DET MASKULINA SKRIPTET

Senare i Dokumentärintervjun, utgörs schemat av att Amir berättar om vägen in i gänget men också om när han valde att lämna gänget och vad som hände då. Jag har här gjort ett urval av fyra scener som tillsammans förkroppsligar Den marginaliserade gängmedlemsdiskursen genom att Amir framställs som en ung icke-vit och heterosexuell man som söker bekräftelse och respektabilitet – men inte lyckas med detta. Här utgörs dock skriptet, det vill säga hur personerna förhåller sig till varandra, av det jag valt att kalla det maskulina skriptet. I den första scenen av de fyra berättar Amir om vägen in i gängbrottsligheten och att den bygger på den inledande positiva känslan av status, att bli uppskattad och att som ung

man vara duktig på något. I den andra scenen berättar Amir om när han hamnar i konflikt med en av gängledarna och beslutar sig för att lämna Gänget. I den tredje scenen iscensätts hur Amir efter ett fängelsestraff blir beroende av socialtjänstens och säkerhetspolisens välvilja, men vägrar göra den transaktion som går ut på att han får en egen ny bostad i utbyte mot att han fungerar som poliskälla. I den fjärde, och allra sista, scenen berättar han om en återkommande dröm om en gul citronfjäril och mö-ter Linda som han, utan resultat, försöker flörta med.

Amir berättar i den första scenen om hur han dras in i brottslighet via en vän som ville förvara ”lite grejer” hemma hos honom eftersom polisen inte kände till honom: ”Och jag såg inga problem i det utan jag såg det mer som att jag hjälpte en kompis. Jag funkar liksom så: Om du och jag blir kompisar och så och du ber mig göra en tjänst, så ställer jag upp för dig”.38 ”Grejerna” visade sig vara ”10 000 rohypnoltabletter, tre pistoler och två kalasjnikovs” och på fyra månader tjänade han 350 000 kr och ”köpte skor och kläder som en tjej och festade upp resten” samt bjöd alla han gillade och respekterade på drinkar.39 Amirs väg in i kriminaliteten handlar således främst om vänskap och lojalitet, men när han också bör-jar tjäna snabba pengar blir det också en form av status och njutning i form av att kunna köpa vad han vill och bjuda vem han vill – han belönas genom det han gör. Han berättar att mamman började undra var han fick allt ifrån och då svarade han att det gick bra för honom i fotbollen och att han fick pengar från laget. Detta får mamman att le och se stolt ut och framställer modern som aningslös, men för Amir innebär detta ytterligare belöning i form av hennes stolthet.

Handeln gav honom också självförtroende: ”Asså, jag tänkte aldrig på att jag sålde droger, utan på att jag var duktig på någonting. Egentligen första gången i livet jag kände mig riktigt duktig på nåt…”40 Förvaran-det och försäljningen av droger och vapen innebär för Amir vid Förvaran-detta skede bara fördelar: han stärker sina sociala relationer, får mer pengar och känner sig duktig. I båda fallen innebär pengarna som kriminali-teten generar en möjlighet till hög status och uppfyllande av det hete-rosexuella kontraktet genom att bjuda tjejer. Att bli gängmedlem gör det möjligt att konstruera en specifik maskulinitet som en reaktion på

ett rasistiskt samhälle där utländsk bakgrund, att rasifieras som icke-vit eller det faktum att komma från förorten redan gjort individen till ”den andre”. Gängmedlemmen skrivs, i likhet med Den marginaliserade gäng-medlemsdiskursen, diskursivt fram som den marginaliserade killen som reagerar mot att han inte får ta del av samhället på samma villkor som de ”svenska” killarna och istället kan åtnjuta status och belöning genom gängbrottslighet.

Amirs berättelse skildrar också, i den andra scenen, den starka kärlek som gänget innebar men hur skört detta broderskap visade sig vara när han valde att lämna gänget. Vi detta tillfälle har Amir bytt plats i rummet och sitter nu på samma plats som Vladi tidigare suttit på. Detta blir en symbolisk förflyttning som också förstärker berättelsen om att han fått andra perspektiv. Amir berättar att han muckade från fängelset när han var 27 år och genast satte igång med den ekobrottslighet som han lärt sig av de ”etniskt svenska” brottslingarna i fängelset. När han säger att det ”började bli tjafs…Mellan mig och en av ledarna i gänget…” går ljuset upp på scengolvet.41 In kommer boxarna i halvmörkret på var sin sida om boxningsringen. De går fram och tillbaka och tittar på varandra innan de klättrar in i ringen och börjar boxas under tiden som Amir talar. Boxarna stönar när de slår och stönen blir till en ljudmatta som nästan dränker Amirs berättelse. Amir berättar att det blev konflikter då ett ”kontrakt med ett större företag” drog ut på tiden och ledaren ville ”köra på att sälja heroin och cola som förr” och tyckte att ”krigarna”, det vill säga ledaren och en annan kille, skulle ha mer pengar än de andra därför att de be-skyddade övriga.42 Amir tyckte att ledaren var galen som ville gå tillbaka till att sälja knark då detta var mycket mindre lönsamt än ekonomisk brottslighet och tyckte inte att han skulle behöva betala pengar för att få hjälp av en ”bror”. Då kallade ledaren honom girig och Amir tror att det var för att ledaren inte hade kontrollen över det ekonomiska. Amir bör-jade tänka: ”Det här kommer att skita sig asså… Rejält”.43 Gonggongen ljuder och boxarna slutar boxas och går runt i en cirkel och tittar på varandra. Amir berättar att han bestämde sig för att hoppa av: ”Asså jag ringde dom och sa: ’Nu hoppar jag av.’ Det var inte så populärt direkt”

och gonggongen ljuder igen och boxarna återgår till att boxas med ännu högre stön än tidigare.44

Amir berättar att han plötsligt inte kunde förstå vad han sysslade med och hur dom som han kallade för familj anklagade honom för girighet: ”Jag hade kunnat starta det här företaget helt själv, men jag ville liksom tjäna pengar åt oss alla, precis som i en familj.”45 Här ljuder gonggong-en iggonggong-en och boxarna nuddar varandras boxningshandskar i gonggong-en high five och kramar sedan om varandra. Amir säger att ”Dom var mina bröder, jag ställde upp för dom så gott jag kunde. Asså, jag hade alltid sett det som min familj… Som på nåt sätt den familj jag liksom aldrig hade fått på riktigt…” och boxarna går ut med armarna om varandras axlar och småpratar om vad de ska göra under kvällen. 46 Amir följer boxarna med blicken tills de gått ut. Sedan säger han: ”Men det blev liksom aldrig den familjen som jag trodde att det skulle vara.”47 I Den marginaliserade gängmedlemsdiskursen fungerar således gänget, både i media och Gan-gs of Gothenburg, som en trygg punkt och kärleksfull familj – så länge medlemmarna inte kritiserar eller vill förändra hierarkier eller gängprak-tiker. I scenen kopplas Amirs känsla inför gänget samman med boxning. Boxningen iscensätter såväl kamp som intimitet och kan ses som ett för-kroppsligande av Amirs dubbla känslor inför gänget. Men medan Amir berättar om besvikelsen över att gänget inte visade sig vara den familj han saknat, gör boxarna däremot sorti i närhet och vänskaplighet vilket iscen-sätter vad han också gick miste om – belöningen i form av starka sociala relationer som gänggemenskapen erbjöd.

Längre fram, i den tredje scenen i Dokumentärintervjun, kommer Amir gående från platsen i publiken där han suttit och har nu på sig en svart nylonjacka. Han talar i mikrofonen och berättar om hur situationen såg ut när han 27 år gammal kom ut efter ett sju år långt fängelsestraff. Han var tillbaka på ruta ett: ”Och nu… Vad fan skulle jag göra nu?… Jag bodde kvar med mamma i exakt samma område som jag växt upp… Alla mina barndomsvänner som startade Gänget bodde ju kvar…”48 Amir är vid denna tidpunkt myndig, men hans livssituation, där han återigen bor hos sin mamma, uppfyller inte vuxennormen i form av att ha ett eget bo-ende och vara självförsörjande. Amir saknar vad också vad det maskulina

skriptet förutsätter och han framstår därmed som lågstatus i relation till det maskulina skriptet.

Amir berättar att han fick en kontaktperson genom kriminalvården och sökte upp henne för att få hjälp. Han klättrar upp i boxningsringen, filmas och syns på bildskärmarna. En röst hörs från ovan. Kontaktper-sonen säger ”Du ville alltså ha en ny lägenhet?” Och Amir svarar utan mikrofon: ”Ja, just det”.49 En diskussion följer där rösten frågar varför han inte kan bo kvar där han bor och om han är rädd för de andra i om-rådet. Amir säger att han inte kan se alla människor där varje dag om han ska ta sig ur det. Rösten frågar om han känner sig hotad och Amir säger: ”Ei, asså inte hotad. Jag tycker bara att… Asså, det som händer händer. Jag vill ändå inte bo kvar, okej”, varpå rösten säger att hon ska se vad hon kan göra.50

Amir berättar att kontaktpersonen ringde några dagar senare och sa att hon kanske hittat en lösning på hans problem. Amir klev in i hen-nes rum där det satt en man i 50-årsåldern som visade sig vara Anders från Säkerhetspolisen. Istället hörs nu Anders röst från ovan. Han börjar med att ge Amir komplimanger om hans intelligens samtidigt som han poängterar att Amir fått allt som han velat ha under sin fängelsevistelse. Anders vill att Amir ska gå tillbaka till gänget och fungera som poliskälla. Anders upprepar vad Amir säger när Amir nämner att han vill ha hjälp att komma bort från sitt gamla gäng, men avbryter honom med att påpeka att Amir ”inte vill hjälpa samhället tillbaka”.51 Det slutar med att Amir säger: ”jag tänker fan inte gola ner mina kompisar fattar ni det! Det finns inget mer att säga! Jag vill inte att ni kontaktar mig igen, okej”, varpå Anders svarar: ”du behöver väl inte bli så upprörd. Du vet var vi finns om du ångrar dig…”52 Ett pulserande ljud hörs och Amir börjar klätt-ra ner från boxningsringen och sätter sig i spiklätt-raltklätt-rappan samtidigt som han säger i mikrofonen: ”Jag lämnade rummet och slog igen dörren efter mig. Just då kände jag mig bara så djävla… ensam. Det var alltså här jag hade hamnat… Precis just nu… Allt kändes bara så jävla… Fucked up… Från alla håll.”53 Här iscensätts Amir återigen som lågstatus i relation till det maskulina skriptet, då hans försök till att skaffa en ny bostad visar sig vara fruktlösa så länge han inte går med på att bli poliskälla. Han

framställs som en belastning för samhället. Gänget har för Amir i första hand inneburit positiva saker som trygghet och gemenskap och när han lämnar Gänget innebär detta att han blir ensam. Han har inte har någon självklar gemenskap längre och att han saknar de kapital som krävs för att uppnå maskulin respektabilitet vilket är en del av Den marginaliserade gängmedlemsdiskursen.

På slutet, i den fjärde scenen, fokuseras ljuset på Amir och han visas på bildskärmarna. Han återkommer till drömmen om den gula citron-fjäril som han beskrev i början av föreställningen: ”Det är den här dröm-men… Som jag fortsätter ha… Om den här gula citronfjärilen… Och den här sjuka tanken… Tänk om jag egentligen inte är en människa som drömmer att jag är en fjäril?… Tänk om jag är en fjäril som drömmer att jag är en människa?…”54 Musikerna spelar Georg Friedrich Händels ”Lascia ch’io pianga” och ungdomarna som sitter på golvet reser sig upp och kramar och hälsar på dem de bråkat med tidigare i föreställningen i likhet med alla andra rollfigurer som kommer in och kramar varandra.55

”Lascia ch’io pianga”  handlar om att gråta över sitt öde och finna frihe-ten. Regissören Mattias Anderssons röst hörs, musiken tystnar och alla fryser i rörelserna:

Nu skulle egentligen en levande fjäril kommit flygande inne i rummet. Men eftersom den fjäril vi använde på repetitionen ganska snart dog ansåg flera på teatern det som djurplågeri att utsätta ännu en levande varelse för skada. Teaterns ledning valde då att böja sig för detta. Men det var väldigt vackert när den gula fjärilen virvlade fritt omkring i den svarta rymden ovanför spel-platsen.56

Alla tittar uppåt som om fjärilen var där och musikerna börjar spela igen. Linda, som är elev till Camilla går tillsammans med henne ner från box-ningsringen och Micke bär ut Camilla i famnen. Alla utom Amir lämnar scenen i sämja och värme.

I den avslutande scenen går aktiviteten Dokumentärintervjun över till det jag valt att kalla Sista mötet. Här framställs Amir än mer som en lågstatusperson då han arbetar med att plocka skräp och utan resultat tar kontakt med gängledaren Linda som pratar i telefon. Amir har nu på sig en gul reflexväst, en svart plastsäck i ena handen och går och sopar golvet.

Musiken tystnar. Linda pratar i telefon och berättar att hon ska börja en skola inne i stan: ”Bara massa pack och idioter på min gamla skola…”57

Amir ropar hej till henne och frågar vad hon heter. Linda svarar: ”vad då då?” och Amir ler och säger att han tycker att hon är söt och att han vill veta vad hon heter.58 Linda fortsätter att prata i telefon istället för att svara: ”Hallå, näe, det var bara nån smutsig städare som försöker ragga eller nånting.”59 Amir säger ”Vad fan är det med dig? Jag försökte bara vara snäll” och Linda kallar honom: ”Djävla loser!” innan hon går ut och stänger dörren.60 Amir tittar efter henne och ljuset släcks i hela rummet. Slutscenen med Amir placerar honom i alternativet till gängkriminali-teten – nämligen i positionen av städaren som kallas ”smutsig”. Detta iscensätts som den framtid som han, en tidigare gängmedlem, har att vänta sig och iscensätter också Den marginaliserade gängmedlemmen. I denna position sjunker Amirs ekonomiska status och därmed även hans status som heterosexuell man då Linda kallar honom ”smutsig städare” och ”Djävla loser”. Genom de tidigare scener som Amir ingått i har en grund för sympati skapats och Lindas reaktion på Amir framstår därför som hård och orättvis. Amirs lågstatus inför henne blir smärtsamt tyd-lig, samtidigt som hon inte har några skyldigheter inför en okänd man som vill veta vad hon heter. I slutändan är det alltså Linda, till skillnad från Amir, som kommer vidare eftersom hon har möjlighet att byta skola och miljö. Den manlige marginaliserade gängmedlemmen fortsätter vara marginaliserad även om han lämnat Gänget medan Linda, som har ett kontaktnät som gör att hon kan byta skola, potentiellt möter en bättre framtid.