I detta avsnitt beskrivs omsorgssamtal93 i äldreinriktat socialt arbete. Det är en viktig funktion i p rofessionen, men den är knappast erkänd och legitimerad som en institutionell uppgift.
93 Med omsorgssamtal avses samtal som i någon mening innebär en so cial och terapeu tisk kontakt för den äldre, i syft e att ge stöd i en svår livssituation.
Det professionella perspektivet i yrkesutövandet handlar om att handläggaren som expert på biståndsbedömning skall lösa institutionella uppgifter. Det institu tionella perspektivet handlar om ramar, dvs lagar, riktlinjer, ekonomi och tid.
Behov som klienterna visar sig ha är, stöd och hjälp i form av samtal kring exis tentiell problematik. Samtal med sådant innehåll framstår som en del i handläg garnas professionella yrkesutövande men är otillräckligt erkänt och legitimerat inom den institutionella praktiken. I den institutionella praktiken94 vid makthålls uppfattningen, att klienternas äldreomsorgsbehov består av praktiska och sociala behov, inte av existentiella eller psykologiska omsorgsbehov, i varje fall inte som en namngiven uppgift trots uttalanden i regeringsproposition vad hemtjänsten innefattar.95 Den professionella uppgiften överensstämmer inte med den institutionella uppgiften.
Samtalsformen mellan aktörerna inom institutionaliserade miljöer har vissa ge mensamma kännetecken. Exempelvis kan behovsbedömningssamtalet inta en berättande form eller vara mer en monolog än en dialog. Skillnaderna utgör ett unikt "fingeravtryck" för olika former av institutionella samtal96 (Drew & Herita ge, 1992, s. 26).
Följande två excerpt utgör exempel på den berättande episoden i samtalen. Klienten berättar och handläggaren lyssnar. Sammanhanget för samtalet är en 91 årig klients berättelse om hur hustrun lämnat honom efter trettiosex års äktenskap.
94 Se fotnot 8 kapitel ett.
95 I regeringspropositionen "A vgifter inom äldre- och handikappomsorg" (Reg. prop. 2000 / 01:149) görs en genomgång av vad som anförts i tidigare propositioner och betänkanden om vad hemtjänst innefattar. Följande innehåll beskrivs: "Hemtjäns t in nefattar dels uppgifter av servicekaraktär, dels uppgifter som är mer inriktade mot personlig omv årdnad./.../ Med serviceuppgifter avses bl a praktisk hjälp med hem mets skötsel, såsom städning och tvätt, hjälp med inköp, ärenden på post och bank kontor och hjälp med tillredning av måltider samt distribution av färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses d e insatser som därutöver behövs för at t tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov. Det kan handla om hjälp för att kunna äta och dricka, klä och förflytta sig, sköta personlig hygien och i övrigt insatser som behövs för att bryta isolering eller för att den enskilde skall känna sig trygg och sä ker i det egna hemmet. Vidare ingår i hemtjänstbegreppet även viss ledsagning respektive av lösning av anhörig" (a. a. s. 23).
96 I olika studier visas på förekomsten av samtalsform som har en formell karaktär, såsom exempelvis i domstolsförhandlingar eller i klassrum (Drew & Heritage, 1992). Det är framförallt det systematiska turtagningsmönstret som manifesteras i dessa typer av samtalsformer (a. a. s. 25).
Situationsöverskridande aspekter i behovsbedömningssamtal Samtal nr. 10, excerpt 10 a.
B: Biståndshandläggare K: Klient
99 K: och så har det gått - trettiofem år sen dess
100 B: mm
101 K: trettiosex noga räknat
102 B: precis
103 K: tills nu
104 B: mm
105 K: nu har det spruckit
106 B: mm 107 (0.7) 108 K: det är jobbigt Samtal nr. 10, excerpt 10 b. B Biståndshandläggare K Klient
120 K: så hon har - vi har ju delat på boet här hon har ju - hon har ju fått ta det finaste
121 mycket fina möbler som j ag hade här
122 B: mm
123 K: men det ville jag att hon skulle ha så att
124 B: mm
125 K: och hon kom ju till en lägenhet som - endast va för en person
126 B: mm
127 K: den var ju inte för två
128 B: nej
129 K: så jag kom aldrig med i bilden - och nu har det har det utvecklat sig - ändå
130 svårare så nu har hon begärt - äktenskapsskillnad
131 B: ja:-mm
132 K: så nu får jag leva - i celibat som det heter
133 B: mm mm mm
134 K: den korta tid jag har kvar att leva
Av exceipten ovan framgår att klienten själv skapar en bild av sin situation och handläggaren svarar mer eller mindre passivt med korta lyssnarstöd som mm, ja: och nej. Dessa återkopplingsord har en social eller känslomässigt expressiv funktion i samtalet (Dahllöf, 1999).
Klientens sätt att skapa sin bild av situationen görs genom att anknyta den aktu ella situationen till en förgången tid (rad 99, 101, 103, 105), sett i ett livslopps perspektiv. Att åberopa erfarenheter från yngre dagar (här, trettiosex år), kon struerar klientens identitet (Coupland, Nussbaum & Grossman, 2000, s. xxiv).
Av den långa pausen (rad 107) i berättelsen framgår, att situationen är känslo mässigt påfrestande för klienten och även för handläggaren som kanske kunde ha förväntats ge en fylligare respons. Samtidigt framgår hans syn på äganderät ten till det bohag, som paret delat på och som fmn tagit med sig till sin nya bo stad. "Hon har fått ta det finaste"..."som jag hade här" (rad 120, 121), säger klienten och uttrycker att möblerna var hans egendom redan under den tid de levde tillsammans som gifta. Klienten framställer sig själv med hjälp av dessa möbler, som han ägde och som han ville att hustrun skulle få (rad 123) som ädel modig och generös i förhållande till hustrun, som lämnat honom. Till hustruns nackdel läggs det faktum, att hon flyttade till en lägenhet ämnat för en person, vilket gjorde att budskapet var tydligt; han skulle inte få flytta med (rad 125, 127, 129). Detta i sin tur har medfört att klienten nu får leva utan sexuellt samliv den återstående tiden av sitt liv, vilket han uttrycker med hjälp av kategorin "celibat" (rad 132, 134). Vidare har livssituationen utvecklats ytterligare till det sämre, då hustrun hos domstol begärt att äktenskapet skulle upplösas. Detta beskriver man nen med hjälp av den institutionella kategorin "äktenskapsskillnad" (rad 130).
Klientens berättelse pågår i en timmas tid och först därefter för handledaren samtalet in på orsaken till mötet, nämligen bedömning av klientens behov av fortsatt matdistribution. Det är inte den uppgiftsbaserade institutionella ak tiviteten behovsbedömning, som är fokus i samtalet, utan den professionella rollbaserade aktiviteten. Det som händer i samtalet är, att handläggaren i kraft av yrke och kunskaper lyssnar på klientens bekymmer. Hon fungerar både som medmänniska och professionell aktör i en för klienten svår livssituation. Hand läggaren utövar en yrkesmässig stödjande omsorgsfunktion.
Ur denna kommunikativa praxis framgår den institutionella inblandningen i sam talet. Detta inrutar ett område för yrkesmässig närvaro som en resurs (Hall, Sa-rangi & Slembrouck 1999, s. 298)97. Den yrkesmässiga resursen utgörs av hand läggaren, eftersom klienten delar sitt problem med henne. Därmed involveras den institutionella och professionella praktiken i klientens problem, även om (som det visar sig) handläggaren är resurslös i sina professionella åtgärder på grund av hinder i den institutionella ordningen.
I den institutionella arbetsprocessen konstrueras roller och identiteter genom den professionella närvaron och klientens problem. Hur handläggaren talar med kli enten kan inte ses isolerat från den institutionella processen inom vilket samtalet sker (Hall et al., 1999, s. 298). Avsikten med att peka på den berättande formen i
97 Hall, Sarangi och Slembrouck (1999, s. 298) beskriver den professionelles och klien tens identiteter som konstruerade genom samtalet genom att uppmärksamma klien tens värld och att den professionelles position som expert etableras inom processen för att göra åtskillnad på parternas roller.
Situationsöverskridande aspekter i behovsbedömningssamtal
behovsbedömningssamtalet är handläggarens bidrag till s k existentiellt och psy kologiskt stöd i yrkesutövningen.
Det intressanta är varför den samtalsstödjande arbetsuppgiften inte är tillräckligt uttalad, föreskriven eller sanktionerad inom bedömningens institutionella prak tik. Olika tolkningar av orsaker kan ges. Betraktat i ett historiskt perspektiv har äldreomsorgen förknippats med en auktoritär människosyn, myndighets- och organisationskultur å ena sidan och en hembaserad kvinnligt omsorgskultur å den andra. Att möta och hantera problem utifrån beprövad erfarenhet, eller med vetenskaplig kunskap som grund i äldreomsorgen, saknar kulturellt stöd, vilket kan vara anledning till att institutionell legitimitet för psykosociala omsorgssam tal saknas. Här framträder spår av historien i dagens behovsbedömningssamtal.
Då omsorgssamtal inte är en tillräckligt erkänd arbetsuppgift för handläggare inom det äldreinriktade sociala arbetet, kan denna inte heller bli föremål för professio nell reflektion inom institutionens ramar. Här finns således ett diskursivt gap mel lan professionell och institutionell praktik98 eller mellan personligt och anonymise-rat bemötande.
Exemplet ovan visar att det kan finnas ett behov hos äldre människor att få sam tala med handläggare om olika livsfrågor, som inte har direkt samband med bi ståndet eller hemtjänsten. Det utgör exempel på klientens omsorgsbehov och handläggarens sociala arbete utan röst.
Detta diskursiva gap i behovsbedömningen påverkar handläggarens professionella praktik. Det finns ingen officiell institutionell kontext för handläggarens omsorgs samtal med klienten (den främre regionen) å ena sidan och kommunikation mellan kolleger, chefer och institutionell acceptans å den andra (den bakre regionen). Handläggarens omsorgsstödjande samtal har ingen kontext, där hon kan förbere da sig, planera och diskutera sitt samtal och erhålla legitimitet för denna arbets uppgift i bedömningen.
Hur hanterar handläggaren denna situation i i nteraktion med klienten? Jo, hand läggaren lyssnar, reflekterar, ställer frågor för att belysa problematiken ur flera perspektiv. Framförallt låter hon klienten tala ut och framföra berättelsen. Hon försöker efter bästa förmåga möta klientens perspektiv. Hon utreder om det finns andra personer, professionella eller lekmän, som kan ta ö ver och fortsätta stödet till klienten. Detta framgår av följande excerpt:
98 Se Cicourel (1999, ss. 183 - 226) om diskursiva gap mellan professionella och insti tutionella praktiker och kunskaper.
Samtal nr. 10, excerpt 10 c. B: Biståndshandläggare K: Klient
200 B : har du nån annan nu berätta ju du för mig lite men har du nån -201 annan och prata med om det här - hur du mår och hur du känner och 202 K: ne:j jag har ingen
Handläggaren kartlägger därefter huruvida svåra emotionella situationer kan bearbetas genom att besöka olika institutioner som kyrkan, sociala aktivite ter, att skriva brev eller föra dagbok.
Samtal nr. 10, excerpt 10 d. B Biståndshandläggare K Klient
434 B : mm - jag tänkte kanske mer på det här när du berättar att du mår dåligt 435 om du skrivit - för dig själv - att du skriver av dig
Möjligheter att ta sig an klientens existentiella oro inom äldreomsorgens institu tionella ram finns inte på annat sätt under besöket, vilket framgår som otillräckligt.
Resultatet visar att det äldreinriktade sociala arbetet inte alltid utgår från den äldres behov av stödjande samtal, utan från den institutionella strukturen. Handläggarens bedömning av klientens omsorgsbehov skall således passa in i den institutionella ramen, inte tvärtom. Det, som framgår generellt i samtalen är, att handläggarna inom bedömningens ram ger ett stort utrymme för klientens berättelser om den aktuella livssituationen.