Välståndsberättelsen skulle man kunna ge många olika namn. I de äldre läroböckerna rör det sig om en berättelse om den fiffige, flitige och företagsamme svensken som med oförtröttlig strävsamhet arbetar sig fram till välstånd och internationellt erkännande, medan det i se-nare berättelser snarare handlar om ett entreprenörskap och en duglig-het i Ingvar Kamprads, Björn Borgs eller ABBA:s anda.553
Denna berättelse tar sin början vid förändringen av jordbruket un-der 1800-talet. Odhner, Westman & Forssell använun-der rubriken ”En ny tid för jordbruket. Den enskildes kraft frigöres”. Nu kunde före-tagsamma män genom driftighet skaffa sig välstånd och det blev inte längre vanligt att folk behövde blanda ”bark, agnar eller halm i brö-det”.554 De nya rikedomarna och den förbättrade levnadsstandarden är ett ständigt återkommande tema. Odhner & Westman hävdar att ”[f]ör Norrland kom nu en ny tid. Den väckte de ’slumrande miljoner’, som lågo i dess skogar och berg.” 555 Grimberg & Söderlund skriver: ”Så höll storindustrien sitt intåg i vårt land. Den gav arbete och bröd åt tusenden, och den skapade åt vårt land rikedomar, som kunna räk-nas i milliarder.” 556 En vanlig trop i denna berättelse är den fattige unge mannen som genom sin tekniska duglighet lyckas skapa stora rikedomar åt sig, sitt land och det svenska folket.557 Ett exempel kan hämtas från Odhner & Westman:
Lars Magnus Ericsson föddes vid mitten av 1800-talet i en torpstuga i Värmland. I det fattiga hemmet var det knappt om allt, även om födan [- - -] Det största av de bolag, som vuxit upp på den grund, som de lagt, fick med tiden ett aktiekapital på 100 milj. kr. och gav bröd åt många svenskar. Olyckligtvis fick en svindlare, Ivar Kreuger, makt över bolaget och plundrade det på dess tillgångar.558
Tydligare än så här kan knappast berättelsen om hjälten och skur-ken framställas. Dessa målande berättelser om fattiga torpstugor och
svältande snillen försvinner emellertid ganska snart från läroböckerna och ersätts istället av långa listor över framgångsrika svenska före-tag.559 Nyckelord i dessa berättelser blir modernt, snabbt, skickligt och framgångsrikt. Grimbergs & Söderlunds formulering kan här ses som representativ: ”Svenskarnas tekniska begåvning, de svenska arbetarnas yrkesskicklighet och det svenska järnets höga kvalitet utgö-ra förutsättningarna för den viktigaste av våutgö-ra industrigrenar: metall- och verkstadsindustrien.” 560 Ett synnerligen tydligt meningsskapande om den narrativa identiteten kan ses i dessa berättelser. I följande citat från Grimberg & Söderlund 1940 nämns ”Sverige” eller ”svenskt” inte mindre än elva gånger. Vid nyutgivningen 1947 hade man tydligen ansett att detta var lite väl chauvinistiskt och begränsar sig därmed till att skriva det åtta gånger:
Svenska uppfinningar. Flera av Sveriges största industrier arbeta i stor utsträckning för export och ha hela världen till marknad. De äro ba-serade på svenska uppfinningar, t.ex. av kullager och separatorer, eller på tekniska förbättringar, utexperimenterade av svenskar, särskilt inom elektroniken. Nybyggaren på Sydamerikas pampas lagar sin mat på svenska primuskök, på floderna i Brasiliens urskogar surra svenska ut-ombordsmotorer, indianen i México talar i svensk telefon, och lyxbilen som spinner fram på Italiens autostrador, rullar på svenska kullager. I så gott som hela världen finns det svenska tändstickor. Så bidraga svenskt uppfinnarsnille och svenskt precisionsarbete till att göra vårt land känt och aktat ute i världen.561
Det är i denna berättelse tydligt att välståndet emanerar från den in-dustriella revolutionen.562 Denna kom i renodlad form att leva kvar i läroböckerna fram till och med 1960-talet, men visar sig även senare, delvis infogad i välfärdsberättelsen. Kumlien skriver: ”Sverige hade tillgångar, som möjliggjorde dess utveckling till industriland. Det hade järn, trä och vattenkraft och det hade en folkstam med teknisk läggning.” 563 Intressant är dock att författaren inte längre talar om ”våra” industrigrenar utan att aktören nu nämns i tredje person. Iden-titetens legitimering har antagit en något mer subtil form.564
Även Brolin och Bäcklin från 1960-talet visar tydligt att det är nä-ringslivet som åstadkommit en högre levnadsstandard för hela folket, men att folkrörelser och politiker har innehaft rollen som hjälpare när det gäller fördelningen av välståndet. Bäcklin påpekar att välstånds-ökningen kom arbetarna till del redan före fackföreningarnas tid. Här liksom i andra samtida läroböcker kopplas också näringslivets utveckling samman med utvecklingen mot demokrati. Berättelsen om välståndslandet kommer på så sätt att konvergera med demokratibe-rättelsen, och de båda berättelsernas sensmoral kommer ömsesidigt att understödja varandra:
Den ännu pågående industriella revolutionen är utan tvekan den mest genomgripande i vår historia. Den har sålunda förvandlat Sverige från ett fattigt till ett rikt land och möjliggjort en väldig lyftning av folkets mate-riella, kanske också kulturella levnadsnivå, och har därigenom utjämnat klyftorna mellan samhällsklasserna. Den har förändrat själva landets ut-seende och på nästan varje punkt folkets levnadssätt och vanor. Den har brutit sönder eller minskat betydelsen av många tidigare gemenskapsfor-mer, t.ex. byns, bygdens och hemmets. I de nya industrisamhällena växte därför fram ett behov av nya former av gemenskap och samarbete. […] Detta är industrialiseringens viktigaste politiska följdverkan: de breda lagren av folket, som aldrig tidigare haft möjligheten att göra sig hörda i politiska sammanhang, trädde fram, organiserade sig och lät sig höras.565
Det sker dock en successiv förskjutning i argumentationen under un-dersökningsperioden. Liksom i neutralitetsberättelserna visar sig dessa glidningar tydligast då läroböcker redigeras inför nyutgivningar. År 1940 formulerar sig Grimberg & Söderlund på följande vis:
Det är en av de bästa sidorna av de sista årtiondenas samhällsutveckling i vårt land, att man har velat sörja för att alla skola få del av det stigande välståndet. Men vi få ej glömma, att detta välstånd har åstadkommits genom allas samfällda arbete. Därför är det varje medborgares plikt att efter måttet av sina krafter göra rätt för sig och genom sin insats bidra till hela nationens väl. Ty endast genom sparsamhet, flit och företagsamhet kan välståndet bevaras och de fattigas lott förbättras.566
Detta textavsnitt är struket vid nyutgivningen 1947, och fokus ham-nar istället på de reformer som möjliggjorts tack vare näringslivets utveckling.567 Det dygdetiska argumentet, att man bör göra rätt för sig och hedra dem som i det förflutna har möjliggjort välståndet, to-nas ner. Detta kan ses som ett litet steg mot den berättelse som under 1960-talet och början av 1970-talet börjar framträda i läroböckerna.
Brolins berättelse aktualiserar även rester av en äldre regressiv berät-telse där det patriarkala samhällets ordning ställs mot ett nytt modernt industrisamhälle utan gemenskap och trygghet. Denna narrativa form var vanlig i de äldre läroböckerna, men dessa inslag blev med tiden allt sällsyntare.568 I den regressiva berättelsen hämtas argumenten konse-kvent från det förflutna, men från 1960-talet och framgent kommer den progressiva välståndsberättelsen att bli den vanligaste.
Välståndsberättelsen återkommer i läroböckerna under senare år. I vissa böcker sker detta i form av tilläggshistoria där entreprenörer genom tiderna får en egen liten ruta eller sida, medan det i andra läroböcker är en mer generell berättelse.569 Två exempel på det se-nare är Lars-Göran Alms Milstolpar och Christer Öhmans Sekvens, båda från 2007.570 Alms 1800-talshistoria berättar om ett förbättrat jordbruk och en framväxande industri som från mitten av 1800-talet förbättrade befolkningens villkor. Han skriver, i en ton som känns igen från de äldre läroböckerna:
Under denna tid framträdde också de företag som fått smeknamnet ”ge-niföretagen” – företag som byggde på svenska uppfinnares idéer och som kom att utveckla en spetskompetens inom sin speciella nisch. [- - -] Tillsammans innebar dessa förändringar att åren mellan 1890 och 1914 var den svenska industrins jubeltid – kulmen på en framgångsrik indu-strialiseringsprocess.571
Henrik Björck har visat att tropen om ingenjören kom att få en sym-bolisk betydelse vid början av 1900-talet. Ingenjören representerade ett tekniskt förnuft som sakligt och med problemlösning i fokus skulle bygga upp nya moderna, rationella fabriker och bostäder. Denna trop
kommer senare att överföras till välfärdsberättelsen då den rationella inställningen överförs till organisationen av samhället i stort och till den enskildes liv.572 Björck har dock noterat att den sociale ingenjören förekom även i högerns retorik redan vid början av 1900-talet. Ambi-tionerna att ordna befolkningens liv och leverne skulle gynna företa-gens produktion.573 Tropen om den tekniske svensken och hans bety-delse för Sveriges framgång är frekvent även i elevernas berättelser.574
Ett annat berättelseelement som får en meningsbärande funktion är skildringarna av emigrationen. Som tidigare citat från Odhner & Westman visat kan emigrationen ses som ett utslag av illojalitet och bristande nationalistisk anda.575 Falk & Tunberg nämner kort emi-grationen och betonar att drivkraften främst var god tillgång på jord i Amerika. De tvingande orsakerna betonas inte utan beskrivs kort som ”flera dåliga skördeår”. 576 Ord som fattigdom, svält och nöd finns inte med i denna berättelse. Intressant i detta sammanhang är att Grim-berg & Söderlund inte nämner emigrationen överhuvudtaget. Här är det återigen viktigt att inte falla offer för sin egen stora berättelse. Det finns inga händelser som på förhand har förtjänat sin plats i berättel-sen, men det aktualiserar ändå resonemangen om kollektiv glömska eller bortträngning. I Grimbergs & Söderlunds konsensusorienterade framgångsberättelse kan emigrationen störa meningsskapandet och legitimeringen av den nationalistiske svensken. I detta sammanhang kan det vara intressant att göra en jämförelse med elevernas berättel-ser. Flera av dessa konstaterar att de tycker att det är anmärkningsvärt att de glömt emigrationen i sin stora berättelse. Sannolikt är detta ett berättelsefragment som varken passar in i Grimbergs & Söderlunds eller de aktuella elevernas stora meningsskapande.577
Söderlund & Tunberg kopplar däremot emigrationen till perioder då ”[d]et svenska näringslivet arbetade under mindre gynnsamma för-utsättningar”.578 Dåliga skördar och försörjningssvårigheter nämns, men inte heller i denna berättelse får fattigdomen något större utrym-me. Denna beskrivning är relativt vanlig i välståndsberättelsens emi-grationsskildringar. Dåliga förhållanden i Sverige nämns men betonas
inte, och andra faktorer som exempelvis svensk reslust och äventyrs-lynne anges som bidragande drivkrafter till en emigration som beröva-de Sverige arbetskraft. Livet i Amerika framställs i någon lärobok som hårt och besvärligt, vilket i sig kan fylla en implicit meningsbärande funktion.579 Kumlien gör en koppling mellan emigrationen och den framväxande sociallagstiftningen som ligger i linje med den konse-kvensetiska argumentationen i välståndsberättelsen: ”Emigrationen betraktades naturligt nog med mycken oro i Sverige. Man satte igång en utredning om dess orsaker, och den har bidragit till uppkomsten av en socialpolitisk lagstiftning.” 580
I Bäcklins bok betonas för första gången ord som hungerår och fattigdom i samband med emigrationen, vilket pekar framåt mot den övergång som sker i meningsskapandet i samband med att välstånds-berättelsen allt mer övergår till en välfärdsberättelse.581 Generellt kan Bäcklins berättelse ses som en övergångsberättelse där de båda berät-telserna förhandlas mot varandra. Återigen är Alm från 2007 intres-sant i ett jämförande perspektiv:
Varför var det då så många som lämnade Sverige? I äldre forskning var svaret givet: emigranterna flydde från fattigdom och elände till ett land av hopp. Detta var förmodligen riktigt när det gäller utvandringen i slutet av 1860-talet, för då inträffade de sista nödåren i landets historia i samband med missväxt. Men i övrigt då? Idag påpekar en del histori-ker att de flesta svenskarna trots allt hade det ganska bra under senare delen av 1800-talet. Utvandrarna reste inte från elände till hopp, säger de, utan från hyfsade villkor till ännu bättre, bl.a. högre löner. Och för många utvandrare var det inte heller ett livsavgörande beslut. En del kom hem igen efter några år i USA och hade med sig både pengar och idéer som gav dem ett bättre liv i Sverige.582
Här ser man en återgång till den långa välståndsberättelsen med dess vikt vid den handlingskraftige företagsamme svensken och en retorik som hämtar argumenten från ett framtida topos.
Två troper har viktiga meningsbärande funktioner och kan ses som en dikotomi i välståndsberättelsens inledande fas. Den ena är ”den
supande svensken” och den andra ”den disciplinerade arbetaren”. I de tidigare läroböckerna kopplas ofta fattigdom och misär samman med alkoholmissbruk och slöhet. Det är enskilda initiativ från eldsjälar och föregångsmän som tillsammans med folkbildningen hjälper till att åt-gärda missförhållandena. Argumentationen är gärna förstärkt med ett från 1800-talet traderat bibliskt språkbruk.583 Peter Wieselgren kallas exempelvis för ”[v]år förste nykterhetsapostel”.584 Kumlien understry-ker att ”[n]ykterhetsrörelsens samhälleliga insats blev stor. Den spred nykterhet i breda folklager och hyfsade därigenom tidigare råa um-gängesseder. Den bidrog också till folkbildningens höjande.” 585 Un-der 1960-talet försvinner den försupne mannen, som själv förorsakat sitt elände, ur läroböckerna. Nykterhetsrörelsen kommer istället att infogas i en berättelse om demokratisk skolning.586
”Den disciplinerade arbetaren”, som motstår revolutionära lockto-ner och som istället arbetar för landets välstånd, är en annan populär trop i berättelserna. Denna fyller en viktig sedelärande funktion i både välstånds- och i välfärdsberättelsen, och kommer därför att leva kvar längre i läroböckerna. Tropen ingår i berättelserna om den förnöj-samme svensken som inte strävade efter stora förändringar utan nöjde sig med en gradvis utveckling, samtidigt som berättelsen betonar att flit lönar sig. Ett tydligt exempel på denna förnöjsamhet kan man läsa i nedanstående beskrivning av Carl Ekman och Per Albin Hansson i Odhner & Westman:
Två gånger blev de folkfrisinnades ledare Carl Ekman statsminister. Han hade börjat sin bana som kroppsarbetare och nådde fram till rikets högsta ämbete. Sedan han fallit, blev Per Albin Hansson statsminister. Han var socialdemokraternas ledare. Redan som liten pojke fick han börja arbeta för födan. Sina första slantar förtjänade han på att vakta kor. Därefter blev han springpojke, handelsbiträde, redaktör, och riks-dagsman.587
Stråth påpekar att denna nedärvda förnöjsamhet blir meningsska-pande när det gäller konstruktionen av en svensk identitet.588 Denna
trop är även effektiv i berättelsen om välfärdslandet och i berättelsen om främlingen, där den arbetsamme invandraren beskrivs enligt väl inarbetad retorik.589
Genomgående ses revolutionära rörelser som ett hot mot landet och välståndet. Liksom i neutralitetsberättelsen står Grimberg & Söder-lund för den mest uttalade konsensusberättelsen:
De stora sociala och politiska frågorna ha därför slutligen lösts i enlighet med den svenska folkmajoritetens önskningar. [- - -] Den svenska socialis-men hade nog från början en revolutionär prägel. Men snart inriktade sig partiet under ledning av Hjalmar Branting på att med lagliga medel främja arbetarklassens intressen inom den rådande samhällsordningens ram.590
Falk och Tunberg skriver: ”Men arbetarnas lugna och värdiga upp-trädande under konflikten hade skapat respekt för den svenska arbe-tarklassens politiska mognad.” 591 Kumliens framställning blir något motsägelsefull när han beskriver hur den svenska fackföreningsrörel-sen satte hårt mot hårt för att förbättra arbetarnas villkor, samtidigt som den fostrade medlemmarna till inbördes solidaritet, disciplin och samhällsvett. Den svenska arbetarrörelsen beskrivs som fredlig jäm-fört med utländska grupper och kunde därför anpassas efter ”det gam-la svenska rättsamhället och det svenska folkets lynne”.592 Trots viss oklarhet huruvida det var rätt att sätta hårt mot hårt, samverkar detta budskap väl med de tidigare citerade meningsbärande berättelseele-menten om flit, lugn och arbetsamhet när det gäller att legitimera den konsensusinriktade svensken i kontrast mot de våldsamma andra.593
Ett annat drag i välståndsberättelsen är dess betoning av liberala reformer under 1800-talet och början av 1900-talet. Det etableras en kontinuitet mellan dessa tidiga reformer och dem som görs un-der författarnas samtid. Falk & Tunberg skriver: ”Unun-der förra delen av 1800-talet spred sig i vida kretsar ett livligt intresse för höjande och förbättrande av de lägre samhällsklassernas ställning. Opinionen påverkades av de liberala jämlikhetsidéerna.” 594 Författarna fortsätter vidare i ett senare avsnitt:
Svenska folkets urgamla vana vid självstyre har bl.a. tagit sig uttryck i en livlig social verksamhet, syftande till att undanröja vissa missförhållan-den inom samhället och förbättra de sämre lottades ställning. På enskilt initiativ har således ett omfattande arbete igångsatts och organiserats för att hjälpa fattiga och sjuka samt över huvudtaget för humanitära ändamål. [- - -] Vissa sociala rörelser ha åstadkommit genomgripande förändringar i samhället; de ha också framkallat en omfattande lag-stiftning från statens sida. Ett centralorgan för statens sociala verksam-het är den genom riksdagsbeslut av år 1912 inrättade socialstyrelsen, vilken handlägger bl.a. frågor rörande arbetsmarknad och arbetslöshet, fattigvård och barnavård, nykterhetsverksamhet, levnadskostnader och bostadsförhållanden. [- - -] Ett stort arbete har förvisso nedlagts på fat-tigvårdens förbättring. Man skickar ej längre ut fattiga och gamla för att ”gå på roten” utan ger dem understöd i hemmen eller tar in dem på ål-derdomshem, vilka blivit allt bättre organiserade. För barn ha upprättats särskilda barnhem. Man lämnar även hjälp åt de sämst lottade, såsom blinda dövstumma och sinnesvaga. Staten bereder trygghet åt medbor-garna på deras ålderdom. Enligt lag av 1913, som sedermera omarbetats, erhålla alla personer över 67 år folkpension.595
Detta citat representerar väl välståndsberättelsens betoning av kontinui-tet och successiv förbättring. Liknande, om än inte lika utförliga beskriv-ningar finns i ett flertal av läroböckerna. Odhner & Westman betonar att: ”[e]nastående väl ha staten och landstingen ordnat sjukhusen”.596 Under 1950-talet försvinner gradvis dessa liberala reformer från berät-telserna. Givetvis kan detta bero på att andra och mer genomgripande reformer genomförts senare, och att dessa överskuggar de tidigare, men det kan även tolkas som en successiv övergång till en ny berättelse.
Det som ytterst blir avgörande för kategoriseringen av Kumliens be-rättelse är dels betoningen av kontinuiteten mellan liberala och senare socialdemokratiska reformer, dels rollfördelningen i berättelsen.597 Kumlien beskriver under rubriken ”Det svenska folkets största väl-ståndsperiod” hur väl det svenska näringslivet klarade sig under slutet av 1930-talet tack vare den svenska industrins dugliga ledare, först-klassiga arbetskraft och den gynnsamma internationella konjunktu-ren. Kumlien drar av detta slutsatsen:
De omständigheter, som här anförts, i förening med en demokratiskt lagd inrikespolitik medförde, att mellankrigstiden för breda lager inom det svenska folket blev en välståndsperiod utan like. Standarden höjdes för många yrkesgrupper, såväl ifråga om föda som ifråga om bostäder. Högre löner och den i lag av 1919 stadgade maximalarbetstiden om åtta timmar skapade åt många en mera människovärdig tillvaro. [- - -] Sedan demokratien bröt fram, har alltså i vårt land genomförts en social re-formlagstiftning av hittills osedd omfattning, närmast jämförlig med de äldre liberalernas vid 1800-talets mitt. Den avsåg att skapa någorlunda betryggande villkor för hela vårt folk.598
Jämförbar är Brolins formulering angående 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring: ”Principen om solidariskt samhällsansvar var därmed erkänd. Till pensionsfrågans lösning hade även högern med-verkat.” 599 Solidaritet är ett begrepp som introduceras i berättelserna under 1960-talet, men begreppet kommer att få en betydligt större