ISCENSÄTTNING AV OFFREN

I Gangs of Gothenburg gestaltas inte bara Amir och Linda utan också deras respektive offer vilket innebär att aktiviteternas ram, det vill säga vad eller vilka som finns representerade i aktiviteten, breddas och tillför fler perspektiv och röster. Genom att offren iscensätts i relation till sina förövare blir konsekvenserna av det våld som Amir och Linda praktiserar, konkreta. Vladi ingår i aktiviteten Offerberättelsen, där schemat till en början består av att Vladi intervjuas om sin bakgrund och brodern som blir gängmedlem. I nästa avsnitt tar jag även upp att Vladi själv också är offer för gängvåld. Vladi är således anhörig till en gängmedlem. Ramen består av Vladi, brodern som omtalas, Amir samt Camilla och Micke som betraktar Vladi på en bildskärm. Skriptet kallar jag lågstatusskriptet.

Vladi, som sitter i publiken redan från början, har på sig en klarblå långärmad tröja med mörkare ränder, en silverlänk runt halsen samt svar-ta jeans och visvar-ta sneakers. Med sin brutna svenska och det korsvar-ta mörka håret prydligt i sidbena rasifieras han som icke-vit. Senare i

föreställning-en blir det tydligt att han är rullstolsburföreställning-en. Han ger ett prydligt intryck och utstrålar försiktighet och lågstatus. Vladi beskriver till en början fjä-rilar som orsakar orkaner, ”kedjor av slumper”, och berättar om att ”födas på plus” och att ”födas på minus” till skillnad från Amirs tal om fjärilen som fri. Under Vladis berättelse går Amir fram och tillbaka på scengol-vet och tittar på honom på en av bildskärmarna. Vladi berättar att hans mamma helst ville ha en dotter och skojar om att föräldrarna nog blev besvikna när han kom ut ”med den lilla snoppen” och att familjen flydde från krig: ”Det var dom mot dom och sen dom mot dom och jag kan liksom inte förklara allt men den – ’folkgruppen’ – eller vad man ska säga – som vi tillhörde – vi kunde liksom inte vara kvar där längre…”122 Vladi talar på ett mjukt sätt och skojar ofta vilket lockar till skratt i publiken. Han berättar att familjen som flyktingar först hamnade i Boden i Sverige, ”Längst upp i ingenstans”, och att han som tvååring kallades för solstrå-len eftersom fröknarna sa att det strålade så från hans ögon. Vladis pappa som varit ingenjör i hemlandet började arbeta som bärplockare i Sverige. När pappan blev arbetslös och den näst äldsta av bröderna hamnade i problem flyttade de till Bergsjön i Göteborg där pappan blev alkoholi-serad och brodern fortsatte i kriminella kretsar. Senare ringer Vladi upp och försöker få tag på en av förskollärarna på den förskola han berättat om. Kvinnan som svarar säger att hon inte är där just nu och undrar vem hon ska hälsa ifrån. När Vladi säger ”Solstrålen” förstår inte kvinnan vad han menar och undrar flera gånger vad han vill. Telefonlinjen bryts och Vladis sentimentala barndomsminne punkteras.

Det faktum att Vladi sitter i publiken från början skapar med van Le-euwens teori ett horisontellt möte och möjlighet till inblandning då pu-bliken möter honom. Han intervjuas i egenskap av att vara både anhörig till en gängmedlem och ett offer för gängvåldet. I hans berättelse skapas identifikation både genom hans sätt att prata och genom hans perspektiv på situationerna han beskriver. Vladis tal om sig själv som ovälkommen pojke, flykting från krig och med ögon som strålar skapar en grund för sympati och identifikation, då han iscensätts utifrån vad han är snara-re än att genom funktionalisering iscensättas utifrån var han bor. Vladi framstår genom aktiviteten Offerberättelsen som godhjärtad och därmed

som ett sympatiskt offer som själv inte provocerat fram det brott han så småningom utsätts för, till skillnad från brodern som han berättar om.

Senare, i aktiviteten Tv-spelet, sitter dock Vladi och spelar tv-spelet Grand Theft Auto (GTA) som publiken kan följa på bildskärmarna sam-tidigt som musikerna spelar en bit av ett klassiskt engelskt stycke från 1600-talet.123 GTA är ett spel som skildrar gangsterlivet och visar en man som springer och skjuter på andra människor och bilar med automat-gevär. Här skapas en dissonans då det äldre och finkulturella klassiska arvet sätts samman med samtida populärkultur i form av tv-spel vilket leder till att det makabra dödandet i spelet framhävs. Musiken tystnar. Vladi fortsätter spela och Micke, som också befinner sig på scenen, börjar tala i telefon. Han informerar en kollega om att de förlorat uppdraget de haft och på slutet skriker han: ”jag vet för i helvete inte vad jag själv ska göra! Helvete! Varför är allt så jävla uppfuckat!” samtidigt som Vladi skjuter människa efter människa i spelet.124 Efter detta varvas bilderna på skärmarna mellan bilder på GTA och bilder på publiken. Detta le-der till ett uttryck där tv-spelets rollfigurer sammanblandas med levande människor och en medialiserad bild av publiken dras in i föreställningen. Här kopplas Vladi till tv-spelsvåld, vilket gör bilden av honom något mer komplex – i likhet med Micke konsumerar även han fiktionsvåld. Men Micke kopplas också till detta tv-spelsvåld då hans samtal pågår under Vladis spelande.

Vladi blir, som tidigare nämnts, själv ett offer för gängvåld, men han legitimerar samtidigt broderns våldsutövande. Vladi berättar att hans näst äldsta bror redan i åttonde klass misshandlade en kille på skolan så att han bröt två revben. Brodern hamnade i rättegång och fick betala 30 000 kr i böter. Vladi förstår inte hur det kan bli så och säger ”du vet, hur kan man… ge såna böter… när det är två pojkar som bråkar…”125

Detta är en aspekt i Den marginaliserade gängmedlemsdiskursen, som både uppsättningen, dagspressen och dokumentär litteratur förmedlar: åldern betonas som en utgångspunkten för hur våldet han utövar ska bedömas. Att bryta revben på en annan människa i det här fallet är alltså inte lika allvarligt som om en vuxen människa skulle ha gjort det. Unga pojkar förväntas inte förstå konsekvenserna av att utöva våld på samma

sätt som vuxna och våldsutövandet ses snarare som uttryck för en obalans hos individen än som en del i en större struktur där manliga kroppars våldsutövande generellt legitimeras.

Vladis vidare berättelse varvas med Camillas och Mickes dialog när de tillsammans tittar på dokumentären med Vladi och diskuterar namn på barnet de väntar. Vladi berättar att brodern ”började med tyngre grejer”, att modern tog på sig allt när kronofogden blev inkopplad, att föräldrarna skilde sig och att brodern blev dömd till fyra år ”på kåken” för misshandel: ”Det var misshandel och tortyr och så. Men… Han tog droger då, min bror. Så han var inte, så han var konstig. Han var inte sig själv. Så han hade dåliga kompisar. Det blev för mycket för honom.”126

Även här poängterar Vladi att brodern ”inte är sig själv” eftersom han tog droger och hade dåliga kompisar och våldet framställs således som en konsekvens av en kombination av farliga kemikalier och dåligt umgänge. Vladi anklagar aldrig brodern för det han gjort, utan framhåller de ytt-re förutsättningarna som avgörande i likhet med Den marginaliserade gängmedlemsdiskursen där den unga mannen som inte är privilegierad söker sig till droger och kriminalitet som ger status och pengar.

Vladi berättar dock att grannarna började titta konstigt på honom och slutade hälsa efter att de läst i tidningen om vad hans bror gjort. Vännerna från skolan sa däremot att hans bror var ”gansta” och att han var tvungen att göra det. Vladi håller inte med: ”Fast det var han ju inte. Eller jag såg det inte så. Eller också var det han ville bli… En riktig gansta… Min näst äldsta bror”.127 Här är det oklart om Vladi menar att brodern inte var en ”gansta” eller om han menar att brodern inte var ”tvungen att göra det”, men oavsett vilket fungerar Vladis perspektiv och berättelser som en beskrivning av hur gängmedlemmens våld aldrig bara innefattar gängmedlemmarna själva, utan också deras familjer och bekanta som på olika sätt påverkas och får ta konsekvenserna av gängmedlemmars handlande. Den marginaliserade gängmedlemsdiskursen hybridiseras således genom att Vladi som anhörig ger sitt perspektiv på brodern vilket tillför en dimension: gängmedlemmar är inte bara gängmedlemmar utan också någons son eller bror med allt vad den typen av relationer kan innebära. Vladi talar om sin bror som en fa-miljemedlem och med hans perspektiv iscensätts svårigheten för anhöriga

att se gängmedlemmen som förövare just eftersom de sedan tidigare har en nära relation som bygger på andra saker än våld och status.

Om Jasmin, som också är ett offer för gängvåld, får vi inte veta lika mycket vilket understryker att de kvinnliga rollfigurernas historia ska kommentera en problematik där de manliga rollfigurerna i själva verket står i centrum. Jasmin blir inte intervjuad till skillnad från Vladi, utan ingår i spelscener som utspelas här och nu där Linda, Camilla eller andra elever i klassen ingår. Hon blir dock till en början filmad i aktiviteten Dikten, när hon läser hon en bit av Gunnar Ekelöfs dikt: ”Sång för att döva smärtan” (1934) och syns på bildskärmarna:

Gå till stranden, mumlande i vinden // Gå till strandens stenar med din ångest. // Ser du, där är havet, här är landet: // Verkligheten! Du kan röra det med handen. Lyft en sten från världens tunga hjärta // Väg den i din hand och låt den falla. Lyft en sten och kasta den i vattnet, // Låt ett livlöst minne sjunka ner i glömska… Ser du nu att stranden var ett radband, träden böner, // Be om glömska, liv och glädjen sten för sten. // I din mun skall sånger växa, starkare än vinden, // Och din själ skall bära känslor, djupare än lyckan…128 Valet av dikt framställer Jasmin som kulturellt bevandrad och filosofiskt intresserad, men kopplar henne också till ämnen som ångest och rädsla till skillnad från Vladi som framställs som trygg och humoristisk. Linda avbryter i denna scen Jasmin och undrar vad hon sysslar med, för att sedan hota henne. Linda kastar en penna på Jasmin och skriker åt henne att gå upp i boxningsringen. När Jasmin klättrat upp i boxningsringen står Linda kvar nedanför och fortsätter hotar med att hon och några an-dra kommer att stå och vänta på henne vid porten en mörk kväll. Jasmin framstår som en nervös och rädd tjej säger att det måste ha blivit något missförstånd och som gör allt för att undvika Linda; Jasmin framställs med andra ord som ett oskyldigt lågstatusoffer i likhet med Vladi. Micke kommer in och pratar i telefon om ett installeringsarbete. Han hälsar på Jasmin och hon och Linda står kvar under hans telefonsamtal, Micke märker inte att Jasmin är hotad utan talar färdigt och går ut.

Den enda scen i vilken vi möter Jasmin utan Linda är i aktiviteten Blottandet när Jasmin berättar om sina rädslor. Ljuset går ner och fo-kuseras på enbart på Jasmin som står mot den svarta dörr där publiken

kommit in. Hon filmas och syns bildskärmarna när hon talar i en hand-mikrofon. Hon talar snabbare och snabbare om att hon är en rädd männ-iska, ”rädd för hundar, hissar, höjder, djupt vatten, åskväder, nyheterna, stora folksamlingar, att gå ensam, att åka buss ensam, att gå hem från hållplatsen ensam, att vara ensam hemma, att vara på fest med för många okända”.129 Hon talar om att det sägs att man utsöndrar en viss stank när man är rädd som drar till sig hundar som skäller och människors aggres-sivitet. Här börjar musikerna spela entonigt och spänningshöjande. Hon säger att hon är rädd att hennes rädsla ska slå över i ett ”psykspel” där hon skulle ge sig på den ”där djäveln” som försökte skrämma henne, att hon skulle ”slå, slå, slå den där djälva fittan sönder och samman!…”130

Jasmin framställs således som en ångestfylld människa, men också som potentiell förövare om rädslan skulle ta överhanden. Hon gestaltar offerskapet genom rädsla och labilitet vilket är en tämligen

otyp fördelning eftersom Vladi varken framställs som rädd eller nära ett sammanbrott. Till skillnad från Vladi, som har ett antal scener där han äger sin egen berättelse, har Jasmin bara denna scen där hon talar utan att bli avbruten. I likhet med fördelningen mellan Amir och Linda har således Vladi större utrymme i och med intervjuformatet, jämfört med Jasmin som framförallt ingår i scener där hon blir utsatt för hot i realtid och som kännetecknas av en fjärde vägg. Vladi berättar mer om sig själv än Jasmin gör och har fler repliker vilket placerar in även dem i den ste-reotypa uppdelningen av mannen som aktivt subjekt och kvinnan som passivt objekt i relation till publiken. Genom Jasmin och Vladi represen-tation hybridiseras dock Den marginaliserade gängmedlemsdiskursen då de för in offrens perspektiv på vilka som ingår eller kommer i kontakt med gäng. I Vladis fall handlar det till en början om att vara syskon med en gängmedlem och i Jasmins fall handlar det om att gängvåld kan bestå av hot och vara en del av skolvardagen.