TEMAN OCH DISKURSER I SVENSK BARN- OCH UNGDOMSTEATER

Forskningen om den professionella barn- och ungdomsteatern i Sverige växte fram på 1970-talet och då handlade den främst om att dokumen-tera och formulera vilken slags barnteater som hade spelats/spelades och vilka syften den hade.11 Tidens politiska rörelser influerade barn- och ungdomsteatern och då det handlade om framtiden var barn och unga särskilt intressanta att rikta sig till. På 1980- och 90-talet fokuserade forskningen bland annat på dockteater och specifika teaterscener som Marionetteatern i Stockholm, Unga Teatern i Malmö, personligheter som Elsa Olenius samt receptionsforskning med den unga publiken.12

Forsk-ningen om den pedagogiska barn- och ungdomsteatern och drama inom undervisningen växte också under denna tid och en stor del av forskning-en vände sig till lärare och pedagoger.13 För min studies syften står dock inte denna typ av forskning i fokus.

Viveca Hagnell, professor i drama, teater och film, är den första forskare som beskrivit den europeiska barnteaterns framväxt i ett his-toriskt perspektiv. I Barnteater – myter och meningar (1983) formulerar och ifrågasätter hon tolv myter om barnteater så som ”det barn önskar se är lättsam förströelse”, ”på ett eller annat sätt bör god barnteater ha smusslat in ett meningsfullt budskap” eller ”barnteatern ska vara snäll och blunda för att svåra känslor som sorg och rädsla finns”.14 Dessa my-ter har relevans än idag då synen på barn och scenkonst ofta involverar idéer om vad ”barn” som kategori föreställs uppskatta, behöva eller vara förmögna att förstå. Hagnell skisserar hur den svenska barnteatern växte fram ur skol- och akademipjäser med bibliska intertexter och 1700-talets barntidningar med moraliska pjäser som barnen själva kunde spela. Hon avslutar historieskrivningen med att landa i 1970-talet, då Unga Klara bildades i Stockholm med Suzanne Osten som konstnärlig ledare, som sedan dess närmast utvecklat en kultstatus som experimenterande scen-konstnär inom barn- och ungdomsteater.

Generellt har forskningen om svensk barn- och ungdomsteater se-dan slutet av 1990-talet haft en nära koppling till barndomsforskning och barnkulturell forskning där antingen barns upplevelser av scenkonst, barns medverkan i scenkonst eller representationen av barn och unga i scenkonst varit i fokus. En forskare som varit avgörande för denna ut-veckling är Karin Helander, professor i teatervetenskap. Helander har sedan 1990-talet bland annat forskat om svensk och skandinavisk barn- och ungdomsteater och dramatik ur både ett historiskt och samtida per-spektiv. Hon är den första i Sverige som närmat sig detta område med en diskursanalytisk ingång. Helander har också intresserat sig för barn och unga som publik genom gedigen receptionsforskning samt varit verksam som teaterkritiker under många år.

I Från sagospel till barntragedi. Pedagogik, förströelse och konst i 1900- talets svenska barnteater (1998) gör Helander nedslag i olika tidsperioder

och undersöker enskilda föreställningar och teman för att exemplifiera hur den svenska barnteatern vuxit fram sedan början av 1900-talet. He-lander undersöker, som titeln anger, scenkonst för barn och unga med utgångspunkt i kategorierna pedagogik, förströelse och konst och visar hur dessa tre syften tagit sig uttryck i pjäser och iscensättningar, ofta i samverkan. Hon undersöker vilken barnsyn som den svenska barntea-tern speglat i olika tider; från 1800-talets barnteater i form av folksagor fram till 1990-talets barn- och ungdomsteater med fokus på teman som död, skilsmässor och sorg. Helanders studie omfattar främst södra Sve-riges barn- och ungdomsteater och många av exemplen kommer från Stockholms teaterliv. Men även Göteborgs barn- och ungdomsteater re-presenteras i ett antal exempel och Helander beskriver hur Göteborgs stad i slutet på 1960-talet gav ett anslag till Stadsteatern för att skapa en barnteater som skulle ”gestalta barnens egen verklighet på scen, modernt anpassad för tidens publik”.15 Helander uppmärksammar att barn- och ungdomsteatergruppen som 1969 bildades inom Göteborgs Stadsteater ville ”uppmana till kritiskt tänkande och självständighet – i enlighet med svenska grundskolan”.16 Ofta iscensattes material med en antikapitalis-tisk, socialistisk och maktkritisk analys som utgångspunkt. Denna en-semble kan ses som en tidig föregångare till den grupp som så småning-om blev Backa Teater. Barn- och ungdsmåning-omsföreställningar ssmåning-om uppmanar till ett maktkritiskt perspektiv eller problematiserar unga människors gruppkonstellationer har således iscensatts på Göteborgs Stadsteater se-dan tidigt 1970-tal.

I övrigt tenderar forskningen om svensk scenkonst att uppmärksam-ma enskilda regissörers och drauppmärksam-matikers scenkonst eller pjäser, och så är också fallet inom barn- och ungdomsteatern. Som tidigare nämnts är Su-zanne Osten en av de svenska scenkonstnärer som fått stor uppmärksam-het nationellt och internationellt för sitt mångåriga och gedigna arbete med barn- och ungdomsteater. Hennes scenkonst för barn och unga blev dock föremål för teatervetenskaplig forskning först i Rebecca Brinchs av-handling Att växa sidledes. Tematik, barnsyn och konstnärlig gestaltning i Suzanne Ostens scenkonst för unga (2018). I studien analyserar Brinch fem av Ostens uppsättningar som spelades 1988–2014 och undersöker vilken

tematik och barnsyn som iscensätts i uppsättningarna samt med vilka medel detta sker. I Brinchs avhandling kombineras teatervetenskaplig forskning med barndomsforskning. Brinch uppmärksammar på vilket sätt Ostens uppsättningar problematiserar synen på barn och unga samt vilken position barn och unga har tillgång till i det svenska samhället. Vi-dare framhåller Brinch att Osten vidgar normen både för vad scenkonst för barn och unga kan vara och för vilka barn som gestaltas inom svensk barn- och ungdomsteater.

Forskningen inom svensk barn- och ungdomsteater uppmärksam-mar också de strukturer och praktiker som präglar produktionen av scen-konst, till exempel Ylva Lorentzons avhandling Öppna världar, slutna rum. Om status och barnkulturpolitik i scenkonstens vardagspraktik (2018). Lorentzon utgår från ett fältarbete på en svensk institutionsteater där hon under ett år följt produktionsprocesserna och intresserat sig för hur status och makt spelar in i dessa praktiker samt vilken relevans dessa prakti-ker kan ha för barnkultur som konstnärligt område. Lorentzon betonar att social, artistisk och kulturpolitisk status är tre komponenter som på-verkar vardagspraktiken och att barnkultur och pedagogik ofta är nära sammankopplade. I överlappningen mellan dessa komponenter skapas ett utrymme som främjar barnkultur och potentiellt leder till handling.

Den enda tidigare avhandling som helt fokuserat på Backa Teaters scenkonst är teaterforskaren Robert Lyons Swedish Midsummer in Sha-kespeare’s Dream. A Study of the Creative Process Resulting in Eva Berg-man’s 1989 Production of A Midsummer Night’s Dream at Backa Theatre, Göteborg, Sweden (1998). Lyons undersöker denna process som bland annat banade väg för Backa Teaters arbete med att sätta upp klassiker för en barn- och ungdomspublik. Han beskriver den kollektiva repe-titionsprocessen med Eva Bergman som regissör samt framväxten av scenografi, musik och kostym i uppsättningen. Han överblickar också teaterklimatet i Göteborg 1970–1990 där bland annat Nationalteatern, Folkteatern En trappa ner och Teater Uno spelade för barn och unga i Göteborg. Vidare uppmärksammar Lyons dramatikerna Lars Norén och Staffan Göthe, regissörerna Ralf Långbacka, Lennart Hjulström och Peter Oskarsson samt dramaturgerna Lena Fridell och Tomas Forser som

ton-givande inom svensk teater under denna tid.17 Lyons studie publicerades i slutet av 1990-talet och då det inte forskats explicit om Backa Teaters scenkonst på över 20 år krokar min avhandling i Lyons studie och presen-terar en metod för att analysera Backa Teaters scenkonst på 2000-talet. Sedan tidigare finns min artikel ”Performativity and the Construction of Children’s Citizenship in Backa Theatre’s Staging of Lille Kung Mattias (2009/2010)” publicerad i Lir Journal.18 Här undersöks främst de perfor-mativa inslagen i föreställningen Lille kung Mattias, som också är en del av denna studie.

DISKURSANALYS INOM SVENSK BARN-