en 91årig dam och dennas sonhustru, samtalar om, hur stödinsatserna genomförs i hemmet av vårdbiträdena. Klienten är inte riktigt nöjd med hur väl vårdbiträde na bäddar hennes säng. Analysfokus här är riktat mot hur det äldreinriktade soci ala arbetets institutionella tradition argumenteras och vidmakthålls i parternas samtal, dvs hur spåren från historien syns i behovsbedömningssamtal.
Av samtalet framgår klientens och sonhustruns uppfattningar om vårdbiträdesperso nalen inom hemtjänsten. Klienten redogör för stödinsatsen bäddning som hon far på morgnarna.
Samtal nr. 9, excerpt 9 c. B: Biståndshandläggare K: Klient
A: Anhörig (sonhustru)
80 K: men det är ju - ingen vidare för dom bara lägger ihop sängen 81 B: säger du
82 K: ((skrattar)) - det är två stycken som bäddar ordentligt 83 A: ((skratt))
84 B: jaha: - du är inte riktigt nöjd - säger du till da: 85 K: ja:
86 A: det är det att dom viker inte nattlinnet alla och det är det - vill hon 87 men - jag sa att det är bara att be dom att dom gör det
88 A: mm mm
Det excerpt ovan illustrerar är, att ord som "personal" eller "vårdbiträden" överhuvudtaget inte nämns, när samtalet kommer in på den personal som arbetar hos klienten. Personalen tycks bestå av ett antal olika personer, eftersom bara två av dem kan bädda ordentligt enligt klienten (rad 82). Klienten benämner vårdbi trädena med "dom" (rad 80). Detta efterföljs av att sonhustrun använder samma uttryckssätt (rad 86, 87) vid beskrivning av att vårdbiträdena inte viker den äldre damens nattlinne i samband med bäddningen (rad 86).
Intressant är hur de båda visar att ordet "dom" identifierar i samtalet om perso nalen. Ordet "dom" är tillräckligt för att parterna skall förstå vad som avses i stället för att använda yrkestitel eller egennamn. Det är således begripligt för alla deltagare hur man placerar förståelsen i denna interaktionella kontext. (Att också handläggaren själv aktivt använder "dom" framgår av excerpt 9 d.). För att för klara interaktionen hämtas återigen hjälp från Goffman (1983, s. 18) som be nämner detta som common understanding och shared presuppositions. Benäm ningen av personalen som "dom" fungerar som en effektiv minimal term som är
Situationsöverskridande aspekter i behovsbedömningssamtal
helt uttydbar av de andra i samtalet. Denna delade förståelse och kunskap gäller således inte generellt utan endast för denna grupp och i detta sammanhang. Det intressanta är sättet att tala om personalen som en icke namngiven yrkesgrupp, vilket är vanligt förekommande i hela datamaterialet. Situationen karaktäriseras av att deltagarna är bekanta med sättet att utrycka sig så om personalen. Det intressanta är varför "dom" åsyftas som ett kollektiv skild från dem som är närvarande.
Som ett alternativ till "dom" använder klienterna "flickor", ett uttryck som är en blandning av en institutionell kategori och samhället. Detta framgår av nästa excerpt. Benämningen "flickor", om vårdbiträden är en vanligt förekommande kategori. Ord som vårdbiträde, undersköterska eller någon annan yrkestitel som referens i samtalen på denna yrkesgrupp förekommer nästan inte alls. Då det gäller referens till vårdbiträdet i singular, benämns detta oftast med egennamn.
Samtalet i nästa exceipt handlar om vårdbiträdenas kunskaper eller snarare bris ten på sådana, när det gäller hur en säng skall bäddas:
Samtal nr. 9, excerpt 9 d. B: Biståndshandläggare K: Klient
A: Anhörig (sonhustru)
89 A: det är ju olika för flickerna måste ju lära sig har jag sagt 90 B: mm mm
91 K: det är ju det 92 B: mm
93 K: jag tycker att dom skulle kunna någe hemifrån 94 A: ((skratt))
95 B: ja: man kan tycka det 96 K: ja:
97 B: men det är inte riktigt lika dant som när vi växte upp 98 K: * ne: j *
99 B: ne:j - för då fick man lära sig väldigt mycket hemma 100 K: ja: det fick man
101 B: ja: men - jag har träffat på ett fall faktiskt där det var så att - man inte 102 visste vad man skulle göra med - lakanen
103 K: ° ne:j °
104 B: hon hade underlakan - och så hade hon täcke - och så hade hon 105 överlakan
106 K: mm
107 B: så att - det där fick dom inte riktigt ihop 108 A: ne:j
109 B: ne:j
110 A: det är många som inte har sett ett överlakan 111 B: ne:j
112 A: det har ju farmor också
113 B: just det dom visste inte vad dom skulle göra med den ena 114 A: ne:j nej nej
Den bakgrundskunskap, som alla tre refererar till, är att vårdbiträden (flickorna) som yrkesmässigt arbetar i hemtjänsten och i andras hem, ska känna till hur oli ka sysslor i ett hem skall skötas. Så långt är dessa naturligtvis rimliga och riktiga krav. Det som är tänkvärt är uppfattningen om hur och var dessa kunskaper skall inhämtas. Klienten för in familjeperspektivet och menar att vårdbiträdena borde ha lärt sig detta i hemmet (rad 93). Handläggaren går med på klientens linje (rad 95) om att flickorna borde ha lärt sig hemmets skötsel i sina egna hem. Ett så dant ställningstagande tolkas här som uttryck för den historiska traditionens argument för kvinnans roll som mor, uppfostrare av sina barn och ansvarig för hemmets skötsel. Det är också kvinnan som undervisar och lär ut hemmets sköt sel till barnen (flickorna). Vårdbiträdenas yrkeskunnande argumenteras således som könsrelaterade kunskaper som lärs ut i hemmet, inte som kunskaper som inhämtas vid särskilda yrkesutbildningar.
Handläggaren fortsätter sedan att jämföra med hur det var när både handläggaren och klienten var unga. Kunskaper om hemmets skötsel fick man lära sig hemma, vilket inte är fallet nuförtiden (rad 97, 99). Men hur det är reds inte ut i samtalet på annat sätt än att vårdbiträdena saknar kunskaper inom dessa arbetsmoment. Detta bekräftas av klienten (rad 100).
Sedan fortsätter handläggaren med att exemplifiera fall från sin yrkeserfarenhet om vårdbiträden, som inte förstår sig på hur sängar bäddas med både överlakan och underlakan (rad 101, 102, 104, 113). Detta sker med underförstådd referens till att unga människor idag inte känner till att så görs, eftersom de enbart har erfarenheter av att bädda med påslakan och ett underlakan. När vårdbiträden skall bädda med två lakan, ett över- och ett underlakan, hos äldre personer som fortfarande bäddar på det sättet, får de inte detta att gå ihop (rad 107). Denna uppfattning om kunskapsbrist bifalls av sonhustrun som i sin tur generaliserar om vårdbiträdenas brist på denna bäddningskonst (rad 110) och säger att "det är många som inte har sett ett överlakan".
Sättet att resonera kring vårdbiträdenas yrkesbenämning som "flickor", "dom" och om yrkeskunskaper är uttryck för delade kunskaper. Man gör gällande att arbete med hemmets skötsel hos äldre är hushållsarbete. Alla tre personerna i samtalet vidmakthåller denna uppfattning genom att uttrycka den (Shotter, 1993). Det är argument från tidigare tidsperioder som upprätthålls och uttrycks i samtalet. Detta kan tänkas ha effekter på hur vårdbiträden som yrkesgrupp upp fattas. Om vårdbiträdenas omsorgsarbete består av att det är flickor som utför hushållssysslor i de gamlas hem, krävs inte heller några särskilda yrkeskunska per, då det endast är uttryck för kvinnlighet. Det borde alla kunna åtminstone om de är flickor. Frågan som kan ställas är o m handläggarna spelar med i
Situationsöverskridande aspekter i behovsbedömningssamtal
nas uppfattningar utan att egentligen helt dela den, eller är det så att handläggar na vill visa förståelse för klientens åsikter och värderingar? Dessa olika perspek tiv möts i det hembaserade omsorgsarbetet hos gamla människor och utgör en del i hur begriplighet och mening skapas i interaktionen mellan människor.
Berger och Luckmann (1979) kallar överföring av sådana institutionella kunska per, som här beskrivits, för sedimentering och tradition av kunskaper. Det är språket som objektiverar de gemensamma kunskaperna och gör dem tillgängliga för alla. Objektiveringen av erfarenheten i sp råket gör att den sedan kan införli vas med en mer vittomfattande tradition som yrkestitlar eller vårdbiträdenas yrkeskunskaper (a. a.).
Om exempelvis argument framfördes att vård och omsorgsarbete också består av andra uppgifter än att ta hand om praktiska uppgifter i hemmet, hade implicit fram kommit att arbetet är ett yrkesarbete som kräver särskild utbildning och yrkestitel. Hade det dessutom framkommit att arbetsuppgifter, som utförs i samband med hemmets skötsel, måste läras in så väl som andra arbetsuppgifter vid yrkesutbild ningar, hade arbetet inte automatiskt blivit kopplat till kvinnlighet. Det hade då fun gerat som en motvikt till traditionens vidmakthållande.
Den av klienterna för givet tagna kategorin "flickor" i studiens resultat avser således vårdbiträden i hemtjänst. Oftast benämns dessa med tillägget "rara och söta flickor". Flickornas vänliga bemötande och omtanke betonas särskilt, vilket följande excerpt illustrerar. Klienten uttrycker tillfredsställelse med vårdbiträde nas bemötande av henne samt hur vårdbiträdena bäddar sängen, i motsats till det förra exemplet. Emellertid är det vårdbiträdenas hantering av klientens nattlinne som i båda exemplen lyfts fram som ett mått på belåtenhet.
Samtal nr. 8, excerpt 8 a. B: Biståndshandläggare K: Klient
97 K: varje morgon så kommer det en väldigt rar och söt flicka för att 98 B: mm / /
101 K: och va - o:: va gulliga dom är dom är så fina! - köper blommor till mig och 102 ger mig presenter i *istället för att jag ger dom presenter* /.../
125 K: för jag har en så bred säng så jag kan inte bädda den själv - och det gör dom 126 väldigt fint
127 B: mm
128 och så är dom söta och rara /..../
140 K: sen - klo - mellan sex och sju kommer dom - nån 141 B: mm
142 K: rar flicka 143 B: mm
144 K: och - bäddar - gör ordning min säng och lägger upp det - och ibland så tar 145 dom mitt nattlinne och gör en ros av
146 B: oj:da:
147 K: precis som på ett hotell 148 B: ja: det är alldeles perfekt!
149 K: ja: precis! lägger upp det så snyggt och sen tar dom vischyvatten och sätter 150 det vid sängen - och sen - frågar dom om jag vill ha kaffe eller någon dricka
Här positioneras vårdbiträdenas yrkesfunktion som ett kundrelaterat servicemöte och jämförs med hotellpersonalens arbete, snarare än hushållsarbete och arbete med hemmets skötsel. Vårdbiträdesrollen sammankopplas med betjäning, inte till kvinnlighet i första hand. Frågan som kan ställas är, om de kunskaper som klienterna gör gällande här, är funktionella i den nuvarande situationen. Det som framkommer i resultatet är att argument vid beskrivning av omsorgsarbetet sak nar kategorier som välfärdsarbete, socialt arbete eller vård- och omsorgsarbete.
I båda exemplen ovan talar klienterna om personalen som "flickor" både när det gäller flickorna som inte kan bädda en säng och talet om "söta rara flickor". Det som samtalen visar är att handläggarna och klienterna tillsammans bildar en allians mot hemtjänstpersonalen, "flickorna". Handläggarna och klienterna talar med andra ord om den frånvarande gruppen som en annan grupp, en utegrupp, som båda förhåller sig till på ett samstämmigt sätt. I det första exemplet förhåller sig klient, anhörig och handläggare samstämmigt och kritiskt, i det andra sam stämmigt och positivt. Här handlar det således om handläggarnas hantering av en moralisk ordning. Frågan gäller huruvida de ska perspektivisera den utifrån personalen eller bilda allians med klienten mot personalen.
Sammanfattning
I detta kapitel har redovisats hur institutionell kontext är delar i behovsbedöm ningen. Redovisningen har riktats på mötet mellan;
• professionell och institutionell praktik, • professionell och institutionell kontext, • det institutionella och personliga,
• det professionella och traditionella i behovsbedömningssamtalen.
Olika perspektiv mellan den professionella och institutionella praktiken framgår av att samband mellan dem saknas när det gäller psykosocialt omsorgsstödjande samtal. Handläggaren utövar arbetsuppgifter i mötet med klienten, som inte exi sterar i den institutionella ordningen. Detta gör att hon inte erhåller vare sig
Situationsöverskridande aspekter i behovsbedönmingssamtal
stitutionellt eller professionellt stöd för arbetsuppgiftens genomförande. Att samband saknas mellan professionell och institutionell praktik begränsar de äld res möjligheter att få ett professionellt omhändertagande vid behov av existenti ellt och psykosocialt stöd inom äldreomsorgens institutionella ram. Här finns ett gap mellan institutionell ordning och professionell praktik.
Relationen institutionell och professionell kontext är en del i mötet med klienten och visar sig i att handläggarens professionella identitet grundas på institutionell ideolo gisk ordning snarare är kunskaper på vetenskaplig grund.
Moralisk kontext i behovsbedömningssamtal grundas på positiva sociala attribut i den professionella yrkesutövningen och på att tolka ramen för det formstyrda samspel som samtalet utgör.
Tolkningen av samtalsramen utgör grund för hur klienten tolkas och typifieras. Grunden för den förståelsebas som samtalen utgår från kan antingen vara inter-generationella skillnader mellan samtalsparterna eller att klienten kan hålla sig inom samtalets ramar. Om klienten överträder ramen tolkas hon som glömsk eller inte tillförlitlig. Mot denna identitetskonstruktion försöker klienten demon strera fysisk hälsa eller bilder från yngre dagar, varvid en balanserad bild av klienten utifrån ett livsloppsperspektiv ges. Handläggaren uppfattar emellertid inte alltid funktionen av dessa minnesbilder i samtalen.
Mötet mellan det institutionella och personliga handlar om klientens utsatthet för institutionell ordning och problem. Klienten far ibland finna sig i att bli utan matle veranser eller hjälp med morgonhygien, om det är så att det saknas personal. Körru-tiner för matleveranser styrs av rättviseprinciper efter turordning och inte av princi per för klientens behov eller önskemål. Dessutom framgår att den uteblivna om sorgsinsatsen inte alltid meddelats klienten, utan denne får själv undersöka anled ningen till utebliven hjälp. Sådana institutionella ordningar framgår som problema tiskt ur såväl yrkesmässigt perspektiv som ur klientens perspektiv. Handläggaren får svara för bristande institutionell ordning, ibland i strid mot professionellt kunnande. Olika moraliska ordningar och rationaliteter framgår då handläggare bemöter klien tens vardagsmoral som ett byråkratiskt administrativt problem. Mot detta bemötande hävdar klienten rätten att bli respekterad för sin vilja att göra rätt för sig. Klientens perspektiv förblir emellertid utan röst i det institutionella sammanhanget.
Traditionens argument framträder och vidmakthålls i samtal mellan handläggare och klient. Hemtjänstpersonalens yrkesbenämningar och kunskaper argumenteras (flick or) utifrån historisk och kulturell tradition för kvinnans roll som mor, ansvarig för hemmets skötsel och som uttryck för kvinnlighet. I behovsbedömningssamtalen framträder hemtjänstpersonalen som en yrkesgrupp utan yrkestitel och i vissa fall utan yrkeskunskaper.
•