Den grekiske guden Hermes var inte bara budbärare mellan gudar och människor, utan även tjuvarnas gud och skyddspatron. Trots dessa symbolladdade etymologiska rötter till begreppet hermeneutik kan en tolkare aldrig helt stjäla andra människors tankar, eller fullstän-digt förstå vad någon avsåg och menade när han eller hon använde ett specifikt begrepp. Denna oförmåga utesluter dock inte en strävan efter både förståelse och förklaring. Att forskning har en hermeneu-tisk inriktning innebär inte endast en medvetenhet om förförståelsens betydelse vid tolkningen, utan är även ett perspektiv där delen alltid får mening av helheten. Samtidigt är helheten obegriplig om man inte förstår vad de enskilda delarna betyder. Denna ansats innebär följakt-ligen en ständig pendling mellan närgångna studier av detaljer och svepande överblickar över de totala sammanhangen.150
En begreppshistorisk ansats är en metod som fokuserar på de små beståndsdelarna i berättelsen, för att på så sätt skapa förutsättningar att förstå berättelsens explicita och implicita mening. Vilka begrepp
som används för att kategorisera världen, och beskriva det som är be-rättelsens eftersträvade projekt, får på så sätt i förlängningen betydelse för möjligheten att identifiera orienteringen mot framtiden och den identitet berättelsen har potential att legitimera.151 En berättelse som beskriver Sverige som folkhem kan få en annan sensmoral och legiti-mera en alternativ identitet i förhållande till en berättelse som beskri-ver välståndslandet Sbeskri-verige, men det kan även vara så att ett begrepp som ”folkhemmet” placeras in i två helt olika berättelser och därför ges olika mening. Metaforiken skapar skillnad som gör skillnad när det gäller meningsskapande.152 Narrationsteorier fokuserar på berät-telsens temporala struktur och övergripande intrig, men om en tolk-ning av denna övergripande struktur skall vara möjlig måste även de mindre beståndsdelarna i denna helhet belysas.153
De begreppshistoriska teorierna har även ökat min egen medveten-het om betydelsen av vilka begrepp jag själv använder i frågor och analyser, och hur valet av dessa kan påverka svar och tolkningar. Ett exempel på detta är den uppgift jag gav eleverna under studien. När jag bad eleverna att redogöra för Sveriges historiska ”utveckling” under 1800- och 1900-talet hade jag redan genom att använda begreppet utveckling styrt eleverna mot att redovisa en framgångshistoria. Hade jag istället valt begreppet ”förändring” hade kanske utfallet blivit ett annat. Språk är aldrig endast ett medium som beskriver verkligheten utan även ett verktyg som kan skapa föreställningar om verklighe-ten.154 Genom att formulera uppgiften som jag gjorde har jag even-tuellt bidragit till att konstruera elevernas berättelser. Denna själv-reflektion är viktig för all forskning där språk är såväl verktyget för att genomföra analysen som analysobjektet och mediet att förmedla resultaten av analysen.
Ett begrepp är ett eller flera ord vars innebörd alltid är abstrakt och mångtydig. Begreppet avspeglar inte en konkret verklighet utan konstrueras och omkonstrueras oupphörligen för att människor bättre skall förstå sin värld och sina livsvillkor. Begreppet kan finnas kvar trots att världen det refererar till förändras, men det kan även vara så
att samma företeelse i världen kommer att beskrivas med nya begrepp. Dessa förändringar kan spåras genom att man söker efter begreppets asymmetriska motbegrepp.155 Ett asymmetriskt motbegrepp är det begrepp som utgör begreppets motsats i den aktuella retoriska kon-texten. Det som utmärker asymmetriska motbegrepp är att det ena begreppet i paret har en negativ konnotation.156 Jag väljer att använda detta verktyg för att få tillgång till författarnas avsedda mening med ett visst begrepp. Om motsatsen till neutral i en berättelse är krigisk och i en annan modig, kan man anta att begreppet neutral har olika mening i de båda berättelserna, och därmed refererar till olika mänsk-liga dygder eller laster. Detta innebär att vissa begrepp får en perfor-mativ funktion i språkbruket. Man utför en politisk handling då man använder begrepp såsom ”frihet”, ”rättvisa”, ”demokrati” eller ”fred”, vilket leder till att de företeelser som associeras med dessa begrepp laddas med en positiv mening. Retoriken kommer därmed implicit även att medföra ett fördömande av de företeelser som definieras som motsatsen till dessa begrepp.157
Forskningen om historiska begrepp har tagit två olika riktningar inom historikersamfundet under de senaste decennierna, vilka kan kopplas till två företrädare för forskningsområdet, Reinhart Kosel-leck och Quentin Skinner.158 Koselleck var intresserad av hur språ-ket kan lagra erfarenheter. Han har undersökt hur begrepp förändras diakront, och hur relationerna mellan begreppens förändring och de sociala strukturerna har sett ut. Han pekar på att verkligheten kan ha förändrats medan begreppen har förblivit desamma. Alternativt kan begrepp påverka den historiska processen och skapa ny verklig-het.159 Bo Stråth understryker dock att det inte är begreppen i sig som orsakar förändringarna, utan att dessa skapar nya utgångspunkter för möjligt mänskligt handlande.160 Vilken verklighet vi har möjlighet att beskriva och förstå är avhängigt av vilka begrepp vi har tillgång till. De aktuella begreppen kan på så sätt öppna upp för handlingsalterna-tiv som tidigare inte fanns i föreställningsvärlden, samtidigt som de stakar ut gränserna för vilka förändringar som anses möjliga. Enligt
Koselleck kan det enskilda begreppet få sin egen historia genom dessa processer. Den sociala verkligheten och begreppen förändras i olika rytm, vilket skapar en spänning mellan begreppen och den verklighet som begreppen refererar till.I Kosellecks analys är det således män-niskans förhållande till tiden och de temporala dimensionerna som står i fokus.161
Den andra riktningen, här representerad av Quentin Skinner, väljer istället att analysera ett begrepp utifrån dess retoriska kontext, vilket innebär att dess mening bland annat genereras av vad författaren av-såg att göra då han eller hon använde begreppet. Detta är i motsats till Kosellecks en synkron ansats. I likhet med Greimas har Skinner kritiserats för att inte beakta de diakrona förändringarna, vilket skulle kunna medföra en situationsinriktad analys utan temporala samband. Begreppens historiska barlast kommer på så sätt att undgå sökarljuset vid analysen.162 Flera forskare, inklusive Skinner själv, menar dock att det inte behöver finnas en motsättning mellan de olika perspektiven utan att de kan komplettera varandra.163 Skinner har dessutom på senare år själv genomfört diakrona analyser.164 Ett begrepp kan följ-aktligen både analyseras utifrån sin retoriska kontext, vad jag i analys-modellen kallar intention, och med avseende på de förändringar som detta begrepp genomgår mellan de olika läroboks- och elevtexterna.165 I mitt arbete ser jag båda dessa infallsvinklar som värdefulla.
Både Skinner och Koselleck förordar dessutom en distansering till begreppen för att tolkaren skall kunna frigöra sig från de konventioner som normalt styr tolkningen av dem.166 Detta ifrågasättande, där fö-reställningen om språklig konsensus ses som en illusion, kan jämföras med den självreflexion som White och Ricoeur förordar när det gäller författarens meningsskapande, och den distansering som blir resulta-tet av misstänksamhetens hermeneutik.167
Att presentera Skinner under rubriken begreppshistoria kan tyckas malplacerat eftersom hans forskning har haft som ett genomgående tema att påvisa begreppshistoriens filosofiska orimlighet. Skinner skriver: ”I remain unrepentant in my belief that there can be no
his-tories of concepts as such; there can only be hishis-tories of their uses in argument.” 168 Liksom White fokuserar Skinner därmed på avsända-rens intentioner, eller syfte, med en viss utsaga eller en viss berättelse. White hyser dock mindre tilltro än Skinner till graden av medveten-het hos författarna när det gäller dessa val. White anser, som tidigare avhandlats, att den historiekulturella traditionen genererar vissa troper och narrativa strukturer som historiker förmedlar utan att de är helt medvetna om dem.169 Dessa troper kan jämföras med Skinners be-grepp. ”Arbetare” kan vara en sådan trop som i Whites narrationsteori utgör utgångspunkten för den narrativa strukturen, och som därmed påverkar berättelsens narrativa form. I enlighet med Skinner kan dock de människor som refereras till med begreppet ”arbetare” skifta i oli-ka retorisoli-ka kontexter, och därmed vara avhängigt av vad författaren gjorde när han använde begreppet.170
I enlighet med ovanstående påpekar Skinner att man, om man skall förstå en utsaga, även måste förstå vad den som yttrade meningen, eller i mitt fall berättade berättelsen, avsåg att göra. Detta kallar Skin-ner för författarens illokuta akt.171 Jag väljer att använda uttrycket av-sedd mening när jag diskuterar vad jag antar att en författare menade med ett specifikt begrepp.172 Eftersom de två termerna ”mening” och ”illokut akt” har sina rötter i två olika filosofiska traditioner undviker jag termen illokut, utan att för den skull bortse från Skinners intentio-nella perspektiv.173 Läroboksförfattarnas avsedda mening måste ses ur ett flerdimensionellt perspektiv. Den avsedda meningen rör både det enskilda begreppet och den övergripande sensmoralen i berättelsen. Författarna avsåg att förmedla kunskap i enlighet med de genrespeci-fika traditioner som var förhärskande då läroboken skrevs, samtidigt som författaren, medvetet eller omedvetet, ville sprida eller utmana en normativ hållning.174 Jag tror dock att man måste se läroböckernas formuleringar som en många gånger omedveten respons på det offent-liga samtal som fördes i författarnas samtid.175 Detta kan exemplifie-ras med de neutralitetsberättelser som senare kommer att avhandlas, där författarnas intentioner både var att förmedla kunskap och att
försvara, respektive kritisera, den svenska eftergiftspolitiken. Denna aspekt säger dock inget om de betydelsemässiga glidningar som kan ha skett rörande begreppens mening, eller den sensmoral som berät-telserna förmedlar till läsaren.176
Förändringar av språkliga konventioner kan ske på olika sätt men bygger ofta på att begrepp är omstridda.177 Ett sätt att förändra kon-ventionerna är att sluta använda det aktuella begreppet, ett annat att låta förstå att man inte delar den gängse definitionen, och ett tredje att genom retoriska vändningar försöka förändra begreppets performa-tiva funktion inom den språkliga konventionen.178 Dessa vändningar är nära förknippade med begreppet trop som betyder just vändning. Exempel på detta kommer att visas både i läroboksanalyserna och i analyserna av elevtexterna. Ett begrepp som ”folkhem” kan upphöra att förekomma i berättelserna, eller så kan författaren klargöra att han eller hon inte anser att detta begrepp bör definieras enligt gängse konventioner.179 Slutligen kan författaren skildra företeelser som inte uppfattas som eftersträvansvärda som en aspekt av detta ”folkhem”. Om författaren går segrande ur den språkliga striden kan han eller hon tillsammans med andra i det offentliga samtalet på sikt förändra konventionen.180
Författaren kan även behålla ett begrepp med en hyllande funk-tion men förskjuta kriterierna för vad som kan beskrivas med detta begrepp.181 Ett exempel på en sådan förändring kan iakttas för be-greppet ”jämlikhet”, som inte har samma mening i en nutida retorik som i en text som skrevs under exempelvis franska revolutionen.182 Denna retoriska strategi är tydlig för begreppet ”demokrati” i elever-nas berättelser. Begreppet har en fortsatt mycket positiv laddning men appliceras på delvis andra företeelser än i läroböckerna. En alternativ strategi är att byta ut ett begrepp mot ett annat med samma kriterier för applikation, men med en annan performativ funktion.183 Begrep-pet ”kapitalist” i välfärdsberättelsen skulle exempelvis kunna ersättas med begreppet ”entreprenör” i välståndsberättelsen, och på så sätt bi-dra till att föränbi-dra berättelsens sensmoral.184
Dessa förändringar av berättelserna och begreppen utgår från för-fattarnas intentioner, vilket leder vidare till berättarens illokuta akt, eller, med min terminologi, avsedda mening. Berättelsens avsedda me-ning kan exempelvis vara att hylla en svensk fredlig befolkme-ning, att försvara ett tvivelaktigt beteende, eller att ställa dåtida makthavare till svars. Den avsedda meningen kan därmed beskrivas som den sensmo-ral som författaren ville förmedla till sin omgivning.185
Skinner menar att yttrandet även kan ha en mening för tolkaren som inte behöver överensstämma med den illokuta akten. Han är helt enig med Ricoeur om att begreppet, yttrandet eller berättelsen även kan få ett överskott av mening då den landar i en ny temporal, geo-grafisk, kulturell eller social kontext.186 Philip Gardner har försökt att sammanföra Skinners och Ricoeurs perspektiv, och hävdar att båda menar att en historisk representation alltid är skriven av någon, för någon, om något. De två teoretikerna prioriterar olika faser av denna process, men ingen av dem förnekar vikten av att se hela processen.187 Detta helhetsperspektiv ser jag som ett centralt tema för avhandling-en. Generellt måste det påpekas att syftet med att sammanföra olika teoretiker inte är att peka på en gemensam agenda, utan att visa hur de på olika sätt kan tillhandahålla redskap för att analysera menings-skapande.
Berättelsens sensmoral är med andra ord å ena sidan avhängig av avsändarens intentioner och den betydelse som författaren lade in i de olika begreppen. Å andra sidan har den i linje med Ricoeurs teorier om textens semantiska autonomi fått en ny mening när begreppens innebörd har förändrats under sin resa genom de historiekulturella lagren. Som tolkare kan jag aldrig helt frigöra mig från mitt eget tolk-ningsperspektiv, men jag kan sträva efter en förståelse för diskrepansen mellan vad begreppen betyder för mig, vad de betydde för den dåtida läroboksförfattaren och vad de betyder för de elever som formulerat sina tankar år 2010.