Vad handläggaren gör med den insamlade informationen är enligt Middleton (1997) en viktig del i bi ståndsbedömningen och i d en fortsatta handläggningen av ärendet. Det innebär att data skall utsättas för granskning och överväganden om lämpligaste åtgärder. Denna del av biståndsbedömningen sker efter samtalet inom det som tidigare här har benämnts bakre region. Handläggaren ska med distans till mötet med den sökande utifrån yrkeskunskaper och institutionella ramar reflektera och analysera beslutsunderlaget så att beslutet som fattas är välunderbyggt. Denna del i handläggningen har ett tydligt institutionellt mönster som handläggaren ska följa i enlighet med institutionens mål och praxis.
De olika biståndsinsatserna som klienten ansöker om kodas av handläggaren till institutionellt språk. Insatser som hjälp med personlig hygien, påklädning, bädd-ning och så vidare, får en egen kod inom den institutionella ordbädd-ningen. På det sättet lösgörs, avskiljs och etiketteras de vardagssysslor som görs i den privata sfären till institutionella standardiserade principer.90 I den stund som matinköp eller påklädning kategoriseras som en institutionell kod, omformas det privata livets vardagssysslor till institutionella konstruktioner. Följande excerpt visar på att k odning sker. Ibland saknas emellertid kod för en viss omsorgsåtgärd, vilket gör att insatsen kodas till en närmast liknande omsorgsinsats:
Samtal nr. 14, excerpt 14 a. B: Biståndshandläggare K: Klient
248. B: a: - och bank och post - sen står det påklädning ( 0.5) är det nåt gunvor hjälper 249. dig med på morronen när hon kommer hit
250. K: ja: det är bindorna på benet 251. B: jaha::
252. K: ja: - jag har - benen lindade bara för att jag - har cirkulationsproblem 253. B: ja:
254. K: vätskan går inte upp 255. B: ja:
256. K: den stannar i benen
257. B: jaha: du - så du har inte fått stödstrumpor utan du får dom där - elastiska 258. bindorna
259. K: ja: dom (mindre) ( )
260. B: mm då ska vi skriva det så vi vet det vi har nämligen inga - inga - koder för 261. precis allt allt allt
90 Se Cedersunds (1992) beskriv ning av hur person liga bekym mer transf ormeras till byråkratiska kategor ier och Latours (1998) beskriv ning av hur konkreta ting kan transformeras till abstraktioner.
262. K: nej
263. B: så då får vi ta det inom det område som ligger närmast 264. K: ja: visst
265. B: och då är det påklädning 266. K: påklädning
267. B: påklädning för där har vi en kod 268. K: ja:ja:
269. B: men då ska jag veta vad det är så att jag tar med det i beräkningen sen när vi 270. tittar på taxan
271. K: mm-jaha:
I ovanstående excerpt framgår förvandlingar av insatser till institutionella ab straktioner. Omsorgens praktiska och materiella karaktär av insatser, som genomförs med hjälp av en annan människa, antar en annan form. Det är hand läggaren som är förmedlaren mellan dessa två dimensioner och utgör den nödvändi ga länken mellan dem. Förmedlingen sker genom att dela in behovsbedömningens innehåll. Dessa i sin tur representerar en reglerad praktik91 (referens) för trans-formationen och som fortsätter utanför klientens närvaro, dvs att transformatio-nen sker i flera steg, i abstrakta termer och utanför samtalet med klienten. Klien tens individuella omsorgsbehov har nu anonymiserats och fått en byråkratisk administrativ funktion.
Koderna refererar till en samling hjälpinsatser som klienten erhåller. Genom abstrak tionen kan dessa särskiljas, klassificeras och användas som statistiskt material för kostnadsberäkningar, personaldimensionering och framtida verksamhetsplanering. Utifrån ett teoretiskt resonemang torde den institutionella hemtjänstens framgång vila på hur noggrant denna bedömning är genomförd. Detta med anledning av den betydelse som behovsbedömningen har för så väl äldreomsorgens ekonomi som den detaljerade information vårdbiträdena får om klientens behov, insatser nas utförande och anpassning till klientens önskemål.
Huruvida handläggaren är medveten om sin potentiella betydelse i ett administ rativt sammanhang, framgår inte i denna studie. Klart är emellertid att handläg garens medverkan i omsorgsbehovens och omsorgsinsatsernas ändrade tillstånd, har gjort det möjligt att överblicka hemtjänstens aktuella och framtida verksam het. Denna övergång från praktiska och materiella insatser till institutionella abstraktioner är kunskaper som kan ordnas i tabeller och diagram.
Ovanstående moment i biståndsbedömningskedjan ligger utanför samtalet med klienten. Handläggaren hänvisar ändå till dessa moment och informerar klienten
91 Latour (1998) anger ordet referens då han beskriver hur aktivitet i en praktik följer ett visst mönster, ett regelverk, i syfte att bli giltigt. Handlingarna refereras till re gelverket vilket gör att referensen framstår som mer väsentligt än själva handlingen.
Samtalsinterna dimensioner i behovsbedömningssamtal
om vad som sker med biståndsansökan efter deras gemensamma samtal. Detta exemplifieras i följande excerpt:
Samtal nr. 4, excerpt 4 e. B: Biståndshandläggare K: Klient
664 B: det vi gör nu när vi har pratat runt det hära - så har vi fått en bild ut av hur
665 mycket hjälp du får av viola
666 K: ja:
667 B: och då gör marianne och jag så att vi går igenom det här punkt för punkt
-668 K: ja:
669 B: och sammanställer det - och sen så tar jag kontakt med er igen
670 K: ja:
671 B: för att tala om vad vi kom fram till
Av excerptet framgår att handläggaren redogör för den institutionella ordningen som gäller för biståndshandläggning. Hon beskriver tillvägagångssättet på ett vardagligt sätt och med enkla ord i syfte att klienten ska få handläggningen klar för s ig och veta vad som kommer att hända efter mötet. Denna tydliggörande av den institutionella ramen ökar möjligheterna för klientens och dennes anhöriga att bli delaktiga i b eslutsprocessen. Följande excerpt visar att besked om bistånd lämnas till klienten senare:
Samtal nr. 12, excerpt 12 d. B: Biståndshandläggare K: Klient
624 B: ja: - då - kommerjag ta med mig det här hem och sen kommerjag att skriva ett
625 litet brev till dig och skicka - vad vi - skriva ner det här vad vi har pratat om
626 och så
627 K: ja: tack
628 B: och vilken hjälp du ska ha
629 K: mm mm
630 B: och det du är berättigad till da:
631 K: mm
Intressant i exceiptet ovan är på vilket sätt handläggaren benämner den juridiska dokumentationen och tillvägagångssättet hur beslut meddelas. Hon beskriver detta som "sen kommerjag att skriva ett litet brev" (rad 624, 625). Handläggaren han terar således gränsövergången mellan det institutionella och klientens perspektiv med hjälp av rekvisita från det privata livets sfär. Vidare använder handläggaren rättvisemotivet som grund för det kommande beslutet. Här markerar hon den formella och lagreglerade kontexten (rad 624, 625, 628, 630).
Ett beslut om en förlängning av redan tidigare beviljat bistånd sker oftast redan vid mötet med klienten, om det inte har inträffat några större förändringar. Där finns det i regel inga förhållanden som behöver analyseras ytterligare, utan det löpande biståndet förlängs efter att handläggaren har förhört sig om klientens sociala situation, behov och insats. Detta framgår av följande utskrift:
Samtal nr. 6, excerpt 6 c. B: Biståndshandläggare K: Klient
664 B: ja: ja: nej men då tror jag att - jag har fått veta det jag behöver i alla fall och
-665 mm jag kommer att förlänga det då två år så att =
666 K: =ja:
667 B: du får - hem ett beslut på det sedan då
Uppföljningssamtal och beslut om en förlängning av tidigare beviljat bistånd torde möjligen också kunna användas som en kvalitetskontroll av tidigare beslut, insatser och utfört omsorgsarbete. Enligt vad som framgår i resultatet, benämns inte detta som en kvalitetskontroll och betraktas inte som en kvalitetssäkring, trots socialtjänstlagens påbud om kvalitetssäkring (SFS, 2001: 543, 3 kap. 3§). Intressant är, att i praktiken fungerar uppföljningsbedömning av bistånd som en kvalitetssäkring för utförda omsorgsinsatser men saknar substantiell betydelse i det fortlöpande arbetet. Följande excerpt visar den kvalitetssäkrande funktionen i samtalet.
Samtal nr. 8, excerpt 8 b. B: Biståndshandläggare K: Klienten Annastina
799 B: då så annastina
800 K: är det någe mer jag ska
801 B: ne:j nu är jag nöjd så att säga jag ville följa upp det här och höra liksom hur det
802 fungerar lite grann och du är ju - du är jätte nöid
803 K: och du ska veta att - dom som arbetar nu
804 B: mm
805 K: det kan ju ändra sig - de som arbetar - nu är jätte fina
806 B: mm - vad roligt att du tycker det
Behovsbedömningar som görs i uppföljande syfte avser att undersöka om beslu tet skall kvarstå eller om det skall ändras i något avseende, inte att kontrollera kvalitet.
Som framgår, bestäms det institutionella handlingsmönstret i bedömningen av juri diskt och omsorgsinnehåll. Dessutom framstår det privata livets handlingsmönster och benämningar som ett sätt för handläggaren att överbrygga perspektiv och
Samtalsinterna dimensioner i behovsbedömningssamtal
naliteter. Gränsöverskridandet avser det institutionella och det personliga i samta let. Det som är intressant är att handläggarens arbete inte enbart syftar till att kartlägga klientens omsorgsbehov utan också att begripliggöra institutionella förutsättningar för hjälpinsatserna.
Gränsöverskridande utgör handläggarens arbetsinnehåll vid bedömning av behov. Därför framstår det yrkesmässiga handlandet gentemot klienten ibland som tvety digt. Formaliteter, rutiner och benämningar görs om till vardagsvärldens meningssy stem samt referensramar och begripligheten för det institutionella handlandet grun das i detta aktivitetssystem. Denna inramning påverkar biståndsbedömningens myndighetsutövande funktion i yrkesutövandet så att den i viss mån kamoufle ras. Den bild som framstår av biståndsbedömningen, är att den är en informell verksamhet. Den informella inramningen gör att bedömningen i regel inte får samma bindning till yttre faktorer, i d et här fallet till de juridiska aspekterna av myndighetsutövningen och till ett yrkesutövande. Behovsbedömningens lösa band till yttre faktorer ger konsekvenser för klienten. Klienten blir ännu lösare bunden till sammanhanget.