Vi tvingas hela tiden ta ställning till frågan: identifikation för vem? Det blev väldigt tydligt i Gangs of Gothenburg. På skolföreställningarna på dagtid hade vi ofta publik som antingen själva var med i gäng eller hade bröder som var det. För dem skildrade pjäsen en verklighet som de levde i och kände igen. För den kultiverade medelklasspubliken på lördagskvällarna var före-ställningen ren fiktion eller kanske ’Uppdrag granskning’ som visade ett ska-kande reportage om gängkriminaliteten i Göteborg. Två helt olika blickar, två helt olika upplevelser: den ena utgår från identifikation, den andra från nyfikenhet på en främmande värld.1
I citatet ovan beskriver regissören Mattias Andersson hur uppsättningen Gangs of Gothenburg genom ett dubbelt tilltal vände till olika publikgrup-per beroende på erfarenhet. Rollfigurerna i Gangs of Gothenburg utgörs av den tidigare gängmedlemmen Amir (Bahador Foladi), Vladi (David Fukamachi Regnfors) och Jasmin (Bahar Pars) som är offer för gäng-våld, Linda (Josefin Neldén) som är gängledare i skolan, Camilla (Anna
Harling) som är gymnasielärare och bor tillsammans med Micke (Kjell Wilhelmsson) som är hantverkare, en grupp gymnasietjejer (Angereds-gymnasiet TA3) som Camilla undervisar, de unga männen Mommo och Sammy samt två boxare (Ossman Ntuve och Mohammed Semmo) som boxas i realtid. På scen finns också musikerna Bo Stenholm (Fiol/altfiol), Daniel Ekborg (cello), Anders Blad (kontrabas) och Michael Greenburg (blockflöjt) som spelar live.
Scenografin består av ett scenrum där publiken sitter på en- eller tvåplansläktare med ryggen mot väggen längs rummets alla fyra sidor. Väggarna är vitlaserade och i mitten finns en boxningsring med gult golv och räcken i blått, vitt och rött. Golvet runt boxningsringen har mönstret av en grå stjärna som strålar ut från ringens fyra sidor och runt om stjär-nan är golvet ljusgrönt. I hörnet närmast en av de två dörrarna i rummet finns en kyl, en barstol och en trappa som leder upp till en balkong med räcke där de fyra musikerna vistas under stor del av föreställningen. I hör-net tvärs över rummet sett från kylen står en toalettstol. I taket ovanför boxningsringen hänger fyra bildskärmar. Scenografin består således av ett öppet rum där publiken har överblick över de flesta övriga i publi-ken, men placeringen av läktarna gör att publiken ser det som händer ur olika vinklar. Till exempel sitter rollfigurerna Vladi, Camilla och Micke redan i scenrummet när publiken kommer in, men beroende på var pu-bliken sitter ser de rollfigurerna mer eller mindre. Boxningsringen med sin centrala placering i rummet fungerar som gemensam länk då många av aktiviteterna tar plats där. I vissa fall fungerar den som en regelrätt box-ningsring där boxarna Ossman Ntuve och Mohammed Semmo utmanar varandra och i andra fall som en symbol eller tecken för rollfigurernas inre liv eller platsen där de befinner sig och de konflikter och maktkam-per som utkämpas där.
Analysen bygger på ett urval av scener med utgångspunkt i de aktivi-teter som jag urskiljer och som rollfigurerna är involverade i. Dessa pre-senteras inte i föreställningens kronologiska ordning. Istället prepre-senteras de i den ordning som jag funnit mest logisk för den föreställnings- och kritiska diskursanalys som jag argumenterar för och där aktiviteterna står i fokus och utgör diskursens uppbyggnad. Aktiviteterna, i den ordning
som de presenteras, har rubrikerna: Dokumentärintervjun, Sista mötet, Jämförelsen, Vikingareferensen, Hotelsen, Lektionen, Utelåsningen, Böt-ningen, Offerberättelsen, Tv-spelet, Dikten, Blottandet och Mötet. Nedan introduceras kort de aktiviteter och därmed urvalet av scener som analy-seras.
Den första aktiviteten som presenteras kallas Dokumentärintervjun och här möter vi Amir som blir intervjuad. Denna aktivitet varvas under hela föreställningen med scener som involverar övriga rollfigurer. Amir är, som tidigare nämnts, före detta gängmedlem och berättar här om den diskriminering han mött som icke-vit ung man och om vägen in i gäng-kulturen. I en scen längre fram berättar han om när han valde att lämna gänget och vad detta ledde till. Nästa aktivitet som presenteras kallas Sista mötet och här möter Amir Linda som också är förövare, men i ett gäng med tjejer. Nu har Amir lämnat gänget och arbetar som städare.
Vidare återgår jag till Dokumentärintervjun men involverar här också
Skådespelare, musiker och boxare i mitten av scenrummet i Gangs of Gothenburg under repetitionsarbetet. Foto: Ola Kjelbye
scener där Micke och Camilla tittar på intervjun med Amir. De kom-menterar när Amir skojar om hur han vill namnges i intervjun samt be-rättar om polisvåld. Efter detta presenteras Jämförelsen där Micke kallar Camillas lillasyster ”borgarunge” och går från att anklaga Amir för att vara en ”gangster” till att påtala att Amir inte ”fått ett jävla skit”. Nästa aktivitet som presenteras kallas Vikingareferensen och här möter Micke som fotbollssupporter de tre unga icke-vita männen Mommo, Sammy och David som driver med honom.
Nästa aktivitet är Hotelsen då Linda och Jasmin möts för första gång-en. Linda hotar med att stå och vänta på Jasmin en mörk kväll eftersom Linda anser att Jasmin har skvallrat på henne. Sedan presenteras Lek-tionen där Camilla håller i en lektion för Linda och Jasmins klass och gör övningar som är tänkta att öka de sociala färdigheterna. Efter detta presenteras Utelåsningen där Linda inte kan komma in i hemmet därför att hon inte har hemnycklar och mamman inte svarar när hon ropar och dunkar på porten. Vidare presenteras Bötningen där Linda och tjejgänget i klassen ”bötar” Jasmin och tvingar henne att skaffa fram pengar för att de inte ska skada henne. Sedan återgår jag till Lektionen, men i denna scen kulminerar Camillas övningar med att hon själv skriker åt Linda och brukar våld.
Den första aktiviteten med Vladi som presenteras kallas Offerbe-rättelsen och här berättar han om hur hans familj kom till Sverige som flyktingar och om en av brödernas väg in i gängkulturen.2 Offerberät-telsen varvas, i likhet med intervjun med Amir, med scener där övri-ga rollfigurer ingår. I Tv-spelet spelar Vladi tv-spelet Grand Theft Auto samtidigt som musikerna spelar ett klassiskt stycke. Därefter presenteras Dikten där Jasmin läser en bit av Gunnar Ekelöfs dikt ”Sång för att döva smärtan” (1934) men blir avbruten av Linda som sedan hotar henne. Sedan presenteras Blottandet där Jasmin berättar om alla sina rädslor och rädslan för att de ska kulminera i att hon skadar den som skrämmer henne. Slutligen presenteras aktiviteten Mötet där förövaren Amir möter sitt offer Vladi.
Min övergripande fråga fokuserar på vilken dominerande gängmed-lemsdiskurs som fångas upp och iscensätts i Gangs of Gothenburg och
om och med vilka medel denna dominerande gängmedlemsdiskurs hy-bridiseras genom föreställningens komposition. I likhet med Lille Kung Mattias har jag närmat mig Gangs of Gothenburg genom att kombinera semiotisk föreställningsanalys med utvalda delar av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys.3 Jag har också utgått från de metodologiska stegen beskrivning, tolkning och förklaring.4 I tolkningen har jag spaltat upp det som händer i specifika aktiviteter som rollfigurerna ingår i eller kopp-las till. Detta beskriver vem som är involverad i vilka relationer samt hur schemat, ramen och skripten ser ut för dessa aktiviteter. Begreppet schema fångar upp den sociala och kulturella normen för ordningen av en viss aktivitet, Vidare tydliggör ramen vad och vilka ämnen, personer, objekt och processer som representeras i aktiviteterna. Skripten, slutligen, foku-serar på hur subjekten som är involverade i dessa aktiviteter beter sig mot varandra samt hur deras relationer ser ut.
Förklaringen berör relationen mellan interaktion och social kontext och sätter de sociala effekterna i centrum. I mitt fall handlar detta om att diskutera om och på vilket sätt uppsättningen av Gangs of Gothenburg i slutändan hybridiserar och utmanar dagspressens och dokumentärlitte-raturens gängmedlemsdiskurs, och med vilka medel detta sker.
I analysen av Gangs of Gothenburg inspireras jag också av den kritiska diskursteoretikern Theo van Leeuwen som poängterar hur avstånd inom bild och foto diskursivt skapar relationer mellan de människor som por-trätteras och de människor som betraktar dem.5 Om den avporträtterade inte ser på betraktaren erbjuds betraktaren en voyeuristisk position ef-tersom de avporträtterade ”inte är medvetna” om att de blir betraktade. Om de avporträtterade däremot ser på betraktaren intar de en position av symboliskt avkrävande – de avporträtterade vill betraktaren något. van Leeuwen använder också begreppen funktionalisering och identifi-kation. Funktionalisering handlar om att sociala aktörer benämns utifrån vad de arbetar med, vilken aktivitet de är involverade i, var de bor eller vilken plats de befinner sig på. Identifikation uppstår när de sociala aktö-rerna inte definieras av vad de gör utan vad de är.6
Detta sätt att se på avstånd, vinkel och blick, samt hur funktionalise-ring eller identifikation skapar subjekt, är en viktig aspekt av teaterregi då
detta ständigt är en del av berättandet både i relationen mellan rollfigurer på scen, och i relationen mellan rollfigurerna och publiken. I föreställ-ningen Gangs of Gothenburg används dessutom rörligt foto där de respon-derande porträtteras genom bild samtidigt som de sitter i rummet. Det kan handla om hur tilltalet mellan rollfigurer och publik varierar genom direkt tilltal med ögonkontakt eller spelscener med en tänkt fjärde vägg där publiken snarare betraktar ur en voyeuristisk position. Hur avstånd, vinkel och blick regisserats i iscensättningen skapar förutsättningar för vilka subjektspositioner som blir möjliga både rollfigurerna sinsemellan och mellan rollfigurerna och publiken och utgör således en central del av diskursskapandet.