I januari 2011 utbröt en livlig debatt i svenska medier om hur Ing-var Kamprad placerat IKEA:s vinster. Var han en i raden av drif-tiga svenska entreprenörer som hade skapat arbetstillfällen och byggt upp det svenska välståndet, och som därför hade rätt att göra vad han ville med sina egna pengar, eller var han en skattesmitare som svek det svenska välfärdssamhället som han i andra avseenden gärna utnyttjade?515 Denna debatt kan även uppfattas som en förhandling mellan två viktiga symbolvärden för svensk narrativ identitet.516 De två retoriska strategierna bygger på två olika berättelser om vad det innebär att vara svensk. I linje med Ricoeur är detta två berättelser med ett ”överskott av mening” som uppenbarligen får något nytt att säga då nya situationer dyker upp. Dessa berättelser har förmedlats på olika nivåer i samhället under lång tid. Svenska läroböcker i historia har positionerat sig i förhållande till denna makroretorik, men de har också bidragit till förändringen av de samtal som förs och de argument som anses gångbara.
År 1973 gavs läroboken Historia i centrum och periferi ut. Re-daktörerna Göran Graninger och Sven Tägil ville bidra med något nytt i läroboksfloran. Detta skulle vara en lärobok som redovisade ny historisk forskning och som dessutom lät flera historiker komma till tals.517 Redaktörerna valde att presentera tre olika berättelser, eller med författarnas ordval ”tolkningar”, av Sveriges historiska utveckling
efter andra världskriget, och förmedlade därmed en form av berät-telseperspektiv i en tid före den narrativa vändningen. Redaktörerna skriver:
Varje sammanfattande historisk framställning bygger på värderingar som författaren har. Olika människor har olika uppfattning om eller värderingar av vad som är viktigt eller mindre viktigt. I en historiebok avspeglas detta t.ex. i de ämnen som tas upp till behandling, de namn eller årtal som omnämns eller de enskilda händelser som skildras. Även det sätt på vilket författaren presenterar sina utvalda fakta kan avslöja något om hans egna värderingar. [- - -] Det finns inte en enda av alla accepterad ”sanning” om hur man skall bedöma en sådan historisk ut-veckling.518
Dessa för nutida historiker så självklara tankar, vilka i den aktuella texten även kan ses som en beskrivning av olika historiesyner, var vid denna tid något helt nytt i historieläroböckerna. Den narrativa for-mens betydelse för ideologisk mening, och i förlängningen orientering mot framtiden, var tankar som inte tidigare presenterats explicit för eleverna.
Den första berättelsen, skriven av Agne Gustavsson som redaktören presenterar som ”universitetslektor i statskunskap [och] framträdande socialdemokratisk kommunalpolitiker”, har rubriken ”Förändringar genom reformer”.519 Den andra och betydligt kortare berättelsen be-nämns ”Folkhemmet i världen” och är författad av den ”konservative kulturskribenten” Leif Carlsson. Den tredje berättelsen är författad av professorn i ekonomisk historia Bo Gustafsson och har rubriken ”Det monopolkapitalistiska Sverige efter 1945. Välfärd med förhinder” och presenterar ett renodlat marxistiskt perspektiv som varken förr eller senare förekommit i det undersökta materialet.520 Redaktörernas val att helt frikoppla utvecklingen efter 1945 från tidigare skeenden med-för emellertid att berättelsernas narrativa strukturer osynliggörs och sambanden med tidigare skeenden blir otydliga. Trots att denna för berättelsens funktion så centrala aspekt saknas har jag valt att inleda
avsnittet med dessa exempel, eftersom de så tydligt visar på berättel-sernas betydelse för historieskrivningens mening och mål.
Rubriken ”Förändringar genom reformer” tydliggör att det är de politiska reformerna som skapade välfärdssamhället. Texten visar att dessa reformer finansierades med en solidarisk skattepolitik.521 Gus-tafsson skriver:
Oförvållad arbetslöshet medför inte heller ekonomisk misär i dag, utan samhället träder in för att mildra verkningarna genom arbetslöshets-bidrag, omskolningshjälp, förtidspensionering, flyttbidrag etc. [- - -] Kommuner och landsting har i allt större utsträckning fått ansvar för samhällsutvecklingen. [- - -] Sammanlagt innebär det en utveckling präglad av ökad solidaritet mellan olika befolkningsgrupper och mellan olika generationer.522
Misären är något som tillhörde det förflutna och de skötsamma arbetare som blivit ofrivilligt arbetslösa på grund av strukturrationaliseringar blir omhändertagna av samhället. Enligt Gustafsson fattades besluten om sociala reformer under stor politisk enighet.523 Framgångssagan är dock inte ohotad. Berättelsen avslutas med en lätt pessimistisk syn på framtiden: ”Samhällets politik har alltsedan krigsslutet präglats av en allt starkare solidaritetskänsla. Vissa tecken tyder dock på att denna solidaritetskänsla börjat försvagas de senare åren.” 524
Carlssons rubrik ”Folkhemmet i världen” är något förvånande. När man läser den inledande texten tyder det närmast på att rubriken har tappat sina citationstecken runt metaforen ”folkhemmet”. Författaren skriver: ”Det skulle inte bli så att olika partier och grupper fortsatte att i samverkan bygga vidare på det ’goda folkhemmet’ som hade varit det socialdemokratiska slagordet framför andra.” 525 Carlsson är enig med Gustafsson om att det rått i stort sett enighet om de socialpolitiska frågorna, men förutom detta är det ingen konsensusutveckling som skildras. Den socialdemokratiska politiken beskrivs som ett hot mot näringslivet. Carlsson skriver:
Motsättningen har legat på andra punkter, framförallt på
socialise-ringskraven och på vad som från borgerlig sida framställts som
tenden-ser till statlig, dvs. socialdemokratisk, maktfullkomlighet. Genom socialdemokraternas bakslag i valet 1948 kom de direkta socialiserings-kraven att förlora sin politiska aktualitet. Många hårda beskyllningar har emellertid senare riktats mot regeringspartiet för att på andra sätt, främst genom ett allt hårdare skattetryck och olika typer av regle-ringar och andra ingrepp, söka skaffa sig den makt över näringslivet som det inte lyckats vinna genom öppen socialisering. Striden om ”hög-skattepolitiken” har i många valrörelser stått i centrum för den politiska debatten. Skattetrycket har under tiden konsekvent ökat, så att vårt land nu i detta avseende torde inta en av de främsta platserna i världen.526
Denna särväg är inte lika ärofull som den som tidigare beskrivits och berättelsen antyder att skatter och socialdemokratisk kontroll hotar det svenska näringslivet. Författarens val av fetstil ger även ett tydligt exempel på läsartilltal och betoning. Den tredje berättelsen är som ti-digare påpekats en engångsföreteelse i läroböckerna.527 Det renodlade marxistiska perspektivet får inget utrymme när välfärdsberättelsen blir den dominerande under de kommande decennierna.
De två förstnämnda berättelserna kan till vissa delar representera två idealtyper av berättelser om Sveriges inrikespolitiska utveckling. Dessa är berättelsen om det solidariska välfärdslandet, nedan be-nämnd välfärdsberättelsen, och berättelsen om välståndet som till pri-set av ett högt skattetryck möjliggjorde välfärdslandet, benämnd väl-ståndsberättelsen. Välfärdsberättelsen tar sin början under 1930-talet och framställer politikerna som de som driver utvecklingen framåt. Välståndsberättelsen startar istället under 1800-talet och i den är det uppfinnarna och företagarna som är hjältarna.
Perspektivmångfalden i Historia i centrum och periferi tycks inte ha varit någon succé. Läroboken blev i ett längre perspektiv inte nå-gon försäljningsframgång och både den yttre formen och vissa delar av innehållet ändrades då den senare gavs ut under namnet Vägar till
nuet.528 Den nya läroboken visar tydligt vilken av berättelserna som har gått segrande ur den narrativa kampen. De aktuella texterna är då
ersatta av en entydig välfärdsberättelse författad av Per Thullberg. Jag har låtit de två äldre berättelserna exemplifiera mina respektive berät-telsekategorier på grund av redaktörernas medvetna, och i materialet ovanliga, strävan att synliggöra de narrativa strukturernas betydelse för ideologisk och moralisk orientering.
Dessa två berättelser skall inte ses som renodlade kategorier utan förekommer hela tiden sammanflätande med varandra i materialet. De olika förklaringarna och beskrivningarna kan interagera då olika frågor ställs till historien i olika kontexter. Valet av perspektiv skall inte endast ses som en fråga om historiesyn utan i förlängningen också som något som berör den likaledes ideologiska frågan om vilken sida av identiteten man vill legitimera.
Vad som avgör till vilken av de tidigare nämnda kategorierna en berättelse hör är ytterst en fråga om vad som driver fram samhällsför-ändringarna och vad som är målet för dessa förändringar. Är det den företagsamme, flitige och fiffige svensken, eller entreprenören som han senare kommer att kallas, som har stretat ihop ett välstånd som har möjliggjort välfärdssamhället, eller är det en socialdemokratisk och liberal samförståndspolitik som har skapat reformer, vilka därefter har kunnat bekostas med en solidarisk skattepolitik? Dessa olikheter kan också beskrivas med hjälp av Greimas begreppsapparat och kan då ses som skillnaden mellan vilka som har gynnat respektive missgynnat projektet.529 I välståndsberättelsen är det näringslivet eller den inter-nationella konjunkturen som är hjälten som skapar välståndet. Politi-kerna är ibland hjälpare som försöker fördela detta välstånd till folket, ibland stjälpare som hotar näringslivet. Skurkarna i berättelserna är de som genom illojalitet, lättja, eller i den senare välståndsberättelsen genom att ivra för höga skatter, sätter ett framtida välstånd på spel. I välfärdsberättelsen är det istället socialdemokratiska politiker som agerar hjältar medan näringslivet, internationellt och globalt, antingen är hjälpare eller de som motverkar projektet välfärd åt folket. I några berättelseelement är det närmast så att näringslivet, eller den globala ekonomin, är skurken som bekämpar det goda, rättvisa samhället.
Det är viktigt att påminna sig om att en aktant enligt Greimas modell inte behöver vara en aktör utan även kan utgöras av en struktur.530
Dessa två berättelser skapar och legitimerar identiteter på ett sätt som gör att de ibland förstärker varandra och ibland utmanar var-andra. Berättelserna utspelar sig också över olika tidsspann. Medan välståndsberättelsen tar sin början under den industriella revolutionen under 1800-talet har välfärdsberättelsen ett långt senare startdatum. Ju senare utgivna läroböcker, desto senare dyker välfärdssamhället upp i berättelsen. Fattigsverige sträcker sig allt längre fram genom decen-nierna efter hand som referenspunkten förflyttas.531 Hur berättelserna kategoriseras är även avhängigt av vilket som är det eftersträvansvärda framtidsscenariot.
Som nämnts hävdar Åsa Linderborg att historieläroböcker från 1909 fram till 1999 hade en gemensam linje och präglades av en utta-lad homogenitet. Trots att hon konstaterar att läroböcker som gavs ut före 1950 på ett annat sätt betonade liberala reformer och näringslivets betydelse, görs ingen större poäng av detta faktum. Linderborg menar istället att alla läroböcker gav uttryck för en borgerlig hegemoni där ”man prisar kapitalismen, entreprenörerna, uppfinningarna, teknikut-vecklingen, industrialismen, marknadsekonomin, handeln, klassam-arbetet och den modesta samhällsutvecklingen”.532
Daniel Braw intar en liknande hållning från ett annat ideologiskt perspektiv när han i Timborapporten Bland världens mest bildade
folk. Sverige och omvärlden i historieläromedlen konstaterar att
lä-roböckerna beskriver en svensk exceptionalism enligt vilken Sverige framställs som ett föregångsland jämfört med de mer odemokratiska, fattigare och mer osolidariska andra. Braws iakttagelser överensstäm-mer i många fall med mina, men hans överensstäm-mer översiktliga analys gör att de skiftande narrativa strukturerna inte synliggörs. Han skiljer visserligen mellan en äldre exceptionalism, som främst utmärks av en tillbakablickande hyllning av den urgamla svenska friheten, och en modern exceptionalism som pekar på radikala förändringar.533 Braw menar att den berättelse som kom att dominera efter 1945 såg
1920-talets högkonjunktur som den stora brytpunkten i den ekono-miska utvecklingen, medan 1930-talet var startpunkten för det po-litiska förändringsarbetet. Han konstaterar i detta sammanhang att Alms Milstolpar från 2007 utgör ett undantag.534 Jag menar istället att de läroböcker som gavs ut fram till 1970-talet oftare presenterade samma narrativa struktur som den som Milstolpar senare redovisar, och att fragment av välståndsberättelsen har dykt upp i läroböckerna under hela den undersökta perioden. Min poäng är att det finns två olika berättelser om den svenska exceptionalismen och att dessa be-rättelser periodvis existerar parallellt i materialet men genererar olika orientering och narrativ identitet. De många gånger subtila skillnader som finns mellan de olika berättelsekategorierna i läroböckerna blir desto tydligare i elevernas berättelser. Det är därför viktigt att hitta verktyg som möjliggör en distinktion mellan de olika berättelserna.
På samma sätt som berättelserna har olika narrativ form, och där-med genererar olika orientering mot framtiden och får olika roll i for-meringen och legitifor-meringen av den narrativa identiteten, så vilar de även på olika etiska resonemang. Som tidigare påpekats lägger dygd- etiken vikten vid narrationens första del och aktörernas karaktärer, medan ett konsekvensetiskt resonemang betonar berättelsens slut och upplösning. Det måste dock poängteras att olika etiska argumenta-tionsstrategier kan förstärka eller motverka varandra i samma text. Dessa retoriska strategier skapar koherens eller inkoherens i berättel-sen på ett sätt som aktualiserar berättelberättel-sens betydelse för legitime-ringen av den narrativa identiteten. Ett berättelseelement som fyller en viktig funktion för identitetsformeringen kan stå tillsammans med ett motstridigt argument utan att berättelsen faller sönder och blir me-ningslös, eftersom behovet av legitimering överröstar inkoherensen.535 Retoriken hämtar sina argument från olika topoi eller platser.536 Dessa platser kan vara protagonistens karaktär, ethos, kausala sam-band, logos eller känslomässiga upplevelser, pathos. Enligt klassisk re-torik handlar ethos om talarens karaktär, men jag menar att man i den historiska argumentationen även kan se detta som aktörens karaktär.
Till exempel framställs Per Albin Hansson som en god statsman tack vare sin fattiga barndom och strävsamma läggning.537 En retorik som främst hämtar sina argument från ethos kan då medföra en dygdetisk strategi, medan en retorik som främst går till logos kan få en mer konsekvensetisk inriktning.538 Enligt min tolkning hämtar retoriken i läroböckerna även sina argument från olika temporala topoi. En dygd- etisk argumentation går tillbaka till en mer eller mindre fjärran då-tid för att finna religiösa, nationalistiska eller allmänt dygdrelaterade argument, medan en konsekvensetisk argumentation söker sina argu-ment i framtiden. Berättelsens arguargu-ment kan således antingen utgå från huvudpersonens fattiga bakgrund, förnöjsamma karaktär och de plikter man har som svensk, eller så räknar författaren upp mätbara siffror i form av BNP och ökad medelinkomst.539 Guldåldern är i vissa berättelser, eller vissa delar av berättelserna, förlagd till det förflutna, medan den i andra finns i nuet eller hägrar i framtiden.540 En berät-telse kan också i en fas betona kollektiva aspekter och identitet i form av samhörighet och gemenskap, medan den i ett senare skede betonar individualism, frihet, flexibilitet och unicitet. Detta kan också ses som en inneboende spänning mellan tradition och modernitet. Som Ulf Zander påpekat är de alltid är beroende av varandra. Det ena begrep-pet definieras av vad det andra inte är.541 Gunnar Broberg & Mattias Tydén skriver i Oönskade i folkhemmet angående det tidiga 1900-ta-lets debatter:
Som en drucken vacklar den svenska sekelskiftesmänniskan mellan nos-talgiskt tillbakablickande och hoppfull framtidstro, mellan undergångs-stämningar och strong självtillit. Och de nya ljusa möjligheterna blev tydliga bara mot de tecken på degeneration som skönjdes överallt.542
Denna inneboende spänning och ständiga förhandling mellan tradi-tion och modernitet gäller inte bara sekelskiftsmänniskan kring 1900, utan kan i varierande grad iakttas i hela materialet. Även i framtids-inriktade berättelser kan resonemang dyka upp om arbetare med när-mast medfödd disciplin eller nedärvd solidaritet. Exempelvis Nyström
& Nyström skriver angående arbetarna som deltog i Sundsvallstrejken 1879 att en kommitté av arbetarrepresentanter drev igenom att alla krogar skulle vara stängda och att varje dag skulle avslutas med af-tonbön.543
De olika retoriska strategierna får något paradoxala konsekvenser när det gäller benämningarna av de aktuella berättelserna. Begrep-pet välstånd härrör etymologiskt från uttrycket ”att stå sig väl”, vilket implicerar ett statiskt tillstånd. Välfärd härstammar däremot från ”att färdas väl” och beskriver en rörelse fram mot något annat.544 I lä-roböckerna blir sensmoralen i respektive berättelse däremot närmast den omvända. Välståndsberättelsen pekar fram mot en bättre framtid, medan välfärdsberättelsen ofta istället beskriver ett gott rådande till-stånd som legitimeras av dygdetiska resonemang. Denna argumenta-tion hindrar dock inte att välfärdspolitiken ibland beskrivs som ett led i ett moderniseringsprojekt. Drivkraften till denna modernisering härrör emellertid från aktörernas goda vilja.545 Min terminologi mo-tiveras av de ordval som läroboksförfattarna genomgående har gjort.
Resonemangen kan klargöras genom ett exempel. Odhner & West-man från 1934 framhäver att införandet av folkskolan och andra re-former skulle skapa större arbetslust och därför, tillsammans med in-dividuell företagsamhet, förbättra levnadsförhållandena i Sverige. Den liberala reformen associeras inte till lika rätt till utbildning, utan det är reformens konsekvenser som fokuseras. Emigrationen beror inte en-bart på fattigdom utan även på bristande företagsamhet: ”Hos många hade det blivit en vana att tala illa om Sverige och allt svenskt, och de insågo ej, att stora framtidsmöjligheter finnas i vårt land med dess väl-diga naturtillgångar och att den, som vill arbeta lika hårt hemma som i Amerika, här kan sätta igång lönande företag.” 546 Här är de konse-kvensetiska resonemangen tydliga och syftar till att sporra individen till företagsamhet och arbete, vilket skulle generera en eftersträvad höjning av levnadsstandarden i framtiden. Platserna som argumenten hämtas från är knutna till mätbara ekonomiska vinster, men de kon-sekvensetiska argumenten både förstärks och motsägs av ett exempel
som behandlar de sedermera berömda ingenjörerna John och Nils Er-icssons fattiga barndom och strävsamma personlighetsdrag:
De båda bröderna växte upp i ett fattigt hem i Värmland. Redan som barn började John rita och göra maskiner, han tog sig sedan under hela sitt liv aldrig någon fritid från sådant arbete, utan arbetade strängt sön-dag som varsön-dag. Han sporrades av sitt begär att vara nyttig. Vid unga år utvandrade han till Förenta staterna.547
Emigrationen ses inte som illojal utan som ett uttryck för framåtanda och argumenten förstärks genom den ärofulla fattigdomen.548 Odh-ner & Westman beskriver emellertid också hur det urgamla självstyret hade vant svensken att sätta det allmännas bästa före sina egna för-delar.549 Det urgamla självstyrets betydelse för identiteten, och dess delvis dygdetiska resonemang som knyter an till en närmast mytisk gemenskap, blir inte koherent med sensmoralen i den individualistiska argumentationen mot emigration, eller med exemplet om John Erics-sons framåtanda. Dessa motsägelser kan förekomma i samma text-avsnitt eftersom berättelsen om den självuppoffrande och ansvarsta-gande odalbonden är en viktig beståndsdel i en historisk legitimering av den relativt nyvunna demokratin, samtidigt som bröderna Ericsson får representera den framåtblickande moderniteten. Både socialdemo-krater och mer konservativa krafter använder odalbönder och disci-plinerade arbetare som troper för varierande syften i sina berättelser, men de hämtar sina argument från olika topoi.550 Henrik Berggren menar att det sedan 1800-talet har funnits en spänning mellan en lillsvensk och en storsvensk nationalism. Den lillsvenska retoriken såg demokratin som något nedärvt och ursprungligt svenskt, vilket kunde komma väl till pass både i en liberal och i en mer socialdemokra-tisk folkhemsretorik. Den storsvenska retoriken hävdade istället att svenskarna hade förlorat sin kärlek till hembygden och drevs av en