Det som blir tydligt i analysen av välstånds- och välfärdsberättelsen är hur sammanflätade dessa berättelser är med varandra. Liksom i de olika neutralitetsberättelserna är det samma erfarenheter som aktua-liseras, men som genom retoriska vändningar får olika mening. Iden-tiska symbolhändelser och troper får olika betydelse i de två berättel-serna, men den gemensamma tematiken gör att de ibland konvergerar.
Berättelserna utmanar och understödjer varandra på så sätt under hela den undersökta perioden. Det sker även ständiga glidningar mellan de olika berättelserna med avseende på retoriska strategier och troper.751 Eftersom begrepp som välfärdssamhället, folkhemmet eller krisupp-görelsen får olika betydelse i olika berättelser kommer berättelserna också att generera skiftande sensmoral.
Jag kommer i detta avsnitt att visa hur några olika historiska fö-reteelser och händelser har presenterats i de olika berättelserna och hur de på olika sätt har fått en metaforisk funktion, det vill säga ett överskott av mening. Dessa begrepp har ingått som viktiga symboliska hållpunkter i de identitetslegitimerande berättelser som svenskar har berättat för sig själva och för andra. Det är därför intressant att under-söka när dessa symbolhändelser dyker upp i läroböckerna. Vissa delar av berättelserna tycks sedan bli djupare förankrade i det kollektiva minnet än andra, och därför leva kvar i stort sett oförändrade i för öv-rigt omstrukturerade intriger. Detta är fallet med de aktuella erfaren-heterna från 1930- och 1940-talet. De händelser som utgör början och stegring i välfärdsberättelsen finns kvar som viktiga berättelseelement även i den senare välståndsberättelsen. När dessa händelser sätts in i en alternativ intrig förändras deras meningsbärande funktion, men de har likväl en central betydelse för den narrativa identiteten.
Vilka begrepp och kategoriseringar som används när de olika par-terna i en konflikt eller en kompromiss skall beskrivas är betydelse-fullt, likväl som de orsakssammanhang som redovisas. Det kan därför vara belysande att följa dessa metaforernas metamorfoser genom det aktuella materialet.752
Under 1930-talet förekommer inte någon av de symbolhändelser eller symbolföreteelser, som senare blir så viktiga. Depressionen under 1930-talet beskrivs som ”världskrisen”, vilken hos exempelvis Odhner & Westman uppstår och löses enligt följande:
Handeln försvårades därigenom att allt flera stater förklarade, att varor från en annan stat fingo införas endast om den andra staten köpte varor
till lika värde. Industrien fingo då minskad avsättning. Många företag gjorde konkurs. Det blev många stora förluster för alla oförsiktiga affärs-män och för många andra som fick lida för deras misstag. Större affärer på världsmarknaden än alla andra svenskar gjorde Ivar Kreuger, som skaffade sig monopol i nästan alla länder inom tändsticksindustrien, för-medlade stora lån åt olika stater o.s.v. Det visade sig att han var en svind-lare, som bedrog folk i Sverige och hela världen på hundratals miljoner kronor. […] Tusentals arbetare blevo arbetslösa. […] När det gällde att övervinna krisen, var det av stor vikt, att det fanns goda banker. Riks-banken – för övrigt den äldsta bank av dem, som finns i världen – hade i början av 1800-talet varit den enda i Sverige. Sedan grundades många banker, och de blevo så stora, att deras fonder på 1920-talet sammanlagt överstego 800 milj. kr. Bland skickliga bankledare märkas medlemmar av släkten Wallenberg. 753
Denna lärobok aktualiserar dessutom flera meningsalstrande element som var vanliga i 1930- och 1940-talets berättelser. Krisen uppstår genom de andras begränsade frihandel, medan Sveriges liknande åt-gärder hyllas. Det är staten och kommunen som inför hjälpåtåt-gärder, men detta kopplas inte till några politiska partier eller kompromisser. Genomgående är det en aktörsorienterad berättelse med tydliga hjältar och skurkar. Olika stödåtgärder för jordbruksnäringen spelar också en viktig roll i berättelsen.754
Begreppen folkhem och krisuppgörelse dyker upp för första gången i Söderlunds & Tunbergs bok från 1949. De påpekar att socialdemo-kraternas främsta mål var att skapa ett folkhem och att de ideologiska frågorna därför sköts åt sidan. De skriver vidare angående krisuppgö-relsen:
Det är en omstridd fråga, i vilken utsträckning statsingripandena bi-drogo till att framkalla den konjunkturförändring, som inträdde un-der loppet av 1933. Att krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet fick mycket stor politisk betydelse, synes dock inte kunna bestridas. Den kom i fortsättningen att medföra ett i regel gott samarbete mellan de båda partierna.755
Folkhemmet och krisuppgörelsen förs vidare in i femtiotalets böcker.756 Kumlien betonar, liksom Söderlund & Tunberg, att krisuppgörelsen var ”en överenskommelse till ömsesidig båtnad”. Kumlien understry-ker också än mer än 1940-talsförfattarna att 1930-talet var en ”reform-period av stora mått”, men nämner inte begreppet folkhem explicit.757 Metaforen folkhem kommer annars att leva kvar i historieböckerna under hela den undersökta perioden, och få en allt mer central roll i välfärdsberättelsen. Även ”kohandeln” kommer att bli betydelsebä-rande i de båda berättelserna. I välståndsberättelsen är den ett uttryck för den konsensus som gynnar näringslivet, medan den i välfärdsberät-telsen är ett tecken på socialdemokraternas handlingskraft. Man kan således se hur skildringen av krisuppgörelsen understödjer berättelser-nas respektive sensmoral, orientering och legitimering av identiteter.
Under 1960-talet framställer Bäcklin och Brolin krisuppgörelsen som en ömsesidig eftergiftspolitik på lika villkor, där parterna prio-riterade Sveriges väl istället för att principfast försöka få igenom sina egna frågor utan kompromisser.758 I 1970-talets läroböcker sker en förändring av retoriken och beskrivningen av krisuppgörelsen. Tham skriver 1971: ”Då lyckades statsminister Hansson få till stånd en över-raskande överenskommelse med bondeförbundets nya ledare.” 759 I Graningers & Tägils bok kan man se att socialdemokraternas initiativ betonas ännu mer, och att de positiva konsekvenserna av denna politik understryks genom att skrivas i fetstil. Ett annat intressant menings-sammanhang i Graningers & Tägils lärobok är hur välståndsberät-telsen och välfärdsberätvälståndsberät-telsen glider samman. De båda berättelserna konvergerar och understödjer varandra genom det språkbruk och den retorik som används.760
I Hildingson med flera är socialdemokraternas roll ytterligare för-stärkt. De skriver under rubrikerna ”Socialdemokraterna tar över… …och får stöd av bondeförbundet”:
Den nya regeringen framlade 1933 ett omfattande program för att över-vinna krisen […] Socialdemokraterna hade ingen möjlighet att
genom-driva detta program ensamma. Det väckte opposition från de borgerliga, som ogillade det starka statliga engagemanget och inte trodde på köp-kraftsteorin. De kom med kompromissförslag, som bättre harmonierade med deras politiska övertygelse. Socialdemokraterna avvisade dem och siktade in sig på att spränga den borgerliga enigheten. Det lyckades. Bondeförbundet var angeläget om stödåtgärder till jordbruket och ac-cepterade det socialdemokratiska programmet mot löften om ytterligare jordbruksstöd.761
Här skildras en mycket mer initiativkraftig socialdemokratisk poli-tik, där socialdemokraterna medvetet försöker spränga den borgerliga enigheten. Det är inte heller samma konsensussensmoral som i tidi-gare berättelseelement som förmedlas. Dessa resonemang skall ses som exempel på hur samma händelser kan få olika meningsalstrande funk-tion i olika berättelser.
Sammanfattning
Här kan man se hur två olika berättelser om Sveriges ekonomiska utveckling har konvergerat och divergerat under den undersökta pe-rioden. Välståndsberättelsen tar sin början vid den industriella revo-lutionen under 1800-talet och fortsätter som en uttalad framgångsbe-rättelse fram till författarnas egen tid. Ett undantag syns i de senast utgivna läroböckerna, där Sveriges framtid tycks något mera osäker. Hjältarna i denna berättelse är företagsledare, uppfinnare och eko-nomiska strukturer, medan de som hotar framgången är de som på olika sätt motverkar hjältarnas projekt. I fullt utvecklad form dyker välfärdsberättelsen upp i läroböckerna under 1970-talet. Denna be-rättelse börjar i samband med de sociala reformerna under 1930-talet och har sin peripeti under decennierna efter andra världskriget. I vissa av de nyare läroböckerna skildras välfärdsamhällets tragiska under-gång. Hjältarna i denna berättelse är politikerna, medan de som hotar välfärden är de som inte lojalt stödjer det svenska välfärdssamhället.
Dessa två berättelser samverkar när det gäller att skapa och legitimera en svensk narrativ identitet där duktighet, flit och solidariskt sinnelag spelar en bärande roll.