BARNS Y TTRANDEFRIHET OCH RÖSTRÄTT

År 1990 ratificerade Sverige Barnkonventionen och 1 januari 2020 blev den lag eftersom konventionen efter 30 år enligt utsaga ”ännu inte haft genomslag i praktiken”.17 Vad detta i praktiken kommer att innebära är svårt att säga då denna avhandling publicerades strax efter att detta skett och praxis på många områden ännu inte utarbetats. Artikel 13 i Barn-konventionen säger att: ”Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.”18

Gällande vårdnadstvister anger artikel 12 att:

Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För detta ändamål ska barnet, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler.19

Barn har således rätt till yttrandefrihet och att uttrycka sina åsikter i frå-gor som rör deras liv – men detta bygger på att det finns strukturer som ger plats åt dessa åsikter. Barn, som enligt Barnkonventionen definieras som människor under 18 år om inte nationell rätt tillämpar annan ålder, har inom Europeiska unionen till exempel bara rösträtt till det nationella valet i två länder: Österrike och Grekland.20 Där har de rösträtt från 16 eller 17 års ålder. I sex EU-länder har barn i åldern 16 eller 17 år röst-rätt i kommunal- eller regionvalen: Österrike, Grekland, Storbritannien, Tyskland, Malta och Estland. I övriga världen har barn från 16 år rösträtt bland annat i Brasilien, Kuba, Nicaragua och utöver detta finns exempel på hur regeringar i Nya Zeeland, Sydafrika, Israel, Rwanda, USA och Kazakstan skapat strukturer för att lyfta barns erfarenheter.21 I minst 30 länder, som Indien, Norge, Bolivia, Nigeria och Kongo, finns det någon

form av barnparlament och i till exempel Indien och Brasilien har barn i lokala barnparlament bidragit till många förbättringar i samhället genom att föreslå förändringar i utbildningspolitiken och omfördelningar av re-surser inom samhällsservicen.

I Sverige finns Ungdomsfullmäktige som består av personvalda barn i åldern 12–17 år, som är skrivna i kommunen och som under ett år diskuterar och driver politiska frågor på kommunal nivå i till exempel skolutskottet, utskottet för stadsutveckling, kultur- och fritidsutskottet, trygghetsutskottet och utskottet för ung demokrati.22 Ungdomsfullmäk-tige har en egen mindre budget som de kan söka medel från när de röstat igenom motioner som på olika sätt kräver resurser, men de kan också på-verka vuxna politiker att genomföra förslag som kräver stora resurser och politiska förändringar. Den förändrade synen på barn har således sedan slutet av 1800-talet resulterat i en rad olika reformer och lagändringar där barn och ungas rättigheter stärkts, men barn har fortfarande liten möjlig-het att påverka den övergripande politiska riktningen i Sverige. För detta krävs möjligheten att rösta.

I Unga medborgare. Ungdomsstyrelsens slutrapport i projektet Ung i de-mokratin (2003) beskrivs medborgarrollens kärna som ”rätten att i all-männa val välja statens styrelse, följa politiken under mandattiden och vid nästkommande val antingen ge de förtroendevalda fortsatt mandat eller avsätta dem” och 73 procent av 3295 tillfrågade 18-åringar angav att röstning i val är ett ”effektivt eller mycket effektivt sätt att påverka politi-ken”. På andra plats kom ”att arbeta för att få uppmärksamhet från press, radio och tv” och på tredje plats ”att arbeta inom politiska partier”. Om rösträtten är kärnan i ett medborgarskap och ses som det mest effektiva sättet att påverka politiken är det intressant att resa frågan om vilket slags medborgarskap barn egentligen har. Sverige har, trots att motsatsen ofta lyfts fram, fortfarande inte allmän rösträtt eftersom två miljoner med-borgare varje år inte har rätt att rösta – det vill säga alla personer under 18 år. Och frågan om barns rösträtt är fortfarande kontroversiell i Sverige. När den allmänna rösträtten infördes i Sverige var rösträttsåldern satt till 23 år, 1945 sänktes den till 21 år, 1965 till 20 år, 1970 till 19 år och 1974 till 18 år. Vid vilken ålder människor borde ha rösträtt i Sverige är således

något som omvärderats ett antal gånger. Decennierna före 2009 då Lille kung Mattias hade premiär, debatterades barns rösträtt på ett antal olika nivåer.23

År 2008, det vill säga i nära anslutning till när Lille Kung Mattias spelades, kommenterade Barnombudsmannen i ett remissvar till Justitie-departementet det förslag som lagts fram angående en reformerad grund-lag. I utredningen som föregått förslaget görs bedömningen att ”det nu-varande sambandet mellan rösträttsålder och myndighetsålder inte bör brytas” och utredningen ”finner ingen anledning att ändra rösträtten till att styras av kalenderåret istället för som idag av åldern på valdagen”.24

Barnombudsmannen kommenterade inte bedömningen att rösträttsål-der och myndighetsålrösträttsål-der bör sammanfalla, men propagerade däremot för att 18-åringar ska ha rösträtt från det år de fyller 18 och att detta inte ska styras av åldern vid själva valdagen, eftersom val i Sverige endast hålls vart fjärde år och att en människa som fyller 18 samma år som valet, men efter valdagen, i så fall måste vänta fyra år till för att kunna rösta. Barnombudsmannen menade också att det fanns anledning att utreda möjligheten för barn som fyllt 16 år att kunna rösta i kommunalval och landstingsval eftersom detta ger ”barn och unga en möjlighet att påverka samhället genom att kunna rösta”.25 Barnombudsmannen hänvisade till Rädda Barnens Ungdomsförbund som vill sänka röståldern till 16 år och menade att man efter att ha gått ut grundskolan själv kan bestämma huruvida man ska gå vidare till gymnasiet eller börja arbeta samt att man vid 16 års ålder även har rätt att driva företag, förfoga över sin arbetsin-komst och betala skatt. Man förväntas således ta ansvar, men ges inte rätten att påverka sin situation genom rösträtt. Sedan dess har frågan om barns rösträtt kommit upp då och då i svensk debatt, men är fortfarande inte prioriterad av något politiskt parti. Rösträttsdiskursen är således trög och de debatter som aktualiserat frågan har ännu inte skapat några större förändringar.