Individen och samhället

När Doris MacKenzie jämförde de effektiva programmen med de ineffektiva kom hon fram till att nästan alla de effektiva program- men var fokuserade på att förändra den enskilda individen, medan de ineffektiva programmen fokuserade på att skapa livsmöjligheter i den sociala omgivningen. Som exempel på detta betonade de kognitiva programmen (effektiva) förändringar i individens tanke- mönster, medan arbets- och utbildningsinterventionerna (ineffekti- va) fokuserade på den kriminelles sociala livsmöjligheter att återin- tegreras in i det omgivande samhället. Därav drar MacKenzie slut- satsen att interventioner för återfallsförbrytare först måste föränd- ra individens tankemönster och beteende innan personen kan dra nytta av eventuella sociala livsmöjligheter i det omgivande samhäl- let.

Det kan vara värt att notera att även i mina intervjuer med social- rådgivare och unga på H8 samt vid observationer av nätverksmöte har fokus mestadels legat på att den unge först måste förändra sina attityder och sitt tankesätt i förhållande till sin sociala omgivning innan andra insatser blir meningsfulla, vilket inte minst visas av att de unga skall fungera som prosociala förebilder för sina kriminella kamrater. Den omgivande kulturella och sociala kontextens bety- delse tonas oundvikligen ner i förhållande till de individualpsyko- logiska egenskapsförklaringarna. Detta resonemang stöds av en allmän vårdideologi i Sverige och internationellt som säger att den unge inte skall kunna ursäkta sitt normbrytande beteende med att han eller hon har haft svåra hem- och uppväxtförhållanden. Det finns barn och ungdomar med en svår uppväxt och trasslig skol- gång som inte blir kriminella eller normbrytande. Förändringen måste utifrån detta vårdideologiska synsätt komma inifrån (indivi- den), vilket majoriteten av de unga som jag har intervjuat också håller med om. Jag skulle vilja påstå att det inte är någon tillfällig- het att detta vårdideologiska synsätt i Sverige och internationellt sammanfaller med evidensbaserade utvärderingsmetoder och ma- nualer som ART och KSL. Att båda manualerna fokuserar på att det är den enskilde unge som bär det huvudsakliga ansvaret för sin sociala problematik samt att förändringsprocessen måste ta sin

början i hans eller hennes tankesätt ligger väl i linje med NPM266

. Enhetschefen och programansvarig berättar med emfas att de självklart skulle vilja att hela den vuxna befolkningen i stadsdelen hade sysselsättning, att det fanns bättre, fler och rymligare bostä- der, att samtliga unga i stadsdelen gick vidare till de Nationella programmen och att det fanns givande fritidssysselsättningar, men att de i praktiken måste lösa akuta sociala problem med de medel och metoder som står till buds. Med andra ord skulle man lite djärvt kunna påstå att verksamhetsansvariga och socialarbetare mer eller mindre ”tvingas” till att använda arbetsmetoder och ma- nualer som de egentligen inte alltid tycker är lämpligast, allt för att anpassa sig till ett samhällsklimat där ekonomiska besparingar, marknadens mekanismer, effektutvärderingar och evidensbaserade metoder står högt i kurs.

Utifrån tankegångar om den kalkylerande, rationella och nytto- maximerande människan gör således den unge ett val av livsstil om han eller hon vill fortsätta begå kriminella handlingar eller inte. NPM utgår bland annat ifrån marknadens mekanismer och neoli- beralismens fokus på att individen (den unge i detta fall) på ratio- nella grunder kan välja sin livsstil. Tankemodellen går ut på att in- dividen har frihet att välja sin livsstil, något som också medför att individen måste ta konsekvensen (belöningar/bestraffningar) av sina handlingar och för sociala problematik. Ett motsatt sätt att be- trakta vår livsstil och handlingar är att se dessa som mer eller mindre bestämda av gruppens kulturella normer och rollförvänt- ningar, dvs. peka på betydelsen av uppväxtmiljön.267 Fastän de fles- ta inom socialtjänsten i Rosengård sannolikt håller med om att ekonomiska, kulturella och sociala faktorer har stor för att inte säga avgörande betydelse för uppkomsten av sociala problem så har inte dessa förklaringsfaktorer alltid en lika framträdande roll i förändringsarbetet med den unge. Mot bakgrund av detta resone- mang skulle jag vilja påstå att socialtjänstens vårdideologi i Sveri- ge, evidensbaserat praktiskt socialt arbete och manualer som ART,

266 Enligt Stefan Wiklund avses följande med NPM: ”en samlande teoretisk/ideologisk riktning som förespråkar att den offentliga sektorn bör organiseras i enlighet med principer hämtade från närings- livet” (Wiklund 2006, s. 31).

KSL och MST i vissa avseende ligger i linje med NPM och nylibe- ralismens individualpsykologiska egenskapsförklaringar. Samtidigt vill jag understryka att jag inte drar några specifika slutsatser om H8-fallet, mitt underlag är allt för knappt och dessutom finns det flera utvecklingstendenser på det lokala planet som motsäger mina slutsatser. Det handlar mer om allmänna mönster och tendenser inom manualbaserat och evidensbaserad socialt arbete i Sverige och västvärlden.268

Tidigare sociologiska teorier om kriminalitet har enligt MacKenzie kommit till slutsatsen att för att förhindra kriminalitet måste det utvecklas nära sociala band mellan de boende och de sociala insti- tutionerna i lokalsamhället. MacKenzie kommer däremot till en annan slutsats, som jag tidigare har pekat på, och hävdar att för att exempelvis arbetsåtgärder, fritidsaktiviteter, utbildning och för- bättrade relationer mellan barn och föräldrar skall vara effektiva interventioner för unga med ett kriminellt beteende, måste han eller hon först förändra sitt tankemönster.269

Det som gör MacKenzies slutsatser om unga med ett kriminellt be- teende en smula kontroversiella inom socialt arbete och sociologi, men ligger väl i linje med evidensbaserad kunskap och metoders individorienterade vårdideologi, är att dessa bryter med en ämnes- tradition som under lång tid har hävdat miljöns inverkan framför individens biologi eller psykologi vid interventioner för beteende- förändringar.270 Exempelvis bedrev Chicagoskolan i urbansociologi ett forskningsprojekt som varade i mer än två decennier i ett flertal amerikanska storstäder som gick ut på att återinföra samhällelig ordning i stadsdelar där desorganisation och kriminalitet förutsat- tes vara rådande. Hypotesen i forskningsprojektet var att om den sociala ordningen återställdes i stadsdelen skulle också ungdoms- brottsligheten gå ner eller t.o.m. upphöra. Resultaten från studien visade dock på att detta inte gick att säkerställa på vetenskapliga grunder.271

268 H8:s nätverksarbete går åtminstone delvis emot detta synsätt (se kap. 3). 269 MacKenzie 2006, s. 333–334.

270 Klein 1971; se även Börjeson 2008. 271 Andersson 2007.

MacKenzie skriver däremot inte särskilt ingående om andra fakto- rer som eventuellt kan påverka den kriminelles möjligheter att lämna brottsligheten som exempelvis arbetslöshet, avindustrialise- ring, fattigdom, segregation, om den kriminelle har bestämt sig att lämna sin kriminella karriär redan innan interventionen sattes in, behandlarnas personliga engagemang eller andra interaktionistiska och kontextuella förutsättningar. Till skillnad från MacKenzie hävdar Klein och Maxson att det inte går att isolera strukturella faktorer som avindustrialisering, ekologi, fattigdom, kollektiv sammanhållning och segregation från den kriminelles kognitiva transformering.272 Forskning visar emellertid enligt Klein och Max- son att umgänge med kriminella kamrater, avsaknad av informell (privat) social kontroll, avvikande beteende, negativa livserfarenhe- ter och positiv uppfattning om att bryta mot lagen ökar riskerna att bli medlem i gatugäng; medan faktorer som låg självkänsla, då- lig ekonomi, ensamstående förälder, dålig föräldraanknytning, bo- ende i en fattig stadsdel och att tvingas gå i dåliga skolor inte i lika hög utsträckning medför ökad risk att bli medlem i gatugäng.273

I detta sammanhang kan det vara viktigt att uppmärksamma hur synen på sociala interventioner i forskarsamhället och i samhället i stort har förändrats sedan 1960- och 1970-talen. På 1960- och 1970-talen och tidigare gick merparten av interventioner ut på att förändra stadsdelens ekologi, ekonomi och sociala liv (som i fallet med Chicagoskolan) för att på så sätt också förändra de underlig- gande strukturella orsakerna till varför kriminalitet och ungdoms- brottslighet kan frodas. Idag däremot går de flesta insatser i stället ut på att förändra den enskilda ungdomsbrottslingens beteende, emotioner, kroppsspråk, språk och sätt att tänka. Utvecklingen har således sedan 1960- och 1970-talen i stora drag gått från att för- ändra samhället eller bekämpa fattigdomen till att förändra den enskilda individen enligt neoliberalismens principer om valfrihet. Som ett resultat av denna förändrade syn på insatser för att påver- ka unga kriminella till ett önskvärt beteende har klockan vridits

272 Klein & Maxson 2006, s. 227. 273 Ibid, s. 160.

tillbaka åtminstone till sekelskiftet 1800-1900-tal enligt Levin som skriver att:

Denna typ av psykologisk forskning och behandling leder också till att sociologiska och politiska förklaringar till ungdoms- brottslighet och avvikande beteende hamnar utanför blickpunk- ten. Samhällsfaktorer som fattigdom, ojämlikhet, klasskillnader och ogynnsamma uppväxtvillkor förlorar sin betydelse som medskapare av utagerande beteende, brottslighet. Individuella faktorer kommer istället i förgrunden. Rätta sättet att möta det- ta blir då medicinering eller korrigering av beteendet med hjälp av olika tekniker för belöning och bestraffning. Det som idag framställs som nya tankar om behandling är emellertid enbart varianter på sekelgamla och grundläggande behandlingstekniker inom anstaltsbehandling.274

I intervjuer har socialrådgivare berättat att de bl.a. arbetar med be- löningar och konsekvenser/bestraffningar för att motivera unga att förändra sitt beteende och tänkande i önskvärd riktning. Även vid mina deltagande observationer av ART-lektioner och nätverksmö- ten har belöningar och konsekvenser/bestraffningar ingått som en del av behandlingsarsenalen. Här kan det vara värt att notera att konsekvenser av ett handlande enligt min tolkning kan betraktas på varierande sätt ur socialarbetarens respektive den unges per- spektiv. Det som föräldrar och socialarbetare uppfattar som en lo- gisk konsekvens av ett normbrytande beteende kan av den unge i vissa fall upplevas som en bestraffning. Exempel på detta är ute- gångsförbud för den unge efter en viss tidpunkt på kvällen/natten för att träffa sina kamrater, eftersom det ur föräldrars och social- arbetares perspektiv kan leda till återfall i brott. Det kan med andra ord vara en hårfin skillnad mellan vad som menas med kon- sekvens respektive bestraffning till följd av den unges handlande.275 Vid ett öppet möte som UA arrangerade i Malmö stad våren 2007 berättade en av grundarna till ART – Barry Glick – att behand- lingsmetoden fungerar tvärkulturellt och genusneutralt och kan

användas av behandlare världen över oberoende av den kulturella kontexten. Denna förändrade syn på insatser och metoder bland en del behandlare, socialarbetare och forskare måste också förstås ut- ifrån att det finns försäljare och konsumenter av diverse behand- lingsmetoder på en internationell marknad och att dessa försäljares vårdideologi många gånger sammanfaller med forskare som på ve- tenskapliga grunder argumenterar för evidensbaserat socialt arbete och metaanalys. Med andra ord är detta metoder som saluförs på en internationell marknad. Det kan också vara på sin plats att uppmärksamma att personal som använder metoder som ART, KSL och MST vid olika vårdinrättningar måste gå igenom en licen- tierad utbildning och följa en på förhand given manual för att be- handlingen skall vara godkänd av de amerikanska grundarna av metoden. Detta framkom också på Barry Glicks öppna föreläsning. Exempelvis måste socialrådgivarna vid H8 genomgå licentierad ut- bildning av manualerna ART och KSL. Detta är naturligtvis önsk- värt så att personal inte använder metoder efter eget godtycke, men jag vill samtidigt rikta uppmärksamhet på att metoder och evi- densbaserad praktik ingår i ett större sammanhang där markna- dens mekanismer till stora delar bestämmer färdriktningen.276