Introduktion av samtalet görs emellertid ibland84 inte tillräckligt tydligt för att den äldre ska uppfatta syftet med mötet eller förstå vem inom äldreomsorgsorgani-sationen den besökande personen representerar (excerpt 7). Vanligt är också, att handläggaren beskriver syftet med mötet först efter att samtalet pågått en halvtimma eller mer.
Att utesluta presentationen av syftet med besöket kan vara vanskligt. En tydlig in ramning utgör den äldre personens möjlighet till att förstå mötet och uppbyggnaden av de fortsatta händelserna, medan en otydlig inramning ger negativa konsekvenser för den äldre klienten. Om inramningen är diffus, uppfattas samtalet som obegripligt och den äldre vet inte riktigt vad hon ska tala om85 eftersom hon inte riktigt vet syf tet med mötet, eller vem den besökande personen representerar.
Följande excerpt åskådliggör hur ett samtal omges av en otydlig inramning. Ef ter en timmes samtalande avrundar handläggaren mötet. Dessförinnan har
samta-83 Shotter (1993) beskriver hur traditioner vidmakthålls över tid i språket, artefakter, traditioner, synsätt (a tradition of argumentation).
84 I datamaterialets sexton olika behovsbedömningar, var introduktionen så otydlig i fyra av dem att klienten hade tydliga svårigheter att förstå vem den institutionella representanten var och vilken verksamhet som denne representerade.
85 Goffman (1974) beskriver sammanhangets betydelse för hur interaktionen i mötet skall tolkas av dem som befinner sig i interaktionen. Sammanhanget utgör den ram mot vilket förståelse av det som pågår skall förstås. En tydlig ram hjälper deltagaren att bemöta situationen på e tt helt annat sätt än vad som gäller vid möten där samman hanget är oklart.
Samtalsinterna dimensioner i behovsbedömningssamtal
let kretsat i långa stycken om den äldre damens beskrivning av sin barndom, sin make, när barnen var små och de orter hon bott på och hur livet tedde sig förr. Följande konversation utspelar sig:
Samtal nr. 7, excerpt 7 a. B Biståndshandläggare K Klient
852 B: då tror jag får lov att tacka dig = 853 K: = jaha: 854 B: = så mycket 855 K: ja: 856 B: du får ha det så bra = 857 K: ja: 858 B: = fortsättningsvis 859 K: du hette?
860 B: jag heter maria Öberg 861 K. ja: det hette du ja: 862 B: ja:
863 K: ja: jag såg att du hette det samma 864 B: ((skratt))
865 K: jag har - det är så mycket namn 866 B: ja: jag förstå:r det
867 K: ja: alla - som kommer flicker
868 B: men det var jag som träffa dig på sjukhuset 869 K: ja: var det det?
870 B: det var när du hade ramlat och vi gick igenom v ilken hjälp du skulle ha när du 871 kom hem
872 K: jasså:: var det det?
873 B: och det är därför jag är här nu 874 K: ja:
Ur samtalet framgår hur den äldre damen frågar efter handläggarens namn (rad 859) och därefter säger att hon såg vad handläggaren hette (rad 863). Yttrandet kan tolkas som en förklaring på att klienten redan visste, eller att hon söker efter handläggarens namn. Handläggaren hade emellertid inte någon namnskylt där nam net kunde läsas. Klienten förklarar (rad 865) sin okunnighet om vem handläggaren är och hänvisar detta till sitt eget dåliga minne. Hon kan inte komma ihåg alla, för det är så många flickor (rad 867) från hemtjänsten som kommer till henne.
Klienten kände inte igen handläggaren även om de hade träffats för ett år sedan. Handläggaren säger: "Men det var jag som träffa dig på sjukhuset" (rad 868). Kli enten däremot, kommer inte ihåg att det är fråga om samma handläggare. Klienten använder kategorin "flicker" (rad 867), när hon talar om personalen från hemtjäns ten som kommer till henne. Problemet för henne är att hon inte kommer ihåg alla
deras många namn. Handläggaren tycks nöja sig med denna motivering till att klienten måste fråga efter namnet på handläggaren (rad 866). Handläggaren för klarar först n u syftet med sitt besök hos klienten (870, 871, 873).
Enligt Drew och Heritage (1992, s. 23) är den institutionella representantens
goal orientation oftast klar och tydlig i mötet med klienten, men att det finns en
stor variation av den. Denna variation framgår av handläggarnas olika sätt att tydliggöra mötets syfte för klienten. Ibland är de institutionella mötena tveksamt definierade och andra visar på att introduktionen sker på ett tydligt sätt där del tagarna har en fördefinierad uppfattning om interaktionsmönstret. Är introduk tionen otydlig, tycks deltagarna förhandla om meningen med mötet och om hur interaktionen skall komma att forma sig.
Frågan som kan ställas är, varför det finns skäl för handläggaren att vara mycket tydlig vid samtalets inramning. Svaret på frågan kan härledas till att denna situa tion utgör ett exempel på vad Goffman (1974, s. 439) kallar för the vulnerabiliti
es of experience, en slags svaghet i den begripliggörande ramen för samtalssitua
tionen. Introduktionen och handläggarens presentation av sig framgår som otyd lig för klienten. Denna svaghet i ramprocessen gör att den som ska tolka och förstå samtalet uppfattar situationen som osäker. Detta i sin tor gör klienten sår bar i sin tolkning av det som sker i förhållande till sina tidigare erfarenheter. Oftast är kontexten till hjälp för de samtalande att tolka situationen. Här är det hemmiljön som utgör kontexten men sakinnehållet är institutionellt. När kontex ten inte räcker till tar klienten fram tidigare erfarenhet till den aktuella situatio nen för att minska tolkningsmöjligheterna. Det klienten gör för att få samtalet att hänga ihop är, att hon skyller på sitt dåliga minne, en generande ursäkt. Oavsett om orsaken var klientens dåliga minne eller inte, torde ansvaret för att inram ningen skall bli tydlig för klienten, vara handläggarens. Detta minskar risken för att klienten känner en sårbarhet i tolkningen av det institutionella mötet. Att samtalet sker i hemmiljö utgör således ett skäl för krav på tydlighet. Hemmiljön ger en annan kontextuell inramning för samtalet än om samtalet har förts på handläggarens kontor. I hemmet förväntas man inte tala så sakinriktat vilket innebär att handläggaren måste vinnlägga sig om att vara tydlig med vad hon vill åstadkomma i ärendet.
Ett annat skäl för krav på tydlighet vid samtalets inramning är att klienterna är äldre människor med varierande funktionsnedsättningar både fysiskt och kogni tiv! Detta måste handläggaren ta hänsyn till.
Samtalsinterna dimensioner i behovsbedömningssamtal