I denna andra resultatdel presenteras en teoretisk tolkning av den empirinära resultatredovisningen i föregående avsnitt. Med utgångspunkt i avhandlingens två frågeställningar beskrivs med hjälp av teorins begreppsliga glasögon till att börja med vad som karaktäriserar arbetsvillkoren i fallstudiernas flexibla arbeten; inledningsvis avseende det yttre, objektiva handlingsutrymmet och därefter hur individens subjektiva handlingsutrymme formas i samspel med villkor av ett mer implicit slag. I det nästföljande avsnittet förs med utgångspunkt i avhandlingens andra fråga ett resonemang om vad dessa betingelser betyder för individens handlande, och vad som utmärker detta handlande i termer av kompetens.
I. Handlandets villkor
Som tidigare redovisats utgörs den teoretiska plattformen i avhandlingen av handlingsteoretiskt orienterad teoribildning. Kompetens betraktas med denna utgångs- punkt som individens potentiella handlingsförmåga i relation till arbetet, och för att belysa vad för kompetens som krävs av individer i flexibla arbeten riktas upp- märksamhet dels mot arbetsvillkoren och det subjektiva och objektiva handlings- utrymme som där föreligger, dels mot deras handlade. Eftersom individen med detta synsätt ständigt förändrar både sin omgivning och sin egen förståelse genom sina handlingar råder emellertid inga skarpa gränser mellan objektivt och subjektivt handlingsutrymme. Snarare handlar det om en interaktiv process i vilken individen i samspel med omgivningen utvecklar sin förståelse som svar på yttre förhållanden och krav. I föreliggande avsnitt belyses med teorins hjälp vad som karaktäriserar arbets- villkoren i fallstudierna; inledningsvis med tonvikt på det objektiva handlings- utrymmet och grundläggande drag i arbetets tidsmässiga, rumsliga och uppgifts- mässiga struktur. Därefter med fokus på det subjektiva handlingsutrymmet och begripliggörandet av frilansarnas och tjänstemännens förståelse av vad arbetet kräver och vilka möjligheter till handling som där uppfattas.
Arbetets nya former: om avtemporalisering och uppgiftsstruktur
Flexibelt arbete definieras i avhandlingen som arbeten som till väsentlig del saknar traditionell tidsmässig, rumslig och uppgiftsmässig reglering av individens handlande. Utgångspunkten för detta är som tidigare redovisats således de dimensioner som avgränsade lönearbetet under industrialismen. Avsaknaden av den här formen av reglering säger emellertid inte mycket om vad som så att säga kommer i dess ställe, vad som karaktäriserar flexibla arbeten i dessa avseenden. Det traditionella
lönearbetets tidsmässiga och rumsliga reglering styrde inte bara hur individen organiserade sin dag, utan gav också stabilitet och riktning åt veckan, året och livet som helhet. På detta sätt fick individen också en förankring i ett större socialt sammanhang (Jahoda, 1981). Den här formen av tidsstruktur med fasta arbetstider och en bestämd arbetsplats som avgränsar och bestämmer arbetets omfattning saknas till väsentlig del i fallstudierna. Detta innebär inte att arbetet karaktäriseras av någon fullständig avreglering eller upplösning av strukturer och gränser. Snarare handlar det om skillnader av kvalitativ karaktär, om en uppluckring av ramarna i olika avseenden. Medan frilansarna måste organisera och strukturera sitt arbete i princip helt på egen hand, regleras tjänstemännens arbete både tidsmässigt och rumsligt i viss utsträckning av distansarbetspolicyn. I praktiken förefaller emellertid även deras arbete i stor utsträckning innebära att de själva lägger upp arbetet.
Även om arbetsvillkoren således skiljer sig åt mellan fallstudierna så finns det i detta förändringar som i grunden är likartade. Gemensamt för de båda fallstudierna är att det inte tycks vara traditionell tidsmässig och rumslig reglering som styr eller utgör den bestämmande strukturen i arbetet. Istället framträder vad som skulle kunna beskrivas som ett slags omvänd riktning i relationen mellan arbetets utförande och tiden. Om det tidigare var fastställda arbetstider som angav arbetets omfattning och därmed vad som hanns med, förefaller det i fallstudierna snarare vara arbetsuppgiften som bestämmer den tidsmässiga strukturen. Både för frilansarna och tjänstemännen är det arbetsuppgiftens innehåll och svårighetsgrad, egna eller andras kvalitetsanspråk, oförutsedda revideringar och ytterst en ”deadline” för när ett visst arbete måste vara klart som avgör hur arbetet tidsmässigt läggs upp och organiseras. Detta skulle kunna beskrivas som att det flexibla arbetet karaktäriseras av ett slags uppgiftsstruktur snarare än tidsstruktur, eftersom det i hög grad är arbetsuppgiften som avgör hur och när arbetet utförs och därmed också dess omfattning. Detta innebär också att ansvaret för att organisera arbetet så att det blir utfört till en viss tid och med tillfredsställande kvalitet ligger hos den enskilde individen.
Denna uppgiftsstruktur förefaller i sin tur medföra en utbredning och utspridning av arbetet i tid och rum. Både bland frilansarna och tjänstemännen framgår att arbetet inte håller sig inom ramarna för traditionella arbetstider, och det finns inte heller någon tydlig avgränsning mot den privata sfären. Tidigare redovisades resultat visade att de tidsmässigt och rumsligt flexibla arbetsmönstren som innefattade arbete på kvällar och helger, i sommarstugan eller på tåget, i praktiken tycks handla om att arbetet spiller över till den privata sfären, och att såväl frilansarna som tjänstemännen helt enkelt arbetar mer. Dessa tendenser skulle kunna karaktäriseras som en avtemporalisering av arbetet i den mening att gränserna för arbetet luckras upp och arbetet blir mer utspritt och inlemmat i livet i övrigt. Eftersom det handlar om både utbredning (i form av mer arbete) och överspridning (överlappning arbete/privatliv) av arbetet så får detta konsekvenser även för det rumsliga arbetsmönstret.
I detta synes också den nya tekniken ha en betydelsefull roll. Hemdatorer, mail, Internet, mobiltelefoner och telefonkonferenser är exempel på vardagliga och näst intill förgivet tagna tekniska hjälpmedel som gör att frilansarna och tjänstemännen inte
måste vara på en bestämd plats vid en bestämd tidpunkt. Även om tjänstemännens distansarbetspolicy innebär krav på tillgänglighet som i viss utsträckning låser dem både fysiskt och tidsmässigt, medför det generellt ett större oberoende i tid och rum. De mönster som framträder i fallstudierna skulle mot bakgrund av detta kunna beskrivas i form av en strategisk synkronisering1 där tid och rum kan samordnas och anpassas efter behov (Lundmark, 1989). Informations- och kommunikationsteknologin förefaller också påverka uppfattningen av tidsutnyttjandet. I intervjuerna och e- postsvaren finns uttryck som handlar såväl om vikten av att ta vara på tiden som dess knapphet, och både frilansarna och tjänstemännen vittnar om hög arbetsintensitet och högt tempo i överföring och inhämtande av information. De beskriver också höga krav på tillgänglighet såväl vad gäller dem själva och andra som tillgång till information och arbetsunderlag. Tid framstår generellt som något värdefullt och samtidigt ständigt otillräcklig – och därmed något som är viktigt att organisera för att kunna nyttja på kvalitetsmässigt bästa och mest effektiva sätt.
Med arbetsuppgiften i fokus
Arbetsuppgiften blir därmed central genom att utgöra det nav kring vilket inte bara arbetet, utan i viss mån också den privata sfären organiseras och anpassas. I de resultat som presenterades i föregående avsnitt framgick att frilansarnas och tjänstemännens arbetsuppgifter karaktäriseras av ganska hög grad av komplexitet. I båda fallen kännetecknas de av låg grad av struktur och rutinmässighet, fordrar problemlösning av kvalificerat slag och är i många stycken både oförutsägbara och oklara. I teoretisk belysning synliggörs att denna komplexitet rymmer olika aspekter; dels av ett slag som traditionellt anses karaktärisera professionella yrken, dels sådana som mer tydligt relaterar till det flexibla arbetets villkor.
Till de ”traditionella” aspekterna hör att tjänstemännens och frilansarnas arbetsuppgifter är komplexa i ett intellektuellt, kognitivt avseende. Med utgångspunkt i de handlingsregleringsteorier som differentierar handlandet i olika kognitiva komplexitets- och medvetandenivåer framstår de i stor utsträckning fordra ett handlande på en kunskapsbaserad nivå (Volpert, 1983). I båda fallen handlar det om problemhantering och abstrakta uppgifter som i större eller mindre utsträckning fodrar ett medvetet analytiskt tänkande. Den kognitiva eller intellektuella komplexiteten i arbetet handlar också om kunskapsintensitet. Informationsflödet och arbetsuppgifternas karaktär fordrar att de både håller sig uppdaterade och lär sig behärska nya kunskapsområden. Såväl frilansarna som tjänstemännen uttrycker att arbetet innebär ett ständigt lärande som både handlar om att sätta sig in i nya områden och utöka kunskapen, och om att lära om och revidera gammal kunskap. Detta i sin tur fordrar en selektiv förmåga att välja bort och kunna välja ut vad som är relevant och viktigt.
1
För att belysa samspel mellan tid och rum urskiljer Lundmark (1989) olika former av tidsnyttjande som har att göra med frekvens, synkronisering och sekvens. Frekvens handlar om att få plats med så många aktiviteter som möjligt inom ett bestämt tidsavsnitt, sekvens gäller nödvändigheten av att ordna aktiviteter i en viss följd och