För att ett beslut om bistånd ska kunna fattas, skall det finnas en formell ansökan om bistånd (SFS, 2001: 543). I anslutning till samtalet görs oftast en sådan
kan. Handläggaren överför den sökandes framställning om bistånd till det insti tutionella juridiska regelverket genom att fylla i klientens önskemål och person data på en ansökningsblankett. Klienten skriver under. Följande excerpt visar hur detta går till. Samtidigt framgår i denna aktivitet hur handläggare och klient tillsam mans konstruerar diskursen som ett uttryck för försök till överenskommelse och gemensam avstämning: Samtal nr. 5, excerpt 5 f. B: Biståndshandläggare K: Klienten Oskar 546 B: nu ska vi se - öskar -= 547 K: =karlsson
548 B: karlsson ja: - nu fl vi se - när är du född öskar 549 K: nittonhunddrasjutton noll tre noll sju - femtiotvå nitton 550 B: då har det nyss varit födelsedag
551 K: ja: det var den (0.5) sjunde mars 552 B: mm - fyrbygatan elva
553 K: ja:
554 B: får se - vad har ni för postnummer här - det är fem åtta ett-555 K: postadressen?
556 B: jag kan ta reda på det det ordnar sig - det kan jag leta upp själv
557 K: jag kan läsa lappen fem åtta ett (sträcker sig fram mot köksskåpet och tar fram 558 en tidning där hans adress står på baksidan av tidningen)
559 B: jag kan slå upp det öskar det går bra jag har postnummerkatalog där borta 558 och ditt telefonnummer är
559 (0.5)
560 K: det är noll åtta nio tre = 561 B: ja:
562 K: tre tre fem sex tre
563 B: mm - så där (tittar gemensamt på fomuläret) ansöker om personlig 564 omvårdnad i form av promenader
565 K: mm
566 B: så har jag skrivit ditt namn och dina uppgifter 567 K: mm
568 B: där kan du skriva under där nere 569 K: var vill du ha' t
570 B: där nere på den raden - där (pekar ut raden) 571 K: (skriver sin namnteckning ) så där
572 B: så
Exceiptet visar hur de båda tillsammans utvecklar diskursen. Handläggaren ini tierar aktiviteten genom att säga "nu ska vi se - öskar"- (rad 546). Oskar i sin tur fyller omedelbart i med "Karlsson" (rad 547), som en fortsättning på handlägga rens yttrande. Klienten visar att han förstår vad det är fråga om och visar sin välvilja att tillsammans med handläggaren fylla i de uppgifter som anges. Denna
Samtalsinterna dimensioner i behovsbedömningssamtal
samkonstruktion av begriplighet och mening benämns här för samkonstruerade (syntaktiska) yttranden. Parterna samkonstruerar tekniskt samtalet genom att fylla i e tt yttrande som den andra har påbörjat. Ansökningsblanketten som skall fyllas i framkallar en gemensam aktivitet som ger handläggaren anledning att gå vidare till nästa sekvens. Handläggaren läser upp biståndsframställan (rad 563, 564) som hon skrivit i ansökningsformuläret. Denna framställan har klienten tidigare framfört och som nu är dokumenterat i ansökningshandlingen. Den muntliga framställningen om omsorgsinnehåll i klientens vardagsliv har därmed transformerats till ett juridiskt dokument. Det är en formell ansökan som skall behandlas vidare enligt juridisk praxis. Här framgår att handling, menings-skapande och aktiviteter hör samman och som ur bedömningens institutio nella perspektiv (rättssäkerhetsaspekt), är tillgodosedda.
Det intressanta här är den gemensamma avstämningen. Det är genom de sam konstruerade yttrandena som parterna försöker komma överens om vad förhål landena är, vad som sagts och vad de har kommit fram till. Fasen framstår som ännu intressantare då handläggaren ibland sammanfattar underlaget (se fasen kartläggning av behov) för bedömningen i slutet av samtalet. Detta kan uppfattas som ett beslut, samtidigt som parterna gemensamt kommer överens om vad som avhandlats under samtalet. Här framgår återigen kraven på att vara tydlig i vad handläggaren vill åstadkomma i ärendet.
Handläggarens uppgift vid samtalet är att samla information for att så småningom kunna fatta ett beslut. Samtidigt måste handläggaren göra klart att bedömningen som görs här, inte är ett beslut. Klienten å andra sidan har ett legitimt intresse att få be sked. Frågan är då om klienten förstår detta. Dilemmat består av att handläggaren förväntas göra en bedömning av klientens omsorgsbehov som samtidigt inte är ett beslut. Hur detta dilemma löses framgår av följande två excerpt:
Samtal nr. 5, excerpt 5 e. B: Biståndshandläggare K: Klient
518 B: jag skriver ansökan om personlig omvårdnad i form av promenader 519 K: ja:
520 B: mm - för det är det det är fråga om 521 K: ja: - det är det det gäller
522 B: och ditt önskemål är att få komma ut varje dag och det får vi se över 523 med vilka möjligheter det finns
523 K: det finns möjligheter
524 B: ja: - men det får jag ju - vi får ta med - få se - vilka möjligheter det 525 finns just i din hemvårdsgrupp
Samtal nr 11, excerpt 11, b. B: Biståndshandläggare K: Klient
526 B: att jag tycker väl (0.3) så att säga - att du har behov av = 527 K: =ja::
528 B: =fårdtjänst da: 529 K: ja: just det
530 B: det kan jag ju se och 531 K: ja:
532 B: ja: - får du sen en rullator då - då är ju det också skäl till att 533 K: ja:
534 B: det kan vara svårt att
-535 K: kan man ta med sig rullator på =
536 B: = fårtjänsten ja: - mm fast det - det ser - också eller det som finns 537 som ett mål hos dig själv det är att
538 K: ja:
539 B: vad heter det - a: - ja: du vill bli bättre 540 K: ja:
541 B: vill komma igång så 542 K: ja:
543 B: så jag kommer nog inte att bevilja för två år utan jag kommer att 544 bevilja på kortare tid
Som framgår löser handläggaren dilemmat i det första fallet genom att dokumen tera klientens behov i en formell ansökan, (rad 518, 522). Om klienten kommer att beviljas bistånd meddelas inte här. Handläggaren betonar klientens önskemål (rad 522) och hänvisar till att undersöka vilka möjligheter det finns i h emtjänst gruppen att ge denna insats (rad 522, 523, 525), inte till om klienten har behov av insatsen eller inte. En sådan hänvisning innehåller ett outtalat beslut om att bistånd beviljas men problemet är huruvida det finns personal till insatsen. Som framgår i samtalet är skillnaden mellan bedömningen av behovet inför ansökan, det definiti va beslutet och möjligheten till att genomföra insatsen inte helt tydliga.
I det andra fallet konstaterar handläggaren att biståndssbehov finns (rad 526, 528, 530). Biståndet fårdtjänst motiveras dessutom av att klienten kommer att få en rullator (rad 532, 535) vilket förstärker beslutet. Beslutet om färdtjänst är riktigt eftersom klienten har svårt att gå och själv ta sig fram. Sedan säger hand läggaren att hon inte kommer att bevilja för två år vilket är ett kommunalt rikt märke utan för kortare tid. Här framgår klart att biståndsbehovet och beslutet om bistånd är separata delar i den institutionella ordningen.
Samtalsinterna dimensioner i behovsbedömningssamtal