Såväl från föräldrar som från förskolans professionella i denna studie samt från forskare uttrycks nödvändigheten av att säkerställa en trygg anknytnings- relation för barn vid inskolning i förskolan. Särskilt viktigt är det för de små barnen. Även en utbildningsinsats för föräldrar redan i mödravården skulle vara önskvärd enligt studiens respondenter. Förskollärare har enligt Skolverket (2016) ansvar för att förskolan erbjuder barn och föräldrar god in-
troduktion när barnet ska börja i förskolan. För att nå detta mål krävs att barn får en ”nära” känslomässig relation, trygg anknytning, till minst en förskole- personal. Detta är i sin tur beroende av att förskollärarna har tillräcklig kun- skap om anknytningsteori samt att de har relationskompetens nog för förmåga att omsätta kunskapen i praktiskt arbete, exempelvis vid inskolning. Eftersom anknytning är ett ämne som kommit och gått i aktualitet, och det sista decen- niet kommit i skymundan till förmån för kunskapsmålen, varierar det hur mycket kunskap förskolans personal i den här studien har om ämnet. Därmed ger de också föräldrar mycket olika budskap om vikten av trygg anknytning. Allt från: ”anknytning det var väl sånt man pratade om förr” till ”det är viktigt att någon av er finns här tillsammans med Liam tills han har hunnit knyta an och fått så pass stort förtroende för mig och kanske för någon mer i personal- gruppen så att, i alla fall jag, kan träda in och vara ställföreträdare för er om han blir ledsen”. Det är bristande omsorg att inte säkerställa att förskolebarn har en trygg relation, trygg anknytning till någon av förskolepersonalen där de ska vistas en stor del av sin dag. Sammantaget visar den här studien på behov av kompetensutveckling gällande anknytningsteori. I hög grad efterlyser för- skollärare själva sådan fortbildning. Fortsättningsvis kan man också ana att många av de barn som anses vara i behov av särskilt stöd skulle få stor hjälp bara genom att förskolans personal satsade på att bygga en nära positiv rela- tion med honom eller henne (Neander & Skott, 2006). Det borde vara första steget före eventuella utredningar i synnerhet vid beteendeproblematik. Enligt Hundeide (2006) skapar lärare vinnar- eller förlorarkontrakt med sina elever. Vygotskij (1932) påtalar i Smidt (2013) att ”Allt utan undantag i barnets beteende är infogat och rotat i sociala relationer” (s. 56).
Flera forskare (Bruce & Riddarsporre, 2012; Killén, 2014) ifrågasätter om det fortfarande är en god balans mellan omsorg och lärande i den svenska för- skolan. Frågan är enligt denna studie befogad liksom frågan huruvida för- skolan arbetar didaktiskt ur ett förskoleperspektiv eller delvis har anammat grundskolans metod för undervisning. Utgår vi från ett temaorienterat, lek- baserat arbetssätt som det anstår en svensk förskola och föreskrivs av dess styrdokument? I sådant fall syns det i vår bakgrundsmiljö, i vårt materiel och i vår metod. Eller är det så att vi har övertagit grundskolans metod, för att nå förskolans kunskapsmål? I så fall arbetar vi till exempel enbart med Natur och teknik en viss tid på torsdag. I Fast (2013) finns många exempel på hur man arbetar med förskolans didaktik för verksamhetens kunskapsmål. Fasts bok
handlar om läs och skrivstimulans men det är lätt översättningsbart till andra ämnen. Det är inte önskvärt att förskolan ska backa vad gäller kunskapsmål, däremot är det önskvärt att återerövra omsorgsfokus och dela det med kunskapsfokus inom ramen för förskolans didaktik.
Denna studie är begränsad till situationen i förskolan för barn och för för- äldrar till barn som inte trivs i förskolan. Angeläget skulle vara att undersöka hur dessa barn i framtiden trivs i grundskolan. Även det omvända; hur elever som inte trivs i grundskolan upplevde sin förskoletid, skulle vara av intresse att studera.
Som avslutning citeras Kinge (2016), där hon delar med sig av en tanke som jag så helhjärtat känner igen mig i och till fullo delar känslan av hur viktig den är!
En dag slog följande tanke ner i mig med stor kraft: ”Nu är det på tiden att vi vuxna tar på oss ansvaret för barns trivsel och utveckling. Nu är det på tiden att vi inser att det är `vi´ som skapar förutsättningarna för barns handlingar och reaktioner. Vi måste upphöra att låta barnen ensamma bära ansvaret för sina reaktioner och ofta utmanande uttryckssätt genom att erkänna att de är utryck för att systemen runt barnet inte har varit tillräckligt bra, tillräckligt stöttande, tillräckligt förståelsefulla och tillräckligt sensitiva för att uppfatta barns behov av just hjälp, vägledning, stöd och förståelse. Vi måste inse att barns uttryck är helt logiska reaktioner på de förutsättningar vi ger dem!” (s. 50).
Låt Emilie Kinges tanke sjunka in även i dig och ge den, den plats och den uppmärksamhet en sådan tanke förtjänar!
Referenser
Brandtzæg, I., Torsteinson, S. & Øiestad, G. (2016). Se barnet inifrån - att arbeta med
anknytning i förskolan. Stockholm: Natur & Kultur.
Broberg, A., Broberg, M., Hagström,B. (2012). Anknytning i förskolan. Vikten av
trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur & Kultur.
Brodin, M. & Hylander, I. (2003). Att bli sig själv. Daniel Sterns teori i förskolans
vardag. Stockholm: Liber.
Bruce, B. & Riddarsporre, B. (2012). Kärnämnen i förskolan - nycklar till livslångt
lärande. Stockholm: Natur & Kultur.
Bowlby, J. (2010). En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin. Stockholm: Natur & Kultur.
Cooper, G., Hoffman, K. & Powell, B. (2016). Förord. I: I. Brandtzæg, S. Torsteinson & G. Øiestad (red.) Se barnet inifrån att arbeta med anknytning i förskolan. Stock- holm: Natur & Kultur.
Danielsson, L. & Liljeroth, I. (1999). Vägval och växande Förhållningssätt, och
specialpedagogik för yrkesverksamma hjälpare. Stockholm: Liber.
Doverborg, E., Pramling, N. och Pramling Samuelsson, I. (2013). Att undervisa barn
i förskolan. Stockholm: Liber.
Engdahl, I & Ärlemalm-Hagser, E. (2015). Att bli förskollärare Mångfacetterad kom-
plexitet. Stockholm: Liber.
Gustafsson, L. H. (2009). Elevhälsa börjar i klassrummet. Lund: Studentlitteratur.
Hofgaard, T. L. & Paulsen, G. E. (2014). Noen må förstå når det er grunn til
bekymring. Aftenposten 12.8.2014 i Kinge, E. (2016 s. 56). Utmanande beteende i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Hundeide, K. (2006). Sociokulturella ramar för barns utveckling – Barns livsvärldar. Lund: Studentlitteratur.
Hundeide, K. (2006). Vägledande samspel i praktiken – Genomförande av ICDP-
programmet.
Karlsson, K. (2012). Anknytning – om att tolka samspelet mellan föräldrar och små
barn. Stockholm: Gothia Förlag.
Killén, K. (2014). Förebyggande arbete i förskolan Samspel och anknytning. Lund: Studentlitteratur.
Kinge, E. (1999). Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov. Lund: Studentlitteratur.
Kinge, E. (2016). Utmanande beteende i förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lutz, K. (2013). Specialpedagogiska aspekter på förskola och skola – möte med det
som inte anses lagom. Stockholm: Liber AB.
Markström, A-M. (2007). Att förstå förskolan -vardagslivets institutionella ansikten. Lund: Studentlitteratur.
Neander, K. & Skott, C. (2006). Importent Meetings Whith Important Persons. I Qual-
itative Social Work, 5(3), 295-311. London: Sage Publication.
Niss, G. & Söderström, A-K. (2006). Små barn i förskolan Den viktiga vardagen och
läroplanen. Lund: Studentlitteratur.
Niss, G. & Söderström, A-K. (2015). Samarbete i förskolan för barnens skull. Lund: Studentlitteratur.
OECD (2006). Starting Strong II Early Childhood Education and Care. Paris: OECD. Pramling Samuelsson, I., Sommer, D. & Hundeide, K. (2011). Barnperspektiv och
barnens perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber.
Regeringskansliet (2014). Konventionen om barnets rättigheter. Med strategi för att
stärka barnets rättigheter i Sverige.
Sandberg, A. & Norling, M. (2014). Pedagogiskt stöd och pedagogiska metoder. I: A. Sandberg (red.), Med sikte på förskolan – barn i behov av särskilt stöd. (s. 45- 62). Lund: Studentlitteratur.
Skolinspektionen (2015). Läroplan för förskolan, Lpfö 98/10. Stockholm: Fritzes förlag.
Smidt, S. (2013). Vygotskij och de små barnens lärande. Lund: Studentlitteratur. Sommer, D. (2005). Barndomspsykologi Utveckling i en förändrad värld. Stockholm:
Runa.
Stern, D. (1985). Spädbarnets interpersonella värld. Stockholm: Natur & Kultur. Stern, D. (2011). Ett litet barns dagbok. Stockholm: Natur &Kultur.
Tallberg Broman, I. (2010). Svensk förskola – ett kvalitetsbegrepp. I: B. Riddarsporre, & S. Persson (red.). Utbildningsvetenskap för förskolan. (s, 21-38). Stockholm: Natur & Kultur.
Wallroth, P. (2015). Mentaliseringsboken. Stockholm: Karneval förlag.
Vuorinen, T. (2010). Supporting Parents in their Role – Approaches Practiced by Pre- school Teachers in Preschool. International Journal about Parents in Education,