Berättelserna som skapar den narrativa identiteten hänger samman med vårt sätt att bruka historien, och det råder därför ett tydligt sam-band mellan historiebruk och narrativ identitet. Detta samsam-band är viktigt att synliggöra, inte minst på grund av den centrala ställning som begreppet historiebruk har i de styrdokument som reglerar histo-rieundervisningen.196 Historiebruksteorier fokuserar historiens funk-tion för människan. Klas-Göran Karlsson har identifierat sju olika historiebruk som både var för sig och i samspel hjälper oss att hantera vårt behov av att skapa sammanhang i tillvaron. Det är av yttersta vikt att inte se dessa bruk som någon form av missbruk av det förflutna, utan att istället betrakta dem som olika sätt att hantera människans temporala och existentiella utsatthet.197
Det existentiella bruket är knutet till mänskliga behov av att min-nas eller glömma, och fyller en funktion när vi skall orientera oss i tillvaron. Detta bruk aktualiseras främst vid trauman eller stora om-välvningar av privat eller kollektiv art.198 Jag skulle även vilja utvidga definitionen av det existentiella historiebruket till att omfatta ett mer
vardagligt förhållningssätt till det förflutna, som närmare hänger sam-man med de privata berättelser vi berättar om oss själva och vår familjs historia.199 Detta existentiella historiebruk är en del av vardagen, ex-empelvis när vi namnger våra barn eller när vi städar våra förråd och tvingas ta ställning till vilka föremål som skall slängas och vilka som betyder så mycket för vår narrativa identitet att vi inte kan skiljas från dem.
Det ideologiska histo riebruket nyttjas främst av intellektuella elit-grupper, och tillämpas då makthavare vill legitimera rådande makt-strukturer eller bagatellisera tidigare begångna brott mot mänsk-ligheten. Denna form av historiekonstruktion kräver kvalificerad utbildning för att lägga de historiska byggstenarna till rätta i ett tyd-ligt och slagkraftigt mönster. Bruket utmärks ofta av en dualistisk historieskrivning och ett föga problematiserat framstegs perspektiv. Ett bruk som ligger nära det ideologiska historiebruket är icke-bruket. Detta är en medveten stra tegi för att förtränga eller eliminera den his-toriska dimensionen i samhället. Bruket av framgångsideologier har inneburit att man har vänt sig från den dystra dåtiden, för att istället rikta blicken mot framtiden.200 Enligt min mening är det dock tvek-samt om detta kan karakteriseras som ett icke-bruk.Även när vi väljer att fokusera på framtiden verkar vårt erfarenhetsrum som ett implicit avstamp för dessa visioner, vilket pekar på vikten av att vara uppmärk-sam på vad som inte ingår i våra berättelser. Icke-bruket kan därmed ses som en respons på en outtalad kritisk berättelse som betraktar gårdagens erfarenheter som irrelevanta.
Det politisk-pedagogiska historiebrukets företrädare riktar in sig på likheter mellan olika historiska före teelser för att med hjälp av dessa föra fram ett politiskt budskap. De pedagogiska ambitionerna gör att skillnader elimineras och förenklade slutsatser och analogier förs fram. Historien får en instrumentell funktion där de pusselbitar letas fram som möjligtvis kan sågas till så att de med nöd kan pressas in i ett nytt sammanhang.201 Det moraliska historiebruket aktiveras då grupper i samhället känner ett behov av att ge erkännande och upprättelse
till marginaliserade grupper ur det förflutna, eller då de vill visa sin indignation över förgångna oförrätter. Målet för brukarna blir följ- aktligen att rehabilitera missgynnade grupper eller ställa maktut- övare till svars. Det vetenskapliga historiebruket har en viktig funk-tion när det gäller att rekonstruera och upptäcka det för flutna, men är inte överordnat de övriga historiebruken. En överbetoning av det vetenskapliga bruket kan, enligt Karlsson, lätt leda till att övriga bruk betraktas som miss bruk. En långt driven specialisering och fragmen-tisering av historievetenskapen har gynnat andra alternativa former av historiebruk. Sist nämner Karlsson det kommersiella historiebruket, vilket är ett bruk av det förflutna som skall ge ekonomisk vinning.202
Hur vi använder historien relaterar till begreppet narrativ identitet. Vi definierar vår egen person och besvarar våra existentiella frågor genom att söka svar ur det förflutna. Utifrån dessa frågeställningar konstrueras berättelser, vilket kan ses som ett existentiellt bruk. Ri-coeur har pekat på likheten mellan psykoanalys och historieberättan-de. Genom att leta upp förklaringar till och konstruera berättelser om våra nuvarande känslor, bearbetas dessa och ger individen möjlighet att vända sig mot framtiden.203 I berättelsen om vägen till det ideala samhället ger vi oss själva en roll, ofta som offer eller hjälte, vilket skapar ett ideologiskt historiebruk.204 Detta blir en mer privat form av ideologiskt historiebruk jämfört med det Karlsson presenterar. Detta ideologiska bruk aktualiseras exempelvis då vi lägger vår valsedel i urnan. Jag tror dock att detta individuella ideologiska historiebruk är avhängigt av de ramverk som tillhandahållits av intellektuella och politiska eliter. Det är enligt min mening omöjligt att föreställa sig exempelvis en nationell identitet utan de berättelser som konstituerar nationens historia. Konstruktionen av dessa berättelser blir ett möte mellan narrativ identitet och ideologiskt historiebruk, eftersom de stakar ut vad det innebär och inte innebär att ha en viss nationell identitet, samtidigt som de föregriper framtida mål för nationen och individen. Michael Billing har påpekat att dessa föreställningar, eller med min terminologi berättelser, definieras som farlig och irrationell
nationalism när de dyker upp hos andra men som vällovlig patriotism när det handlar om våra egna känslor och tankar.205
Det förflutna kan även ge oss pedagogiska exempel, vilka får stå till tjänst med att legitimera anspråk på upprättelse eller makt. Detta sker ofta när en kollektiv narrativ identitet skall befästas, men kan även ske på ett individuellt plan. Grupper eller individer kan konstruera berät-telser där deras egen historia jämförs med skeenden som har fått stor uppmärksamhet i historiekulturen. Ett annat sätt att legitimera sin egen identitet är genom anklagande berättelser om dem som genom historien på olika sätt har förbrutit sig mot de värden som är centrala för ens egen narrativa identitet. Detta bruk kan vara ett sätt att ge upprättelse åt grupper som man på olika sätt identifierar sig med. I dessa fall kan ett moraliskt historiebruk bli en viktig komponent i de berättelser som individen eller kollektivet använder för att bekräfta en känsla av rättfärdighet.
Frågan om hur mycket vår egen narrativa identitet påverkar det vetenskapliga bruket av historien har besvarats på olika sätt. Ricoeur och White menar, som tidigare diskuterats, att alla historiska berät-telser i någon mån har ideologiska eller moraliska anspråk.206 Andra hävdar istället att historikerns roll är att ställa sig utanför historien och med analytisk klarhet och källkritiska redskap försöka besvara frågan om hur det egentligen var.207 Jag menar att historikerns val av ämne och perspektiv alltid i någon mån är påverkade av forskarens narrativa identitet samt ideologiska och moraliska ställningstaganden.
Det finns också ett samband mellan historiebruk och Skinners teo-rier om avsändarens intentioner. För att kunna förstå vilken funktion en berättelse hade för den som konstruerade berättelsen är det cen-tralt att få vetskap om vad författaren avsåg att göra då han eller hon konstruerade berättelsen. Om författarens berättelse var ett inlägg i en politisk eller ideologisk argumentation indikerar detta att berät-telsen hade en i huvudsak politisk-pedagogisk, ideologisk eller mora-lisk funktion för berättaren. Detta utesluter inte att nya uttolkare av berättelsen senare kan ge den en helt annan funktion. Vid tolkningen
av berättelsens funktion för olika parter är dessa aspekter viktiga att uppmärksamma.