Ett enligt mig mycket effektivt sätt att motverka fusk och plagiat är att som lärare följa studenternas arbetsprocess och lärande över tid. Man kan visserligen tänka sig att följa samma studenter under flera år, t.ex.
att man möter dem i flera olika kurser. Men det jag här tänker på är ett betydligt kortare tidsspann än så, nämligen inom ramen för en kurs.
Fusk sker ofta kopplat till enskilda större eller mindre inlämningsupp
gifter i enskilda kurser. Som lärare anger vi ofta vad examinationsupp
giften består i och sedan mottar vi ett färdigt arbete från studenterna.
Det skulle jag vilja påstå är det vanligaste sättet att arbeta som lärare, förutom då det är frågan om längre PM, uppsatsarbeten eller examens
arbeten då studenten kan få handledning. Men även vid handledningar är det inte självklart att man som lärare lägger upp arbetet så att man har möjlighet att följa hur arbetet växer fram från idé, över skisser och text
utkast till reviderade texter och ett slutligt resultat i form av en färdig text. Det händer emellanåt också att man stöter på studenter som väljer att undvika handledning och leverera mer eller mindre ”färdiga” texter.
Som handledare kan det då vara särskilt befogat att ställa sig frågande till på vilket sätt texten kommit, eftersom man inte har haft någon insyn i arbetsprocessen.
Min poäng här är att det är möjligt att följa en process över tid även då studenterna gör mindre inlämnings eller examinationsuppgifter. Ut
maningen för läraren blir då att formulera uppgifter och arbetsgångar för sig själv och för studenterna så att detta möjliggörs. Det kan t.ex.
innebära att studenterna ska göra en plan för sitt arbete som redovisas, att de ska redovisa hur de genomfört litteratursökningar och vilka sök
ord och sökmotorer de använt. Som lärare kan man ha korta formella
avstämningar kring en arbetsprocess eller mer informella spontana samtal om arbetet. Studenter kan även få i uppgift att spara utkast av olika versioner av en uppgift som ska lämnas in tillsammans med den slutliga versionen, som är den som examineras. Detta sätt att synliggöra en arbetsprocess kan även göras med mycket kortfattade uppgifter, t.ex.
skrivuppgifter på en A4sida. Vid lite större arbeten kan studenterna, förutom att lämna in utkast gjorda vid olika tidpunkter, även lämna in det grundmaterial som arbetet bygger på, exempelvis intervjuer eller enkäter om det är frågan om ett uppsats eller examensarbete. Jag tror inte det är särskilt många handledare som tar del av t.ex. intervjuinspel
ningar, om sådana är genomförda. Får studenterna tidigt veta att man som lärare vill ta del av utgångsmaterial och olika utkast, så försvårar det för studenter som eventuellt kunde tänka sig att fuska.
Att följa en arbetsprocess, såväl när det gäller korta och mer avgrän
sade examinationsuppgifter som när det handlar om mer omfattande uppgifter t.ex. uppsatser eller examensarbeten, ger också möjlighet att påverka arbetsprocessen om man så vill. Man kan t.ex. ge återkoppling till studenten så att denna fördjupar sitt lärande, eller så kan man under arbetets gång ge ny information eller nya förutsättningar så att arbets
processen påverkas. På detta sätt kan ambitionen att följa studenter
nas arbetsprocess även ge oss som lärare värdefull information om hur studenter uppfattar, angriper och löser olika problem och vilka kunska
per, färdigheter och förmågor studenterna har – och inte har. Det ger oss lärare öppningar till att påverka studenternas lärande i en positiv rikt
ning samtidigt som det skapar möjlighet att, om man så vill, använda det underlaget till att examinera studenter.
En del av det jag föreslagit ovan kan verka tidskrävande och jag måste i ärlighetens namn tillstå att jag själv inte gör detta systematiskt om det är korta uppgifter, även om jag har provat. Som tidigare sagts är utmaningen att finna tid och att frigöra resurser som stödjer möjlig
heterna att följa studenterna i arbetsprocessen. I detta kan såväl vi lärare som studenter ha stor hjälp av nya tekniker och olika former av digitala resurser, såsom en gemensam plattform där en text successivt tillåts växa fram. Några exempel; om en eller flera studenter skriver en uppgift i en så kallad wiki, så finns möjlighet att se olika versioner av en text, dvs. vilka ändringar som är gjorda, när de är gjorda och av vem.3 Om det t.ex. är flera studenter som arbetar med samma uppgift så kan man på det sättet följa olika personers arbetsinsats.
Om man som lärare tydliggöra för studenterna att man har möjlig
heten och ambitionen att följa deras arbetsprocess, och synliggöra att man även gör så, så kan det göra att studenter drar sig för att fuska. Att
3 En Wiki är en webbsida med särskilt gränssnitt där besökare enkelt och snabbt själva kan redi
gera och publicera ett innehåll utan föregående granskning av andra personer. En central funktion i en
uppmärksamma själva arbetsprocessen och inte bara slutprodukterna, bidrar enligt mitt resonemang indirekt till att sätta fokus på lärandet. På det sättet kan också möjligheten öka för att inte bara lärare utan även studenter förflyttar fokus från slutresultat till arbetsprocess och lärande.
Det kan i sin tur bidra till att studenterna förstår att eventuellt fusk inte gynnar dem i långa loppet.
F) Betona högre värden såsom att arbeta i enlighet med god vetenskaplig sed
Ett sätt att motverka plagiat är att som lärare få studenterna att relatera till högre värden. Jag tänker då inte bara på moraliska och etiska vär
den utan även professionella värden och idéer såsom t.ex. vetenskapliga förhållningssätt och god vetenskaplig sed. Kan man få studenter att, på ett kritiskt sätt, relatera till och identifiera sig med dessa högre värden och att se dem som något att eftersträva, kan studierna få ett egenvärde som går utöver att klara enskilda examinationsuppgifter. Genom att be
driva sina studier i enlighet med vetenskapliga förhållningssätt och god vetenskaplig sed, kan studenter också ansluta sig till dessa högre värden och kan då i tanke, självbild och identitet uppfatta sig som en del av dessa. Att de inträder i ett kollektiv som omfattas av unika högre värden där stolthet och värdena i sig blir drivkraft för professionalitet. Med Bourdieus terminologi skulle man kunna säga att det handlar om att utveckla och omfattas av ett kulturellt kapital (Bourdieu, 1985; Carle, 1998) som bl.a. bygger på att man inte fuskar och plagierar, utan på det motsatta: att sådant motverkas. En symbolhandling för att manifestera detta kulturella kapital är de s.k. doktorsringar som de som avlägger doktorsexamen har rätt att bära. Ringarna symboliserar ett förbund med vetenskapen, med dess ideal och högre värdena.
Vetenskaplighet och god vetenskaplig sed kan alltså vara sådana högre värden, men vad står då det för? Frågan om vad vetenskaplighet innebär och hur god vetenskaplig sed kan förstås är föremål för åter
kommande diskussioner. Inom akademin är detta en central fråga som ständigt måste diskuteras och återerövras eftersom förutsättningar änd
ras, positioner förflyttas och nya aktörer kommer in i verksamheterna (se t.ex. Hasselberg, 2009; Hultén, Hultman & Eriksson, 2007; Rider &
Jörnesten, 2007; Vetenskapsrådet, 2011).
Vad som uppfattas vara god vetenskaplig sed tar sig dock lite olika uttryck inom olika discipliner, ofta beroende på skillnader i epistemo
logiska och ontologiska utgångspunkter och antaganden. Skulle jag för
söka mig på något mer allmängiltigt sätt att beskriva vetenskaplighet och god vetenskaplig sed så handlar det exempelvis om att man på ett
intellektuellt hederligt sätt genomför forskning med noggrannhet och att man med hög integritet bygger de vetenskapliga analyserarna, tolk
ningarna och slutsatserna.
En aspekt av god vetenskaplig sed är sålunda att man ska referera och citera på korrekta sätt och inte själv göra anspråk på något som man hämtat någon annanstans ifrån. Det räcker dock inte med att upp
lysa studenterna om det eller att betona självständigheten i arbeten de ska göra. Enligt Carrol och Zetterling (2009) betyder sådana kommen
tarer ofta väldigt lite om inte studenterna ”redan har grundläggande kunskaper i ett vetenskapligt skrivsätt och problemlösning” (s. 21).
Om det stämmer, blir det viktigt att studenterna redan från första in
ledningen av en högre utbildning får bekanta sig med vetenskapliga frågor och förhållningssätt och att detta sedan systematiskt genomsyrar utbildningen. Emellertid är det ofta först senare i utbildningsprogram som studenter ställs inför situationer att göra självständiga arbeten, där frågor kring vad god vetenskaplig sed är ställs på sin spets.
Visst är det viktigt att studenterna blir medvetna om vad de får göra och inte får göra, men för att de ska utveckla en egen känsla och för
ståelse av vad god vetenskaplig sed är, måste de också få veta varför eller varför inte de ska göra, tänka eller förhålla sig på ett visst vis. Att referera och citera handlar inte bara om att ge andra erkännande för sitt arbete. Exempelvis menar Harris (2011) att man på det viset stärker sin egen trovärdighet i texten samtidigt som man visar sin förmåga att förhålla sig till andras argumentation, resultat eller slutsatser. På det viset ger texten ett mer kvalificerat intryck och det är ett argument som rimligen borde tilltala studenter. På det sättet kan studenten ge uttryck för hur denne delar de högre värden som vetenskapligheten och god vetenskaplig sed kan anses stå för, och därmed också göra anspråk på det som ett kulturellt kapital.