STÄLLNINGENS SUBVERSIVA POTENTIAL

I föreställningen Lille kung Mattias iscensätts Blivandediskursen bland annat genom att Ministrarna praktiserar ett adultismskript där Mattias blir bedömd endast utifrån att han är elva år. Efter att ha förklarat att landet är i ekonomisk kris diskuterar Ministrarna i aktiviteten Framtids-diskussionen om tronarvingen Mattias, med sin ringa ålder och erfaren-het, verkligen bör bli den nya regenten då nuvarande Kung ligger döds-sjuk. De berättar motvilligt för Mattias var hans pappa befinner sig och Sjukvårdsministern förhalar informationen om att Kungen avlidit när Mattias frågar om sin pappa. Senare iscensätts Blivandediskursen genom att Ministrarna pendlar mellan det kompetenta- och det inkompeten-ta barnskriptet och således växlar mellan att behandla Mattias som ett kompetent eller ett inkompetent barn. I aktiviteten Kungakröningen blir Mattias krönt till kung av Ministrarna, men undanhåller till en början information om att landet är i ekonomisk kris. När kung Mattias så får veta att situationen i landet är kritiskt och således behandlas enligt det kompetenta barn-skriptet, blir han sedan manipulerad av Ministrarna. När Mattias och Ministrarna under aktiviteten Regeringssammanträdet diskuterar lösningar på problemen, använder Ministrarna ett byråkra-tiskt fackspråk så att Mattias inte förstår diskussionen. Det enda Mattias förstår är ett förslag om att folkets uppror bör slås ner med hårdare tag och när han bifaller detta får han komplimanger och en gyllene fotboll att leka med. Ministrarna förhåller sig på detta vis ständigt till Mattias som blivande istället för varande och kung Mattias blir aldrig bemött i ögon-höjd. Hans erfarenheter som ung monark tar Ministrarna aldrig på allvar. I analysen påvisar jag att Blivandediskursen också hybridiseras i och med de aktiviteter som iscensätts och de specifika scheman, ramar och skript som präglar dessa aktiviteter. Här träder subversiva potentialer fram i form av att det i Lille kung Mattias finns ett ärligt intresse för hur barnpubliken tänker om samhällsprioriteringar och viktigt i detta avseende är också aktiviteten Besöket där Felicia tar med sig Mattias utanför slottets murar och visar den ekonomiska krisens konsekvenser för befolkningen. Felicia bryter det adultismskript och kompetenta

el-ler inkompetenta barnskript som tidigare utgjort Mattias hela värld och praktiserar istället ett skillnadsskript där skillnaden mellan henne och kung Mattias i form av klass och position blir viktigare än deras ålder. Genom rollfiguren Felicias agens och bemötande av Mattias där deras olikheter erkänns och Mattias maktposition uppmärksammas, erbjuds Mattias kunskap om det fattiga och svältande folkets vardag. Detta utgör startskottet för Mattias politiska uppvaknande och leder till att han i aktiviteten Ministrarna avsätts på stående fot avskedar de vuxna Minist-rarna. I detta skede faller också scenografin samman och blottar scenen som konstruktion för att sedan ge plats åt de barn som ersätter de vuxna Ministrarna. Skådespelarna genomför också ett skifte från ministerstyre till demokrati, och rollfigurer och skådespelare interagerar med barnen i publiken enligt det kompetenta barnskriptet som uppmuntrar barnen i publiken att föra politiska diskussioner, demokratiskt rösta om Sveriges budget och på detta vis praktisera barnism i aktiviteten Budgetdiskus-sionen och Budgetpresentationen. I detta utmanas Blivandediskursen, då det är barnens nuvarande prioriteringar och syn på samhället som premieras. I Lille kung Mattias utforskas därmed, med Walls terminologi, ett skillnadsbaserat perspektiv där barnpublikens prioriteringar, utifrån de poster som finns att välja på, hamnar i fokus.

I aktiviteten De vuxna ministrarna protesterar återgår skådespelarna på slutet till att gestalta Ministrarna som återtar scenen genom att be-handla barnpubliken som inkompetent, kalla Mattias för lögnare och tydligt ifrågasätta att den fattiga flickan Felicia ska vara med och bestäm-ma. Detta föder en motreaktion hos barnpubliken som ropar tillbaka och ifrågasätter Ministrarnas makt. Att barnpubliken tar denna plats är en konsekvens av att de strax före detta diskuterat budgetprioriteringar med skådespelarna och således mötts även utanför sagofiktionen. På detta vis är föreställningen komponerad för att uppmuntra barnpubliken att göra motstånd och hävda rätten till en plats i både rummet och den fiktiva sa-govärlden. Genom den gemensamma budgetpresentation som Felicia och Mattias sedan lyckas rymma med blir det trots allt barnpublikens åsikter som utgör sista ordet i föreställningen. Barnpublikens budget skickades till Sveriges finansminister men som påverkansform inom svensk

bud-getpolitik är ett antal budgetförslag från en teaterscen inte högt skattat och den subversiva potential som Lille kung Mattias bär ligger därmed främst i att fiktionen och scenrummet öppnas så att barnpubliken får tid, plats och möjlighet att diskutera vad de tycker är viktigt att satsa på i samhället. Upplägget iscensätter också en vision om vad som skulle kunna hända om barn får förtroendet att påverka resursfördelning och annan politik. Föreställningen ställer barns perspektiv på samhällspriori-teringar i centrum, men eftersom budgetposterna som fanns att välja på var framtagna i ett förarbete med andra barn kunde dock den aktuella barnpubliken inte från början formulera dessa poster. Utgångspunkten var snarare att dessa tidigare barngrupper kunde representera gruppen barn generellt. Detta reser frågan om posterna markant hade skiljt sig åt om barnen vid varje föreställning själva formulerat de budgetposter som det sedan togs beslut om. Vad hade hänt om barnen fått fullkomlig makt att formulera förslag på vad svensk budgetpolitik bör fokusera på?

Amir (Bahador Foladi) står i boxnings-ringen. Ovan hänger bildskärmarna.

K A P I T e l 5