Som framgått har äldreomsorgen utformats utifrån olika ideologiska ställnings taganden. Dessa har grundats på så väl religiösa som humanistiska och sociala ideal för hjälparbetet. Genomförandet av hjälparbetet har skett genom kyrkan, staten, familjen/hemmet och den kvinnliga sfären. De ideologiska inriktningarna har överförts till kunskaper och praxis. Äldreinriktat socialt arbete förstås då som ett socialt förlopp, (åter)skapat och framställt genom institutionella och sociala praktiker. I den följande texten är ambitionen att peka på hur den ideolo giska överföringen har framställts i yrkesutveckling och yrkesfunktioner.
Yrkesutvecklingen för föreståndare inom äldreomsorgen39 har genomgått fem olika faser beroende på gällande socialpolitik och samhällsstruktur (Trydegård 1996, s. 171). Varje fas har satt sin prägel på yrkesfunktionen, som namnges av Trydegård som kontrollerande funktion, trivselskapande funktion, sjukvårdande och administrativ funktion, serviceförmedlande funktion, den socialt betonade funktionen och betoning på chefskap och myndighetsutövning.
Under 1910- och 1920-talen hade föreståndaryrket en kontrollerande funktion. Föreståndaren för fattigvårdsanstalten var en tjänsteman, som oftast var en man som representerade fattigvårdsstyrelsen och som sådan kunde denne kontrollera och uppfostra de intagna. Om det var en kvinna, kallades hon för husmor. Den ideologiska inverkan på yrkesfunktionen utgjordes av den rådande synen inom fattigvården som auktoritär och som krävde underkastelse och lydnad av de in tagna. Under 1930- och 40-talen tonade en trivselskapande funktion fram, där ambitionen för föreståndarinnan (nu var det helt ett kvinnligt yrke) var att skapa trivsamma inackorderingshem för skröpliga gamla. Det ideologiska budskapet
39 Utbildningen till föreståndarinnor för fattigvårdsanstalterna startades år 1908, av Svenska fattigvårdsförbundet (SFF), som var en filantropisk organisation, etablerad 1904 (Trydegård, 2000; 1996).
Möten mellan förr och nu i ä ldfeinriktat socialt arbete
var att ålderdomshemmen skulle likna det egna hemmet och föreståndarinnans uppgift var att skapa hemkänsla och trivsel (a. a. s. 171).
Under 1950- och 60-talen fick den sjukvårdande och administrerande funktionen större vikt i yrkesfunktionen. Anledning till det var dels efterfrågan på sjukvårdskompetens i den institutionella åldringsvården, dels samhällets satsningar på förbättrad bostadsstandard för äldre. Den senare ledde till efterfrå gan på hemvård. Yrkeskåren eftersträvade samhällssanktion i f orm av legitima tion och andra behörighetskrav, motiverat bl a av ökade sjukvårdsuppgifter i arbetet, men dessa hörsammades inte.
Inom den slutna åldringsvården,40 ålderdomshemmen och sjukhemmen arbetade såväl sjuksköterskor som ålderdomshemsföreståndare. Att vara gammal blev synonymt med att vara sjuk. Det är också under denna period som det utveckla des två olika funktioner av yrket, en funktion som äldresjuksköterska och en administrativ funktion som hemvårdsassistent (Trydegård, 1996).41 Hem-vårdsassitenten skulle bedriva uppsökande verksamhet och leda hemvårdsarbe tet för äldre. Denna inriktning i äldreomsorgen har sedan kommit att bli basen för samhällets hela vård-, omsorgs- och servicefunktion.
I 1970-talets ideologi betonades den serviceförmedlande funktionen. Trydegård (1996, s. 173) beskriver hemtjänstassistenten som behovsadministratören med väskan full av service att dela ut till alla hjälpbehövande. I 1970-talets geronto-logiska litteratur och forskning pekades ett antal faktorer ut som väsentliga för de äldres upplevda livskvalitet. Dessa var meningsfull aktivitet, integration i samhället, variation i vardagen (arbete - vila) och tiygghet (Esping & Carlsund, 1978, s. 212). Äldre sågs som aktiva självbestämmande individer som trots funk tionsbegränsningar hade resurser värda att ta vara på.
Ett socialhumanistiskt synsätt på äldre inträdde. I det äldreinriktade sociala arbe tet betonades en helhetssyn på människan, fysiskt, psykiskt och socialt. I Social tjänstlagen uttrycktes demokrati och solidaritet som den ideologiska grunden för
40 Med begreppet sluten åldringsvård avsågs boende vid ålderdomshem, vård vid sjuk hem och vård vid landstingens geriatris ka avdelningar, sk somatisk långtidssjukvård. Begreppet öppen åldringsvård innebar vård som gavs till äldre i den egna bostaden, sk hemvård. Dessa begrepp gällde fram till socialtjänstlagens (SoL) tillkomst 1982 och ersattes med "bostäder med gemensam service (servicehu s)". Efter ädelreformen som trädde i kraft den 1 januari 1992, användes i SoL ett samlingsbegrepp för olika äldreboendeformer "särskilda boendeformer för service och omvårdnad" (Grönwall & Holgersson, 1993, ss. 13, 55, 66; Esping & Carlsund, 1978, s. 33).
41 Yrkesbenämningen hemvårdsassistent ändrades till hemtjänstassistent under 1980-talet.
det sociala arbetet. Socialtjänstlagen som trädde i kraft 1982, uttryckte social tjänstens mål (SFS, 1980: 620, § 1) som:
Samhällets socialtjänst skall på demokratin s och solidaritetens grund främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmande rätt och integritet.
I socialtjänstlagen beskrevs hur det äldreinriktade sociala arbetet skulle vara utformat. Det skulle bygga på individens ansvar, samtidigt som solidaritet ut gjorde grunden. I balansgången mellan individens ansvar och det institutionella ansvaret betonas betydelsen av självbestämmande och integritet i vardagslivet.
Under 1980-talet försvann den medicinska tyngdpunkten i yrket helt (Trydegård, 1996). Yrkesidentiteten knöts till det sociala stödet för normalt boende for äldre. De två yrkesprofilerna ålderdomshemsföreståndare och hemvårdsassistent sam mansmälte till en. Insatserna riktades till att tillgodose människors möjligheter till eget självständigt liv och boende. Ett uttryck för detta synsätt var att undvika ett åldersegregerat boende. Särskilda servicelägenheter byggdes under 1980-talet för att möjliggöra integrering. Dessa var handikappanpassade lägenheter i ett vanligt bostadsbestånd.
I 1990-talets riktlinjer för äldreomsorgen lyftes tre grundläggande ideologiska principer fram. Dessa var integritet, trygghet och valfrihet (SOU, 1994: 139). Valfrihet i boendet betonades särskilt. Människor, även de med mycket omfat tande vårdbehov, kunde välja att bo kvar i sin invanda miljö. Begreppet service boende ändrades till särskilt boende och avsåg tillämpning på äldre personer i behov av omvårdnad och vård, dementa personer som kräver ständig tillsyn, psykiskt sjuka och störda personer som inte klarar av eget boende, yngre perso ner med omfattande funktionshinder samt personer med missbruksproblem.
Under 1990-talet betonades myndighetsutövning och chefskap i yrkesfunktionen (Trydegård, 1996). Myndighetsutövningen42 innebar att besluta om bistånd
en-42 Begreppet myndighetsutövning finns enligt Grönwall och Holgersson (1993, s. 40) inte definierat i lag, men finns beskriven i förarbetena till den tidigare förvaltningsla gen. Enligt dessa ansågs myndighetsutövning föreligga när en myndighet ensidigt har rätt att besluta om en förmån, rättighet eller skyldighet för den enskilde. Beslut enligt 6 § SoL är således myndighetsutövning.
Möten mellanförr och nu i äldreinriktat socialt arbete
ligt 6 § SoL. Att utöva chefskap kom från marknaden med dess marknadsmässi-ga ormarknadsmässi-ganisationsmodeller och som kom att tillämpas i äldreomsorgen.43 Mark-nadsmässiga termer började göra sig gällande. Yrkesbenämningar som områdes chef, enhetschef, hemtjänstchef infördes. Kommunerna inrättade beställar- och utförarenheter, som organiserade arbetet och insatserna till de äldre. Äldreom sorgen hade blivit en tjänsteproduktion, som kunde köpas och säljas, allt efter bästa offert.
Arvidsson (1997) konstaterade i en studie, i vilken hon intervjuat kommunala förvaltnings- och personalchefer om deras syn på kompetenskrav för arbetsle-dande personal inom äldreomsorgen följande:
De nya strategier for ledning av verksamheter som vi möter i dag med stark betoning på marknadsorientering och ökat resultatansvar fordrar mer aktivt och ofta mer individuellt ansvarstagande än tidigare. Oavsett om arbetsgi varna önskar coach, innovatörer entreprenörer eller någon annan typ av leda re vill man ha en som tänker, är kreativ och framsynt, en som ensam ansva rar (a. a. s. 37).
Önskvärda egenskaper för arbetsledare inför 2000-talet är inte samhälls-moderlighet så som det uttrycktes inom den filantropiska eran, utan snarare egenskaper som då beskrevs som manliga. Det är kreativitet, framsynthet, analy tisk förmåga och ansvarstagande som efterfrågas.