Analysen här gäller professionellt förhållningssätt grundad på moraliskt ställ ningstagande. Det framgår av handläggarens sätt att visa ett taktfullt beteende, trots att hon själv utsätts för nedlåtande attityd av klienten, exempelvis då klien ten uppfattar ett hot mot önskat bistånd. Detta förhållande förklaras med
mans termer om att interaction is essentially moral" (enligt Roberts & Sarangi, 1999, s. 230). Att framställa sig i så god dager som möjligt skapar mening för moraliska val i interaktionen och detta finner handläggaren viktigt i m ötet med klienten.
God image (face100) handlar om att uppvisa positiva sociala attribut i den profes sionella utövningen. Denna interaktionsordning illustreras av följande excerpt. Sammanhanget är att klienten söker insatser från äldreomsorgen i form av stöd för promenader. Han klarar inte av att på egen hand ta en promenad på grund av hjärtsjukdom utan behöver stöd i form av sällskap och tillsyn. Handläggaren utreder huruvida hustrun kan medfölja som stöd, eller om det finns vuxna barn inom ett geografiskt närområde, som kan åta sig denna uppgift. Handläggaren ställer frågor helt i enlighet med det institutionella regelverket enligt socialtjänst lagen. I den uttrycks, att bistånd inte skall bifallas "om behov kan tillgodoses på annat sätt" (SFS, 2001: 453). Hustrun, som suttit i et t annat rum och lyssnat till samtalet, kommer nu in och ställer sig vid dörröppningen och uttrycker följande:
Samtal nr. 5, excerpt 5 d. B: Biståndshandläggaren K: Klient
A: Anhörig (hustrun)
482 A: ja: jag ska bara visa dig som jag fått av doktorn - så att jag inte kan - så att de
483 inte tror att jag inte vill!
484 B: nej
485 K: ta fram det!
486 A: ja: men hon sitter ju där
487 B: ja: vi kan titta på det sen - det kan vi göra
488 A: för jag har den uppfattningen att ni tycker jag är lat och inte vill detta
489 men jag hade velat men jag kan inte
490 B: nej - känner du att hemvårdspersonalen tycker så
491 nej nej
492 B: nej nej - du har känt det från annan då
493 A: ja: - men du bara frågar - kan inte - finns det ingen som kan gå ut när vi har
494 barn vi har en en i Jönköping och en i varberg - det går inte
99 Goffman (1974) kallar ett taktfullt beteende i ett senare arbete, för styrda handlingar
(guded doing), dvs styrda handlingar som är beroende av vissa standards, så som är
lighet, efektivitet, säkerhet och taktfullhet.
100 Den moraliska aspekten i interaktionen framgår av Roberts och Sarangis (1999, s.
230) definition av Goffmans begrepp face som: [Face] may be defined as the positive
social value a person effectively claims for him (sic) by line others assume he has taken during a particular contact. Face is an image of self delineated in terms of ap proved social attributes - albeit an image that others may share - as when a person makes a good showing for his profession or religion by making a good showing for himself
Situationsöverskridande aspekter i behovsbedömningssamtal
495 B: nej det är ju så vi frågar för att vi bedömer enligt socialtjänstlagen och vi 496 måste väga in alla dom här sakerna - för det är därför vi undrar
497 A: men jag prata med doktorn och han sa att du kan inte och du far inte och jag 498 skriver ett intyg sa han - och det har jag här (visar upp intyget)
499 B: ja: då ska vi titta på det sen för det får vi givetvis ta med i bedömningen 500 K: ja:
501 A: ja: det skriver inte jag upp jag visar för dig och det får vara bra med det! 502 B: ja: det går bra
503 A: men jag skriver inte upp det
504 B: nej det behöver du inte göra - det går bra 505 A: nej - det får vara måtta på allt!
Ur excerptet framgår ett hotfullt meningsutbyte där hustrun motsätter sig den posi tion, som hon anser tillskrivs henne i samtalet mellan klienten och handläggaren, dvs som "ovillig" (forskarens term) att följa maken som stöd vid promenader (rad 483, 488). Hustrun hämtar därför "medicinens röst" i f orm av ett läkarintyg (rad 482, 497, 498) som bevis för att hon inte kan följa med som stöd och att hon inte är lat eller ovillig.
Det intressanta är att hustrun använder intyget som supplement till samtalet och som sådant fungerar det som en auktoritet, en auktoritet som hon tar till mot handläggaren då hennes position hotas och då hon vill bli behandlad med re spekt. Läkarintyget fungerar som ett kraftfullare redskap än socialtjänstlagen, som är det redskap med vilket handläggaren motiverar sina frågor. Hustrun sak nar kunskaper om att frågor av detta slag ingår i d en institutionella och profes sionella praktiken, som också konstruerar hennes position. Hustrun övertolkar eller möjligtvis feltolkar avsikten med handläggarens frågor. Handläggaren, å sin sida, bortmanövrerar attacken från hustrun, genom att "inte förstå" vem hustrun avser vara det institutionella hotet mot kategorisering av henne som lat och ovillig. Detta är möjligt, då hustrun använder "ni", syftande på handläggaren (rad 483, 488). Handläggaren uppfattar inte hustruns yttrande som riktat till sig, utan till någon annan och frågar hustrun om hon menar hemvårdspersonalen eller någon annan (rad 490, 492). Dessutom tillmötesgår handläggaren hustruns krav på att låta läkarintyget få betydelse i behovsbedömningen genom att svara "ja: det kan vi titta på sen - det kan vi göra" (rad 487). Hustrun vinner maktkam pen om vems tolkning, som är den gällande genom att vägra delta i den fortsatta bedömningen (rad 501, 503, 505), vilket handläggaren accepterar (rad 502, 504). Handläggaren klarar sig genom underordning och kan då behålla ett taktfullt bete ende i situationen och maskera känslor uppkomna av att bli attackerad av hustrun.
Det intressanta är att hustrun tydligt markerade sitt utbrott mot handläggaren på ett sådant sätt (genom att referera till "ni"), att nämnda tolkningsmöjlighet gavs handläggaren. Hon kunde ju ha sagt att "du sitter där" och "jag har den uppfatt ningen att du tycker att jag är lat", men det gjorde hon inte. Samtidigt markerar
handläggaren sin auktoritet genom att benämna sig själv med termen "vi" (rad 487, 495, 499), som markerar hennes agerande i ett formellt sammanhang och inte som en privatperson som ställer frågor. Av intresse är också den ram (fra
me), inom vilken handläggare och klient samtalar och som hustrun hamnar utan
för. Klienten och handläggaren hade skapat en relation som angav samtalsramen, men som hustrun hade uppenbarliga problem att tolka.