ITstödda lärresurser har utvecklats i snabb takt i syfte att underlätta för lärare att genomföra sin undervisning på distans och den tekniska sup
porten har varit en prioriterad utveckling på landets lärosäten. På Hög
skolan i Gävle inbjuds vi sedan några år tillbaka kontinuerligt till fort
bildning om lärverktyg som t.ex. föreläsnings och mötesprogrammet Adobe Connect Pro (ACP) och den digitala lärplattform vi använder, Blackboard. Dessutom har en rad initiativ tagits till arbetskonferenser, seminarier (s.k. Eluncher) och workshoppar på teman som exempel
vis Det flexibla lärandet och Studenternas syn på distansstudier. Under dessa sker erfarenhetsutbyten av att möta studenters behov och där dis
kuteras frågor om hur tekniken kan användas för allt från att säkerställa rättssäkerhet och undvika fusk, till att skapa tentamen som skrivs hem
ifrån i realtid. Det diskuteras även t.ex. i vilken mån studenternas korr
idorsnack och fikapauser ska kunna ersättas eller kompletteras med en Facebooksida. Liknande scenarier och samtal förekommer med största sannolikhet även på landets övriga lärosäten.
De som redan anammat ITbaserad distansundervisning har både positiva och mindre positiva erfarenheter. Warnock (2009) diskuterar entusiastiskt skrivundervisning över nätet i termer som lärares bredd
ade val av modaliteter (kommunikationsformer). Det vidgade språkbe
greppet som låter text, ljud, symboler, rörlig bild etc. samverka med varandra erbjuder tolkningsmöjligheter, menar Warnock, som ska upp
fattas av alla våra sinnen och leda till en förståelse, till skillnad från
de mer statiska muntliga/skriftliga undervisningsformerna. I mitt tycke rimmar inte detta argument med det resonemang jag förde i avsnittet Vad är vad: distans-, nätbaserad, IT-stödd eller flexibel utbildning?
Där menade jag att just förlusten av de samtidiga och omedelbara kom
munikationsformerna som kroppsspråk och röstläge kan vara svåra att ersätta i distansundervisning. Ingenting hindrar ju att man även i föreläsnings salen använder sig av rörlig bild, ljudinspelningar etc. Det finns alltså inget självklart likamedtecken mellan möjligheten till en breddad språkanvändning och ITbaserad undervisning. I Sverige pekar dock Roger Säljö på studier som visar att både ett individuellt bemö
tande och en mer demokratisk miljö kan växa fram i kölvattnet av IT
undervisningen (Säljö, 2000, s. 246). Sättet att fråga, svara och redo
göra blir mer kollegialt och läraren förutsätts inte längre sitta inne med alla rätta svar. Det är förändringar i den riktningen som kan ske med da
torn som medierande resurs; en förändring i lärarrollen som kanske kan uppfatttas som problematisk av en del lärare? Säljö menar att den nya tekniken kan leda till att lärandet mer får karaktären av kreativ och ny
tänkande produktion snarare än ett kopierande, en reproduktion; ”man skriver, syntetiserar och analyserar i större utsträckning” (Säljö, 2000, s. 247). Lisbeth Amhag, Malmö högskola har i sin doktorsavhandling undersökt nätbaserade studentdialoger med argumentering och respons
givning för lärande (Amhag, 2010). Hon utgår från sociokulturell teori och Bakhtins teorier om dialoger (s. 103) och har använt sig av en om
fattande empiri: 70 studenters individuella svar på kursuppgifter såsom responsgivning och diskussioner. Amhag drar flera slutsatser, t.ex. att:
Studenterna i olika grad successivt utvecklat en förmåga att använda sig av meningsinnehållet som ett aktivt redskap för att utveckla ny förståelse eller nya perspektiv, individuellt som kollektivt. Det som också visar sig är att mening, dialog och interaktion hör ihop och är de medverkande krafterna i nät
baserad undervisning. (Amhag, 2010, s. 104) I citatet framträder återigen fenomenet med meningsskapande, det som vi var inne på i föregående avsnitt med anledning av Hanna Larssons bidrag i boken, där det för meningsfullt och optimalt lärande argumen
teras för social kontakt människor emellan. Men denna formulering av Amhag vill jag inte tolka som ett motiv till att utesluta campusrummets dialog och interaktion, utan som ett öppet synsätt på de möjligheter som även kan uppstå med studenter på distans. Senare i artikeln lyfter jag i det konkreta kursexemplet fram hur ett sådant meningsskapande i dia
log runt skrivande över nätet kan se ut i praktiken.
Ytterligare en positiv röst till kommunikation och lärande på webben kommer från högskoleläraren Jörgen Holmberg. Han använder sociala medier i sin undervisning inom lärarutbildningen och utbildningsom
rådet, däribland studentbloggar och s.k. wikis för gemensamt lärande.
Holmberg har upptäckt att bloggandet utifrån arbetsuppgifter i kursen fungerar som en sorts social stötta; studenternas lärande underlättas av det egna skapandet som sker med kamraterna som målgrupp, när t.ex. en sammanfattning av en fråga ska göras. Bloggen blir på det viset en plats att testa sin egen och andras förståelse aktivt. Dessutom, erfar Holmberg, träder de tysta studenterna fram tydligare pga. den upplevda anonymiteten. Den problematik Holmberg lyfter fram i sammanhanget, rör bl.a. stor tidsåtgång och kraven på både lärares och deltagares tek
niska kompetens (Holmberg, 2012).
Låt oss därför ägna en kort stund åt mångas favoritämne: problem med tekniken. De flesta lärare har erfarit bekymmer på det området, även om OHapparater som slocknar och diaprojektorer som låser sig, hör till det förgångna. Som distanslärare kan man plötsligt stå inför gan
ska stora problem. En oförsvarlig mängd tid kan gå åt till att justera ljudfunktioner, föreläsningar går plötsligt inte att sända, datorskrivna dokument försvinner osv. Molly Berger visar på konsekvenser i sin självstudie om undervisning i USA som rör collegemiljöer i den digitala virtuella världen Second Life (Berger, 2008). Studenter kan där genom att forma egna aliasfigurer röra sig i en virtuell undervisningslokal, ta del av föreläsningar och ingå i seminarier hemma vid datorn. Bergers slutsats är att utan studenter med etablerad datorvana och en stor sats
ning från lärosätets sida på ITsupport, är det inte rimligt att genom
föra en fullt utbyggd nätbaserad undervisning. En annan utmaning som lyfts fram av Berger är en svårighet som uppstår vid synkrona, sam
tidiga, sittningar i den virtuella collegemiljön i Second Life. Deltagarna fokuserar inte automatiskt på ”rätt” arbetsuppgift eftersom annat lockar i den digitala skolmiljön och på andra Internetplatser. Hon ser visser
ligen de kreativa poängerna med att laborera i rit och skrivprogram och att studenterna förvandlar sina ”alias” på fantasifulla sätt, men hon upplever det också som hindrande gentemot de uppsatta lärande målen.
Utifrån min erfarenhet från den första terminen med den aktuella distanskurser, kan en mindre positiv aspekt nämnas angående asynkro
na strukturer, dvs. när deltagare sitter utspridda och kopplar upp sig mot lärplattformen på självvalda tider: onödiga missförstånd uppstår runt praktiska detaljer. Det som läraren önskar informera om kan upp
fattas på många olika sätt, vilket snabbt skulle kunna klargöras i ett campusrum eller möjligen i samband med en gemensam webbsittning, men som riskerar att förbli ovisst i det nätbaserade rummet. Detta gör
att lärare måste vara ytterligt noggranna och tydliga med att strukturera information; såväl när den förmedlas som på vilka sätt den förmedlas eller placeras i det virtuella rummet. Hur ser det då ut med kvalitets
aspekter på bedömning i relation mellan campus och distans, en lika ständigt aktuell som grannlaga uppgift för lärare oavsett undervisnings
form? Min egen erfarenhet från tidigare kursarbeten har landat i att det skriftliga går att ersätta med onlinetentamen och publicering av Pm, uppsatser och essäer på den digitala lärplattformen. Muntliga examine
rande seminarier kan även de genomföras men man måste gå omvägen via tekniska verktyg såsom chattar, inspelade presentationer med ljud och bild och naturligtvis det som jag tittar närmare på i den här arti
keln: nedskrivna responskommentarer i diskussionsforum. För vidare allmänna studier om bedömning inom den högre utbildningen, se ex
empelvis Ekecrantz (2007).
En sista problematiserande fråga på temat att förlägga undervis
ningen på webben rör fusk och plagiat. Är det lättare att få godkänt på en distanskurs? Kanske man kan klippa och klistra och komma undan om man inte behöver vara på plats på högskolan? Eller kan man låta någon annan göra jobbet? För ett uttömmande resonemang på området fusk och plagiat, se Göran Franssons bidrag i boken, kapitel 4. En av hans slutsatser är att lärandet i sig blir lidande när studenter ägnar sig åt medvetet fusk och att strukturer på både campus och distansutbild
ningar bör formas så att detta problem förebyggs och inte bara bestraf
fas. Att ”informationsöverföring” och ”lärande” är olika och icke utbyt
bara saker, påpekar även Göran Larsson med anledning av att studenter dessvärre ibland tror att det blir en lättare prestation att sitta hemma och studera, vilket inte är fallet (Larsson, 2004, s. 44).