Nära besläktat med social kompetens är det under senare år alltmer vanligt förkommande begreppet emotionell kompetens. Sedan Gardners uppmärksammade teori om de multipla intelligenserna har det utvecklats en rad modeller som mer uteslutande handlar om vad som kallas emotionella intelligenser. Bland annat Goleman (2000) har utvecklat en modell20 av emotionell intelligens som avser att belysa dessa förmågor i arbetslivet. Emotionell intelligens kan övergripande beskrivas som individens förmåga att observera och styra sina egna och andras känslor, och utifrån detta använda känslorna för att vägleda tanke och handling. Golemans (a.a.) definition av emotionell intelligens omfattar både sociala och emotionella kompetenser, och i likhet med Gardners teori om personlig intelligens innefattas både intra- och interpersonella intelligenser. Emotionell intelligens handlar om individens förmåga att känna igen egna och andras känslor, att motivera sig själv och att hantera både egna känslor och relationer till andra. I allmänhet betraktas emotionell intelligens som en inlärd förmåga som fortsätter att utvecklas allteftersom individen gör erfarenheter i livet. Även här får således den sociala och kulturella omgivningen en viktig roll.
På snarlikt sätt beskriver Ellström (1992) vad han kallar affektiva, sociala och personlighetsrelaterade förmågor21 som relaterade till känslomässiga handlings- förutsättningar som t ex engagemang och värderingar. I flertalet av teorierna framhålls att emotionell kompetens inte ska betraktas som åtskild från kognitiva förmågor. Tvärtom poängterar t ex Goleman (a.a.) att emotionell kompetens är synergistisk med kognitiv kapacitet. Ju mer komplext och komplicerat arbetet är desto viktigare är den emotionella kompetensen. Detta har bl a att göra med att förmågan att hantera kognitiv komplexitet försämras vid starka känslor som t ex upprördhet. Mot bakgrund av de villkor som enligt tidigare redovisade teorier betraktas utmärka det postmoderna arbets- och samhällslivet framstår den här typen av kompetenser som betydelsefulla. Dels på grund av de emotionella och motivationella faktorernas betydelse för hur individen utför arbetet, dvs sådant som handlar om individens föreställningar om och förväntningar på sin egen förmåga (bl a självbild och upplevd handlingskontroll). Dels utifrån ett kontroll- eller styrningsperspektiv, där målstyrning av det slag som blivit vanlig i dagens arbetsliv torde medföra att de ideologiskt-normativa kvalifikationerna (Ellström, 1992), dvs attityder och motivation som har att göra t ex med lojalitet och konformitet med organisatoriska värderingar, blir betydelsefulla.
20
I Golemans (2000) modell beskrivs 25 olika emotionella kompetenser i olika grupper som var och en bygger på 5 dimensioner av gemensam underliggande emotionell intelligensförmåga. Själv- insikt, självstyrning, motivation, empati och social förmåga är de grundläggande intelligenserna, där de tre första kategoriseras som personlig kompetens (dvs bestämmer hur individen uppträder) och de två sista som social kompetens (bestämmer hur individen hanterar relationer).
21
Med affektiva faktorer avser Ellström viljemässiga (motivationella) och känslomässiga (emotionella) handlingsförutsättningar såsom till exempel engagemang och värderingar. Personlighetsfaktorer åsyftar handlingsförutsättningar relaterade till personlighetsdrag såsom självförtroende och självuppfattning, och sociala faktorer handlar om olika sociala färdigheter som till exempel samarbets- och kommunikationsförmåga.
Metod
I detta kapitel beskrivs hur frågorna om vad som karaktäriserar individens arbets- villkor och kompetens i flexibla arbeten har undersökts. Inledningsvis förs ett resonemang som belyser de överväganden och ställningstaganden som ligger till grund för valet av fallstudieansats. Därefter redovisas hur datainsamlingen gått till och hur det empiriska materialet bearbetats och analyserats.
En undran som blev fallstudier
För att undersöka vad för kompetens som krävs av individer i flexibla arbeten valdes en fallstudieansats. Detta har dels att göra med avhandlingsfrågans karaktär, dels med upplägget i det forskningsprojekt1 inom vilket avhandlingen skrivits. Med skilda teoretiska och metodologiska utgångspunkter omfattar forskningsprojektet i sin helhet att antal fallstudier, och en uppsättning datainsamlings-2 och analysmetoder har inom forskningsprojektets olika teman nyttjats i olika kombinationer. I avhandlingen ingår två av dessa fall, och datainsamling, val av fall och andra metodanknutna aspekter har av naturliga skäl fordrat en sammanjämkning och anpassning till projektets gemensamma strategier och förutsättningar.
Fallstudier används vanligtvis när syftet är att få kunskap om komplexa sociala fenomen och företeelser i naturliga sammanhang3 (Westlander, 1987), och avhand- lingens syfte att belysa vad för kompetens som krävs av individer i flexibla arbeten är representativ för den typ av kontextualiserade fråga där fenomenet är intimt sammanlänkat med sammanhanget. Fallstudier syftar i första hand till att skapa större insikt i omständigheter kring ett bestämt fenomen, och en viktig del i forskningsdesignen är formulerandet av själva frågeställningen. Centralt är också att definiera analysenheterna, dvs vad som utgör fallen, samt att redogöra för ställningstaganden rörande analys och tolkning (Yin, 1994; Westlander, 1987; Stake, 1994). De otydliga gränserna mellan kärnföreteelsen och kontexten gör samtidigt att klargörandet av denna relation är central i definitionen av frågeställningen. Enligt Westlander (1985) görs detta vanligen genom att bryta ned den övergripande frågeställningen i delfrågor. För att belysa vad för kompetens som krävs av individer i flexibla arbeten undersöks dels vad som karaktäriserar arbetsvillkoren, dels vad som
1
Projektet Gränslöst arbete har en bred och explorativa ansats som belyser de psykiska och sociala konsekvenserna av att arbeta självständigt under mer eller mindre fria arbetsformer. Den övergripande frågan belyses utifrån fyra olika teman som rör stress och hälsa, arbetsorganisation, balans mellan olika livsområden samt kompetens och lärande.
2
Datainsamling har bl a skett genom enkätstudier, stresshormonmätningar i och utanför arbetet samt intervjuer.
3
Enligt Westlander (1985) syftar fallstudieansatsen till att få kunskap om naturliga sammanhang där en mer eller mindre komplex kärnföreteelse är i centrum för undersökandet. Vidare studeras denna kärnföreteelse i relation till en kontext vars gränser inte är uppenbara utan föremål för utforskande, vilket i sin tur gör att den övergripande frågeställningen vanligen måste brytas ner i en rad delfrågor. Med inriktning på att ge en rik beskrivning av kärnföreteelsen kan fallstudiemetoden användas såväl i explorativt som i deskriptivt och explanatoriskt syfte.
utmärker individens handlande under dessa betingelser. Handlandet har undersökts via inidividernas utsagor, dvs utifrån hur de i enkäter, intervjuer och e-postsvar uppgivit att de agerar och hanterar olika situationer, och baseras således inte på observationer av handlandet i sig.
Relationen mellan kontext och vad Yin (1994) kallar kärnföreteelsen kan också synliggöras med hjälp av Geertz (1988) distinktion mellan vad som är studiens locus (plats) och vad som är dess objekt, där det inte är platsen i sig som primärt är av intresse utan dess lämplighet att belysa undersökningens objekt. I avhandlingen är det således kompetens som utgör kärnföreteelsen eller objektet, och fallens flexibla arbeten det locus som belyser detta. Definitionen av frågeställningen med klargörande av vad som utgör kontext respektive objekt handlar ytterst om undersökningens syfte, dvs om det finns ett teorigenererande syfte eller om den eftersträvade kunskapen är av ett mer kontextbundet slag och det är fallet i sig som är intressant. Fallstudier som liksom i avhandlingen syftar till att bidra till fördjupad teoretisk förståelse för ett fenomen benämns av Stake (1994) som instrumentella. Till skillnad från fallstudier som syftar till att nå kunskap och förståelse för fallet i sig (”intrinsic”), väljs dessa fall mot bakgrund av att de representerar det objekt som är av intresse4.
Definitionen av frågeställning och syfte är följaktligen avgörande för valet av vilka och hur många fall som ska ingå i undersökningen. För instrumentella fallstudier förespråkar bl a Yin (1994) flerfallstudier. Flerfallstudier eller multipla fallstudier innebär att flera olika fall jämförs med varandra med avseende på generella och unika mönster. Enligt Yin (a.a.) är det kombinationen av de valda fallen och berättigandet av motiven för detta som är viktig. Snarare än exakta bedömningsgrunder vad gäller t ex likhet eller gradering är det en balans mellan att beakta det unika och att ta fasta på det gemensamma som bör eftersträvas.