beskrivna episoden i artikelns inledning
Inom den högre utbildningen är det vanligt att en och samma kurs ges under flera år utan att några större förändringar sker, vare sig gällande vilken litteratur som används eller vilka former för undervisning och
examination som tillämpas. Det händer också att examinationsuppgifter återanvänds i sin helhet eller att de endast modifieras i en begränsad omfattning. Ur lärarens vardagsperspektiv kan detta vara praktiskt och tidsbesparande, men ur studenternas perspektiv kan det vara en onödig inbjudan till att fuska. Studenter har ofta god kontakt med varandra och de vet vilka kurser som kamrater läst. Detta gäller särskilt i utbildnings
program där studenter via t.ex. faddersystem får god kontakt med dem som ligger före i programmet. Att inte variera uppgifter uppmuntrar i onödan studenter till att ”återanvända” tidigare studenters arbeten och examinationsuppgifter (se t.ex. Parameswaran & Devi, 2006).
Av resursskäl går det sällan att helt omarbeta kurser från år till år. Ett sätt att ändå ekonomisera sina lärarresurser kan vara att ha en ”bank” av examinationsuppgifter att variera mellan från år till år. Men då inställer sig frågan hur man kan arbeta för att se till så att studenter inte återan
vänder andra studenters examinationsuppgifter? Det enklaste svaret är att se till så att studenterna inte inser att vissa uppgifter kan återanvän
das.
Det andra sättet är att läraren har ett system för att kontrollera texter även från tidigare år. Detta är ett exempel på när antiplagiatsystem så
som t.ex. Urkund, Safe Assign eller Genuine Text kan komma till sin rätt. Den episod som återberättades i kapitlets inledning var från en kurs där vi återanvände vissa examinationsuppgifter så att de återkom vartannat eller vart tredje år. Som framgår av beskrivningen var det en student som fuskade och återanvände en text som en annan student hade skrivit. Studenten hade tagit en text som lämnats in två år tidigare och arbetat om vissa meningar, t.ex. vänt på ordföljden eller bytt ut ord till synonyma uttryck. Frågan är om denna text hade ”fastnat” i ett digita
liserat antiplagiatsystem? Hade tillräckligt stora delar av texten marke
rats som ”överensstämmande” så att lärare eller examinator hade upp
märksammat detta? Jag har inget svar på det eftersom detta inträffade innan Högskolan i Gävle köpt in något antiplagiatsystem. Men hur kom det sig då att fusket upptäcktes?
De texter som studenterna på den aktuella kursen lämnade in, om
fattade mellan en och tre A4sidor och bestod av reflekterande svar på två frågor utifrån kurslitteraturen. När dessa uppgifter skulle exami
neras gick jag igenom samtliga uppgifter vid ett och samma tillfälle, vilket ofta tog en arbetsdag eller mer. Det gjorde att jag i alla fall del
vis kunde hålla olika texter i minnet och emellanåt känna igen fraser som återkom i olika texter. Jag gjorde även så att jag klippte in alla studenters texter i en och samma Wordfil, därav att dokumentet som nämndes i inledningen omfattade nästan 200 sidor. När jag då tyckte mig kände igen någon fras, klippte jag in den i Words sökfunktion och
sökte igenom hela dokumentet för att se om den möjligen förekom på annat ställe. Om sökningen gjorde så att jag hittade andra texter där frasen återkom, jämförde jag texterna. I de fall liknande fraser återkom berodde det oftast på att studenterna formulerade sig likartat vid sin läs
ning av vissa avsnitt i boken eller att de låg textnära när det gällde några centrala beskrivningar av begrepp som gjordes i boken. Men som jag beskrev i inledningen av artikeln identifierade jag på detta sätt en text som var en medveten omarbetning av en annan text. Till saken hör att det Worddokument jag klippte in studenternas uppgifter i, var samma dokument från flera år tillbaka. Det var därför jag med viss förvåning kunde konstatera att ursprungstexten hade lämnats in två år tidigare och att studenterna i den årskullen inte längre gick vid högskolan. Hur kom det sig då att studenten som lämnat in den omarbetade texten hade fått tag i ursprungstexten? Det funderade jag en del över, men den gåtan fick sin lösning då den som var programansvarig – och som jag rap
porterade detta uppenbara fall av fusk till – konstaterade att de personer som stod bakom texterna var sambor. Kvinnan hade tagit sin pojkväns två år gamla uppgift och arbetat om den och trott att hon skulle komma undan med det.
Att jag arbetade på det viset berodde på att vi i den kursen återan
vände vissa uppgifter med två till tre års mellanrum. Jag var medveten om att studenter kunde tänka sig att samarbeta eller till och med fuska och därför granskade jag systematiskt texterna. Trots att det hände snart tio år tillbaka i tiden, är det fortfarande en bra episod att återberätta för studenter för att visa att vi lärare kan ha en mängd olika knep för att identifiera fusk i olika former.
Andra tecken på att fusk kan tänkas förekomma, är om det finns ologiska hopp eller plötsliga stilbrott i en text, om det är en ojämn språklig stringens eller språkliga variationer (Gustafsson m.fl., 2010).
Ofta är det små detaljer i en text som väcker misstanke. Exempelvis kan variationer i textens utformning: t.ex. storlek, typsnitt, svärtning eller indrag vara tecken på slarvigt inklippta textavsnitt.
Inom den högre utbildningen utgör skriftliga texter det dominerande underlaget för examination. Värdet av muntlig examination bör dock inte underskattas, särskilt med tanke på det lärande som måste till för att klara av denna typ av examination. I kapitel 3 i denna bok ger Janne Margrethe Karlsson exempel på hur muntliga examinerande se
minarier kan genomföras och vilka utmaningar man kan ställas inför, t.ex. studenter som inte säger så mycket. Dessa utmaningar går dock att hantera, vilket Karlsson beskriver i sin artikel. Med tanke på frå
gan om fusk och plagiat kan muntliga examinationer spela en viktig funktion, eftersom det då är svårt att fuska. Exempelvis visar Widén
och Bohlin (2007) att det är den examinationsform som såväl lärare som studenter anser vara svårast att fuska vid. Lättast att fuska ansågs det vara vid hemtentamen och grupparbeten, vilket är intressant efter
som dessa examinationsformer också är sådana som ofta tillskrivs ett pedagogiskt värde då de stimulerar till eget reflekterande och lärande.
Det är dock möjligt att fuska vid en muntlig examination som man ge
nomför på distans, t.ex. via ett webbaserat konferenssystem. Det är då inte säkert att man alltid kan se den som pratar, och även om man har en fungerande webbkamera, så kanske man inte ser vilka anteckningar eller andra hjälpmedel studenten har bredvid sig. I en sådan situation vore det då inte bra att ha följt studentens arbete över tid så att man vet vad denna har gjort? Den frågan ska jag diskutera närmast.