Samma år som Unga greven tar priset och flickan kom kunde landets gym-nasieelever välja ”Biograf och teater” som ämne i det nationella uppsatspro-vet. När uppsatserna blev offentliga gick Filmbladet igenom materialet för att läsa av stämningar och intryck som ”de båda kulturfaktorerna göra på det uppväxande släktet”. Här framkommer en del intressanta åsikter, bland
annat att biografernas billigare pris konkurrerade ut teatern, men även att många av uppsatsskrivarna prisade ”filmens stora realism och dess förmåga, att ge en bild av det verkliga livet utan artificiell bismak”. Många uppsatser innehöll dessutom funderingar kring hur det gick till att göra film och vil-ken roll filmen hade i jämförelse med teatern, något som fick skribenten av avsluta sitt referat med att ”det uppväxande släktet tydligen tar filmproble-men mycket allvarligare och med större intresse än de äldre”.351
Om inställningen till den slarvige unge manlige studenten var ambiva-lent, kan samma sak sägas om den ordentlige manlige studenten och hans moderna idéer. I tre filmer, två dramer och en äventyrskomedi med direkt koppling till det samtida konsumtionssamhället, blir också denna ambiva-lens synliggjord. I Gunnar Hedes saga, Grevarna på Svansta (924) och Hans
kunglig höghet shinglar (928) kommer en ung manlig student hem från
uni-versitetet med avklarad examen bara för att möta olika typer av motstånd när han vill genomföra sina idéer.
I Gunnar Hedes saga spelar Einar Hansson titelrollen. Filmens förhisto-ria är den att Gunnars farfar varit vandrande spelman innan han blev rik genom att föra en stor renhjord söderut. För pengarna köpte han den sto-ra familjegården, Munkhyttan. Gunnar beundsto-rar farfadern och börjar själv spela fiol. Det är dock något som föräldrarna ogillar. De skickar sonen till en teknisk högskola för att han ska utbilda sig till bergsingenjör. När Gun-nar återvänder fortsätter han emellertid med fiolspelandet. Det kommer till en uppgörelse där modern slår sönder fiolen. Gunnar lämnar då gården med ett kringresande sällskap och försörjer sig framgångsrikt som violinist. Tiden går och med pengarna han tjänat på fiolspelandet tänker Gunnar rädda det nu konkursmässiga Munkhyttan. En dag får han dock höra att det fortfarande går att tjäna snabba pengar på att föra renhjordar söderut. Med alla besparingar köper han en hjord, men en svår snöstorm skingrar renarna. Gunnar skadar sig svårt och när han återförs till Munkhyttan har han tappat minnet. Allt ser mörkt ut ända tills hans käresta från det resan-de sällskapet en dag återvänresan-der. När hon spelar på sin fiol återvänresan-der Gun-nars minne. Dessutom visar det sig att några stenar som Gunnar hittat le-der till en stor kopparfyndighet på Munkhyttans ägor.
Historien är komplex på det sättet att här kommer motståndet från för-äldrarna som vill att Gunnar ska bli mer modern, medan han själv vill föl-ja i den äldre farfaderns fotspår och utföra ett traditionellt manligt dåd för att tjäna snabba pengar. Han misslyckas dock med dådet och blir på köpet sinnessvag. Med andra ord når han inte upp till den äldre tidens mannamod och får nöja sig med att falla tillbaka på sin moderna bergingenjörsexamen, med dess koppling till den kontrollerade borgerliga manligheten.
EN FIENDE TILL CIVILISATIONEN: BARN OCH UNGDOM 0
Grevarna på Svansta har stora likheter med Gunnar Hedes saga.352 Även här kommer en ung manlig student, Per (Hugo Björne), hem efter avslu-tade studier till en herrgård, hamnar i konflikt med fadern den här gång-en och blir sinnessvag, mgång-en räddas till sist av kärlekgång-en. Skillnadgång-en är att här läggs konflikten mellan gammalt och ungt, traditionellt och modernt expli-cit i dagen. Fadern, greven på Svansta, är minst sagt konservativ i sina åsik-ter när det gäller demokrati och universitetsstudier. Demokrati, får vi och sonen Per veta, är bara ett modernt påfund som snart kommer att försvin-na, och vad gäller bokläsningen är det bara en onyttig ovana som Per måste vänja sig av med för att istället börja arbeta med skötseln av gården.353 Per, som har kommit hem med en vagnslast böcker, motsätter sig emellertid fa-derns vilja och konflikten får ytterligare en dimension eftersom Per sedan barnsben varit kär i Elina (Magda Holm), ett ”tattarbarn” som växt upp hos gårdens inspektor. Fadern motsätter sig denna kärlekshistoria och en dag angriper han också Elina, som ramlar ner i en fors och försvinner med strömmarna. Per bevittnar händelsen och ett vilt slagsmål bryter ut mellan far och son, med följden att båda faller i forsen och senare insjuknar. Per re-par sig, men när han får veta att fadern avlidit blir han sinnessjuk, barrika-derar sig på sitt rum och försummar utseende och kläder, allt med följden att gården förfaller.354 Samtidigt har Elina återvänt till tattarlägret ute i sko-gen och får där veta att hon inte är ”tattare”, utan svensk. Hon återvänder till Svansta och Per blir genast frisk.
Båda filmerna framställer konflikten mellan traditionellt och modernt som en konflikt mellan gammal och ung och med klara inslag av en antimo-dernitet främst riktad mot de unga männen. Det är heller ingen svårighet att peka ut herrgårdens symboliska betydelse som just bevarare av det tra-ditionella samhället. Både Gunnar Hede och Per har, för att tala med Mats Björkin, feminiserats i den meningen att de inte är hårda som den tänkta konstruktionen av forna tiders stålmän.355 De får också representera den ut-vecklingsoptimism som Henrik Berggren påtalar, men ingen av dem klarar av att hantera denna ”frihet” som impulsiva pojkmän – de blir sinnessjuka – innan de stadgar sig i ett heterosexuellt normerande äktenskap. Tveksam-heten ifråga om karaktärernas manlighet framkommer också hos recensen-terna. I Svenska Dagbladet beskrivs Gunnar/Einar Hansson som ”vacker”, ”vek” och ”känslig” och recensenten kunde inte dölja sin besvikelse över att karlakarlen Lars Hansson inte hade fått kreera rollen som det var tänkt från början.356 Även Per/Hugo Björne beskrevs som ”känslig”.357
Den tredje studenten som kommer hem är Nickolo (Enrique Rivero) i Hans kunglig höghet shinglar. Det här var en lättsam äventyrskomedi som ingick i en serie av Isepafilmer, filmer som utgjorde ett samarbete mellan
Sverige och Tyskland och som strävade efter att ligga rätt i tiden och vara just moderna för att kunna konkurrera med amerikanska filmer.358 Detta, och att det gått några år, blir uppenbart då friktionen mellan farfar, i det här fallet, och sonson inte framställs på ett lika allvarligt sätt som i de för-gående filmerna. Snarare är det så att sonsonens framåtanda och moderna påfund möts av farfaderlig resignation istället för öppen konflikt. Nickolo kommer nämligen hem som nybakad filosofie kandidat i frisöryrket med expertkunskaper i shingling! När farfadern, som själv är barberare, får höra det utbrister han: ”Tror du att jag låtit dig ligga i Uppsala för att du skulle bli frisör!” Den unge Nickolo försäkrar leende att han bara vill göra nytta och hjälpa sin farfar och sätter ut ett plakat med texten ”Shingling utföres av nyanländ expert” i skyltfönstret. Det dröjer inte länge förrän stadens unga flickor flockas kring salongen, och kring den unge vackre Nickolo, för att få sitt hår klippt. När farfadern ser flätorna falla skakar han uppgivet på hu-vudet och tittar istället på en flaska med hårmedel för kvinnor där det talas om att kvinnor genom alla tider haft just långt hår och att det är höjden av kvinnlighet. Här stannar emellertid konflikten mellan det traditionella och det moderna – med den unga framåtandan som vinnare.
Nickolo/Enrique Riveros manlighet var dock lite av en exotisk nyhet i svensk film där etniciteten kom att spela en stor roll för hur han bemöttes av recensenterna.359 Kanske var Rivero den nya typen av man som kunde bemöta den unga moderna kvinnan.