El Sistema är en kör- och orkesterverksamheten som startade i Venezuela på 70-talet, grundad av José Antonio Abreu (Booth, 2009). Målsättningen är att stödja och hjälpa barn och unga från fattiga områden i landet att hitta en me- ningsfull fritid och komma bort från fattigdom och utanförskap. Verksam- heten är statligt finansierad. El Sistema i Venezuela har främst västerländsk klassisk orkestermusik på repertoaren och den pedagogiska idén är att den en- skilde i en kör eller orkester kan bli inspirerad av och kan lära av andra. Or- kestrarna organiseras så att äldre ungdomar ska utgöra förebilder för yngre.
Alla involverade i orkestrarna får också möjlighet att inspireras av och lära av professionella orkestermusiker (Booth, 2009; Booth & Tunstall, 2014). El Sis- tema har sedan starten utgjort modell för liknande verksamheter runt om i världen och enligt ”El Sistema around the world”, finns i dag El Sistema in- spirerade orkestrar i cirka 55 länder runt om i världen (El Sistema, http://www.elsistemausa.org/el-sistema-around-the-world.htm).
Den första El Sistema orkestern i Sverige startade i ett samarbete mellan musik- och kulturskolan i Angered och Göteborgs symfoniorkester med då- varande chefsdirigent Gustavo Dudamel (Lindgren & Bergman, 2014). I dag finns El Sistema verksamheter, ledda av musik- och kulturskolan, i samtliga stadsdelar i Göteborg och erbjuder barn och unga orkesterspel och körsång 3- 5 gånger i veckan. Varje vecka arrangeras även så kallade ”Vänsdays” som kan beskrivas som en musikalisk och social mötesplats dit barnens och ung- domarnas familjer bjuds in för att umgås och musicera tillsammans. El Sis- tema orkestrarna får också regelbundet möta musiker från Göteborgssymfoni- kerna (Lindgren & Bergman, 2014).
El Sistema projekt i olika länder har följts av forskning och presenteras i den främst som en stödjande verksamhet för barns och ungas sociala utveckl- ing och som ett redskap i arbeten för inkludering av utsatta grupper i samhället (Allan, Morgan, Duffy & Loening, 2010; Majno, 2012). Modellen El Sistema har företrädelsevis lovordats men Baker (2014) riktar kritik mot El Sistema i Venezuela, som han menar inte alltid ger stöd åt de allra mest fattiga barnen och ungdomarna där. Baker (2016) är kritisk till att El Sistema framhålls som en verksamhet som förändrar social orättvisa i samhället. Han menar att denna musikverksamhet i stället främst fokuserar på individers utveckling och inte bidar till att förändra strukturella orättvisor i samhället i stort. Logan (2016) ger uttryck för liknande kritik och menar att El Sistema snarare döljer social orättvisa och strukturell ojämlikhet än motarbetar det. Dobson (2016) proble- matiserar också El Sistema och riktar kritik mot dessa verksamheter riskerar att återskapar auktoritära och lärarcentrerade modeller för musikutbildning som hindrar barn och unga att utveckla autonomitet och kreativitet.
I Sverige har El Sistema verksamheten i Göteborg studerats genom ett et- nografiskt angreppssätt under åren år 2011-2013 i ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet (Lindgren & Bergman, 2014; Bergman & Lindgren, 2014a; Bergman & Lindgren 2014b). Olika aktörer i verksamheten så som processledare, kommunala tjänstemän, ledare för Göteborgs symfoniorkester samt lärare har intervjuats och undervisningen och olika evenemang har följts genom deltagande observationer. Inledningsvis var syftet med forskningen att genom diskursanalys belysa den variation av musikpedagogiska idéer som verksamheten grundar sig på (Lindgren & Bergman, 2014; Bergman och Lindgren, 2014a). Dessa forskare lyfter fram sex infallsvinklar som de menar kan beskriva verksamheten. Den första infallsvinkeln kallar de El Sistema som
begränsade möjligheter för alternativa upplägg. Utgångspunkten här är att mu- sik kan tjäna som verktyg för social utveckling. Ur nästa infallsvinkel, El Sis- tema som musikpedagogisk verksamhet framträder en verksamhet som har höga musikaliska ambitioner. Lärare och musiker från Göteborgssymfoni- kerna tjänar som förebilder för hur det ska låta och vad studierna kan leda till. Utifrån infallsvinkeln El Sistema som fritidsverksamhet kan musiklärarna ses som aktörer som både bör ha socialarbetarens och musikerns kompetens. Här framträder det lekfulla som betydelsefullt för den musikpedagogiska utgångs- punkten. El Sistema beskrivs också som identitetsskapande verksamhet i det att man strävar efter att skapa en stark grupptillhörighet genom att sjunga och spela specifika El Sistema-låtar. El Sistema beskrivs också som bildningsverk-
samhet där konstmusikaliska förtecken ses som utvecklande för både individ
och samhälle och som ett redskap för demokrati. El Sistema kan också betrak- tas som en fostransverksamhet som skapar förutsättningar för barn och unga att lära sig delta i gruppverksamheter och ta hänsyn till andra. Bergman och Lindgren (2014b) menar vidare att de inblandade representanterna i El Sis- tema verksamheten legitimerar arbetet som ett redskap för interkulturell dia- log, för individuell utveckling och som en möjlighet för barn och unga att förändra sin sociala ställning genom musikaliskt kunnande. Forskarna menar dock att de musikpedagogiska idéer som verksamheten säger sig vila på inne- håller motsättningar (Lindgren & Bergman, 2014). Samtidigt som intervjuade yrkesgrupper lyfter fram verksamhetens ambition att utgöra ett forum för och verka för interkulturell dialog, så exotiseras föräldrar och beskrivs med hän- visning till religion och etnicitet som normlösa (”non-normative”) (Bergman & Lindgren, 2014a). Bergman och Lindgren ställer sig även kritiska till och problematiserar synen på integration. Integration, tolkar författarna det som, framställs som villkorad, förbehållen de som har uthållighet och förmåga att lära sig att spela ett instrument.
The discussion of the importance of setting goals and working hard to achieve them indicates that integration with music as a tool is conditional in the sense that it is reserved for those who have the capacity and potential to walk across the extended bridge on their own (Bergman & Lindgren, 2014 b, s. 54).
I en studie från Umeå universitet om hur El Sistema i Sverige presenteras i bild och genom filmer visar Kuuse, Lindgren och Skåreus (2016) därtill att modellen företrädelsevis och ensidigt presenteras som en harmonisk lösning på sociala och utbildningspolitiska frågor.
I en dokumentation från ett forskningsprojekt vid Malmö Universitet (Sæt- her, 2015) problematiseras huruvida El Sistemas musikverksamhet i Venezu- ela, baserad på ”kolonisatörernas musik” i form av västerländsk klassisk mu- sik, kan förstås ha demokratiska förtecken eller om den snarare utgör en fost- ran till lydnad och underkastelse. Å andra sidan kan El Sistemas musikaliska
bildningsideal med sin grund i klassisk musik, i en svensk kontext ses som en motkraft och utmanare till den populärmusik och ”rockbandsdominans” som beskrivs utgör den dominerande ordningen i svensk musikundervisning. Den empiriska delen av studien riktar fokus på nyuppstartad El Sistema-verksam- het i två av Malmös mest invandrartäta områden. Intentionen är att El Sistema inte ska utgöra en ”duttverksamhet”, utan vara något som fyller hela veckan och därmed blir en stor del av barnens identitet. I kulturskolans perspektiv handlar det om att i integrationssyfte bygga en känsla av sammanhang och samhörighet, en strävan att med musikens hjälp komma förbi känslan av ett ”vi och dom”, och genom starka gemensamma upplevelser förändra elevernas självbild. Utmaningar som musiklärarna möter handlar bland annat om att med en interkulturell pedagogisk medvetenhet undvika exotifiering och stig- matisering där invandrarfamiljer utgör ”offer”, samtidigt som kulturella skill- nader inte förnekas. En musikpedagogisk utmaning blir att finna balans när det gäller musikaliska ingångar, att inte ha ett totalt fokus på klassisk väster- ländsk musik. Musiktermen legato, mjukt sammanbundet, används som me- tafor för att beskriva hur musiklärarna i studien uppfattar relationen till den klassiska musiken och rollen som ”den socialarbetande musikläraren”, som den officiella retoriken kring El Sistema inrymmer.
Musik och glädje
Människors upplevelser av musik har studerats ur olika perspektiv. Forskning visar att musik på olika sätt berör oss känslomässigt (Sloboda, 2005a, Sloboda, 2005b, Bonde, 2009) I en studie av 950 personers beskrivningar av starka mu- sikupplevelser visar resultatet att 70 % av deltagarna, vilka var mellan 13 och 91 år, uppger positiva känslor som lycka, glädje och njutning i upplevelser kopplade till musik (Gabrielsson 2008, s.159).
I en studie av musikens funktion i förskolan på tre förskolor i ett mångkul- turellt bostadsområde i en större stad i Mellansverige visar Ehrlin (2012) att musikverksamheten på förskolorna utgör ett redskap för social delaktighet och språkutveckling men därtill också har en viktig funktion för sin egen skull i det att den är inriktad mot att barnen ska få göra musikaliska upplevelser. Dessa upplevelser beskrivs främst i termer av glädje och gemenskap, något som också Bilalovic Kulset (2015) visar i en studie av musikaktiviteter på förskolor i Norge.
Csikszentmihalyi har i flera studier studerat människors upplevelser av glädje och tillfredställelse inom olika områden i livet (Csikszentmihalyi, 1990, 1997, 2003). Studierna visar att glädje och tillfredställelse är förknippat med upplevelsen av balans mellan krav och prestation och uppstår när man känner att man kan utföra det man förväntas göra, att man känner engagemang för det man gör och att man har kontroll över situationen man befinner sig i, upple- velser som visat sig vara betydelsefulla i undervisningssammanhang. Rantala och Määttä (2012) som har följt 19 elever i en skola i Finland från åk 1 till 2 under 2 år visar att elevernas upplevelse av glädje i lärandesituationer ligger i
att uppleva sig ha möjlighet att lyckas, att ha valmöjligheter, att inte stressas, att få utgå från egna erfarenheter, att få vara aktiv och att finna gemenskap i lärandesituationen och den omgivande miljön. Schoffham och Barnes (2011) menar, utifrån ett övergripande perspektiv, att all utveckling av skolverksam- het, från utformning av läroplaner till lektionsplanering, bör ha som målsätt- ning att elever och lärare ska ha möjlighet att uppleva glädje i arbetet.