I 2000-ta lets ideologiska budskap för äldreomsorgen hörs krav på kunskapsbase-rat arbete. Ambitionen är att äldreomsorgen skall möta den gamla människan i den stora förändring, som det i nnebär att åldras (Engqvist, 2002). De äldrepoli tiska nationella målen idag är:
att äldre människor skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhäl le och över sin vardag, kunna åldras i trygghet och med bibehållet
oberoen-43 Affärsvärldens marknadsorientering och lönsamhetsmodeller, {profit making) utgör
en framträdande arbetsrelaterad position och yrkesidentitet som baseras på att kon stant förändra produkter och utföra dessa på beställning. Detta, för att kunna överleva på n konkurrensutsatt marknadsplats. I den marknadsorienterade ideologin ingår be grepp som arbetsfördelning, möjliggörande, visioner, delat beslutstagande, flexibilitet och lokal organisation. Detta innebär att de anställdas ansvar för arbetet flyttas nedåt i organi sationen, i sy fte att dela på ansvaret mellan ledning och de som utför arbetet. Denna re torik i ansvarstagande skymmer diskursen om lönsamhet och betonar i stället arbetets eti ska aspekter i s yfte att det motiverar personalen att ta uppgiften om ansvar som viktigt. Det som karaktäriserar modellen är en växande deprofessionalisation. Alla skall kunna sköta det löpande arbetet i en organisation (Sarangi & Roberts, 1999, ss. 9-10).
de, bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg (Reg. prop. 1997/98:113).
I målen för äldrepolitiken är oberoende, inflytande och trygghet det väsentliga. Eng-qvist, (2002) säger att "vi ska förverkliga det fulla medborgarskapet" och avser äld res rättigheter i samhället på olika nivåer. Med olika initiativ och åtgärder skall kommunernas och landstingens verksamheter riktade mot äldre människor förbätt ras. Exempel på sådana områden är förbättrad samverkan på olika nivåer mellan kommuner och landsting, bättre tillgång till både medicinsk och social kompetens, ökad läkarmedverkan i äldreomsorgen och äldrevården, tydligare ledarskap, uppsö kande verksamhet, rådgivning om kosthållning och medicinering, ökad information och klientemas medverkan, bättre former för anhörigstöd, kvalitetsarbete och bättre vård i livets slutskede (Reg. skrivelse 2002/03:30).
Tre dominerande ideologiska överföringar styr allt socialt arbete, enligt Payne (1997). Han namnger dem som reflexivt-terapeutiskt synsätt, socialistiskt-kollektivistiskt synsätt och individualistiskt-reformistiskt synsätt.
Med ett reflexivt-terapeutiskt synsätt ses socialt arbete som ett sökande efter bästa möjliga välbefinnande för individer, grupper och samhällen. Socialt arbete syftar då till att främja, stödja och underlätta personlig tillväxt och självförverk ligande. En konstant process av interaktion med andra, möjliggör utveckling. Denna process av ömsesidig påverkan anger det sociala arbetets karaktäristika som reflex-ivt. Människor förvärvar på detta sätt makt över sina känslor och sin livsstil och kan därigenom övervinna svårigheter och begränsningar i livssituationen.
Utifrån ett socialistiskt-kollektivistiskt synsätt ses socialt arbete som ett sökande efter samarbete, kollektivitet och ömsesidigt stöd i samhället, så att människor i olika svårigheter kan vinna makt över sina egna liv. Socialt arbete syftar här till att göra det möjligt för människor att aktivt delta i en process av lärande och samarbete med andra människor. Detta främjar sådana institutioner, där människor kan vara delaktiga och på så sätt bidra till förändring. Personlig till växt och självförverkligande är inte möjliga med mindre än att det sker samhäl leliga förändringar som möjliggör dessa.
Med ett individualistiskt-reformistiskt synsätt, ses socialt arbete som en fråga om välfardsservice till individer. Det möter individuella behov och förbättrar servi cen, så att socialt arbete och service kan fungera på mest effektiva sätt. Att åstadkomma samhällsförändringar, så att mera jämställdhet mellan olika grupper skapas, är knappast möjligt med detta synsätt. Orsaken är att det mesta i det praktiska sociala arbetet refererar till småskalig individuell förändring, vilket inte leder till några större samhällsförändringar. Intresse finns att individ och samhälle bättre anpassas till varandra.
Möten mellan förr och nu i äldreinriktat socialt arbete
Varje synsätt innebär en riktning for det sociala arbetet, men samtidigt f inns kritik eller modifiering av andra synsätt. Det finns också likheter mellan de olika synsät ten, enligt Payne (1997). Exempelvis liar både reflexivt-terapeutiskt synsätt och socialistiskt-kollektivistiskt synsätt förändring och utveckling som fokus. Även re flexivt-terapeutiskt och individualistiskt-refonnistiskt synsätt har gemensamt fokus i det individuella forändringsarbetet, snarare än i det samhälleliga.
Payne poängterar dock att de flesta uppfattningar om socialt arbete inkluderar element från vart och ett av de olika synsätten. Detta gör att det sociala arbetets natur är tvetydigt och ifrågasatt. Hur dessa motsättningar kan lösas varierar i förhållande till tid, sociala villkor och den kultur, inom vilken frågorna ställs (Payne, 1997). Payne menar också att den debatt som förs mellan teorier i socialt arbete inom respektive synsätt i grund och botten utgör debatter mellan dessa underordnade synsätten.
Grönwall och Holgersson (1993, ss.ll, 47) diskuterar den svenska socialpoliti kens förändring och menar att den från 1930-talet byggts på den institutionella (generella) socialpolitiska modellen. Den utmärks bl a av att en stor del av brut tonational produkten (BNP) går till socialpolitiska utgifter, kapitalbildning i samhällets regi, skattefinansiering och normalstandard. Det som tycks ha hänt på 1980-talet är ett trendbrott. Den institutionella socialpolitiken har till vissa delar ersatts av en marginell socialpolitik. Den kännetecknas av tilltro till marknadskraf ter och till privat verksamhet, välgörenhet, selektiva åtgärder, avgiftsfinansiering och individuell social kontroll. Klart är att individinriktade förklaringar av sociala problem har fatt genomslag sedan 1980-talets början (a. a.).
Det sociala arbetet inom äldreomsorgen präglas av en officiell värdegrund, som kan hänföras till omsorgens idealitet om människors välbefinnande, individuali tet, rätt till integritet, medverkan och normalisering (SFS, 2001: 453). Synsätten ger stöd för den individuella självbestämmanderätten och autonomin men också stöd för aktivt deltagande, oberoende och medverkan i samhället. I synsätten finns också föreställningar om förhållningssätt (SFS, 2001: 453, 3 kap., § 5), av vilka det framgår att insatser skall utformas och genomföras tillsammans med den enskilde och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och andra föreningar. Då en omsorgsuppgift utförs, uppstår en relation mellan den som utför och den som tar emot hjälp. Relationen kan vara av olika kvalitet. Om hjälpen ges mekaniskt och mottagaren behandlas som ett ting, får hjälpen ingen mellanmänsklig betydelse. Utförs samma uppgift med omtänksamhet, så att mottagaren tillåts känna sig sedd och uppmärksammad, är detta ett uttryck för god mellanmänsklig relation. Betydelsen av prefixet "om" i ord som omvårdnad, omsorg, omtanke, uttrycker den mellanmänskliga hållningen till en annan män niska (Alfredsson & Melin, 1983).
Ovan beskrivna mellanmänskliga hållning innehåller, kominunikativa handlingar som refererar till socialt samspel, verbala initiativ och responser på samtal och hand ling. Det är, enligt Echeverri (1999) den interaktiva kommunikationsprocessen, som är drivkraften i sk apandet av ett positivt bemötande i möten mellan människor. Det kan konstateras, att den mellanmänskliga hållningen i äldrearbetet är en social prak tik, som huvudsakligen är kommunikativ till sin karaktär.
De språkliga handlingarna har betydelse för etiken i den sociala relationen mel lan människor. Shotter (1993) benämner detta som moral sensibility. Då en språklig relation ändras, exempelvis genom att den ena parten säger "jag och du" i stället för "jag och doktor Andersson", förändras parternas sätt att förhålla sig till varandra. Det är en relation till en annan människa som tar en diskursiv form i handlingar och yttranden.
Sammanfattning
Som framgått har äldreomsorgens utformning fram till idag, skiftat allt efter de idéer, som varit gällande. Det speciella i denna utformning är att det äldreinrik-tade sociala arbetet är grundat i såväl det familjebaserade omsorgsarbetet, med närhet, relationer, känslighet och självuppoffring, som den institutionsbaserade omsorgen med kontroll och individuella begränsningar. Det som förenar dem båda, är det kvinnliga arbetet. En sammanfattning av detta förlopp beskrivs i följande tabell 1.
Möten mellan förr och nu i äldreinriktat socialt arbete
Tabell 1. Ideologiska argument för samhällets stöd till äldre och förväntade kunskaper och förhållningssätt hos personalen
Ideologisk Orsak till Hand Åtgärds Synen pä Förvänta Förvänta inriktning hjälpbe lings- form/ äldre de yrkes de förhåll hov inriktning tekniker kunskaper ningssätt
Lutherska Självför- Med arbete Stora Som lata Överva
trestånds- vållad som straff behand kande,
politiken lättja (indi
viden) lingshospi tal kontrolle rande, fostrande
Filan tropi Socialt Upplys Frivilligt Som barn Altruism,
kaos ning, väl arbete, hemmets
(individen) görenhet, moralisk upprust ning hjälp till självhjälp, individua litet, per sonligt förhållan de, hembe sök, råd etik, estetik närhet, deltagande, självupp offring, vänlighet, uppfost rande
Det mo Samhällets Med veten Vårdhem, Som sjuka Sjukvårds Självupp
derna struktur skapens expert kunskaper, offring
projektet (industria hjälp, hjälp, husmors
lisering) rationell socialin kunskaper
(samhället) planering genjörer
Solidaritet Begräns Stödja, Hemtjänst/ Som vitala Socialve Altruism,
ningar i utveckla sjukvård, tenskapliga närhet,
den egna och frigöra eget/särskilt kunskaper, deltagande,
funktionen människors boende, ekonomi, självupp
(individen) resurser, lättåtkomlig administra offring.
(samhället) förebygga service, tion, ar självstän
begräns tekniska betsled dighet,
ningar hjälpmedel, rehabiliter ing ning, rättstil lämpning framsynt het
Fullt med Antalet och Förbätt Uppsökan Som obe Tydlig Färdighe
borgarskap andelen ringar i de verks., roende arbetsled ter, förmå
äldre i kommuner ökat samar ning och ga, analys
befolk och lands bete mellan handled
ningen ting huvudmän ning av
ökar nen, ökad personal
(individen) kompetens, anhörig stöd, kvali tetsarbete, fler anställ da
Enligt typifieringarna ovan har det inte varit personalens kunskaper, som efter frågats och gjorts synliga i första hand, utan egenskaper. Det är kvinnans vår dande och uppoffrande egenskaper som arbetet huvudsakligen är uppbyggt kring. Yrkesidentitet relateras till känslobaserat, kvinnligt husmorsarbete med inslag av sjukvårdskunskaper. Först under den senaste perioden i äldreomsorgen har krav ställts på bredare kunskaper i s amhälls- och beteendevetenskap i k om bination med vårdkunnande hos personalen (Högskoleverket, 1997). Parallellt har tidigare traditioner funnits bestående av förväntningar på självuppoffring, närhet och altruism.
Trydegård (2000) summerar i sin studie av yrkesgruppens professionalisering och yrkesroll under hundra år:
The role has variously been one of social control, superintendent, paramedic, home-maker and carer, social worker, and budget manager (a. a. s. 30).
Denna variation av yrkesroller sammanfaller med äldreomsorgens historiska utveckling och ideologiska överföringar. Emellertid innefattar den historiska utvecklingen inte professionalitet. I förhållande till teorier om professioner och definitioner av professionalitet räknas biståndshandläggare inte till de yrken, som betecknas som profession i strikt mening, såsom exempelvis jurister, advo kater och läkare (Gynnersted, 1993, ss. 52 - 54). Snarare räknas handläggare till gruppen semiprofessionella (a. a. s. 157). Det äldreinriktade sociala arbetes spe ciella utformning blir intressant vid jämförelser med exempelvis förvetenskapli-gandet av klinisk medicin, att kliniken blir erkänd som källa till kunskap och ideal för tillämpade vetenskaper om människan.44 Inom den blev utveckling, dynamik och klinisk undervisning fokus för kunskapsutvecklingen. Med denna jämförelse framstår det äldreinriktade sociala arbetets utformning som helt an norlunda med vad som förknippas med professioner och professionsutveckling. När det gäller ideologisk överföring på yrkesfunktioner genom historien, kan frågan ställas hur dessa syns i behovsbedömningssamtalen. Denna fråga får ut göra en brygga mellan den historiska redovisningen ovan och studiens empiriska material. Syns det några spår från de olika ideologiska funktionerna i dagens behovsbedömningssamtal? Finns det innehåll av historiska traditioner i samtalen trots många ideologiska byten och förändringar som äldreomsorgens institutio ner och professioner genomgått under åren? Är det möjligt att en del av historien kan avläsas i behovsbedömningens kommunikativa praxis? Återanknytning till dessa frågor görs i kapitel fem, sex och sju.