575140701842213
Stake, R. E. (2000). Case Studies. I N.K Denzin & Y. S. Lincoln (Ed.), Handbook of
Sylva, K., Melhuish, E., Sammons, P., Siraj-Blatchford, I. & Taggart, B. (2010).
Early childhood matters: evidence from effective pre-school and primary educa- tion project. Abingdon, Oxon, England: Routledge.
Säfström, C.A., Månsson, N. & Osman, A. (2015). What ever happened to teaching?
Nordic Studies in Education, 35(3-4), 268- 279.
Säljö, R., Riesbeck, E. & Wyndhamn, J. (2003). Samtal, samarbete & samsyn. En studie av koordination av perspektiv i klassrumskommunikation. I: O. Dysthe, (red.) Dialog, samspel och lärande (219-242). Stockholm: Studentlitteratur. Vallberg Roth, A.C. (2011). De yngre barnens läroplanshistoria. Stockholm: Liber. Vasconcelos, T. (2010). Case study. I: G. Mac Naughton, S. A. Rolfe & I. Siraj- Blatchford (Red.), Doing early childhood research (s. 327-325). Maidenhead: McGraw-Hill.
Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed. Stockholm: CM-Gruppen AB.
Weels, G. & Arauz, R. M. (2006). Dialogue in the classroom. Journal of the Learning
Sciences, 15(3), 379-428. doi: 10.1207/s15327809jls1503_3
Wickman, P.O. & Östman, L. (2002). Learning as a discourse change: a sociocultural mechanism. Science Education, 86, 601-623. doi: 10.1002/sce.10036
Wickman, P.O. (2006). Aesthetic experience in science education. Learning and
meaning - making as situated talk and action. London & New York: Routledge.
Wickman, P.O. (2014). En pragmatisk didaktik. I: B. Jakobson, I. Lundegård & P.O. Wickman (red.) Lärande i handling. En pragmatisk didaktik (s. 17-24). Stock- holm: Studentlitteratur.
Öhman, J.(2007). Att undersöka värden i handling. I Y. Boman, C. Ljunggren & M. Von Wright (red.) Erfarenheter av pragmatism (s.231-256). Stockholm: Student- litteratur.