De tidiga välståndsberättelserna präglas av kontinuitet. De har en tyd-lig början i samband med den industriella revolutionen. Den svenska företagsamheten har under lång tid byggt upp ett välstånd, vilket tillsammans med kristna, liberala och måttfulla socialdemokratiska
krav bidragit till sociala reformer. De erfarenheter som aktualiseras får mening och betydelse genom att de bidrar till och leder fram mot ett ökat välstånd och en accelererande tillväxt. Dessa erfarenheter kom-mer därför att bli betydelsefulla för den sensmoral och orientering mot framtiden som berättelsen genererar. Ur ett narrationsteoretiskt per-spektiv kan detta ses som urtypen för en progressiv berättelse. Sam-hället har växt fram organiskt utan tydliga språng eller omvälvande förändringar. Begrepp som folkhem och välfärdsstat används som metaforer för Sverige, samtidigt som författarna distanserar sig från begreppen. Fortfarande är det istället folket som fungerar som den i huvudsak meningsbärande synekdoken för Sverige. Det svenska folket har en inneboende och nedärvd kvalitet som både möjliggör framste-gen och driver utvecklinframste-gen, och det är ytterst denna identitet som måste betonas, legitimeras och föras vidare till nya generationer. De senare reformer som genomförts har varit bättre och mer långtgående än de tidigare, men de skiljer sig inte rent kvalitativt från de föregåen-de.633 Eftersom nuet genomgående framställs som höjdpunkten, med få ovan angivna undantag, blir berättelsens slut även dess peripeti. Berättelsen andas även en optimistisk framtidstro och orientering mot en allt större tillväxt och ett allt större välstånd.634
Det som utmärker den yngre välståndsberättelsen är att grunden för framgång inte längre enbart är tekniskt lynne och flit, utan att vårt beroende av den omgivande världen har fått ett mycket större fokus. Detta kommer även att påverka den narrativa identiteten. De retoriska argumenten hämtas inte ur det förflutna eller från essentiella karaktärsdrag, ethos, utan från framtida möjligheter, vilket förutsätter flexibilitet och förändringsbenägenhet. Med Greimas terminologi kan man säga att det eftersträvansvärda är ett blomstrande näringsliv, och att det svenska näringslivets aktörer och de ekonomiska strukturerna intar hjälterollen medan politikerna framställs som hjälpare. De som intar skurkrollen i de äldre berättelserna är svindlare som Ivar Kreu-ger, eller de som genom lättja inte gör rätt för sig. I de senare berät-telserna är det de som begär för höga löner, skapar oro på
arbetsmark-naden eller företräder internationella koncerner, som representerar de onda krafterna som hotar Sverige.635 Företrädare för de internationella företagen är dock mer tvetydiga skurkar jämfört med dem som age-rade i de äldre berättelserna. Det globala näringslivet kan även gynna Sverige och det syns en ambivalent attityd till frihandel och global ekonomi i denna berättelse.636 Andra hot mot Sverige är i de senare berättelserna en ”tröstlös långtidsarbetslöshet”, och ett högt skatte-tryck.637 I de äldre av dessa välståndsberättelser finns det inte några förlorare. Däremot innebär högskattepolitiken ett hot mot närings- livet i de nyare berättelserna. Farorna kan även ses som en utmaning av en svensk identitet legitimerad av berättelser om flit, arbetsamhet, förnöjsamhet och duglighet. I början av berättelsen märks en tydlig stolthet över de svenska framgångar som aktualiseras. Svenskarna har varit duktiga och lugna och välståndet är därför välförtjänt. Dessa goda förhållanden framställs även som rättfärdiga, eftersom svenskar-nas idoga strävanden kommer att leda till bättre förhållanden för hela folket i framtiden.
Identiteten grundas inte i den yngre berättelsen främst på likhet och kollektiva värden utan på flexibilitet och förmåga till nyorientering. Denna anpassningsförmåga och förändringsbenägenhet är ett centralt tema i både de senare välstånds- och de senare välfärdsberättelserna. Inställningen till denna flexibilitet är dock helt olika och utgör därför en signifikant skillnad mellan de båda berättelsekategorierna. Medan man i välståndsberättelsen ser nyorienteringen och förändringen av den narrativa identiteten som något nödvändigt och i flera avseenden gott, blir denna nyorientering i välfärdsberättelsen ett hot mot svenska värden och det svenska folkhemmet.638
Övergången från ett aktörsperspektiv i de tidigare berättelserna till ett mer strukturellt perspektiv i de senare får även en motsägelsefull betydelse för den narrativa identiteten. Fokus flyttas från individuella aktörer inom näringslivet till stora ekonomiska strukturer.639 Det är inte längre nedärvda egenskaper och tekniskt lynne utan flexibilitet som gör att svenska företag kan klara sig på en allt hårdare marknad. I
välståndsberättelsen kritiseras inte en ökad individualism. Alm skriver till exempel angående regeringsskiftet 1991: ”Regeringen uppslukades av den svåra krisen, och tvingades förhandla med socialdemokraterna för att kunna göra nödvändiga besparingar bland socialförsäkringarna. Någon uttalad borgerlig politik var inte att tänka på i den svåra situ- ationen.” 640 Hur författaren definierar en ”uttalad borgerlig politik” utvecklas inte, men man skulle kunna anta att det är skattesänkningar som avses. Vad som avses förutsätts vara självklart för läsaren.
Man kan se hur olika historiebruk samverkar i denna berättelse. Fö-reträdare för ett existentiellt historiebruk letar upp flitiga och uppfin-ningsrika svenskar ur det förflutna för att stärka självkänslan och be-kräfta identiteten. Samtidigt artikulerar berättelserna ett ideologiskt historiebruk som framhäver vikten av sparsamhet med skattemedel och anpassning till rådande marknadsekonomi. Detta ideologiska bruk får moraliserande undertoner då det riktar sig mot dem som genom lättja inte bidrar till tillväxten eller inte lever upp till föreställ-ningen om den svenska förnöjsamheten.
Alms och Öhmans narrativa form skiljer sig av naturliga skäl från de äldre berättelsernas. De ser en tydlig peripeti under decennierna efter andra världskriget.641 Detta förklaras i huvudsak av deras histo-riska utsiktspunkt, men får icke desto mindre betydelse för berättel-sens orientering och legitimering. Den progressiva berättelsen ifråga-sätts och den nya pekar istället mot en osäkrare framtid. I och med att framgångsberättelsen utmanas kommer välståndsberättelsen till vissa delar att konvergera med välfärdsberättelsen, utan att för den skull skapa en gemensam sensmoral.642 Att beskriva denna berättelse som en tragedi blir inte rättvisande, snarare som en romans eller komedi med komplikationer. Tragedin möter vi snarare i den renodlade väl-färdsberättelsen, när det döende projektet välfärdssamhället offras för individualism och nyliberalism.