BESKRIVNING, TOLKNING OCH FÖRKLARING

Faircloughs kritiska diskursanalys utgör en stor och omfattande metodisk byggnad där en specifik del är särskilt tillämpbar på mitt analysmaterial. I föreställnings- och diskursanalyserna har jag utgått från de tre steg som kallas beskrivning, tolkning och förklaring som övergripande metodolo-giskt ramverk.44 Jag har dock anpassat stegen till att fungera för föreställ-ningsanalys då Fairclough främst undersöker skriven eller talad text och dialog. I följande avsnitt redogör jag för vad detta innebär och på vilket sätt jag har närmat mig materialet med dessa tre steg som utgångspunkt. Beskrivningen innebär att jag har översatt de tre filmade föreställ-ningarna av Gangs of Gothenburg (2009/2010), Lille Kung Mattias (2009/2010) och 5boys.com (2012) till skriven text för att samla

iscen-sättningarnas uttryck. Detta innebär att jag redogör för vad som hän-der i scenrummet: vilka repliker som sägs och hur, vilka rollfigurer som finns i scenrummet, hur de rör sig och förhåller sig till varandra, hur ljus, ljud och musik tar sig uttryck och hur scenografi och visuella kompo-nenter ser ut och används. Som bland annat scenkonstforskaren Erika Fischer-Lichte betonar, innebär föreställningsanalys alltid att forskaren behöver beskriva sina iakttagelser av föreställningen i skriven text och språk som medium har sin egen materialitet. Ofta är till exempel känslor eller fysiska sensationer svårfångade i skriven text vilket innebär att läsa-ren bara kan få en ungefärlig bild av vad forskaläsa-ren uppfattade.45 I min studie står dock inte den multisensoriska påverkan föreställningarna har på publiken i fokus, utan hur föreställningarna är komponerade.

Att använda sig av filmat arkivmaterial i scenkonstanalys är ett av få sätt att inte bara fånga det visuella, utan också det temporala, auditiva och gestiska vilket är något som till exempel Sauter och Martin framhål-ler: ”The simplest video documents, shot with one camera covering the whole performance space, still enable us to follow the rythm of the duction, the spoken or sung text, the proximities on stage as well as pro-vidig other important information”.46 Samtidigt framhåller Sauter och Martin i likhet med teaterforskaren Marco de Marinis att scenkonstana-lys i någon mån alltid handlar om att forska om objekt som inte längre existerar och att filmat material därmed ska ses som sekundärmaterial i likhet med till exempel fotografier och sufflösmanus. De Marinis menar också att forskaren snarare kan sägas skapa teaterdokumenthistoria än teaterhistoria och framhåller att de spår som lämnas i form av dokument ”are – like all documents as such, subjective, partial, elusive, and incom-plete”.47 De Marinis hänvisar också till den franska historiografen Jacques le Goff som hävdar att:

There is no such thing as an objective, innocent, primary document. The document… is the result, above all, of an assemblage, whether conscious or unconscious, of the history, the time and the society which have produced it, and also of the ensuing periods through which it has continued to be used even perhaps in silence… The document is a monument… In the end, there is no documentary truth. Every document is a lie. It is up to historians not to feign innocence.48

Här instämmer jag i att det inte finns objektiva eller oskyldiga dokument, men jag tror heller inte att det finns någon sanning utanför den förstå-else som vi skapar genom diskurser. Dokument är däremot, som le Goff poängterar, den källa vi har till det som varit och i denna studie är det filmade arkivmaterialet också ett spår av samtidens dominerande sam-hällsdiskurser. Även Pavis framhåller komplexiteten med filmat material då det möjliggör att uppfatta det sceniska materialet i rätt proportioner men också är en kopia av iscensättningen där allt inte går att upptäcka.49

Jag har i detta skede strävat efter att täcka in så mycket som möjligt i redogörelsen och inte medvetet favoriserat vissa komponenter framför andra, men jag är medveten om att ett visst urval ändå sker redan här i form av vilka saker som fångas upp och inte. Vad jag uppmärksammar även i detta skede är redan kopplat till mina tolkningsresurser och formar därmed också min blick. Eftersom jag främst analyserar hur diskurserna skapas sceniskt är en viktig utgångspunkt vem som gör och säger vad, samt vilka betydelsekedjor och relationer som upprättas. En heltäckan-de beskrivning av föreställningarna är också svårt att åstadkomma efter-som filmatiseringarna inte fångar allt efter-som händer i scenrummet. Detta är främst fallet i filmatiseringen av Gangs of Gothenburg, där publiken sitter runt rummets fyra väggar och kameran inte täcker alla delar av scenrummet. Trots detta har min ambition varit att fånga upp så mycket som möjligt av teaterföreställningarna via filmatiseringarna. Jag såg också samtliga tre föreställningar då de spelades på Backa Teater och har därför en uppfattning om hur iscensättningarna såg ut på plats, dock inte i rol-len som forskare utan som privatperson, eftersom samtliga uppsättningar spelades innan jag påbörjade studien. Gangs of Gothenburg såg jag på plats i november 2009, Lille kung Mattias i januari 2010 och 5boys.com i mars 2012.

Enligt Fairclough handlar beskrivningen om att undersöka textens formella egenskaper, där bland annat deltagares plats, turtagning, ge-menskaper och strategier står i centrum. Till exempel handlar det om relationell modalitet, där deltagares relationer till varandra blir tydliga i form av att en deltagare utrycker auktoritet över en annan eller hur ”vi” eller ”de” används.50 I min analys kan det komma till uttryck i form av att

rollfigurer visar att de är ett ”vi” genom att befinna sig nära varandra och/ eller tar fysiskt avstånd från andra rollfigurer som är ett ”de”. Turtagning i dialoger och kontrollerande aktiviteter som att avbryta, kräva tydlighet eller bestämma ämne för diskussion är också intressanta uttryck för hur maktskillnader skapas inom en diskursiv praktik – och det är också en av de grundläggande utgångpunkterna för teaterregi. Vilka metaforer som används och vilka erfarenheter som framgår i textinnehållet och som pe-kar på en viss typ av övertygelse eller kunskap är också viktiga delar som framkommer i beskrivningen. Enligt Fairclough är det viktigt att se kän-netecken i diskursen som medierade och byggda på det ”sunda förnuft” som är en del av tolkningsresurserna. Det ”sunda förnuftet” är således det som står mellan diskursen och den sociala strukturen.51 Fokus på hur dessa processer ser ut och hur kopplingen till det ”sunda förnuftet” fungerar uppmärksammas i nästa steg. Beskrivningen ligger således till grund för kritisk diskursanalys, men också för föreställningsanalys, då teater kräver en rekonstruktion i form av en beskrivning av scenerna i föreställningen för att analysen ska kunna förankras i något. På detta sätt smälter kritisk diskursanalys och föreställningsanalys samman.

Enligt Fairclough används termen tolkning både i betydelse av att vara ett konkret steg i analysmetoden och som den texttolkning som görs av deltagare i diskurser. Anledningen till detta är att Fairclough vill poängtera att det forskaren gör och det deltagarna i en diskurs gör har många likheter.52 Tolkningen berör relationen mellan text och interak-tion. Detta innebär att klargöra den intertextuella kontext som deltaga-re diskursivt verkar utifrån. Deltagarna utgår från vissa antaganden om vilka tidigare diskurser den aktuella diskursen är kopplad till: med andra ord handlar detta om vad som kan tas för givet som gemensamma refe-renser, vad som kan alluderas till och vad som kan sägas emot. Aktiviteter där personer, objekt eller andra komponenter interagerar analyseras uti-från frågorna: ”Vad är det som händer?”, ”Vilka är involverade i det som händer och i vilka relationer?”, samt ”Vem kopplas till vad och vad får vi veta om vem?”53 Texter och diskurser ses också ur ett historiskt perspektiv då det intertextuella ofta berör aspekter som har med tid, rum och plats att göra. I tolkningen har jag först kategoriserat det som händer i

spe-cifika aktiviteter som rollfigurerna ingår i eller kopplas till för att sedan klargöra vilken social situation det rör sig om och hur situationen hänger ihop med större textuella strukturer som har vissa diskursiva känneteck-en. Aktiviteterna möjliggör i sin tur vissa ämnen och aktiviteten kopplas samman med vissa institutionella syften. Till exempel kan detta handla om att en polis och en intern talar om rekrytering av källor bland interner. Ämnet för aktiviteten ”möte mellan polis och intern” är här ”rekryte-ring” och det institutionella syftet är polisens källrekrytering. Viktigt i detta steg blir frågor om vilka subjektspositioner som sätts upp beroende på situationen och vilka lyssnar- och talarpositioner eller maktrelationer som utspelas i situationerna. Med andra ord blir svaren på frågorna ”vem är involverad?” och ”i vilka relationer?” en viktig utgångspunkt för de resonemang som jag för i relation till vilka diskurser som kan urskiljas.

Frågan ”vem är involverad?” specificerar vilka subjektspositioner som sätts upp beroende på situationen, vilka sociala identiteter denna situa-tion tillskriver deltagarna i diskursen samt vilka lyssnar- och talarpositio-ner som kopplas till dessa. I mitt analysmaterial kan detta handla om den intervjusituation där före detta gängmedlemmar intervjuas, på vilket sätt kung Mattias tilltalas och själv kommunicerar med sin omgivning samt vilka positioner som upprättas i lekarna i 5boys.com. Den andra frågan ”i vilka relationer?” handlar om att se på subjektspositionerna dynamiskt genom att undersöka vilka maktrelationer och vilken typ av social distans som utspelar sig i situationen. Detta sätt att se på dialoger som socia-la situationer är något som sammanfaller väl med hur många regissörer arbetar både med dramaanalys av pjästexter och rent praktiskt med regi- och personinstruktion där de utforskar relationen mellan rollfigurer med avseende på vilken status de har i relation till varandra, till aktiviteten, till publiken och till scenrummet. På detta sätt kan regi och iscensättningar ses som ett aktivt sätt att ingå i diskursordningar.

Förklaringen berör relationen mellan interaktion och den sociala kontexten och här hamnar de sociala effekterna i centrum. Enligt Fair-clough är målet med detta steg att se diskurser som en del i en social process och därmed beskriva hur diskurserna bestäms av sociala turer – men också att undersöka vilken effekt diskurserna har på

struk-turerna genom att upprätthålla eller ändra dem. Han menar att förkla-ringen vrider ”the focus of critique from just discourse to aspects of the existing society which include the discourse that is critiqued”.54 I min analys handlar detta om vilka diskurser som fångas upp i Gangs of Go-thenburg, Lille Kung Mattias och 5boys.com och vad som händer med dessa i iscensättningarna, samt i förlängningen om representationen av barn och unga reproducerar eller hybridiserar den dominerande sam-hällssynen på barn som medborgare, den unga gängmedlemmen och pojkar och maskulinitet. Tolkningsresurserna, det vill säga de prototyper tolkaren har i sitt långtidsminne, formas av sociala strukturer och dessa resurser skapar i sin tur diskurser. Diskurser bibehåller eller ändrar i sin tur dessa resurser – vilka i sin tur upprätthåller eller ändrar strukturer. Här finns således den spiral som jag nämnde tidigare; diskurser är del i en process där de inte bara representerar världen, de konstruerar den också. De diskurser som jag formulerar i min analys skapar på detta sätt också världen. Förklaringssteget innebär att jag undersöker om diskurserna i dessa tre föreställningar upprätthåller existerande maktrelationer, eller om och hur de transformeras. Detta intresserar mig därför att det i för-längningen handlar om vad scenkonst potentiellt kan bidra med – eller inte. Scenkonst är en konstform som spänner över allt från textbaserad teater till improviserad och rörelsebaserad performance. Scenkonst häng-er aldrig fritt, den är alltid på något sätt knuten till människan och hen-nes kontexter. Scenkonst påverkar människor och därför har scenkonsten också makt. Jag ser hybridisering som ett potentiellt sätt att transformera diskurser inom scenkonsten – och jag vill undersöka vad det innebär.