En relevant fråga i sammanhanget är om barn och ungdom verkligen gick så mycket på bio. Enligt moralisterna var det i stort sett enbart barn som flockades utanför biograferna, där de var väl synliga för förbipasserande.157
Det här förnekades emellertid energiskt av biografägarna, som under den värsta anstormningen hade all anledning att påstå att antalet barn som gick på biograf var försvinnande litet.158 Mellan 9 och 920 steg dock antalet biografbesök kraftigt från cirka 2 miljoner till över 40 miljoner.159 De höga siffrorna utgör en slags garanti för att både barn, ungdomar och vuxna ur åt-minstone arbetar- och medelklasserna gick relativt regelbundet på bio.
Vad var det då för filmer barn och ungdomar föredrog att se? Det är en fråga som är svår att ge ett bestämt svar på eftersom den första stora utred-ningen inte genomfördes förrän 945.160 Förhåller man sig till genrer går det dock att hänvisa till några mindre undersökningar som publicerades i samband med den allmänna hetsjakten på filmen. Stockholms folkskoledi-rektion genomförde därtill en stor undersökning om elevers biografgåen-de 929 med anledning av att Sveriges Biografägareförbund ansökte om en ändring i 9 års biografförordning. Biografägarna ville att § 3, som förbjöd
barn under 5 år att gå på bio efter klockan åtta, skulle ändras eftersom fil-merna nu var så långa att de höll på längre än till åtta.161
Den tidigaste undersökningen gjordes redan 98 och i den tillfrågades 550 barn vid Adolf Fredriks folkskola i Stockholm om hur de gick på bio, vad de helst såg och vilka skådespelare de hade lagt märke till. Av svaren framkom att en majoritet av barnen gick på bio en gång i veckan, att söndagen var den stora biodagen och att det inte fanns någon skillnad i besöksfrekvens mel-lan pojkar och flickor. Däremot var det så att pojkar kunde gå ensamma på bio, medan flickor alltid ”ville” ha sällskap; det kunde vara av kamrater, sys-kon eller föräldrar.162 Att flickor alltid ville ha sällskap är något som inte ifrå-gasätts, men här blir en klar åtskillnad mellan könen synlig gällande barn och ungdom. Det var tillåtet för pojkar att själva gå ut på stan, medan detsamma inte gällde för flickor. Här skulle en koppling till den privata och den offent-liga sfären, och dess särskiljning av kön, kunna göras. Vänder man på reso-nemanget går det dock att hävda att flickor redan 98 var tillåtna att gå ut på stan för att gå på bio, om än i sällskap. Det var också något som skulle kom-ma i fokus under tjugotalet då den nya moderna kvinnliga ungdomen blev alltmer synlig på gatorna och i det offentliga nöjeslivet.
Hur betalade då barnen för sin biobiljett? För moralisterna var svaret självklart – barnen stal.163 Men i undersökningen framkommer det att för-äldrarna står för biljetten, antingen som betalning för ett utfört ärende eller för att ”mamma vill gärna bli av med oss för en stund”.164 Att föräldrarna betalar bion för att bli av med ungarna återkommer flera gånger i det ge-nomgångna materialet. Sannolikt var det en vanlig företeelse som hängde ihop med trångboddheten. I de flesta fall blir detta synliggjort genom mo-ralisterna, som starkt fördömde de föräldrar, implicit från arbetarklassen, som skickade sina barn till biograferna.165 Det finns flera aspekter av detta. För att bion ska fungera som barnpassare måste det finnas en biograf i när-heten, vilket det också gjorde, de så kallade kvartersbiograferna.166 En an-nan aspekt är att biografen faktiskt sågs som något accepterat för det stora flertalet, som något normalt i stadsbilden.
Vad såg då barnen och fanns det någon skillnad mellan könen?
Genrer Pojkar (290) Flickor (260)
Dramer 150 180
Detektiv/Äventyr 88 22
Komedier 64 51
Naturbilder 42 38 Krigsbilder 16 13
Tabell . Siffrorna är baserade på undersökningen ”Hur barn gå på bio” i Filmbladet 98:6. Bar-nen fick uppge titlar på filmer (ofta fler än en) de sett som därefter räknades samman i genrer.
DET SVENSKA SAMHÄLLET OCH FILMKULTUREN 47 Det finns här två större differenser. Pojkar går fyra gånger mer på detek-tiv-/äventyrsfilmer än flickor och flickor dominerar när det gäller dramer, även om skillnaden inte är lika stor som i det första fallet. Annars är siffror-na nästan jämbördiga. Dock ska de överlägssiffror-na siffrorsiffror-na för spelfilmer för både pojkar och flickor noteras i förhållande till de ”goda numren” i de do-kumentära natur- och krigsbilderna.
Undersökningen avslutas med de barnförbjudna gula filmerna. Inte mindre än 65 pojkar och 35 flickor har sett gula filmer och undersökaren kan inte låta bli att påpeka att i stort sett inget av barnen antyder att de gjort något förbjudet när de smugit sig in på en gul föreställning. Bara ett par pojkar kommenterar detta med att de röda barnfilmerna mest består av ”roliga bitar” som inte är så rafflande. ”Då är det bättre om man kan kom-ma in på kvällarna och se äventyrsdramer och krigsbilder. Men då kom-man ser de nya modena på damhattar och damdräkter kan man lika gärna stå utan-för ty det intresserar åtminstone inte mig.”167
922 kom en undersökning som bara ska nämnas helt kort. Den genom-fördes av fångvårdsstyrelsens byråchef, docent David Lund, och kommen-teras ilsket av Filmbladets redaktör och ansvarige utgivare, Karl Lundegård, som ”minst sagt en smula föråldrad”. Byråchef Lund hade frågat 5 ”van-artiga och brottsliga gossar” vad de föredrog för typ av film, för att däref-ter jämföra svaren med vad 6 ”välartade folkskolegossar” föredrog. Av de brottsliga pojkarna föredrog 39,75 procent detektiv- och förbrytardramer, medan bara 5 procent av de snälla pojkarna föredrog dessa filmer. För Lund var saken därmed vetenskapligt styrkt och den direkta orsaken till de ”aso-ciala handlingarna” låg i det ”suggestiva inflytandet” från detektiv- och för-brytarfilmer. Lundegård tolkar dock skillnaden med att folkskolegossarna mycket väl förstod vad undersökningen handlade om och att de förmodli-gen anpassade sina svar därefter. Vidare menar han att nu, i slutet av 922, har både pedagoger och myndigheter insett att biografen inte är farlig för det uppväxande släktet och att filmen tvärtom kunde medverka till en höj-ning av ungdomarnas moral.168
Stockholms folkskoledirektions utredning av elevers biografgående 929 var sofistikerad. Den genomfördes i flera steg och omfattade samtliga barn i Stockholm i klasserna 3–8. Först sammanställdes en lista över alla filmer som visades på Stockholms biografer under den tolv dagar långa undersök-ningsperioden. Listan skiljde ut de röda filmerna från de gula och använ-des för att kontrollera elevernas svar. Därefter fick varje enskild klassföre-ståndare samla in uppgifter från varje elev om hur många gånger de gått på bio och därtill vilka filmer de hade sett. Detta för att räkna ut hur ofta barn gick på bio efter klockan åtta redan före en eventuell lagändring, samt för att
utröna vilka barnförbjudna filmer eleverna hade sett. Därpå sammanställde överläraren resultaten för varje skola och utifrån dessa sammanställdes till sist ett PM som fick ligga till grund för folkskoledirektionens remissvar.169 I steg två och tre bokfördes flickors respektive pojkars svar i klasserna 5–8 var för sig. I PM:et räknades av okänd anledning kolumnerna samman. Uti-från överlärarnas sammanställningar går det dock att göra en ny samman-ställning där ålders- och genusskillnaderna återigen synliggörs.170
Årsklasser An tale t b arn i d e olik a å rsk lass ern a D et s am m an lag da an tale t b iob esö k G en om sn ittl igt an tal bes ök pe r bar n in om lo pp et av 12 da gar D et s am m an lag da an tale t b esö k p å bar nfö rb jud na film er Barnför bju dn a bio bes ök i för hå llan de till sam tlig a b iob esö k Blandat åk 3–4 9.236 7.497 0,81 209 2,8% Pojkar åk 5–8 5.990 6.761 1,13 724 10,7% Flickor åk 5–8 6.137 4.536 0,74 584 12,9% Sammanlagt 21.363 18.794 0,88 1497 8%
Tabell 2. Sifforna är en sammanräkning av överlärarnas sammanställningar för varje sko-la. Alla Stockholms elever i åk 3–8 tillfrågades hur ofta de hade gått på bio under perioden 20 till 3 oktober 929. Stockholms stadsarkiv (SSA), Stockholms folkskoledirektions arkiv (SFA), Handlingar angående elevers biografbesök 929, SE/SSA/0569/F II c, volym 2.
Vad som framgår av tabell 2 är att eleverna i klasserna 3–8 gick ganska myck-et på bio och att åldern medförde en svag ökning av antalmyck-et biobesök. Om-räknat till en sjudagarsperiod gick barn under 5 år på bio en halv gång i veckan, eller två gånger i månaden. Sett till överlärarnas sammanställningar över de olika skolorna finns det inga större skillnader i besöksfrekvens mel-lan skolor i ”finare” områden, till exempel Östermalm, och skolor i ”säm-re” områden, till exempel Södermalm. De enda skolorna med märkbart läg-re besöksfläg-rekvens är de få förortsskolorna, till exempel Bromma.171 Tabellen visar också att pojkar går mer på bio än flickor, men att flickor procentuellt går mer på barnförbjudna filmer än pojkar i samma ålder. I Skoldirektio-nens PM har det även sammanställts en lista med de 38 mest besökta barn-förbjudna filmerna. Listan toppas med 99 besök på den romantiska Greta Garbo-filmen Wild Orchids (Vilda orkidéer, 929), tätt följd av äventyrsfil-men The Triumph of the Scarlet Pimpernel (Den röda nejlikan, 928) med 9 besök.172
Skoldirektionens remissvar var tveksamt till en eventuell lagändring. Om så skedde menade man, i ett läge av fait accompli, att åttagränsen möj-ligtvis kunde ändras till klockan nio. De två främsta motiven till
betänklig-DET SVENSKA SAMHÄLLET OCH FILMKULTUREN 49 heten var att eleverna skulle upp tidigt till skolan följande dag, samt att ”det måste anses förenat med vissa risker för barn att ensamma vid 9-tiden, even-tuellt -tiden, på aftonen begiva sig till sina hem” eftersom den sena tiden ökade tillfällena för barnen ”att komma i dåligt sällskap”.173 Utredningen visar att just den farhågan var överdriven då endast ,6 procent av samtliga biobesök hade genomförts efter klockan nio.174
Samma vecka som utredningen blev känd valde Aftonbladet att braska på med krigsrubriker – ”Skolbarn åtta gånger på bio på tolv dagar” – i ett försök att skapa journalistisk sensation.175 I själva verket var det bara två av de cirka 2.000 eleverna i undersökningen som hade gått på bio åtta gånger på tolv dagar. De två barnen var inte heller biografgalna. I rapporten från en av klassföreståndarna som hade ett av barnen som gått åtta gånger på bio kan man läsa följande förklaring: ”En gosse, vars bror är maskinist på biografen Rekord vid Götgatan, åker spårvagn dit i det närmaste varje dag. Han bevistar 7-föreställningen på vardagarna och middagsföreställningar-na på lördagarmiddagsföreställningar-na.”176 En inte alltför vågad gissningen är att storebrodern här fick fungera som barnvakt medan föräldrarna arbetade.
Det skulle vara en allvarlig förenkling att påstå att moralisternas hårda attacker mot filmen fick stå oemotsagda. Som vi redan har sett gick chefen för censuren, Gustaf Borg, ut och försökte påvisa att allt var under kontroll när det gällde röda ”barnfilmer”. Från filmbranschens sida motverkades re-gelbundet attacker från vetenskapligt eller religiöst håll med att tidskrifter-na publicerade motsatta åsikter från representanter ur samma grupper.177
Därtill var det vanligt att trångbodda föräldrar skickade sina barn till bio-grafen, något som visar på en acceptans som motstått moralisternas vild-sinta argumentation.
Gustaf Borg var även den drivande kraften bakom att använda filmen i undervisningssyfte i skolorna, något som filmbranschen genast uppmärk-sammade och gav utrymme för i sina tidskrifter då det legitimerade filmen som helhet.178 Svensk Filmindustri (SF) startade bland annat en skolfilms-avdelning med Borg som föreståndare och 924 kom första numret av
Tid-skrift för svensk skolfilm och bildningsfilm med samma man som redaktör. Till
och med en av filmens hårdaste kritiker under 920-talet, Uppsalaakademi-kern G Halfdan Liander, erkände att dess värde på undervisningens områ-de var obestridligt.179 I slutet av 923 visade det sig också att skolfilmsbion hade blivit en succé med en miljon barnbesök.180
Sammantaget visar det här att filmen var ett komplext samhällsfenomen och att det inte enkelt går att dela upp företrädarna för olika läger – veten-skapligt, religiöst eller politiskt – som antingen för eller emot filmen efter-som åsikterna bokstavligt skär rakt igenom lägren. Däremot är
upphöjan-det av den dokumentära genren exempel på en växande spricka mellan en ”högre” och en ”lägre” kultur vid den här tiden.181 Det går dock att ge Lun-degård rätt i sin föraning om att det värsta trycket på filmen som fördärva-re av ungdom hade avtagit. I oktober 923 inträffade en svår olycka i Luleå. Ett fyrtiotal pojkar lekte krig och en pojke råkade dödligt skada en annan med en avbruten florett. I polisförhören uppger pojkarna att de fått idén till att leka krig efter att ha sett The Three Musketeers (De tre musketörerna, 920) och The Three Must-Get-Theres (De tre muskedundrarna, 922). Händelsen föranledde en folkskoleinspektör Otto Nordlund att skriva en artikel i lo-kaltidningen där han gjorde filmen ansvarig för olyckan.182 Intressant är att Lundegård omedelbart bemöter anklagelserna i rent förebyggande syfte, för att debatten om filmens farlighet inte ska blossa upp igen.183 Debatten blos-sade inte upp. Under 923–24 avtar attackerna mot filmen som fördärva-re av barn och orsak till ungdomsbrottslighet. Istället övergick moralister-na till att kritisera ungdomens allt synligare konsumtion, som ansågs bero på filmer och filmstjärnor.