BARNPUBLIKEN BLIR REGERING

När kung Mattias och Felicia är tillbaka på slottet tar han på sig mantel och krona och ropar in ministrarna med bestämd röst och aktiviteten Ministrarna avsätts tar vid. Schemat utgörs av att Mattias håller ett re-geringsmöte och ramen utgörs av samtliga Ministrar, Mattias och Felicia samt scenografins kollaps. Ljuset går upp på scenen och Ministrarna trä-der in. De undrar var han varit och välkomnar honom åter, men kung

Scenografin faller och exponerar den upp-höjda scenen och väggen bakom.

Mattias tar kommandot och undrar i gensvar vad Ministrarna har sysslat med. Han skäller ut dem för att ha ljugit för honom, talat och bestämt i hans namn och han kallar dem värdelösa. Mattias ställer sig bredvid Feli-cia och säger att hon är den enda han kan lita på. Hon ser chockad ut och säger ”hej, hej”.86 Kung Mattias säger till Ministrarna: ”Ni är avskedade! Ni är sparkade, avskedade! Ni är avsatta allihop! Jag skall bilda en ny re-gering. Ett nytt styre! Det här landet skall styras på ett helt nytt sätt! Det här landet skall förändras i sina grunder! Den här världen skall förändras i sina grunder! Jag skall bilda en ny regering, ett nytt styre… med ministrar där alla… ministrarna är… Barn!”.87

Samtidigt som Mattias ropar detta dras fonden upp och prosceniet faller tvärs över rollfigurernas huvuden och landar på golvet bakom dem. Felicia skriker förtjust. Kvar finns scenen där de står och en bakre vit vägg med sju spalter som har rubrikerna Försvar, Hälsa, Miljö, Skola, Lag & rätt, Arbete och Kultur. Ministrarna ställer sig tysta och chockade på rad bredvid Mattias som står i mitten. Här sker två saker: Mattias skript eller förhållningssätt gentemot Ministrarna förändras då det nu är han som sammankallar till möte och tar ett eget beslut om att avskeda Ministrar-na, men själva scenrummet förändras också och öppnas upp för att ge fysiska förutsättningar för den värld som ”skall förändras i sina grunder”. Prosceniet som fallit till golvet exponerar den upphöjda scen som kung Mattias och ministrarna står på som en avskärmad del av golvet i relation till publiken. Istället för att omgärdas av väggar är nu scenen öppen och inbjuder till ett förändrat fiktionskontrakt.

Aktiviteten Ministrarna avsätts övergår nu i aktiviteten Barnpubli-ken blir regering, vars schema utgörs av att de vuxna Ministrarna ersätts av barn från publiken. Ramen består av alla Ministrar, Mattias, Felicia och ett antal barn ur publiken. Justitieministern frågar: ”Hur menar Ers Majestät?” och kung Mattias går till framkanten av scenen och vänder sig direkt till barnen i publiken.88 Han säger: ”Jo, jag säger det att från och med nu vill jag ha barn i min regering. Jag vill att barn ska bestäm-ma”.89 Hela teaterrummet är nu upplyst och allt blir därmed också syn-ligt. Detta skapar en ny relation mellan publiken och rollfigurerna, där det inbjuds till interaktivitet till skillnad från tidigare scener där Mattias

hela tiden erkänt publikens existens i rummet genom att titta direkt på den, men aldrig tilltalat den med ord. Mattias förhållningssätt till publi-ken går således från att erkänna dem som betraktande och reagerande publik i rummet till att efterfråga och involvera deras konkreta kroppar, diskussioner och tankar i föreställningen. Med andra ord förändras Mat-tias skript eller förhållningssätt från publikerkännande till publikinvol-verande. Utan barnen i publiken går denna del av föreställningen inte att iscensätta och barnens frivilliga medverkan är således en förutsättning för hela fortsättningen.

Kung Mattias vill till en början ha en ny Skolminister och frågar om det finns någon i publiken som skulle vilja vara det. Värt att notera är att det således är barnen i publiken som här efterfrågas – inte Felicia eller andra från hennes miljö. Vad människorna från Felicias vardag skulle svara på de frågor som ställs till barnen i publiken, förblir oklart. Felicia och hennes bekantas röst ersätts här av barnen i publiken som istället representerar ”folket”. Mattias tar däremot hjälp av Felicia/Skådespeler-skan Anna Harling som går ut i publiken med en handmikrofon och intervjuar den frivillige i publiken angående namn och skola.90 När den nya Skolministern kommit upp på scenen avskedar kung Mattias den vuxna Skolministern och säger åt henne att gå. Sedan frågar han den nye Skolministern vad som är det första denne vill ändra på, på sin skola. Eftersom publiken vid varje föreställning är ny, innebär detta moment att det varje gång blir olika barn som blir ministrar – och svaren på frågorna varierar därmed. Den nye Skolministern vid den analyserade föreställ-ningen svarar: ”Bättre mat”.91

Sedan tillsätts alla de övriga ministerposterna med barn från publiken som kliver upp på scen, ger de gamla Ministrarna slutgiltigt sparken och får en kort fråga angående det ansvarsområde som de nu har. Skriptet som barnen från publiken praktiserar här blir det inkompetenta vuxen- skriptet – en slags omvänd variant av inkompetenta barn-skriptet, där nu barnen har makten att diskvalificera de vuxna Ministrarna. De gamla Ministrarna tar av sig ministerkostymerna på golvet vid sidan av den upphöjda scenen och blir istället Skådespelare. De har nu svarta byxor, grå tröja och hängslen. Att de nya Ministrarna kommit upp på scenen

förändrar också dynamiken i rummet eftersom uppdelningen mellan scen och salong är bruten. Nu står delar av publiken på scenen och utgör därmed också fysisk närvaro i ännu en del av rummet förutom publik-gradängen. Ministrarna har lämnat scenen, omvandlats till Skådespelare och därmed överlämnat platsen åt barnen i den nya regeringen.

Mattias har sedan ett internt regeringssammanträde på scenen till-sammans med de nya Ministrarna, där de diskuterar ”vad som är det största problemet för barn i Sverige idag”.92 Under tiden talar Felicia/ Skådespelerskan Anna Harling med övriga publiken och ber dem blunda och fundera över samma fråga som Ministrarna: ”Vad tycker du är det största problemet för barn i Sverige idag?”93 Här involveras således alla i publiken genom en inre delaktighet där deras svar inte diskuteras, men tid för deras egna tankar erbjuds. Att rikta sig till den inre delaktigheten hos barn är något som till exempel Helander diskuterar och kopplar sam-man med psykoanalytikern Ann-Sofie Bárànys sätt att se konst som ett redskap för självförståelse.94 De nya Ministrarna kommer tillsammans med Mattias fram till att det största problemet för barn i Sverige är att vuxna inte är snälla mot barn: till exempel finns det barn som blir slagna av föräldrar och vuxna. Intressant är här att det Ministrarna lyfter inte rör bristen på formella rättigheter, utan mänskliga relationer där barn behandlas illa. I Ministrarnas problemformulering är vuxnas relationella makt över barn utgångspunkten. Då Ministrarna kommer fram till att det finns barn som blir slagna av vuxna, intar de också ett kritiskt makt-perspektiv och påtalar indirekt att adultism är det största problemet för barn i Sverige idag. De pekar på att barn på många sätt är i en särskilt sårbar situation eftersom hela det samhälleliga systemet bygger på att barn är beroende av vuxna och därmed också beroende av vuxnas goda vilja, vilket också innebär potentiell fara. Som en följd av adultism har barn som är beroende av vuxna som behandlar dem illa liten möjlighet att påverka sin situation.