När Backa Teater skulle göra Lille kung Mattias löd uppdraget från Mattias Andersson till Ulla Kassius: Gör en riktig Ingmar Bergman! – Det fick han. Vi gjorde teater med stort T enligt konstens alla regler. Jag samarbetade med världens bästa tillskärare, Lena Dahlström, för att göra de vackraste kostymer man kan tänka sig. Men hela denna underbara scenvärld byggdes bara upp i ett enda syfte att låta den falla samman.1
I citatet ovan beskriver journalisten Mikael Löfgren och scenografen och kostymören Ulla Kassius förutsättningarna för arbetet med iscensätt-ningen av Lille kung Mattias – en uppsättning som alltså skulle utgå från ett sagolikt kostymdrama och sluta med en total kollaps av scenkonstens fiktion. Originalromanen Lille kung Mattias, som ligger till grund för Backa Teaters uppsättning, handlar till stor del om komplicerade makt-kamper som leder till krig och romanen beskriver såväl kolonialitet som rasism.2 Mattias blir monark när hans pappa dör och när tre stater förkla-rar krig mot honom flyr han först till fronten med vännen Felix, besegförkla-rar
de tre kungarna och får ett lån av en av de besegrade kungarna med ulti-matumet att Mattias ger folket en konstitution som säger att hela folket ska regera – alltså inför en form av demokratiskt styre.Mattias inrättar en barnriksdag och en vuxenriksdag och lär känna den svarta flickan Klu-Klu, men kaos uppstår och Mattias blir återigen anfallen. Stadens mest framstående och rika medborgare bildar ett rådslag under slaget om huvudstaden och genomför en kupp. De kapitulerar med vitt flagg när Mattias, armén och svarta barnkrigare med pil och båge försöker försvara huvudstaden. De tre kungarna, som vinner slaget, dömer Mattias till att sändas till en öde ö, men innan dess lurar de honom att han ska bli arke-buserad. I sista stund får Mattias veta att han får leva.
Romanens olyckliga slut tolkas bland annat av Ratcheva-Stratieva som ett tecken på författaren Goldszmits besvikelse över människan och den politiska verklighet han levde i. En av Goldszmits poänger i romanen var således att uppmärksamma att barns delaktighet i samhället är marginali-serad och beroende av vuxnas goda vilja och denna tråd tar Backa Teater upp i uppsättningen Lille kung Mattias genom att undersöka vad barn-publiken tycker är viktigt i samhället. Budgetering av pengar är en annan viktig del som uppsättningen undersöker. Backa Teaters iscensättning fo-kuserar på det kungliga 11-åriga barnet Mattias (Ulf Rönnerstrand) som blir kung när hans pappa dör. I början försöker de vuxna Ministrarna (Gunilla Johansson, Maria Hedborg, Rolf Holmgren, Rasmus Lindgren, Laurence Plumridge, Kjell Wilhelmsen) i regeringen att på olika sätt ma-nipulera Mattias att säga ja till deras förslag samtidigt som de undanhåller viktig information. Så småningom träffar dock Mattias den fattiga flickan Felicia (Anna Harling) som visar honom den ojämlikhet och fattigdom som tilltar utanför slottets murar. Mattias avsätter då regeringen och ger istället Ministrarnas positioner till barn i publiken.3 Hela publiken bjuds sedan upp på scenen för att diskutera och gemensamt lägga en budget för Sverige. Budgeten presenteras inför hela publiken och skickas till Sveriges finansminister. Musiken, som är ständigt närvarande i föreställningen, är skriven och komponerad av Stefan Abelsson som också finns med på scen där han spelar klarinett och gitarr.
och på vilket sätt Lille kung Mattias fångar upp och iscensätter en domi-nerande barnmedborgardiskurs, samt om och hur denna diskurs proble-matiseras och/eller hybridiseras genom föreställningens komposition. Jag har, som tidigare nämnts, närmat mig Lille kung Mattias med utgångs-punkt i semiotisk föreställnings- och kritiska diskursanalys. Faircloughs steg beskrivning, tolkning och förklaring utgör en metodisk ram och jag har till att börja med antecknat allt som syns, hörs och sker på scenen i den filmade och arkiverade version av Lille kung Mattias som spelades in våren 2010. Eftersom replikerna ofta levereras snabbt har jag också kompletterat med sufflösmanuset som arkiverades 2009. I beskrivningen undersöks vilka företeelser som kopplas till vem samt hur fördelningen av talutrymmet ser ut. Detta är en viktig grund för diskurs- och före-ställningsanalysen eftersom det är här jag urskiljer föreställningens olika tecken – genom att transformera en inspelad scenkonstföreställning och de tecken som finns där till skriven text blir det möjligt att särskilja de scenkonstnärliga delar som tillsammans bygger upp helheten.
Enligt Fairclough innebär tolkningen att undersöka vad som händer genom att artikulera vilka aktiviteter som äger rum, vilka ämnen som ak-tualiseras, vem som ingår samt vilka syften dessa aktiviteter har. Den för-sta aktiviteten som jag presenterar rubriceras Framtidsdiskussionen och utgörs av att Ministrarna diskuterar huruvida Mattias ska ta över platsen som monark eller inte när både Kungen och Drottningen är döda. Sedan presenteras Kungakröningen där Mattias blir krönt till kung genom att tilldelas monarkens attribut och kläder. Efter detta följer Regeringssam-manträdet där Mattias håller sitt första möte med ministrarna, men där de undanhåller att landet befinner sig i en djup ekonomisk kris. Vidare följer Besöket där Mattias följer med den fattiga flickan Felicia ut till hennes värld utanför slottsmurarna och möter den misär som råder där. Efter detta presenteras aktiviteten Ministrarna avsätts, där Mattias kom-mer tillbaka med Felicia och avsätter hela den vuxna regeringen. Sedan följer Barnpubliken blir regering, där barnen i publiken ersätter de vux-na Ministrarvux-na. Efter detta presenteras Budgetdiskussionen där samtliga barn i publiken delas in i grupper och diskuterar hur Sveriges budget ska fördelas samt aktiviteten Budgetpresentationen där de nya Ministrarna
presenterar den fördelningen av pengar som gjorts i de olika grupperna och slutligen De vuxna ministrarna protesterar, där ministrarna försöker återta kontrollen i rummet och Mattias och Felicia rymmer med pu-blikens budgetförslag. Kort sagt handlar aktiviteterna om vem som är involverad i vilka relationer samt hur schemat, ramen och skripten ser ut för dessa aktiviteter.
Schemat bestämmer hur den sociala och kulturella normen för en viss aktivitet ser ut. Normen bygger också på tidigare erfarenheter av vad en viss aktivitet innebär. Det kan till exempel handla om hur en kungakrö-ning bör gå till, eller normer för hur människor beroende på position bör interagera så som till exempel barn och vuxna. Ramen tydliggör vad och vilka ämnen, personer, objekt och processer som representeras i aktivi-teterna och blir i föreställnings- och diskursanalysen ett tydligt exempel på hur regi och dramaturgi är konstnärliga val som har potential att både reproducera och hybridisera dominerande diskurser. Skripten fokuse-rar på hur subjekten som är involverade i dessa aktiviteter beter sig mot varandra samt hur deras relationer ser ut. Detta har stora likheter med Bertolt Brechts begrepp gestus som syftar på gester, mimik och utsagor som människor riktar till andra människor beroende på status, position och relation. Gestus bygger på föreställningen om att människor blir till i relation till andra människor beroende på status, yttre omständigheter och undersöker vad som blir möjligt inom dessa förutsättningar.4 Detta angränsar också till ett kritiskt diskursanalytiskt tankesätt där iscensät-tandet och regin handlar om att visa dominerande diskurser där subjekt handlar inom och på grund av vissa omständigheter – men att också tyd-ligt visa på vilka omständigheterna är och på så sätt uppmuntra till kritisk reflektion. Genom att närma mig Lille kung Mattias med denna metod undersöker jag hur föreställningen är uppbyggd och hur den förhåller sig till den dominerande barnmedborgardiskurs som råder i samhället utanför teaterföreställningen.
I följande avsnitt presenterar jag denna dominerande svenska barn-medborgardiskurs och visar hur den historiskt hänger samman med den västerländska synen på barn och den barnrätts- och rösträttsdiskurs som dominerat Sverige sedan slutet av 1800-talet.