PRESENTATION AV POJK ARNA

I 5boys.com förkroppsligas Den patriarkala maskulinitetsdiskursen främst genom rollfiguren Blaž och hans samspel med de övriga rollfigurerna. I form av de positioner Blaž intar, de förslag han lägger fram och de bestraffningar han tilldelar sina lekkamrater när de inte håller sig inom diskursen, upprättas denna diskurs i de scheman, ramar och skript som utgör lekarnas förutsättningar. Pojkarna presenteras i följande avsnitt för att ge en överblick.

Tidigt i föreställningen presenterar skådespelerskorna pjästiteln på svenska och engelska samt pjäsförfattare och översättare. De berättar att detta är en text för fem skådespelerskor, med prolog och epilog, vilka namnen på pojkarna är och att de har fått sina namn efter helgon, mar-tyrer, nödhjälpare – alla avrättade efter att ha torterats. Redan här knyts pojkarna till våldsam död och martyrskap, vilket också ger diskursiva

förutsättningar för Den patriarkala maskulinitetsdiskurs som föreställ-ningen förhandlar. De berättar också att de som skådespelerskor fritt fått välja scenkostym utan tanke på vilken roll de ska gestalta. Detta har resul-terat i att de bär allt från nunnedräkt till flower power-klänning. Under presentationerna spelas det lugna och specialkomponerade musikstycket Brought From Home med keyboard, trumpet, klarinett, kontrabas och fiol. Emelie Strömberg som spelar Blaž berättar att han är elva år gammal, har Playstation som favorithobby, har en yngre bror och syster, är med i en schackklubb och en teknikklubb, går på fotboll och får privatlek-tioner i data, logik och matematik, men helst spelar trummor. När han blir stor ska han bli chef precis som sin pappa. Blaž presenteras således som en pojke som kopplas till maskulint kodade intressen som tv-spel, teknik, fotboll och matematik och som har en förebild i pappan. När Emelie är färdig med presentationen går hon bakåt och drar upp ridån på högra sidan. Bakom den sitter de fem musikerna Bo Stenholm (vio-lin), Stefan Abelsson (klarinett), Anders Blad (kontrabas), Daniel Ekborg (trumpet) och Mats Nahlin (keyboard) utspridda i rummet. Varje pojke/ skådespelerska har en musiker där scenkostymerna liknar eller matchar varandra och pojkarna/skådespelerskorna sätter eller lägger sig nära sin musikerlike i presentationen. Emelie går in i rummet och lägger sig på mage bredvid musikern Mats Nahlin som ligger på golvet och spelar key-board. Jurij spelas av Sandra Stojiljković. Hon berättar att Jurij är tio år och bor med sin mamma, mormor och morfar, men att han aldrig har träffat sin pappa. Hans intresse är att samla på frimärken, pins, vykort, klistermärken med Ninja Turtles, Harry Potter och basketspelare, kort med fotbollsspelare och Yu-gi-oh Pokemon. Jurij älskar musik, tar mu-siklektioner och spelar dragspel.13 På sommaren åker han till havet; på vintern åker han skidor och skridskor. Jurijs intressen är också till stor del maskulint kodade så som samlande på Ninja Turtles-klistermärken och fotbollskort. När Sandra presenterat Jurij drar hon upp ridån på scenens vänstra sida. Hon går in i rummet och sätter sig på golvet mot den vänstra väggen bredvid musikern Daniel Ekborg som spelar trumpet.

Denis spelas av Maria Hedborg som berättar att Denis är tio år gam-mal och enda barnet. Hans mamma och pappa är lite äldre och Denis

hatar Playstation, dragspel, havet och skidor, skridskor, fotboll, samlar-kort, klistermärken och Discovery Channel, även om han jämt tittar på kanalen. Här beskrivs således Denis hata allt det som Jurij gillar och be-skrivs inte ha några egna intressen. När Maria presenterat Denis går hon in i rummet och ställer sig mot väggen till höger, framför violinisten Bo Stenholm.

Vid spelas av Gunilla Johansson berättar att Vid är elva år och bor tillsammans med sin pappa. Vids mamma dog när han var fem år och det bästa han vet är att läsa och att titta på tv. Vid leker fortfarande med lego, dinosaurier och djur, fast det vet inte hans kompisar om. När han blir stor drömmer han om att bli basketspelare eller fotbollsspelare. Vid presenteras således som en pojke som fortfarande leker med leksaker som främst är riktade till yngre. När Gunilla presenterat Vid går hon in i

Till vänster Krištof (Josefin Neldén) och till höger Denis (Maria Hedborg). Bakom står musikerna Bo Stenholm och Stefan Abelsson. Foto: Helga Bumsch

rummet och ställer sig en bit bort mot väggen till vänster, bredvid Anders Blad som spelar kontrabas. Krištof spelas av Josefin Neldén. Hon berättar att Krištof är tio år och har en äldre syster som han älskar att gå på bio med. Han får privatlektioner i data och logik och är med i pojklandslaget i handboll, men han tycker att allt detta är värdelöst. Krištof presenteras således som en pojke som förväntas prestera på flera områden, men som tappat lusten till det mesta. Att han beskrivs tycka om att gå på bio med sin syster framställer honom som en pojke som är mån om relationen till sin syster, vilket ingen av de andra pojkarna kopplas till i presentationen. När Josefin presenterat Krištof kliver hon in i rummet och lägger sig på rygg, med handväskan över magen, framför klarinettisten Stefan Abels-son.

Skådespelerskorna berättar sedan överlappande om att pojkarna har ett hemligt ställe där de träffas, ett övergivet hus där det är strängt för-bjudet att gå in. Huset ligger mitt i en stor stad, nära skolan. De leker där på lördagseftermiddagarna om de inte har någon särskild aktivitet och ”idag är det lördag eftermiddag ingen av dom har match eller tävling familjesammankomst eller läxor”.14 Musikstycket Brought From Home, som ger känslan av att vara på väg, spelas med keyboard, trumpet, violin, kontrabas och klarinett under hela presentationen. Musiken fortsätter även ett par takter efter det att pojkarna tystnat. Presentationerna de-finierar pojkarna som medel- eller övre medelklass, då de får privatlek-tioner i diverse ämnen, sportar och till och med tillhör landslag och har ett antal uppstyrda hobbyaktiviteter. De lever med en eller två föräld-rar eller morföräldföräld-rar. Möjligtvis framstår Jurijs avsaknad av en pappa som en brist, vilket de andra senare påtalar. I en svensk kontext tillhör privatlektioner snarare en övre medelklass eller överklass, medan det är vanligare även inom medelklassen i andra delar av världen. Platsen där de fem pojkarna vistas anges aldrig explicit. Dessa faktorer tillsammans med pojkarnas namn (Blaž, Jurij, Denis, Vid, Krištof) bidrar till att de antingen kan tolkas som svenskar med påbrå från östra Europa eller som bosatta någonstans i östra Europa, möjligtvis på Balkan eftersom pjäsen är skriven av en slovensk dramatiker. Det faktum att det på Balkan rasat ett inbördeskrig som drabbat civilbefolkningen hårt gör att det våld som

praktiseras i lekarna får en kontext där bearbetning och minnen av våld är högst närvarande även på ett kollektivt plan eftersom våldet många gång-er utövades mellan civila som tidigare levt som grannar. Samtidigt kan pojkarna tolkas som svenska pojkar med påbrå från Balkan, kanske med föräldrar som upplevt kriget på Balkan men flytt till Sverige – oavsett vilket finns kopplingen till Balkan med som en fond till föreställningen genom pojkarnas namn.

Att pojkarna beskrivs leka själva på en plats där de är helt ensam-ma, eller ifred, förstärker den homosociala ramen eftersom det heller inte finns någon annan människas blick på dem. Enligt Sedgwick bygger homosociala relationer i grunden på begär. Sedgwick menar att detta begär kännetecknas av affektiv och social kraft, liknande ett lim, som kan manifesteras som bland annat fientlighet, hat eller andra mindre ladda-de känslor och formar en viktig relation.15 De lekar som pojkarna leker präglas till stor del av denna typ av homosociala ”kitt” som skapar

righet samtidigt som det sätter tydliga gränser för vad som är acceptabelt och inte i gruppen.